29 sep. 2014

Det är synd om de vuxna...

...men det är mer synd om barnen.
"Om du inte går och lägger dig nu så kan vi inte ta med din kompis hem efter förskolan imorgon. "
Jag hör mig själv hota min son på 4 1/2år. Han vägrar lägga sig och jag blir tokig. Jag är trött, det har varit full fart hela dagen. Han är uppspelt som aldrig för, skriker, spottar beter sig helt galet. Efter mitt hot resignerar han, ger upp och kommer med nedböjt huvud emot mig. Han vill ju ha sin kompis hem med hem nästa dag och jag, som vuxen kan bestämma det, vägra ta med, det vet han. Jag vinner kampen och lägger min son.
Nästa morgon ska han klä på sig. Jag säger, Här har du strumpor. Då vänder han sig emot mig. Kan du ta på dom mamma? Nej säger jag, jag måste borsta tänderna, vi är sena. Då säger han det, Mamma, om du inte tar på mig strumporna så går jag inte till förskolan. Hans blick är stark. Han hotar mig. Precis som jag lärt honom. Hota, det funkar. 
Jag är mamma, jag har en familj, jag är också lärare förskolan. Det kunde man kanske tycka är lite samma grej. Ungar som ungar men nej. Som förälder gör jag ständigt "fel". Min son trycker på knappar jag inte kan dölja. Han är en bit av mig och känner mina brister så väl. Han har också sidor som jag känner hos mig själv och inte gillar. Vi bråkar, hotar, gråter, tröstar, älskar, skrattar. Jag ber om ursäkt till honom flera gånger i veckan. Saker som jag gjort. Saker som jag sagt. Att jag skrikit på honom. Jag ber om ursäkt. Jag är inte mer än människa, mer än en mamma som älskar så det gör ont och snubblar och lyckas och misslyckas men jag ser alltid till att min son vet att jag älskar honom, att det är ok att göra "fel" att bli förbannad, att gråta, att skratta att skämta, att vara människa. För sådan är ju jag och sådan vill jag att han också ska kunna känna att han kan vara.

På förskolan är jag lärare. Där har jag kollegor runtomkring mig som jag arbetar med. I relationen till barnen på förskolan vill jag vara professionell, jag är personlig men inte privat. Det innebär för mig att jag förhåller mig inte till barnen på förskolan som jag förhåller mig till min son. Jag går inte över gränserna med dem. Känner jag att jag är på väg ber jag en kollega gå in och ta över. Jag bryter före det händer. Visst kan jag i situationer där jag blir rädd, t.ex. om jag ser ett barn knuffa ett annat i rutchkanan skrika till men jag ber också om ursäkt och förklarar mitt beteende.

I min roll som förskollärare är jag också noga med att diskutera och förhålla mig till våra styrdokument. I mitt arbetslag (på min förskola, i vårt område, med mina samordnarkollegor) diskuterar vi och ifrågasätter de beslut vi själva tar, vänder och vrider och tänker tillsammans. Vi tolkar dem på olika sätt men har alltid läroplanens värdegrund som grund och skollagen att förhålla oss till. Det är inget val. Det är vår arbetsuppgift, vi får betalat för den. Skolinspektionen kan komma till oss och kontrollera det vi gör, våra beslut och de ska vi kunna stå för i förhållande till läroplanen. Föräldrar har rätt att ifrågasätta det vi gör, liksom alla andra som kommer i kontakt med vår förskola. Vi kan inte göra lite "som vi känner", vi är anställda av kommunen, har styrdokument att följa och ett ansvar mot barnen och föräldrarna som finns hos oss. Vi ska kunna redogöra för våra val, med grund i styrdokumenten. Om någon frågar ska vi kunna svara och då duger det inte med, jag visste inte det. Det är vårt ansvar. Ett tungt ansvar som vi bär tillsammans varje dag.

