15 dec. 2010

juletider

Nu är det snart lite julledigt för min del. Projekten och processerna stannar av lite så här i december. Alla går ner i tempo och försöker bara vara och knyta samma det som hänt under hösten. Problemet med att sänka tempot är att dagarna också går långsammare. Nu längtar jag efter lite ledig tid, tid för reflektion och återhämntning.  Nu räknar jag ner....fem dagar kvar....



(Mitt senaste projekt, en spegelstaion med för två med rörlig färgspott, svart och vit glasmosaik, ihåliga plastbehållare, plaststjärnor samt svarta glasstenar, på torget.)

Ha en skön vecka!

12 dec. 2010

Att se detaljer


En lärare som inspiratör?

"Jag har en lite undran. Jag läste i en av böckerna som jag har till min kurs om bygglek (.... )Där stod det att man inte skulle bygga något åt barnen för då hämmade man dom i sitt byggande. Barnen skulle då inte våga bygga nånting för att dom inte kunde göra lika fint som oss i personalen. Likadant var det med lera och när barnen ritade.... man skulle inte göra ngt åt dom eller rita ngt åt dom för det skulle också ta död på deras skapande.

Vad är din åsikt om detta?"

Det är skillnad på att bygga åt eller bygga med.

Jag tänker på Vygotskijs potentiella utvecklingszon- att barnet har en viss möjlighet att utveckla saker själv men mer genom att någon som har mer erfarenhet, som ett annat barn eller en lärare, arbetar tillsammans med barnet. Jag har själv märkt på våra barn att när vi har varit med och byggt och inspirerat barnen med tankar och förslag så har deras konstuktioner utvecklats. Jag tror inte man kan vänta på att barn ska hitta på allt själv. De har inte samma referenser som vi har. Om vi deltar och uppmuntrar och utmanar kommer deras konstruktion att utvecklas. Utforskandet måste få finnas när man möter nya material men när man som pedagog ser att det "stannar av" så tycker jag att det är vår uppgift att utmana och stimulera vidare (para ihop barn, bygga tillsammans, ge en utmaning, byta eller lägga till material) annars tar vi inte vårt pedagogiska ledarskap på allvar.

När det gäller att rita så utmanar vi barnen med bilder och frågor. Hur ser ett flygplan igentligen ut? Har barnets flygplan de detaljer som finns på bilden, finns det tre dörrar, sex däck på varje landningsställ? Då tror vi att vi utvecklar barnens känsla för detaljer.

Att bygga eller rita för att barnen vill att man ska bygga eller rita något särskilt (t.e.x. Kan du bygga ett hus åt mig? Kan du rita en katt åt mig? ) tror inte jag ger någon särskild utveckling. Då är det bättre att bolla tillbaka , Hur ser ett hus ut? Kan vi använda dessa byggklossar? Vad ska vi göra taket av? eller "fråga Lisa hon vet hur man gör hus, hon kan visa dig och så kan du göra ett själv". Våra barn sitter ofta brevid varandra vid ritbordet och tittar noga på hur kompisen gör och härmar och kopierar.

Att härma är att tillägna sig något. Utifrån härmandet kan man utveckla vidare. Så tror jag.

9 dec. 2010

Möte med lärarstudenter

Två lärarstudenter har varit och intervjuat mig för sina examensarbete under veckorna som gått. Den ena följde på den andra som hade tyckt att det var givande att prata med mig , roligt! Vi har tagit emot lärarstudenter som har gjort VFU i vårt arbetslag sen förskolan byggdes för tre år sen. Vi har haft långvarig kontakt med en och har nu fått en ny. Det är jättespännande och mycket viktigt!

Nu var det två ivriga unga lärarstudenter som jag mötte upp. Jag fick prata om det jag brinner för och fick höra bl.a. hur lite litteratur det finns kring dessa ämnen. Vi måste knyta förskolan till forskningen och fler måste forska kring verksamheten.

Vad viktigt det är att vi möts, aktiva lärare och de som är i utbildning. Dialogen mellan lärarutbildningen och verksamheten måste tätna. Jag ska bara fundera ut hur....

6 dec. 2010

Möte med förskoleklassen

I fredags var jag på möte med pedagogerna från förskoleklasserna som våra barn ska vandra vidare i till hösten. Vi slits mellan två världar som på ytan inte ser ut att ha så mycket gemensamt. I förskolan får vi höra att i förskoleklassen måste barnen lära sig att bli som lärarna i skolan vill ha dem. Pedagogerna i förskoleklassen vill arbetar som vi gör i förskolan men upplever att det inte går. I skolan känner man sig tyngda av all måluppfyllelse. Hur ska barnen få ett livslångt lärande?

