24 feb. 2014

Nätverksträff med fokus på SKA

Igår åkte jag iväg på nätverksträff med pedagoger/pedagogistor/atelieristor/fsk-chefer/utvecklingsledare från bl.a. Göteborg, Lerum och Partille. Jag tror vi var nio reflektionssugna personer som tillslut träffades. Vi diskuterade Systematiskt KvalitetsArbete och våra vägar in i detta. Vi diskuterade allt från själva systematiken, till vad som dokumenteras, hur vi arbetar med bilder, etiken i dokumentationen, avgränsningar, hur vi möts och delar processerna. Det var högljudda diskussioner, många tankar och högt i tak. Mycket input och kraft.
Själv blev jag sjuk. Inte på grund av detta utan för att jag redan före hade något på gång och det eskalerade under eftermiddagen. Nu ligger jag här och försöker få reda på mina febertankar.

Några saker kom upp som jag ser är kärnan i en organisation som vill utvecklas och lära.

En organisation som gör det möjligt att mötas!
Först och främst handlar det om att se till att det finns platser att mötas på, att utbyta tankar att dela med varandra. Detta är grundstenen. Precis som med barnen behöver mötet uppstå för att det ska ske någon förändring och för att vi ska få syn på det vi gör/tänker och känner. Vi behöver mötas inom förskolan men också inom vår enhet och med andra utanför. Vi behöver också mötas utan prestige och konkurrens med öppna huvuden och med god vilja.

Hos oss möts vi i storarbetslagen varje måndag 2h, varje måndagskväll hela huset 16.30-18.00, två gånger på terminen hela området i tvärgrupper och så småningom är det tänkt att vi även ska ingå i Pedagogiskt forum mellan 14.00 och 16.00 i tvärgrupper över området varje måndag med tre olika grupper där varje pedagog går den gång man är tidig på en måndag. Sen har vi Teampiloterna där vi förskollärare (de som är teampiloter) möts över hela Partille en till två gånger per termin med fokus på utvecklingsarbete just nu handlar det om SKA och så har vi förskolepiloterna där förskollärare möts en till två gånger/termin för att fortbildas och mötas kring i olika ämnesfokus just nu naturvetenskapligt fokus. Sen har vi det stora nätverket Kalejdoskop i Göteborg där vi deltar och som är en del av Reggio Emilia-institutets södra nätverk. 

Den pedagogiska dokumentationen i fokus
I dessa möten ska den gemensam reflektionen vara fokus och helst med den pedagogiska dokumentationen som grundsten. Att i allt återkoppla och återvända till det som händer med barnen, med oss, med materialet och alltid stå i det. Med bilder, filmer som grund och med reflektioner från barn, pedagoger och föräldrar. Utan förankring i vad som faktiskt händer i verksamheten med barnen blir det bara en massa ord. Det vi behöver grotta ner oss i är hur det ser ut när vi tillsammans gör det vi gör. Den pedagogiska dokumentationen hjälper oss att förstå och se olikheter i hur lärprocesser kan se ut, hur verksamheten skapar möjligheter och den ger oss förståelse för hur vi tolkar olika och ser olika i den dokumentation som vi samlar.

Hos oss arbetar vi ständigt med att låta bilder och filmer vara grund för våra reflektioner, både tillsammans med barnen, tillsammans med kollegor och tillsammans med föräldrar. Det är ett arbete som man måste öva på för att ständigt bli bättre och utveckla sitt seende, våga gå utanför det man tror man ser och lyssna på vad andra ser. 

En långsam demokratisk process- delaktighet
Det är viktigt att SKA inte blir ytterligare ett moment utan något som vi redan gör som blir vårt arbetsredskap i vardagen och stöttar de processer vi är i tillsammans med barnen. Att starta i det man redan gör och systematisera det, tänker jag är en god utgångspunkt. Att låta ramarna vara tillräckligt vida och låta verktyget prövas och förändras med pedagogernas synpunkter som grund för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start.  Framförallt låta det systematiska kvalitetsarbetet vara begripligt för andra att ta del av och förstå.

Hos oss har samordnarna börjat att skapa ett skelett för att samla dokumentationen och detta skelettet ska sedan fyllas med verksamhetens behov, själ och identitet. Verktyget kom ut i november och det gjordes en första utvärdering i december. Nästa i maj för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start. Det kan vi bara göra tillsammans. Det som fungerar fungerar och det andra måste bort. Vi måste också utmana varandra och oss själva att förstå hur vi behöver arbeta för att göra processerna synliga så att vårt metod för SKA blir tydlig för andra. Detta är sättet för oss att synliggöra vårt arbete, göra det transparant så att andra kan förstå och tänka om det tillsammans med oss. 

