30 sep. 2012

Ljusets möjligheter


Med bakgrund i teater och show-branschen så har jag med mig en erfarenhet om hur ljus, ljud, färger, former, material påverkar upplevelsen av en miljö. Med ljus kan man enkelt drastigt förändra en miljö. Jag funderar hur man kan påverka leveratörer av material till förskolan i riktning av att tänka på mer upplevelsebaserad miljö. Hur kan vi pedagoger få tillgång till material som vi behöver? Just nu suktar jag efter en scenmatta och har även sett golv (på en sida för mässor/konferanser) som skiftar färg när man rör sig över dem. Spännande men ouppnåbart? 

Projektingångar

Våra projektområden börjar ta form. Det ser ut att bli LJUD inne hos 3åringarna. Hur låter det? Vad låter? Hur kan vi låta? Projektet kommer ur barnens vilja att skapa ljud, att pröva dem och också ur hur vi har observerat att de engagerar sig i ljud och musik, att det är något de samlas kring, något som samlar dem oavsett intresse eller relation. Syftet är att skärpa barnens uppmärksamhet mot ljud och dess olikheter. Volym, klang, resonans, ekon...ja vad det nu kan bli....Pedagogernas tanke är att bygga upp ett rum där vi tillsammans samlar ljud (sätt att göra ljud). För att starta detta tänker vi att barnen ska få i uppdrag att ta med varsitt ljud. Utifrån detta vill vi sedan söka barnens fokus och intresse.

På torget kommer detta kopplas till RÖRELSE-kropp, något som barnen har visat är en självklarthet. Hur kopplas ljud till kropp/rörelse? Hur blir vi när det låter? Hur kan man utforska sin egen kropps uttyck, få möjlighet att se andras utryck, bli medveten om rörelsens kraft, riktning, tid?
Idag har jag och en kollega, som ett vidare utforskande med barnen, utgått från hennes upplevelse med några barn där de tillsammans sökt efter musik på youtube och rört sig/dansat till den. Denna gång tog vi med barnen upp till projektorn och koppla ihop datorn till den.

Vi pedagoger är också intresserade av hur olika ljud- ljudkulisser påverkar barnen. Detta är något vi vill undersöka i alla delar av verksamheten. Hur skapas stämning och förväntning med hjälp av ljud/musik?

Samtidigt finns det också spår av LJUS-FÄRG-GENOMSKINLIGHET på torget. Något som kanske också kan locka tvååringarna som just fått besök av en OH-apparat inne på sin hemvist.

Leka med färg och genomskinlighet



Gropen blev vit med hjälp av en plastmatta i botten och vita ballonger som både ligger lösa på golvet och som hänger i en klase från taket. Till barnen gav jag sedan cellofanbitar i olika färger. De upptäckte nu hur de kunde ge omgivningen olika färger och även blanda och få nya genom att lägga plasten ovanpå varandra. 

29 sep. 2012

Surfplattan för oss närmre varandra

I två veckor har vi haft Ipaden framme. Vårt fokus med barnen och mellan varandra har varit att använda den i dokumentationssyfte. Vi har filmat och tagit kort. Vad har vi upptäckt?

Vi har upptäckt hur vi filmar mera och hur filmandet gör att vi får syn på en massa interaktioner i utforskandesituationer. Vi får möjlighet att se saker tillsammans och prata om dem direkt. Såväl barn som pedagoger. Vi kan reflektera på en gång efteråt, vad hände, vad gjorde vi, hur blev det, ser vi mönster, vad vill vi vidare? Vi kan dela. Jag filmade en av mina kollegor när hon är tillsammans med ett par barn och filmen visar interaktionen mellan barnen, mellan min kollega och barnen, och även den "tysta" kommunikationen mellan mig (som filmar) och min kollega genom hennes uttrycket i hennes blickar mot kameran (mig). Vi har också filmat tillsammans med barnen och barnen samlas för att titta på sina filmer tillsammans. Vi upplever att de är intresserade av att se sig själva och varandra och filmerna genererar samtal dem imellan. De är också uppmärksamma på vilka som är med, vilka röster som hörs o.s.v.