Jag har några förslag. För det första att faktiskt se på det vi gör och inte vara rädda för att vi inte gör tillräckligt. Måluppfyllelserna verkar många och tunga men hur har det sett ut, vad har vi gjort förut? Är det inte så att Björklund har skrivit ner det vi alla redan gör?  Han har väl inte hittat på nya grejer som barnen ska lära? Våga vara modiga och se allt det som barnen utvecklar, prövar, utforskar och tar reda på.

Använd miljön som är källa till lärande och låt barnen utmanas i den. Skapa en kreativ miljö med många möjligheter att utforska. Låt en mångfald av material erbjuda barnen att tänka och uttrycka sig på många olika sätt. Som pedagog är det ett måste att veta vad materialet ger och hur det kan interagera med barnet/eleven. Som lärare får man ofta känslan av att man inte räcker till. Låt miljön vara där när du inte kan. Låt miljön skapa förutsättningar för möten mellan barnen och materialet.

Låt barnens intresse styra och lita på innehållet. Vi som vet hur barns ögon glittrar när de prövar sina hypoteser och hittar nya vägar vi vet att lärande sker hela tiden och inte bara vid skolbänken (NEJ Björklund, lärandet börjar INTE i klassrummet utan låååångt tidigare). Vi vet att barnens intresse måste ligga till grund för ett kvalitativt lärande.

Tänk om vi vågar! Tänk om vi faktiskt ser vad vi kan! Tänk OM!

Kreativt pussel!

2 dec. 2010

Egoboost

" Å Linda! jag skulle vilja ha dig hemma hos mig hela dagen varje dag! "
A 5år

22 nov. 2010

Att fokusera är att välja bort

Jag förändrar ständigt mina begrepp och mina tankar kring det jag gör. Jag har alltid samma grund- läroplanen och det komptentena barnet med alla sina 100 språk, men därifrån letar jag möjligheter att utveckla det pedagogiska innehållet. Jag vrider och vänder på begreppen tillsammans med mina kollegor och med våra pedagogistor. När vi funderar kring projekt och processer har det blivit många olika begrepp som vi provar. Vi pratar om att tratta ner, fokuser, urskilja och nu senast om att zooma in. Det senaste begreppet fick vi som tanke från våra pedagogistor som hela tiden försöker utmana våra bilder. Vi har pratat om att alla barnens tankar liksom åker ner i en tratt och på så sätt "föser " man ihop till något gemensamt, nu pratar vi istället om att zooma in, då finns allt det andra fortfarande kvar på samma "bild" men vi tittar åt et visst håll just då. Vi har inte lämnat helheten. Viktigt är också att komma ihåg vad man valde bort eftersom det härifrån kan komma spår som utvecklar projekten.

Att arbeta i projekt-process är att välja bort. Något som vi brottas med varje dag. Rättvisetänket måste strycka på foten för alla är barn är inte inne i samma processer samtisdigt. Detta är för mig att verkligen vara rättvis, att ge barn olika beroende på vad de behöver. Vad innebär det att följa barnen? Vad har du som pedagog för roll. Hur man än vänder och vrider det så handlar det om att välja ett pedagogiskt innehåll som kommer från barnens intresse, inte att bara stå brevid och låta barnet vara som ett rö för vinden. Nej det gäller att axla sitt pedagogiska ledarskap och våga gå på djupet med barnens tankar och funderingar.

Jul jul stråååålande...julpyssel?!

Jag ÄLSKAR julen. Ja jag gör det, jag är grymt traditionsbunden och det ska vara precis som det alltid har varit. Juldekorationerna åker upp till första advent här hemma hos mig och sen blir det julmusik, glögg och pepparkakor hela december.

På jobbet har jag en tudelad inställning. På vår förskola kan vi ha en dag där vi bakar pepparkakor (på golvet som Pippi gjorde såklart) med barnen och en dag då vi klär julgranen har jullunch och dansar kring granen en sväng. Vi har också lucia med banren, sjunger julsånger och har luciatåg med de äldsta. Det är val vi gjort och en del av vårt arv. Samtidigt som jag tycker det är viktigt (och det är vårt uppdrag) att föra vidare tradtioner och seder i vår kultur så ser jag också en krock i vissa moment med det sätt vi tänker om barnen och deras förmågor. 