Ett verktyg som förändrar
Till sist men inte minst måste SKA göra något för verksamheten. Den måste synliggöra vad vi behöver förändra, hur vi ska gå vidare, vad vi hittar för metoder som fungerar. Den behöver vara en del av förändringsprocessen.

Hos oss hjälper den oss att skapa nya frågor för kommande termin. Att hitta saker som vi behöver förändra, förbättra, utveckla. Att se vad vi faktiskt har gjort och koppla detta till vad vi från början bestämde oss för att göra. Den visar processen och gör oss medvetna om hur den fungerar. Vi tar avstamp i den och den håller oss på banan. 

Det vi behöver utveckla är hur ofta vi ska göra sammanställningar. Hur vi ska dela processerna med varandra. Hur vi ska ta vidare det vi gjort till ledning och kommun. Ett arbete som pågår.


Vill varmt rekommendera denna för er som funderar kring pedagogisk dokumentation och skillnaden mellan traditionell dokumentation/barnobservation. Den är utgiven av skolverket och skriven av Anna Palmer.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2808

23 feb. 2014

Gemensamma teamplaner

Som jag skrev i förra inlägget har vi börjat föra samman vårt område, dela erfarenheter med varandra och alla tillsammans arbetar nu för att skapa gemensamma plattformar.

En del av detta är såklart arbetet med den pedagogiska dokumentationen. Hur hittar vi en gemensam form för samlandet av processen, för varje barns lärande och för utvärderingen? Det har vi samordnare tänk på under hösten. Först på tapeten var den gemensamma processen för barngrupperna. Vi ville ge pedagogerna ett verktyg att förhålla sig till. Då skapade vi vår teamplan ( teamplan är ett från kommunen utsett verktyg) Teamplanen innehåller de riktlinjer som kommer från kommunen med Skolverkets SKA-hjul som grund. Då får varje avdelning en starta på en power point varje augusti. Där finns vårt pedagogiska år (något vi ska utveckla ytterligare) med och vårt gemensamma fokus i området samt en utmaning till alla. Det pedagogiska året delar sen upp power plinten och skapar utrymme för att stoppa in dokumentation kring processen. Vid varje reflektion ska pedagogerna plocka in processen utifrån frågorna Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? (Hur blev det? ).  Även om vi inte arbetar med "Vart ska vi" utifrån ett bestämt lärande så har vi här tankar om var barnen strävar, vad de undrar, vad de undersöker och utifrån det skapar vi "Hur gör vi" i miljö/material/utmaningar. I denna PP lägger vi in bilder, texter det som vi tillsammans tänker om, det som barnen tänker om och så blir det vår gemensamma process.
Inspirationen kommer först och främst från Trollets förskola i Kalmar och sedan från mina erfarenheter i Kärra. Utifrån detta har vi sedan skapat vår gemensamma tanke. Den framarbetades och gick ut på remiss till pedagoglagen i november i höstas. Nu har pedagogerna gjort en första utvärdering och det är överlag positivt. De tycker det är bra att vi har ett gemensamt verktyg som vi kan använda i många olika områden, att det finns frågor som skapar fokus, det de behöver arbeta med är att lyckas med att ha rätt fokus på sina reflektioner, att hela tiden utgå från teamplanen och inte fastna i praktiska göranden utan lyfta arbetet till meta-nivå först. Det är svårt och kräver både mycket arbete med att reflektera och att ständigt koppla till bilder och filmer för att förankra. Just nu ligger det mycket text i teamplanerna, något som jag hoppas ska övergå i bilder och filmer när arbetet med den pedagogiska dokumentationen fördjupas. Tanken är att samordnarna på ska kunna hjälpa till att fördjupa arbetet genom att agera samtalsledare vid reflektionerna framöver om vi får ihop det.

Från Kärra tar jag också med mig värdet i att utvärdera med andra pedagoger som arbetar med samma åldersgrupp och titta på de projekt som drivits och den dokumentation som gjorts. Återblickar kallas det i Kärra. Återblickar ska givetvis ges både åt pedagogerna och barnen. Ett arbete som det i så fall måste skapas plattformar för.

Ett stort fett teknik-problem är ju att vi för ett år sedan fått Ipads som vi arbetar ganska mycket med i dokumentationen. Frågan är om teamplanerna inom en snar framtid kommer ligga i Keynote ist för PP. Vilket hade underlättat arbetet enormt. Fastnat i gamla mallar nån?? ;)

Möte på Teampiloterna (kommunal nivå)  med Teamplan i fokus. 