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. "Grundläggande värden Lpfö 98 rev 2010 s1

Vi arbetar med barn. Små barn. De är utsatta redan från början. De är oerhört formbara, de har inte samma referenser som vi vuxna har och de vet inte vad de har rätt till. Det vet vi vuxna, utifrån barnkonventionen och utifrån läroplanens värdegrund. Vi är i en oerhörd maktposition i förhållande till barnen. Barnen de anpassar sig, de förhåller sig till vad vi vill och vi kan lätt forma in dem i de strukturer vi önskar.


Vår uppgift som lärare är att vara väl insatta i våra styrdokument, ha god kännedom om de teorier som ligger till grund för barnsynen och kunskapssynen som våra styrdokument vilar på. När vi följer läroplanen har den konsekvenser som ger uttryck i verksamheten på olika sätt. Detta är inget vi kan välja att göra eller inte göra, känna till eller inte känna till, det är vårt uppdrag och vi ska göra det. Vi kan inte t.ex. inte tolka läroplanen ur ett behavioristiskt teoretiskt perspektiv. Hade vi kunnat göra det så skulle det stå något i stil med; Barn lär genom att bli belönade. När barnet har lärt sig det du som lärare vill ger du belöning och snart lär sig barnet att förknippa belöningen med de rätta svaren och du har lyckats. Istället står det t.ex. ;
"Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, moti­vation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Med ett temainriktat arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och sammanhängande." Lpfö 98 rev 2010, Förskolans uppdrag s 6
"De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten." Lpfö 98 rev 2010 Barns inflytande, s 12
Här finns teori mitt i läroplanens texter. Här finns ett tydligt uttalande om hur kunskaps byggs, i relation, i lek, i reflektion. Här finns teorin. Det går inte att missa det OM man känner till teorin.
Som lärare i förskolan kan man inte välja att göra något annat än att följa läroplanen. Man skulle kunna dra parallellen med att bygga bilar på Volvo. Det låter kanske brutalt men pröva tanken. Man får en manual att följa. Så här ska bilen byggas. Man kan då inte bara säga, nej, jag vill hellre göra på det här sättet, sätta dörren där, skruva i fyra skruvar istället för tre...då ramlar bilen ihop. Man kan heller inte skylla på att man inte har utbildats i att sätta ihop just den här bilen, utan en bil från 70-talet (inget ont om utbildningen på 70-talet, den var säkert en av de bättre;). Fortbildar man sig inte så kan man inte utföra sitt arbete. I förskolan känns det ibland som att det finns ett val. Problemet är att barnen inte ramlar ihop. Det kanske inte ens syns, men barnen utsätts, de får inte det de har rätt till, de blir kränkta av vuxna, de blir utsatta och åsatta. De lär sig hur vuxna gör och de kommer göra likadant. Alla vi som arbetar i förskolan måste ta ett gemensamt ansvar för att detta inte ska hända.
"Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden." Förskolans värdegrund och uppdrag, Saklighet och allsidighet, s.2 

Det finns ingenstans som jag mött så mkt "bra" ursäkter för att inte ta ansvar för sitt jobb som i förskolan. Till och med förskolechefer uppmuntrar till att sakta ner, stanna upp, vänta in. Nu är det dags att vi lägger ner de tankarna och börja ta ansvar. Vi kan inte ligga på en lägstanivå för att inte trampa varandra på fötterna. Vi ska trampa varandra på fötterna, ta diskussionen och göra det som pedagoger, inte som personer. Vi ska argumentera. Vi ska vara passionerade. 

I slutänden är det ändå barnen som får lida för pedagogernas okunskap, ovilja och brist på empati. Det här i första hand en ledningsfråga, en fortbildningsfråga och en fråga om en levande diskussion om uppdraget i förhållande till styrdokumentet. Den dialogen ska vara levande varje dag. 


"Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande. "                                                                   Lpfö 98 rev 2010 Förskolans uppdrag, s 6

På Facebook har vi nyligen haft en lång tråd om en lapp som satts upp på en förskola där pedagogerna använder sig av ett pricksystem för att bestraffa barnen. Tråden har innehållt stor förfäran från många pedagoger över hur bestraffningsmetoder kan få användas på förskolan när det är oförenligt med läroplanen, andra har tyckt att det är ledsamt att "hänga ut" förskolans ställningstaganden, att det är synd om de vuxna. På torsdag fortsätter diskussionen på FörskoleCatt #fskchatt på Twitter. Jag tycker det är bra och viktigt att så många har engagerat sig i tråden. Att det har blivit diskussion och provokation. Om det inte finns glöd/passion och kärlek i förskolan, där vi lägger grunden för det livslånga lärandet så var ska den då finnas?

Å tycker ni nu att jag har "slagit er med läroplanen i huvudet" (som många gillar att utrycka det) så var glada, jag "slår mig själv" med den flera gånger i veckan (inte för att jag förespråkar våld, men jag tror ni förstå). Vi behöver göra det för att påminna oss själva om vikten i vårt uppdrag. Det finns ingen som är perfekt, som inte gör fel. Det är där vi har våra kollegor så att vi förhoppningsvis inte allihop gör samma fel samtidigt och som i värsta fall leder till kränkningar av små barn. Att våga se sina egna brister är värdefullt i vårt arbete men det betyder inte att vi bara kan ursäkta dem, ursäkta andras och sen gå vidare utan att lära oss något. Att våga säga, det där gick inte som jag tänkt, eller det blev fel är viktigt, det är också viktigt att våga undra om det när vi ser det hos våra kollegor. Det som är farligt är när vi inte reflekterar. När vi slutar tänka och kör på det vi brukar. Lyckas vi reflektera i förväg så kommer vi snart ha det i ryggmärken, att alltid gå tillbaka till vår kärna, till läroplanen där vårt uppdrag är formulerat.

28 sep. 2014

Lyssna på Skolsnack..

...och kloka Erika Kyrk Seger fd förskollärare på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg och numera utvecklingsledare för Västra Göteborgs förskolor . I fredags på Bokmässan i Göteborg föreläste Erika och efteråt intervjuade Ante Runnqvist från Skolsnack henne. Lyssna på Erika och Ante när de diskuterar den digitala utvecklingen i förskolan, förskolans betydelse och det livslånga lärandet.



ERIKA KYRK SEGER I SKOLSNACK

Vill du höra på mer klokheten från Skolsnack så kika in HÄR.

26 sep. 2014

Att utgå från barnens brister eller att se dem som kompetenta?

Jag blir konfunderad. Center för skolutveckling i Göteborg har lagt ut denna lilla film för att beskriva arbetet med systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Metoden bygger på utvecklingspedagogik och varaitionsteori. Allt i enlighet med Göteborgs universitet.





Min tolkning blir att pedagogena på Viggens förskola utgår från de brister de ser i det som barnen gör eller kan. De utgår ifrån sig själva och sitt eget kunnande (och ser därför barnen som "ofärdiga") och anpassar barnen till det utan att veta om hur barnen uppfattar deras frågor. Det är stort skillnad på att utgå från barnens intressen eller barnens "brister. De är också tydliga med att de skapar intresse hos barnen, inte följer barnens intresse, som det tydligt står i läroplanen. Det blir också tydligt att de inte intresserar sig för hur barn lär utan förändrar barnens lärande så det passar in i deras syn på lärande. Vi kan inte tala om det kompetenta barnen när vi utgår från brister. De verkar också checka av "bitar" av kunskapsmål från läroplanen och inte se på helheter där barnen utforskar, lär  och binder ihop.

-Vi utgår från ett specifikt läroplansmål och skapar ett intresse hos barnen kring vårt lärande objekt, säger Sofia Häggström som är förskollärare på förskolan Viggen.