Vi tar det traditionella julpysslet, en alltid lika het potatis. Jag lägger ingen tid på julpyssel.Vi har funderat en hel del kring julpysslet. Jag tycker inte att det finns något värde i att sitta och göra 28 styckent likadana flörtkuletomtar/snögubbar. Då hamnar vi i mallskapande, "min är finare än din", rätt och fel....Vi vill ju uppmuntra att varje barn har sitt sätt att lösa och fundera i sitt skapande, det finns inget rätt och fel, vem vet hur en tomte ser ut i ditt huvud?  Våra barn har ju alltid tillgång till mycket olika material att klippa,klistra, bygga , skapa med så för dem är det en konstlad situation om "fröken" plockar fram en tomte som alla ska göra likadana. Till påsk för ett par år sen så plockade vi fram fjädrar, flörtkulor, silkespapper, äggkartoner ögon m.m. och lät barnen skapa sitt eget påskpynt. Det blev allt från påskkycklingar till påskbåtar. Vi kan prata med barnen om tomtar och läsa och lyssna på sagor, tända ljus och räkna ner till advent. Vi försöker ha julen i ett samanhang och prata om vad det innebär. Utifrån detta får barnen tillgång till skapande material och får använda sina tankar som grund i kommunicerandet.

Så tänker jag, hur tänker du?

Jul

4 nov. 2010

Vi vill ställa frågor på nya sätt!

Blev så inspirerade när Per Bernemyr och Maria Hedefors hade föreläsning på studiedagen. De pratade om den moderna förskolan, vad för kompetenser barnen behöver och hur vår roll som pedagoger ser ut.
De gav oss ett sätt att ställa frågor som vi vill prova och se hur våra barn funderar kring dem.

Kan du FRÅGAN med hjälp av MATERIALET.

Kan du FÖRKLARA HUR ETT SKELETT FUNGERAR med hjälp av MATERIALET I BYGGEN?

Kan ni RITA OCH BERÄTTA HUR EN TYRANNOSAURUR REX FÅNGAR SITT BYTE?

Kan du VISA HUR DINOSAURIERNAS MAT SÅG UT med hjälp av LERAN?

Att ställa frågor där man ber om en förklaring och ger barnen utmaningar att synliggöra förklaringen med hjälp av ett visst material. Spännande och viktigt!

"Jag vill inte va me!"

Några frågor : har ni barn som inte riktigt hänger med projektet? Om det varför? Och ännu viktigare, hur viktigt är det för projektets gång att så många barn så möjligt deltar i det? Vad gör de barnen som är inte med?

Alla barn deltar i projektet på olika sätt. Vissa tar mycket plats och är ledande/drivande, ställer mycket frågor och har mycket funderingar. Andra lyssnar och tittar, är med fast brevid. Vissa barn gillar vissa delar av projektet där de deltar med stor energi men vill inte alls vara med i andra delar. Vi är noga med att fundera runt varför barnen tar de roller de tar i projektet och fösöker utmana dem som vi ser har stigit åt sidan. Vad behöver de för utmaningar, vari ligger deras specialkompetenser? Precis som när vuxna driver projekt så är det nödvändigt med olika roller. Vi har ingen lista där vi prickar av vilka barn som gjort vad. Det är inte så det fungerar. Alla bidrar på olika sätt.

Vi projektet lever hela tiden. Nya frågor som gammla frågor ställs och diksuteras varje dag och det kan vara när vi äter, när vi bygger i storbyggen, när vi gör en cirkus på mattan och dinosauierna plötsligt kommer på barnens initiativ. Dinosaurierna och deras värld finns med hela tiden. Vi utmanar och ställer frågor tillsammans med barnen och driver på så sätt projektet vidare.

28 okt. 2010

Matmatematik


I en hel vecka nu har samtalen kring matbordet med barnen handlat om matematik. Det börjar nästan alltid med att barnen tittar i glasen och ser vilka siffror de fått. De hjälps åt att tyda tiotalen och entalen och vad det blir när de står brevid varandra. Sen plussar de ihop dem och funderar kring hundratal, tiotal och ental. De har klurat ut att man kan ta tiotalen eller hundratalens första siffra och plussa dem med varandra och sen bara lägga på nollorna, så nu vet de vad 200+200 blir osv. De delar upp allt från krutonger till gurkbitar imellans sig och funderar hur många de kan ta beroende på hur många de är. Idag räknade vi till tjugo på engelska. Hmm..undra vad de ska göra i ettan?