Ipaden ger också oss en möjlighet att tillsammans med barnen dela upplevelser med föräldrarna. Det blir en möjlighet för föräldrarna att komma närmare verksamheten och det gör att vi (barn och pedagoger) får syn på vad föräldrarna tänker om det som deras barn gör. Flera föräldrar har berätta hur spännande de tycker att det är och hur de verkligen uppskattar det. De känner sig mer delaktiga och de känner att vi tycker det är viktigt att de är det.

27 sep. 2012

ett surr av pedagogiska tankar

Idag FLÖDADE barnen hela förmiddagen. Vi filmade en hel del för att vi önskar ha filmsekvenser att visa och diskutera kring med föräldrarna på föräldramötet om två veckor. Vår önskan är att föräldrarna ska få möjlighet att uppleva vilka erbjudande deras barn får ta del av i FLÖDET. Det hände så mycket intressant idag på många olika håll och med många olika barn. Vi fick en massa att tänka kring och diskutera. Hela förmiddagen förundrades vi över barnens upptäckande och hur de hela tiden erövrar nya sätt att utforska det material och den miljö som är tillgänglig. Genom filmandet blir vi också extra uppmärksamma på vad barnens utforskande kan vara, vad de intresserar sig för, vad de prövar och hur de gör, alla olika strategier de har. Det är så spännande så att vi pedagoger pratar i munnen på varandra när vi vill dela allt vi sett och gjort tillsammans med barnen.

Ikväll tog vi emot studiebesök jag och en kollega. Det var ett bubblande gäng med mycket tankar och vi pratade och vandrade genom huset i en och en halv timme. Man får syn på så mycket och får lov att formulera sig och höra varandra prata om verksamheten. Det är guld värt! Efter lite eftersnack och låsning av förskolan stod vi kvar på parkeringen jag och kollegan. Det regnade men vi bara fortsatte att prata....tillslut sa min kollega, Nej Linda nu måste vi åka hem. Vi skrattade båda två och lämnade den blöta parkeringen för att bege oss hem. Fulla med tankar för att vi delat våra med andra. Om några timmar ses vi igen.....

Det där med kollegor ...... En uppmuntrande, inlyssnande, intressserad kollega kan lyfta dig till nya upptäckter och utforskande. Att tillsammans dela erfarenheter, lyfta varandras styrkor och se hur man kompleterar varandra gör att man också vågar sig ut på "hal is" för att kunna utvecklas som pedagog. För att detta ska fungera måste man lita på de man har runt sig, man måste tillsammans vilja något, man måste tillsammans förundras och få lite glitter i ögonen. Att se varandra i olika situationer med barnen och våga säga "Jag ser det du gör och jag uppskattar det!" SÅ viktigt...ta hand om era kollegor! Pia Sundhagen (Sveriges nya landslagskapten för damer) sa;

"Vi gör varandra bra, vi är varandras miljö."

Så sant dom det är sagt....
gonatt

22 sep. 2012

dokumentation för att sätta igång, driva vidare och koppla ihop

Under Per Bernemyrs besök blev det ännu tydligareför mig hur viktig dokumentationen är för att sätta igång, driva vidare och koppla ihop händelser, upplevelser och görande.

Vi har under början av terminen nu observerat vilka miljöer som lockar barnen, vad de stannar upp vid och vill hålla på med. Ett material som jag har sett lockar många barn är våra regnbågsklossar, det är former; trianglar, rektanglar, kvadrater m.fl. som har en ram av trä och sedan plexiglas i som antingen är färgat eller fyllt med något tex. blå sand, rött glittervatten eller gula plastkulor. Barnen har sorterat dessa i färg eller efter form, lagt dem på OH:n, byggt med dem eller tittat igenom dem på varandra eller på andra saker.