Det står också i läroplanen att verksamheten ska anpassas efter barnen och inte att barnens ska anpassas efter verksamheten. Verksamhetens innehåll får vi fortfarande tänka är/ska grundas i  barnens intressen Hon fortsätter;

-När vi arbetade med matematikmålet former då började vi att kartlägga barnens förståelse och såg att barnen hade svårt att kunna benämna skillnaderna mellan kvadrat, rektangel, cylinder m.m. Det vi gjorde då var att formulera ett lärandeobjekt, det vi specifikt ville fikta barnens uppmärksamhet mot. Sen så skapade vi olika aktiviteter där vi arbetade just med former. Barnen fick t.ex. gå på formjakt med sina föräldrar.

Här hamnar vi lätt i att barnen anpassar sig till vad de vuxna vill och de flesta knäcker snart koden i hur de ska rikta sin uppmärksamhet, vad de förväntas svara osv.

Vidare följer en film från Pedagog Stockholms hemsida, där Stockholms stad har sin skolutvecklingsknytpunkt. Här möter vi Emelie Bernemyr som är förskollärare och licentiand på Stockholms universitet. Sättet att arbeta bygger på erfarenheter från Reggio Emilia och tar avstamp i sociokulturell teori från Lev Vygotskij och socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskare som Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence är aktiva.





När pedagogerna på Storstugan arbetar med barnens lärande så utgår de från barnens intressen och tillför material i det de tolkar att barnen är intresserade av. På detta sätt gör de det möjligt för barnen att fördjupa det de är intresserade av. Emelie berättar om hur pedagogerna ser barnens lärande ur flera olika perspektiv. Pedagogerna ser hur barnen utvecklar och utforskar kompetens inom matematik, fin-och  grovmotorik och språkutveckling. Pedagogernas förhållningssätt gör att barnens naturliga sätt att utforska genom att binda ihop ämnesövergripande, inte dela upp blir viktigt och att barnens väg är.

-Både hos barn och hos pedagoger ser man än väldig glädje i att få fördjupa sig och få följa den röda tråden. Barnen har under en längre tid visat intresse för att utforska ljud på olika sätt. Efter det så har vi tillsammans, pedagogerna, börjat använda klassisk musik te.x. Bergakungens sal som vi har lyssnat på en längre tid. Vi märker att barnen blir väldigt fascinerade av just tempo, takt, att det blir starkare och starkare, svagare och svagare. I och med det har vi lagt till olika typer av material, som olika bjällror, färdiga instrument men också kottar, pinnar. Då märker vi att barnen blir väldigt intresserade av att fortsätta även ute sen.

Här ser jag hur pedagogerna lyssnar till barnens intresse. De urskiljer ett område som barnen verkar vara intresserade av, erbjuder mer inom detta område och ser hur barnen binder ihop. Barnen har också möjlighet att visa pedagogerna vad de intresserar sig för eftersom materialet finns tillgängligt hela tiden. Barnen är i ljudutforskandet hela tiden, inte bara när de vuxna vill. Detta ger barnen möjlighet till att förstå saker i sitt sammanhang. De lyssnar också på barnens sätt att lära sig saker, att utforska olika fenomen.

Här är ett exempel från Pedagog Malmös sida för skolutveckling där vi i en dokumentation får möta barnen och pedagogernas från Lindängehus förskola och deras arbete runt kroppen. Följ länken och titta på deras dokumentation.

http://webapps2.malmo.se/pedagogmalmo/2013/10/02/projektet-kroppen-pa-lindangehus-forskola/

Här ser jag en tydlig skillnad i om man är intresserad av barnens lärande eller som vuxna vill äga rätten att veta hur man lär, något som vi har sagt att vi lagt bakom oss? Att jag dessutom ser en sådan stor skillnad mellan det som kommuniceras utåt från Göteborg kontra Stockholm och Malmö tycker jag är lite konstigt. Eller? Vad tänker ni?

(Några andra aspekter man kan ta in är hur filmerna är gjorda. I första filmen är det de vuxnas idéer och tankar som är enda utgångspunkten. I andra filmen är vi mitt bland barnen, vi får se hur de utforskar)

23 sep. 2014

Att "koka ner" tanken om den pedagogiska miljön

Jag sitter och tänker så det knakar. Det jag försöker göra är att sammanfatta och konkret skriva ner i en text hur man kan starta om man vill arbeta med och utveckla sin pedagogiska miljö. Pedagogisk miljö är väldigt komplext och handlar om en rad relationer mellan rum, material, barn, vuxna, ljus, olika stämningar men någonstans måste man ju börja?