27 okt. 2010

Dinosaurietankar

Projektet börjar nu hitta sin form. Från att ha startat i gammalt liv, gått och nosat på liv-död, föruttnelse, kretslopp och vidare så har det nu landat i (eller aldrig lämnat egentligen) hos dinosauirierna. Det var ju där det började från början. Dinosaurierna har liksom hängt med under 1 ½ år nu och intresset bara växer och växer så nu har vi "trattat ner" till att börja stimulera barnens tankar och görande med dinosaurierna. Limpistolsbyggen i lilla ateljén har blivit full med naturmaterial och det byggs nu dinosaurier högt och lågt. Från att ha byggt på bordet har nu dinosaurievärlden expanderat till en grotta som gjorts under bordet. Det leks nu där lika mycket som det byggs vidare.

I projektrummet har leran fått sin plats och där finns nu lera framme alltid. Det finns än så länge plats för två barn åt gången där. Det utforskas nu med fingrar och händer och det byggs dinosauier även här. Många dinosauierspår har också fått sin plats i leran.

OH:n har använts för att göra dinosaurierna STORA. Barnen har målat dinosaurier på OH-papper och projecerat sina bilder på väggen. Därefter har de använt spännpapper på väggen och fyllt i sina dinosauier, antingen med bara konturer eller fyllt i. Vidare flyttar de målningen till våtutrymmet där de fortsätter med vattenfärg. Hela skapelsen klipps sen ut och sätts upp på vald plats (beroende på hur eller var dinosauriern bor) i projektrummet (som blivit ett dinosaurierum) där barnen sen får berätta om dinosaurien de gjort och sen sätter vi upp beskrivningen brevid. Nu kan man se och läsa om alla möjlig dinosauier och det inspirerar vidare till lek och fantasi om nya dinosaurier.

Mötena fungerar som delgivning  mellan barnen av de olika små projekten (palmer, dinosaurier, leran, trädet m.m.) som pågår samt ger andra inspiration att vara med och utveckla. Förmiddagarna ägnas åt att arbeta med olika projekt och vi försöker engagera alla barnen, försöker hitta vägar in i projekten så att alla får känna sig delaktiga. Mycket tankar finns hela tiden i omlopp och under alla projekt diskuteras livligt om hur dinosauierna egentligen spg ut, vad de kunde, vad de gjorde. Den stora frågan är NÄR KOMMER DE TILLBAKA?!

Imorgon utmanar vi barnen och tar dinosaurierna in i kroppen. Hur låter en dinosaurie? Hur känns det att låta som en dinosauier?  Vi har planer på att spela in ljud för att kunna använda i projektrummet. Hur rör sig en dinosaurie? Vi går från att gestalta med händerna i material till att använda vår egen kropp.

16 okt. 2010

Att börja arbeta med konstruktion

Jag har fått lite frågor angående hur man kan starta börja förändra sin miljö. Jag kan berätta hur vi har gjort med inspiration från andra. Alla har olika förutsättningar och olika möjligheter att göra förändringar men alla KAN göra förändringar om man VILL. Jag anser att lärande är förändring och att det därför är nödvändigt med ständig förändring och utveckling i verksamheten. Det viktigaste är att prata med varandra i arbetslaget och börja tänka och fundera över vad man vill erbjuda barnen och hur man ska göra det. Det är alltid bäst om man är överrens i arbetslaget eftersom mycket av arbetet handlar om att vara konsekvent och tydlig med sitt pedagogiska ledarskap och sin lotsning av barnen i miljön. Det handlar inte längre om att "vakta" barn som leker utan att själv vara aktiv som pedagog och nära barnen rent fysiskt så man hör och ser vad som pågår i barnens utforskande. Detta är ett sätt att arbeta som kräver mycket av pedagogerna men som gör jobbet SÅ mycket intressantare och roligare och föränderligt varje dag!


När det gäller att bygga upp nya miljöer/ förändra nuvarande miljöer så kan man börja med att titta på vad som skulle vara aktuellt för verksamheten. Vad erbjuder ni på avdelningen? Vad kan barnen utforska? Vad saknar ni?