En höst med fokus på transparans och en gemensam plattform

Under hösten har samordnargruppens största uppdrag tillsammans med ledningen varit att föra samma hela vårt område, öppna upp och dela goda erfarenheter och skapa en gemensam plattform. Ledningen har arbetat för att rent fysiskt föra samman pedagogerna i området genom att ägna varje APT och varje Utvecklingsmöte tillsammans allihop (likaså studiedagar) och skapat lärgrupper med pedagoger från olika förskolor. Här har vår gemensamma värdegrund diskuterats under hela hösten och en Likabehandlingsplan formulerats. Något som vi har stått utan så länge jag har arbetat i området. Inte bra! Nu har vi i alla fall en genomarbetad, verklighetsförankrad Likabehandlingsplan som alla pedagoger varit delaktiga i, där barnens upplevelser och berättelser har varit i fokus och föräldrarnas tankar om likabehandling har fått plats. Nu ska de ut på remiss till föräldrarna innan vi ror den i hamn. 

Vad lämnar vi för spår i förskolan?

Arbetet med samordnare som en länk mellan ledning och förskolor har fungerat väl. Vi är fyra stycken samordnare, en från varje förskola i vår enhet. Förut hade vi en liknande position som kallades lagledare men vi hade ingen tid utanför vårt arbete som pedagoger att träffas, diskutera, sprida och samla. Nu har vi sex timmar/vecka för att göra detta. Detta gör att vi kan ta vidare våra kollegors tankar och önskningar och ge tillbaka till dem. Just nu håller vi på att formulera gemensamma riktlinjer för arbetet med digitala verktyg. För ett år sedan slängde man ut Ipads till alla förskolor men ingen fortbildning, inge gemensam plattform, inga diskussioner. Nu har vi startat i våra kollegors tankar och önskningar kring de digitala verktygen och framarbetat riktlinjer och arbetar på en fortbildningsplan. En del av den fortbildningsplanen är att några av oss kommer delta i föreläsningen Digitala Småbarn i Göteborg som arrangeras av Reggio Emilia institutet den 11 mars där Markus Bergenord och Maria Fabien föreläser.

Alldeles nyligen har vi också förändrat vår mötesstruktur/innehåll. Vi har nu på alla förskolor samma kvällar och samma struktur; husmöte-pedagogisk innehåll, APT- praktiska saker som gäller organisation, arbetsmiljö, pengar, facklig tid och utvecklingsmöte där vi fortbildar oss och sitter i lärgrupper. Mötena ligger varje måndag mellan 16.30 och 18.00. Ett APT i månaden och två utvecklingsmöten/termin (dessa är längre). Pedagogerna är ansvariga för att skapa innehåll till Husmöte och APT genom att maila frågor/diskussionsområden till samordnarna senaste fredag veckan före. Samordnarna ansvarar sedan  för att skapa en mötesordning varje fredag och skicka ut den och pedagogerna ansvarar för att läsa igenom och tänka till under måndagens gemensamma reflektionen.

På husmötena startar vi med 30 min pedagogisk dokumentation där en av avdelningarna delar med sig av något de dokumenterat- bilder eller en filmsnutt- det viktiga är att det är råmaterial som vi sedan tillsammans kan tänka om. Ibland kan det hända att man som pedagog har ett speciellt fokus man vill lyfta eller så tittar vi och ser vad vi hittar. Det som är viktigt är att vi tillsammans får flera ögon på vad barnen gör och hjälps åt att hitta ingångar och tankar för vidare arbete. Detta sätt hjälper oss också att känna till de olika projekt som pågår över huset så vi kan korsbefrukta och ta hjälp och inspiration av varandra. 

På utvecklings mötena samlar vi hela området och fortbildar oss inom områden som kommit ur utvärderingarna, den gemensamma pedagogiska plattform vi skapar och de riktlinjer vi har från ledning. Här är lärgrupperna en bas där vi ska kunna diskutera och reflektera tillsammans. Samordnarna har ansvar för att skapa innehåll utifrån pedagogernas tankar och ledningens riktlinjer för de pedagogiska arbetet. här bildar vi gemensamt pedagogisk fokus och skapar vår gemensamma plattform. Arbetet i de fasta lärgrupperna är mycket uppskattat då man lär känna varandra, blev medveten om hur de olika verksamheterna fungerar, får inblick i andra pedagogers reflektioner och får stöta och blöta tillsammans. 