Det är så många som säger till mig att de har inspirerats av biler och studiebesök men kommer inte igång på sin förskola. Finns det några frågor/tankar som man kan arbeta efter för att söka den pedagogiska miljö som kommer inspirera och utmana barnen i den egna barngruppen?

Var börjar man? Jag ska försöka skriva ner hur jag brukar tänka och agera. Detta är sätt som jag och mina kollegor har byggt pedagogisk miljö och provat oss fram tillsammans med barnen. Vid varje del text finns en normalstor text och en liten text. Den mindre texten är någon slags fördjupning.



Först och främst handlar det om ORGANISATION. 

STATIONER/PLATSER
Rent praktiskt, hur fördelar vi ytorna i rummet? Vilka ytor finns? Hur gör vi dem tydliga?
Var har vi ljusinsläpp, genomskinlighet, reflektion som vi kan använda? Prova nu att tänka utanför boxen. Vilka ytor kan ni använda? 


TILLGÄNGLIGHET
Hur gör vi det tydligt för barnen. Hur gör vi så att de ser, når, kan plocka fram det de behöver? Om vi har olika åldrar, hur hittar vi lösning så att det inte ska bli krock mellan de yngre och de äldre och utan att de äldre ska behöva klättra eller be om material eller att de små ska bli begränsade av att materialet inte är tillåtande?
Hur tillåtande tillåter vi oss att vara? När upplever vi det som stökigt? Vad är kaos? Hur lär vi oss hitta gränserna för vad vi tillåter? Hur förhandlar vi dessa med barnen? 






 Sedan handlar det om FANTASI.

UTBUD
Vad finns det för olika material? Vad finns det för möjlighet till lek? Hur föränderligt är materialet?
Kan materialet användas till mer än en sak? Finns det material som tilltalar alla sinnen? Hur kombinerar vi materialen?
Vad har materialen för olika strukturer, färger, former? Kan vi sortera dessa på olika sätt så att upptäckter kan bli tydligare? Hur kan olika ämnesområden mötas och inte delas upp? (kolla läroplanen, vad bör vi erbjuda?) Kan vi hitta ett "grundutbud" som vi sedan kan anpassa efter vad barnen visar intresse för? På vilka sätt kan barnen utrycka tankar från projektet i miljön? Hur visar vi i miljön vad som är barnens projekt? 


RELATIONER
På vilka sätt och var kan barnen mötas? Hur kan gruppkonstellationerna förändras beroende på hur många barn som kan vara på de olika platserna? Finns det plats för både den lilla gruppen och den stora? Kan materialet mötas mellan stationerna?
Var i rummet kan vi se att relation uppstår? Vart dras barnen? Hur kan vi utnyttja den platsens möjligheter för att smitta andra platser? Hur kan vi med hjälp av dokumentation fördjupa relationen med platsen? Hur får andra personer, syskon, föräldrar, barn från andra avdelningar i förskolan relation med våra miljöer? 


 Sedan handlar det om att ERÖVRA TILLSAMMANS.

BYGGA UPP
Tanken behöver vara "färdig", ha ett startläge, för det första utforskandet. Ni behöver ha det material som behövs till stationen/platsen, den förvaring ni behöver, möbler, mattor osv. Beställ eller köpt in detta så det är klart innan ni börjar ställa fram. Om ni och barnen inte har arbetat i en sedan här miljö förut så behöver ni som pedagoger tänka ut hur miljön ska presenteras för barnen. Barnen kan vara med och ställa iordning, bära och flytta, hälla upp material osv. Sätt upp bilder så man kan se hur miljön ska återställas. Bra för alla som ska leka och utforska där, barn som vuxna. Även om inte alla vuxna behöver vara med och ställa iordning en miljö eller ens planera en miljö så behöver alla veta vad som finns där och vilka tankar som finns bakom.
När barn och vuxna övar sig i att läsa av en miljö när de kommer till den så behövs mindre bilder som stöd. Var lådor, korgar och annan förvaring står och hur de ska sortera material kommer bli mer självklart men det tar tid. 