Starta i lite skala och börja med en station. En av mina läsare undra om det skulle gå att genomföra hennes planer om en bygg för 1-2åringar. Hon hade ett rum som var aktuellt och kunde användas för byggen. Frågan var om de små skulle klara av detta och hur man skulle få materialet att stanna där det skulle vara.
Alla barn på vår förskola arbetar i stationer, oavsett hur gamla de är. Rakt ur huvudet så räknar jag till sju olika stationer på 1årsavdelningen i det stora rummet, sedan finns också en atelje, med tillgång till bl.a. våta färger, lera, silkespapper, fjädrar och snäckor, samt ett mindre rum där det finns ljus-ljud-upplevelser samt en läs/mys/mötespöl. I hallen finns bollar och taktila plattor samt sjalar, i våtutrymmet tillgång till vattenlek (rör och muggar att ösa med). Detta är en rik miljö och en miljö som är hanterbar för de yngsta med närvarande pedagoger.

Börja med några material som kompleterar varandra när det gäller möjlighet att bygga, färg, form, storlek, struktur. Prova materialet på barnen. Tag några i taget och se vad de gör med materialet. Om ni som pedagoger har bestämt en plats för materialet så var noga med att hålla på det. Flyttar man material från en  station så kan inte stationen fungera som det är tänkt. Om barnen konstant vill flytta sakerna så fundera på vad det är de saknar dit de flyttar dem, kan ni kompletera där med annat material där? Var nära barnen och se vad de gör. När det handlar om de allra minsta är närheten oerhört viktig eftersom de inte har ett verbalt språk att utrycka med ord vad de tänker. Här måste pedagogen tyda andra kommunikationer. Dokumentera och fundera tillsammans vad det är barnen upptäcker. Börja här :)

När man börjar se hur materialen ger barnen nya möjligheter att utforska och uppleva så "rullar det på". Man ser möjligheterna och får på sig glasögon som letar nya spänannde material överallt :) Min man slänger numera ingenting förrän han har frågat om jag ska ha med ddet till förskolan. Jag samlar material överallt och har i våra förråd. Man vet aldrig när det händer att man behöver kompletera.

På vår förskola går vi nu mot att ha fasta miljöer på avdelningarna som är väl framarbetade och genomtänkta för varje ålder. Meningen är sedan att pedagogerna och barnen som kommer ska ta över miljö från gruppen som varit där. Våra barn byter avdelning varje år så de olika avdelningarna ska vara anspassade för ettåringar, tvååringar...osv..Miljön ska blir rikare och mer mångfaceterade ju äldre barnen blir men det ska alltid finnas möjlighet i alla åldrar att utrycka sig med så många av sina språk som möjligt.

Skriv skriv skriv till mig om ni har påbörjat förändringsarbeten! Jag vill SÅ gärna ta del av det ni erfarit och upplevt tillsammans i arbetslaget och med barnen!

15 okt. 2010

Torget

 Här är dinosauriebyggen på torget. Där finns träklossar i olika storlekar, dionsaurier, kastanjer, frökapslar, gröna växter, grönt tyg, speglar med blå ram som går att flytta omkring satm korgar för materialet.





Denna bild kommer från en av de små mötesplatserna på torget. En liten bygg med svartvitt material. Lego samt plastmosaik. De två röda "rymdskeppen" är två kabelvindor som vi fått från en affär.

Materialinspiration

Här kommer lite inspirationsbilder från femåringarnas miljöer. Allteftersom barnen blir äldre blir miljöerna rikare på material eftersom deras komptens att hantera stationerna växer och de behöver fler utmaningar.






8 okt. 2010

Inspiration för bygg och konstruktion

Kan man nu få från Förskolan Trollet i Kalmar. En förskola som har inspirerat oss mycket :)

Bygg och Konstruktion

4 okt. 2010

Mötets kraft

Ikväll hade vi vårt kvälls R.O.P (Reflektions-och-planeringstid). Vi pratade om hur vi ska få barnen att smitta varandra med tankar kring projektet och har nu bestämt att vi ska försöka ha morgonmöte på avdelningen varje morogn för att barnen ska kunna inspirera varandra med saker de gjort samt för att kunna dela upp barnen utifrån deras val på förmiddagen. Vi pedagoger erbjuder aktiviteter som har med projektet att göra och de barn som är intresserade av att prova det som kompisarna gjort får lov att göra det. De andra får välja att leka/arbeta vid stationer som finns i miljön.

Tanken med mötena är att barnen skall öva sig i hur man lyssnar på den som har något att berätta, hur man kan ställa frågor till den/de som berättar, hur man kan använda varandras kompetenser för att lära något nytt.

Imorgon börjar vi att uforska mötets kraft tillsammans, spännande!

3 okt. 2010

Berätta om något som du har förändrat!