Ett av barnen tog en dag upp den gula halvcirkeln och kikade igenom den på den blå himlen utanför och utbrast, himlen är grön! Vi (barnet, ett par barn brevid och jag) provade hur man kunde göra himlen i olika färger med hjälp av klossarna. De provade olika färger att se igenom och fick på så vis olika färg på himlen. Snart började de även kika på varandra. De gjorde varandra till olika fäger. I vanliga fall hade jag väl fotat barnen som höll på med detta men efter att Per uppmärksammat mig på att tillsammans med bilderna av barnen som håller på bör det också finnas bilder av vad barnen ser så provade jag och barnen att fota det andra barnet (den de tittade på) genom den färgade formen. Nu fick vi bilder av barnen i olika färger. De var väldigt fascinerade över detta. Till nästa dag skrev jag ut bilderna och satte upp dem tillsammans med barnen och placerade formerna nedanför. Några barn som inte varit med började genast utforska detta fenomen med hjälp av bilderna och formerna.
På eftermiddagen nästa dag kom en förälder till ett av barnen som varit med och utforskat in på torget och sa - Nu genomför jag mitt uppdrag Linda! På morgonen samma dag hade jag bett föräldern titta på dokumentationen tillsammans med sitt barn och låta barnet förklara vad det var som hänt. Tllsammans satt de nu där och spana in bilderna och pratade om utforskandet. Några andra barn kom dit och tillsammans visade de nu föräldern hur man kunde göra. Föräldern hade andra perspektiv, andra frågor och en massa uppmuntran och bekräftelse att dela med barnen.

I gropen har det nu växt fram möjligheter att hålla på med ljus och färg. Den vita mattan ligger redan på golvet och i taket hänger nu en mängd med vita ballonger och det finns även ballonger i gropen. Ett av barnen har nu hittat ett sätt att göra de vita ballongerna gröna, gissa hur? Detta vill jag utveckla för att barnen ska få gräva vidare iutforskandet av ljus och färg.

På samma sätt kommer jag skapa en plats för rörelse, dans, ljud i mitten på torget och med hjälp av material och dokumentationen ( en levande sådan med anteckningar, bilder, tankar) vidare utforska med barnen, mina kollegor och föräldrarna.

16 sep. 2012

Nästa vecka packar jag upp vår Ipad

Fortbildningstillfället om hur man kan använda Ipads i förskolan kommer ske den 24 september men Ipaden ligger i vårt skåp redan. Jag tänkte först att jag skulle vänta med att packa upp den men med vårt bokstavliga indansande i projekttankar så ser jag att jag inte kan vänta.

När vi nu börjar känna på barnens utforskande av musiken, rörelsen, kommunikationen är filmandet vår största möjlighet att följa och dokumentera det som händer. Vi filmar nu med våra små kompaktkameror men jag känner att vi behöver övergå till Ipaden för att få filmerna samlade på den. Dessutom vill vi ju kunna ge filmerna till barnen på ett enkelt sätt då de kan uppleva/återuppleva sina egna och andras erfarenheter. Detta är inte alltid det lättaste...Ett klassiskt exempel var före mellanmål när jag hade två barn som var nyfikna på att se sin dansupplevelse. Jag startar upp datorn ur viloläge och stoppar in SD-kortet. Datorn hänger sig och svarar inte (detta är en ett år gammal PC, en bärbar). Jag stänger av den och den startar upp igen men ska då uppdatera och tuggar vidare. Vi väntar och väntar och sen ska min kollega gå hem och jag ska göra mellanmål. Barnen sitter nu på bordet och efter 15 min kan jag äntligen sätta på filmen ( efter att jag först lagt över den på datorn eftersom att filmen hackar om man spelar den från SD-kortet)

Ja tänkt hur det kan bli.....Ni förstår vårt behov. En ytterligare aspekt är att det blir intressantare när barnen kan vara med och filma att man tydligare kan se vad som filmas, det blir större och fler kan se och vara/göra tillsammans. Så på måndag åker de fram, jag förstår inte hur jag kunnat vänta så länge, det är inte riktigt min stil....