Det som är så bra nu är att vi alltid har samma typ av möte på måndagar på alla förskolorna. Detta gör att vi samordnare snabbare kan samla och gå vidare med de saker som vi i området vill utveckla tillsammans. Förut kunde det dröja tre veckor innan ett av husen hade möte. Tiden gick och vi stod och stampa. Saken med att hela tiden göra våra kollegor delaktiga i vad som sker, hur deras tankar tas vidare och hur vi samlar och organiserar är oerhört viktig för att ha en platt organisation och utesluta hierarkiska strukturer. Ingen ska jobba över någon annans huvud utan alla ska vara delaktiga och veta hur saker fortskrider. Samordnarna ska vara pedagogernas öron, ögon och händer vid den pedagogiska utvecklingen. 

Under vårterminen arbetar vi också för att införa lång måndag. Där den som är tidig kl 14.00 går på Pedagogisk forum mellan 14.00 och 16.00. Då är tanken att vi ska mötas över området och arbeta med olika pedagogiska frågor, fortbilda oss, diskutera och nätverka. Detta tänker jag hade gett en ordentlig skjuts till en gemensam pedagogisk plattform och så småningom utbyggandet av våra nätverk. Allt detta (hoppas jag) ska grundas i arbetet med pedagogisk dokumentation så att "pratandet" blir kopplat till "görandet" och inte bara en massa ord. "Hur ser det ut när du gör det? "

Att skapa organisation för lärande och växande - för barn och vuxna

3 feb. 2014

IS IS IS

Tänk att det blev minus i år med och vi kunde återigen projektera med IS. Det trodde jag nästan inte. Förra året var det bättre förutsättningar och vi frös bl.a. isägg och mjölkkartonger. Is är spännande, konkret föränderligt, det är flytande vatten som tar en annan form. Det får barnen att fundera, att känna att prova. Det är något hårt som blir mjukt, något som förvandlas i barnens händer.

Is från förra årets isprojekt

Min kollega som jobbar 50% och spenderar större av den tiden ute med barnen messade mig på FB och bad oss spara mjölkkartonger. Vi sparade så hon hade en hel hög när hon kom förra veckan. Hon frös in is med barnen i omångar och de färgade den med vattenfärg.

Denna veckan har vi öppnat paketen. Först bar vi tillsammans med barnen ner dem till vår bakre gård. Där bröt och rev barnen upp paketen och hittade grymma iskonstverk däri. Först provade de bara att hålla dem och rulla dem nerför en backe och lägga ut dem på en lång rad. Senare i veckan pacakde vi upp ännu en omgång, denna gången ofärgade isblock. Dessa borrade vi i med svängborr, sågade med såg, filade med en fil, slog på för att få olika ljud, byggde med. Vi hade också med sprejflaskor fyllda med redimix(färg) och vatten som barnen fick spruta på snön. Vi avgränsade ett område och barnen spruta för glatta livet. De utforskade kraften i strålen, hur långt den kunde nå, hur nära man kunde spruta. De såg hur färgdropparna frös till is och rullade ner för backen. Senare provade de också att hälla färg i hålen de borrat genom isen.

Genom att materialet (isen, färgen och verktygen) var tillgängliga under hela förmiddagen kunde barnen utforska grundligt och gå vidare med de upptäckte. De diskuterade, och funderade över hur det kom sig att isen och färgen reagerade och agerade på olika sätt när de krockade materialen med varandra. De löste problem tillsammans som hur man skulle kunna borra igenom isblocket när borren inte nådde hela vägen. De samarbetade, skrattade, var uppgivna, hjälpte varandra, statuerade exempel och hittade nya idéer. 

Under tiden som mina kollegor arbetade med barnen hade jag i uppgift att dokumentera. Jag använde Ipaden och filmade barnen, uppmanande dem att berätta hur de tänkte, vad de gjorde, gick i dialog uppmuntrade dialog och tänkande tillsammans, ställde frågor. Efteråt samlade jag dem för att utvärdera. Fundera kring vad de tyckt varit spännande, hur de hade känt. När vi kom in tittade vi tillsammans på några av filmerna. Barnen kommenterade, där är jag! Där är vi! Vi borrar. Jag målar på snön. Det var svårt, det var hårt, jag var kall, det blev fint med färgen, vi hjälptes åt. 

Arbetet med is kommer fortsätta, det känner jag på mig. Barnen hade idag en idé om att ta in isen. Då blir det vårt nästa steg. Vad kan is möta inne? 

IS är en fantastiskt material. Man får passa på att frysa när det går. Det tar ett till två dygn för att det ska bli genomfruset. Prova!