Jag har, med hjälp av en kollegas tankar och arbete, fått en ny syn på projektarbete. Jag har gått från att tänka brett kring ett område och samla dokumentation som hör till området, till att börja fundera kring frågor som kan väcka barns exprimentlust. Jag vill lära mig att verkligen lyssna på vad barnen talar om, att hjälpa barnen att inspirera varandra, att noga välja material och tillvägagångsätt för att föra projekten vidare, det är mina mål!

Vad har DU gjort? Vad är dina mål?

Delade tankar ger nya tankar

Ett härligt och inspirerande möte med norska förskoleledare avslutade min vecka. Tillsammans med pedagogistan på vår förskola och en kollega från andra förskolan i vår enhet så presenterade vi vår verksamhet. Fick många kluriga och bra frågor....

Vad är ni mest stolta över?
Vad har ni gått i för fällor?
Vad är svårast med att arbeta så här?
Var börjar man förändringen?

Frågan kom upp ifall vi kunde tänka oss komma till Norge och föreläsa för deras personal, pedagogerna på förskolan. Självklart sa vi :) mer dialog, mer utbyte,  ger oss mera tankar.

Hela dagen var det dialog och mycket tankar. Vi lär oss oerhört mycket av studiebesök. Det tvingar oss att tänka igen och igen om vad vi vill och hur vi gör. Ingenting är färdigt, inget är precis som vi vill ha det och så får det aldrig bli, vi strävar hela tiden. Samhället förändras vår syn förändras vi är med hela tiden!

Den som inte gillar förändring ska inte arbeta med lärande :)

Att acceptera läget

Fruktstund i skogen.

-Jag vill ha en jättelåååång banan!

-Det går inte....

-Okey, jag vill ha en låååång banan.

-Du får ta en sån här...(räcker barnet en bit banan)

-Okey, jag vill ha en liiiite lång banan...

Arbeta i projekt- att utforska tillsammans

Fick en fråga här på bloggen om alla barn på förskolan arbetar i projekt, läsaren tänkte på de minsta som hon arbetar och är lite extra nyfiken på.

På vår förskola drivs det projekt med barnens tankar som inspiration. Dessa projekt lever i alla grupper oavsett ålder. Liksom många andra förskolor har pedagogerna fortfarande olika sätt att tänka kring projekten och vi försöker hela tiden arbeta oss fram emot ett gemensamt förhållningssätt. Vi har precis börjat omvärdera våra tankar och här är en modell som vi vill arbeta mot...Förut försökte vi samla barnens tankar och görande i et vidare tema och samlade allt som hade med detta att göra. Nu vill vi försöka smalna av och gå djupare in på vad det är barnen försöker förstå.

SAMLA BARNENS TANKAR -Här är en samlingsfas då vi genom dokumentation tittar på vad det är barnen är intresserade av. Vi försöker hitta metanivåer, alltså som vårt projekt nu har grundats i dinosaurier- döda- utdöda- levande- liv-död...osv. Tidsförloppet här kan vara låååångt. Det projektet som våra barn arbetar i nu har vi grundat i tankar de har haft i ett år. Vi tittar på deras lek, hör deras tankar, ser deras val och funderar över vad som knyter ihop detta. Här får vi en förförståelse för vad det är barnen är ute efter i sitt utforskande. Här spelar det ingen roll om barnen kan prata eller inte. För de minsta är vi väldigt nära för att se och uppleva vad de utforskar.

HITTA EN FRÅGA- Projektet kan startas av en fråga som barnen har. Här lyssnar vi in barnens frågor och försöker lyfta en fråga som kan exprimenteras och underssökas runt. En kollega till mig startade upp ett projekt kring frågan Kan man fånga solen i en burk? För de minsta är det de vuxna som hittar området för exprimenten. Då handlar det mera om att låta barn uppleva och exprimentera med det de verkar nyfikna på, vatten, gravitaion, sturktur, reflektion osv.
HUR GÅR VI VIDARE- På vår reflektionstid samtalar vi omkring vad det är barnen är ute efter, vad de undersöker, är nyfikna på. Vi hittar ett metaområde. Vi funderar på vad som kan komma, vilka vägar som vi kan gå, hur vi gör rent praktiskt. Vad behöver finnas på avdelningen som kan trigga barnen att börja/fortsätta exprimentera, uppleva, tänka, samtala....Hela tiden går vi tillbaka till vad är det barnen har upptäckt och hur går vi vidare. Med dokumentationen som hjälp tar vi tillsammans projektet vidare.