13 sep. 2012

Med fötterna i mattan och ovanför

Vi börjar forma våra projekt. Jag anar var det kommer starta. Eller det har väl redan gjort det. I jakten på meingsskapade söker vi stunder med barnen där de är uppslukade, förväntansfulla, livliga... Igår snubblade min kollega över en intressant tråd. Hon hade googlat olika typer av musik utifrån barnens intresse och fått se hur uppslukade barnen blev av att röra sig till musiken. Vi har pratat om det i arbetslaget och jag har skrivit om det här. Jag har funderat mycket över var mina rötter finns och det är i gestaltandet, i rörelsen i utrycket med hela kroppen som verktyg. Jag skrev också mot slutet av Ateliersta-kursen att jag någonstans behöver hitta mitt meningsskapande och använda mig av mina erfarenheter. Jag sa före sommaren till mina kollegor om att jag hade planer på att utforma torget efter detta.

Igår kom, med hjälp av barnen och mina kollegor, mattan (har pratat om att ha en vit plastmatta, med halva i spegelplast, i botten för att arbeta mer med ljuset och reflektionen) på plats i botten av gropen (ja jag hittar inget bättre ord, hjälp!) och barnen utforskade den nya ytan med hela kroppen. De hoppa ner på den, stampade runt, hoppade runt, la sig ner, kände hela sin kropp mot den. Detta pågick länge och de ville liksom inte sluta. Idag fick andra halvan av gruppen prova. Vi funderade en stund jag och min kollega på hur vi skulle göra. Alla barnen hade nu en relation till den nya ytan eftersom de alla varit där och provat på eftermiddagen. Min kollega föreslog att vi skulle tillföra musik eftersom hon hade haft den upplevelsen av hur starkt det tilltalat barnen under eftermiddagen. Jag plockade fram min underbara Amanda-skiva (Amanda-kören från GBG) och spelade Wangol för dem. En sång med mycket röster i stämmor och väldigt lungt tempo som sedan går in i nåt skönt trum-gung för att sluta i dubbelt tempo, hetsigt men glatt med mycket kraft och trummor. Vi märkte båda att alla barnen hade samlats i gropen utan att vi hade sagt något och de hade hoppat i och trampade nu runt där. Jag satte helt enkelt på musiken och väntade på vad som skulle hända. Några barn satt med mig runt cd-spelaren medans andra var på mattan. Plötsligt fick de fart. Helt fantasiska rörelser med intenstitet, skörhet, styrka, värme tog plats på mattan. Barn som inte brukar ha någon särskild konatk med varandra rörde sig tillsammans, leenden smittade, skratt och tjut fyllde luften och håret reste sig på mina armar och jag titta på min kollega och förstod att hon kände samma sak. Vilken magi. Vilken kommunikation. Vilket meningsskapande.

Särskilt en liten var helt och fullt uppslukad. Litens fötter stampade i golvet, håret flög, axlar gungade, ansiktet var koncentrerat och liksom lite avstängt för vad som skedde utanför. Som uppslukad av musiken och rörelsen var liten så mycket större och kraftfullare än jag någosin sett liten. Det var litens kompetens, fullt ut. Det var litens kommunikation. När sången slutade blev det tyst i rummet. Barnen stannade upp och tittade på mig. Liten ropade, Mera!

Jag tror vi har hittat ett spår....


11 sep. 2012

Barnen i relation till varandra OCH materialet.

Per Bernemyr har vairt hos oss och handlett två halvdagar. Vi fick också möjlighet att lyssna till honom under föreläsningen igår kväll. När jag mötte Per under hans rundvandring på förskolan strax före första handledningstillfället skakade vi hand och så sa han, jag vill bara veta en sak, vill ni ha uppmuntran eller motstånd? Motstånd sa jag.