SÄTTA IGÅNG
Barnen behöver tid att prova de nya miljöerna. De behöver vuxna som är där för att lära av hur barnen uppfattar materialet, inte visa dem hur de ska göra, men finnas till hands ifall barnen behöver utmanas. Vad kan man göra här? kan vara en utmanande fråga och öppnar upp för att barnen kan visa. dig som vuxen hur de tänker. Prova sen att agera på hur barnen använde materialet och våga följa barnens tankar. Våga låta barnen utforska på de sätt de behöver men våga också sätta stopp om de t.ex. häller ut allt byggmaterial i en stor hög. Förhandla med barnen. Hur kan det fungera här?
Låt det ta tid. Plocka inte undan för att det "inte fungerar". Låt det ta tid.

UNDERHÅLLA
Allt material och all miljö behöver underhållas kontinuerligt. Det är viktigt att materialen är hela. Skruttiga och söndriga saker inbjuder inte att tas hand om. Vill man kan man skicka dem till ateljéns återvinning där de kan bli andra saker men den är fortfarande viktigt att det inte ser skräpigt eller tråkigt ut.
Det är viktigt att duka upp en miljö varje gång man lämnar den. Barnens lek kan sparas eller stå kvar för att bjuda in nästa barn. Det behöver se ut som det är "saker på gång" i miljöerna. Bitar som ligger slängda i en bygg eller kläder som ligger på golvet i ett utklädningsrum plockas undan. Före stängning av förskolan på kvällen kan det vara värdefullt om man organiserar det så att man tillsammans dukar upp miljöerna inför nästa morgon. Gör det med barnen. Miljöerna ska vänta på barnen.

Hela förskolan ska ropa; Hej här är jag! Jag väntar på dig/er! Kom och prova, sätt dina fingrar i detta, linda in dig själv i det här! 

Hoppas ni har fått lite att tänka på och något som kan hjälpa er i byggandet av er pedagogiska miljö.





18 sep. 2014

Skaffa ett utvidgat kollegie- var med i #fskChatt ikväll 21:00

Ikväll är det dags för FörskoleChatt igen. En plats på Twitter där personer aktiva inom förskolan möts och delar tankar och erfarenheter av arbetet med de allra yngsta. Har du inte deltagit i FörskoleChatt någon gång eller inte är aktiv på Twitter är det dags att ta steget för att upptäcka ett kollegie som kommer bredda och fördjupa din tanke om förskola, möjligheten att ta del och bidra själv.

För mig personligen har det gett mig möjligheten att knyta värdefulla kontakter och skapa ett kollegie från norr till söder. Det ger mig också en inblick i hur det är i förskolan över hela Sverige och ger mig   möjlighet att fördjupa kontakter som jag tycker verkar extra intressanta.

Skaparen av FörskoleChatt är Fredrik Larsson @skaparn, barnskötare i Uppsala och han har också modererat FörskoleChatt, alltså styrt upp med frågor/följdfrågor under chatten. Nu modererar också Tim Mighall @tim_sweden, huvudman för Happy Kids i Göteborg och Malin Ekberg @EkbergM, bitr. fskchef/specialpedagog/försteförskollärare i Helsingborg  Varje vecka väljs nya ämnen och om du är särskilt intresserad av något är det bara att förslå vad du vill diskutera tillsammans med andra.

Kvällens högaktuella ämne utgår från tweeten:

@ThompottiHur gör ni på er fsk och avdelning för att kontinuerligt diskutera tolerans och respekt? 

Läs mer på FörskolChatts blogg.

Skaffa ett twitterkonto idag och anslut till FörskoleChatt ikväll 21:00-22:00.
Våga prova! Vi ses där!

TWITTER