BARNEN SMITTA VARANDRA- Vi lyfter tankar och upptäckande hos barnen på ett morgonmöte med hela gruppen. Ett barn har kanske sett något, hört något, upptäckt något, gjort något som kan inspirera och "smitta" de andra barnen att också prova. Vi erbjuder barnen att prova tillsammans med det barnet som haft idén eller gjort upptäckten. Några barn i taget för att ta vara på samtalen. För de yngre gäller här att föra in nya material som har med barnens upptäckande att göra, ge dem nya utmaningar och locka dem att tillsammans utforska.

Detta är en cirkel, ett händelseförlopp som går runt. Så utvecklas projektet. Hela tiden tillbaka till barnens tankar och upptäckte och så gör vi vuxna tillägg i form av material ,som vi med vår erfarenhet tror kan ge ytterligare en dimmension för att föra barnens tankar vidare.

Projekten har inget slut....de går vidare in i andra projekt. Detta är vad vi försöker lära oss just nu - att se broarna och våga gå vidare och hela tiden låta barnen leda oss men ändå vara så fokuserade att vi håller oss till det de vill veta.

Fällor att gå i för oss var i början att vi som sagt dokumenterade allt som vi tyckte hörde till projektet. Vi var för vida i våra tankar och hade svårt att smalna av och verkligen gå på djupet. Låta projekten ta tid och vara noga med att lyssna och se vad som hänger ihop. Vi ska också bli bättre på att ge tillbaka till barnen, ge dem deras tankar, deras upplevelser för att samtala kring och hitta nya vägar utifrån det som vi upplevt tillsammans, samt att hålla miljön på avdelningen i samklang med projektet.

28 sep. 2010

Att veta vad man väljer

Jag funderar mycket på vad vi erbjuder på förskolan. Jag och en kollega pratade om detta idag. Det finns mycket åsikter om hur och vad som ska finnas på en förskola och vad barnen ska ha tillgång till.

Jag vill gärna tänka på att förskolan skall kompletera hemmet och att barnen därför ska kunna ha möjlighet att utforska och undersöka andra miljöer och få andra möjligheter än de har hemma. Detta kan göra att jag kan tycka att t.ex. spel och pussel inte hör hemma på förskolan. Förskolan har med sin miljö all möjlighet att erbjuda barnen upplevelser som de inte kan få hemma.

Tydligt är detta just nu hos de yngsta. Jag hade med mig min lille pojk som är tio månader in på yngstabarnsavdelningen för någon vecka sen. Han kröp omkring i en spegeltriangel, kröp på spegelpapper i ljuset av en OH. Han var i ett rum med fågelsång och ljusupplevelser, han var i en svart/vit gömma där han kunde krypa in bakom en gardin. Han fick uppleva ljus, form, färg, struktur som var olika det han har hemma. Så tycker jag vi ska tänka på förskolan. Förskolan skall vara ett komplement åt hemmet. Vad har vi att erbjuda som inte hemmet har? Hur kan vi nyttja pedagogernas kompetenser att skapa spännande miljöer för barnen att utforska?

Argumenten mot detta kan då vara att barnen väljer att leka vissa lekar. Min kollega sa idag " Det är klart, det beror ju på vad de FÅR för val, säger du till barnen - vill du ha detta ekologiska äpple eller vill du ha godis?Tja vad väljer barnen? " De vuxna ger hela tiden möjligheter till barnen och det är de vuxna som ska ta ansvar för innehållet i verksamheten,  vet barnen vad valet innebär? Där har hon fullkommligt rätt.

Mer om detta senare.....

Dela tankar- studiebesök från Norge

På fredag tar vi emot studiebesök från Norge. Jag ska föreläsa om miljön som den tredje pedagogen samt visa runt på vår förskola. Önskar hinna sätta upp lite presentationsdokumentation för torget innan dess och har tagit tag i vår pedagogista för att få hjälp och inspiration. Förhoppningsvis gör vi detta på torsdag. Uppdaterar samtidigt min presentation också för att samla nya tankar.

Allting är föränderligt och ständigt i rörelse!

24 sep. 2010

"Här hänger jag i ett gammalt liv !"

Under reflektionen idag samlade vi våra tankar kring dokumentationen och barnens tankar. Vi är i en känslig fas nu när vi som pedagoger måste välja fokus. Många tankar finns och det är svårt att välja, med vårt val vet vi också att vi utesluter andra saker och det måste vi göra för att få djup i projektet och inte bara fortsätter "nosa omkring". Metanivån är LIV och DÖD men var ska vi styra in? Vi har plockat upp trådar och måste nu ge tillbaka till barnen!