Det fick vi och det var bra. Vi fick syn på mycket som vi kan utveckla och fördjupa oss i. Alla vi pedagogerna som arbetar på undervåningen fick konkreta tankar om hur vi kan tänka fördjupat kring vårt material och vad vi kan fokusera på i våra obeservationer. Vi fick bekräftelse i saker som vi upplevt som större bekymmer och vi fick olika förslag till lösningar. Vi fick också bekräftelse i att värdesätta reflektionen för att lyfta värdet av barnens utforskande i förskolan och vår möjlighet som lärare att fördjupa den.

Per ägnade båda handledningstillfällena åt att reflektera tillsammans med oss över vad pedagogisk dokumentation kan vara. Vi hade samlat bilder utifrån vår gemensamma tanke som vi beslutade förra veckan och hade tillsammans reflektion runt de bilder och filmer som vi samlat/ runt de obeservationer vi gjort. Vi pratade om hur man tar bilder och vilka bilder som blir intressanta att reflektera runt samt vilka bilder som kan locka barnen till att prova på något,upprepa eller utveckla. Vi pratade mycket om att vi ska våga göra skilland i det vi observerar, att vi ska våga se på material, situation, relation, hur det påverkar och vad vi kan förändra lägga till för att fördjupa förståelsen för barnen och fortsätta utforska på andra/olika sätt. Vi ska också våga "störa" och leda tillbaka barn till tänkta utforskande eftersom materialen och situationen är vald av oss för en anledning. Vilka egenskaper har materialet? Vilka utforskande lämpar det sig för? Vilka utforskande lämpar sig bättre med ett annat material? På så sätt följer vi barnet i vad de önskar utforska men bestämmer kring vilket material som utmanar det utforskandet.

Per pratade om vad förskolans tillägg är och höll fast vid att vår möjlighet att erbjuda barnen ett fördjupat utforskande handlar om vilket material vi väljer och i vilka situationer vi sätter barnen. Det är inte bara barnens relation till varandra det är barnens relation till varandra och till materialet.

Två intressanta handledningsdagar har gett oss en gemensam plattform för utmaningar, nu ser jag verkligen fram emot att fortsätta...

Nu kan alla kommentera igen

Ett tag stängde jag ner funktionen att vem som helst kan kommentera. Detta för att många som var "anonyma" gillade att kasta ur sig saker men inte kunde stå för vilka de var eller fortsätta diskussionen utifrån mitt svar. Jag vill jättegärna komma i dialog och kommer alltid behandla alla frågor och kommentarer med respekt för personen bakom dem och hoppas bli behandlad på samma sätt själv. Nu öppnar jag upp igen, detta för att några som vill kommentera inte kan (de måste då skaffa ett googelkonto) har sagt det till mig. Ni som kommenterar, sätt gärna ut ert namn eftersom det är lättare för mig att rikta mig till dig i mit svar.

Så välkomna att gå i dialog med mig och med varandra här på Pedagogiska Kullerbyttan!

9 sep. 2012

Välkomnande Växthuset

I fredags klockan 06.07 satte jag mig på tåget som gick mot Värnamo. Mitt huvud var allert och långsamt på samma gång och på bordet stod en stor mugg med kaffe. Väskan var full med dator och minnen. Tåget rullade iväg ut i mörkret, nu var jag på väg mot Värnamo.

Så mycket frågor studsade runt i mitt huvud. Vi hade haft kontakt via mail ett tag och bollat lite frågor och tankar om upplägget på denna studiedag. Vi bestämde att föreläsningen skulle handla om Pedagogisk dokumentation samt att de önskande få mina tankar kring deras Torg och hur de kunde utveckla det kring temat MATEMATIK. Full av förväntan färdades jag nu mot Värnamo och förskolan Växthuset för att få dela deras erfarenhter och tänka kring dem tillsammans.

På perrongen möttes jag av förskolans tre pedagogiska ledare. Redan på håll vinkade de med båda armarna och någon ropade Äntligen! och jag kände hur leendet ville förbi öronen. Jag fick veta att alla pedagogerna väntade på förskolan och att de var SÅ taggade och förväntansfulla, det var jag med.

Torghandel
Efter lite morgonfika så tog de mig runt på deras förskola. Förskolan öppnades i augusti 2007 i alldeles nybyggda lokaler med mycket genomskinlighet och ljusinsläpp. Tre hemvister är sammankopplade med ett torg i mitten. Lokalerna var verkligen spännande och tilltalande, huset hade tydligen ritats av en arkitekt med förskollärarbakgrund och det märktes. På torget fanns t.ex. ett gemensamt vattenrum, kaklat med möjlighet att även vara i vatten.

Under rundturen fick jag höra hur de var organiserade, hur de tänkte kring barngrupperna, de pedagogiska miljöerna, det pedagogiska innehåll de arbetat/arbetade med, var de befann sig just nu o.s.v. Jag fick upplevelsen av att hela pedagoggruppen var mycket medveten om betydelsen av reflektionen kring deras val och fokus. Det kändes som det fanns en aktiv dialog, varje dag. Jag fick redan mycket tankar som talade för att de hade en massa frågor som de arbetade med kontinuerligt. Hur påverkar jag barnen som pedagog i det jag gör/inte gör och det jag säger/inte säger, där jag är eller inte är?

Byggrum hos de yngsta
Miljöerna på förskolan var mycket väl genomtänkta. Det märktes att pedagogerna ville värna mötet mellan barnen genom hur de arrangerat stationerna. Materialet var också mycket varierat och en blandning av returmaterial och mer traditionellt "förskolematerial". Materialet var tillgängligt och estetiskt lockande. Pedagogerna förklarade också hur de med hjälp av att obeservera och lyssna till barnen hade genomfört barnens planer på rummens innehåll. Pedagogerna hade också arbetat mycket med det naturliga ljuset och genomskinligheten, något som inte alltid är självklart. Många förskolor idag byggs med mycket genomskinglighet men man vet inte riktigt hur man ska använda det hade de tänkt kring på Växthuset.
 
Ateljéhylla hos de äldsta

Ljusbord
Spegeltriangel hos de yngsta



 

Timmerbilen som tillkom efter hjälp från vaktmästaren och ett lokalt företag.

Det känndes och syntes att barn, pedagoger och föräldrar alla var engagerade i att bygga upp miljön på förskolan och pedagogerna hade många historier om hur de tänkt tillsammans med barnen om miljöbygget samt hur föräldrarna hade genomfört planerna. En förskola där alla arbetar tillsammans. Det kändes i hela huset att de som var där trivdes där och var stolta över det de tillsammans åstadkommit.

Mer om detta följer.....

6 sep. 2012

Förbereder för Värnamo

Imorgon bär det iväg till Värnamo och förskolan Växthuset. Där blir det en heldag med bl.a. en massa tankar om pedagogisk dokumentation som verktyg för att utveckla verksamheten i förskolan. Jag hoppas vi kan växa tillsammans imorgon och hitta nya tankar om vad förskolan kan bli.

Hej alla pedagoger på Växthuset, vi ses imorgon!

förstagångsFLÖDE

Idag hände det...idag öppnades dörrarna och barnen från de två yngsta hemvisterna kunde mötas på TORGET eller gå och utforska varandras platser, FLÖDA helt enkelt.

Ljusbordet är en given mötesplats på TORGET
 
Hallen mellan TORGET och tvååringarnas hemvist är fasligt lång och osäker mark när man är två år. Det var ljuvligt att se de små fötterna trampa in nya territorium och försiktigt se sig om över axeln för att möta "sin" pedagogs ögon och få en uppmuntrande blick som säger; Det är ok! Det går bra! Gå och prova! Jag finns här! för att sedan ta ytterligare steg och sedan vända på huvudet igen och se om det fortfarande stämmer. Första stegen ut på TORGET där materialet är annorlunda än det jag mött förut. Det finns andra barn där som jag sett på gården men inte riktigt känner men lusten att känna, klämma, klättra, krypa tar över och snart sjuder det av aktivitet. Vad kan man hitta? Vad kan man göra? Hur långt bort kan man se ut genom TORGETS enorma fönster? Hela förmiddagen varade det. Det var ett fantastiskt, friskt, färskt, fräsigt, förunderligt förstagångsFLÖDE.

( Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde delge er bilderna av barnen som smyger ut på TORGET eller när de tar över hallen och springer fram och tillbaka bara för att prova men för att skydda barnen så blir det inga sådana, ni får förställa er det i era hjärtan :)

3 sep. 2012

När blir dokumentationen pedagogisk?

Många olika begrepp och tankar går runt hos oss nu när vi startar vårt övergripande tema för att sedan gå in i projektarbeten. Jag skulle vilja beskriva lite hur jag tänker kring pedagogisk dokumentation. Jag har tidigare varit inne på vad det är som gör dokumentationen pedagogisk och sa då som Hillevi Lenz Taguchi sagt att dokumentationen blir pedagogisk när vi använder oss av den. Jag skulle också vilja säga att detta användade behöver betyda en skillnad eller att något förändras tack vare arbetet med dokumentationen. Så hur använder vi oss av den och hur gör den skillnad?

När vi nu skapar våra reflektionsmöten tillsammans, vi pedagoger, så arbetar vi utifrån en gemensam metanivå (tankar om våra tankar). Vi har tänkt på något som vi vill undersöka i verksamheten. För oss handlar det just nu om ett av våra valda värdeord som vi, enligt vår demokratiska utvärdering, vill bygga verksamheten runt. Detta ord vill vi nu fördjupa våra tankar kring och söka i verksamheten. Vi vill se hur det upplevs av barnen (vår tolkning), av oss pedagoger och  hur föräldrarna ser på det/upplever det.

Under detta vårt första gemensamma reflektionsmöte för terminen så skapade vi en fråga för veckans arbete/dokumentation. Detta för att ge oss alla (vi är sju stycken) ett gemensamt fokus för dokumentationen denna vecka. Nästa måndag tar vi med bilderna/filmer/händelserna till mötet för att tillsammans tänka kring det vi sökte och skapa en ny fråga med utgångspunt i det vi ser. Så här bygger vi sedan vidare under terminens gång. Att få ett gemensamt fokus tror vi underlättar för oss så vi inte är och plockar i allt och ingenting utan istället fördjupar oss i något som vi valt tillsammans.

För att samla dokumentationen har vi startat ett dokument där vi samlar det som ska gå under vårt gemensamma tema. Detta dokument har vi som grund för varje reflektionsmöte och fyller på under mötet med våra tankar, bilder och vidare. Jag och vår utepedagog kommer vara ansvariga för att dokumentationen förs ihop utifrån det vi har pratat om på mötena samt att koppla till relevant teori och forskning.

Imorgon kommer våra Ipads så vi ställs såsmåningom inför faktumet att föra över detta till denna (om vi nu tänker göra så) istället men men, det finns säkert en lösning. Dessa gör dock att vi kan dela bilderna och filmerna med dirket med barnen och höra deras tankar om det som hänt och det vi tillsammans gjort. Det blir förhoppningsvis då enklare för oss att ge tillbaka dokumentationen till barnen samt för barnen att arbeta med den direkt i stunden.

Jag ser väldigt mycket fram emot att arbeta i storarbetslaget under denna höst och jag ser många möjligheter för barnens delaktighet och för att gemensamt odla de demokratiska värdena. Hur projekten växer fram återstår att ta reda på i vårt utforskande tillsammans.