Ett barn hänger i en gren på ett stort träd;

Här hänger jag i ett gammalt liv!
E 5år.

Fokus!

22 sep. 2010

"Nu bestämmer JAG"

Vi har på förskolan och i stadsdelen ett samarbete med förskolor i Italien som pågått sen 80-talet. Utbytet med italienarna gör att vil alla, bådet intalienare och svenskar, ser vår verksmahet i ett annat ljus. Kulturskillander görs tydliga och vi ser vad som är en del av kulturen i det vi gör. Under en föresläsning (tror minsann att det var den första jag var med på efter jag startat på förskolan) pratade vi om kmkonflikthantering barn imellan. Jag kom så väl ihåg att vi fick höra att det kanske kunde vara så att vi bryter barnen för fort i deras konflikter och ger dem en "vuxenlösning" istället för att vänta ut och finnas brevid och låta dem hitta en egen lösning.

Igår var jag med om precis en sådan situation. Det handlade om turtagning och rättvisa och de fyra barnen argumenterade SÅ väl för sin sak och för varandra. De kom ändå ingen vart eftersom de tyckte olika och hade olika personliga intressen för problemet ifråga. Efteren stund bryter ett av barnen diskussionen med att säga -Nu bestämmer JAG, vi olar! och så börjar barnet räkna ole-dole-doff. Alla de andra godtog detta och beslutet som blev var alla nöjda med, de fortsatte sitt arbete.

18 sep. 2010

Vad skulle man vara utan....

...NYFIKNA, GLADA, IFRÅGASÄTTANDE, BUSIGA, DRIVANDE, TRYGGA, HUNGRIGA, TRÖSTANDE, UPP-O-NER-VÄNDANDE, INTRESSERADE, TÄNKANDE,  UTMANANDE, PÅHITTIGA, SKOGSTOKIGA, STORHJÄRTADE KOLLEGOR?!

Detta är till dem....fint att man har sådanan :)

17 sep. 2010

Är LIV grönt?

Efter diskussioner om gröna och bruna blad och löv som faller på hösten så gjordes en upptäckt;

Kolla jag har hittat en grööööön kotte! Den lever!

E 5år

Att utforska och dra egan slutsatser ger nya kunskaper. Pröva, känna, testa, kolla, lukta, smaka....äventyret fortsätter...

15 sep. 2010

Laptopp på torget

Tjoho! Idag visade vår kära Pedagogista mig var de två lapptoppar, som är inköpta til huset, finns och hur man kan använda dem. Jag packade upp en på torget och insåg snart att jag med hjälp av det trådlösa nätverket kom direkt ut på nätet och även till min server där dokumentationen m.m. ligger. Vilken möjlighet att arbeta tillsammans med barnen i verksamheten! Nu kan vi titta på våra bilder direkt, skriva ut dem om vi behöver, leta information på nätet, använda olika program på nätet, göra dokumentationer m.m. Nu ska vi bara upp med en kanon som vi kan använda så har vi bilden på väggen :)

Vidare pratade jag och Pedagogistan också om hur vi skulle göra en dokumentation som presenterar torget. Dokumentationen skall hänga på en av våra kortsidor på torget där det finns dokumentationsvägg (stoooora anslagstavlor med plexiglas på som täcker nästan hela väggsidan ). Ska börja med att skissa på en layout för hela väggen och sedan bryta ner det i delar. Ska bli SÅ spännande :)

Skissade på en plan för sinnesmiljön som ska byggas upp där den lilla dinosauriebyggen finns idag. Har nu en plan! Viktigt är att se helheten  på torget och att så många som möjligt av barnens språk får utrymme.

Här händer det grejer vill jag lova!

14 sep. 2010

Det gäller att bestämma sig!

Idag vaknade jag av att det regnade ute. Å nej, tänkte jag....kallt eländigt regn :( Känslan höll i sig på väg till jobbetmen väl där bestämde jag mig. Nej, jag skulle inte låta regnet lägga en trist och tråkig känsla över min dag, jag kastade om och tänkte nytt. Lockade med mig en hög barn ut och lekte Kurragömma i ÖSREGN. Senare upptäckte vi att vårt dinosaurieland var fullt med vatten, häftigt!! Vi började genast bygga vattenbanor, göra broar och flytta ut dinosaurierna ut i "floderna" som vi skapat. I en och en halv timme byggde vi, sen var både barnen och jag lite kalla och blöta av det inhållande regnet så vi samlade våra saker och gick in. Dinosaurielandet fick vara kvar så att de små som skulle komma ut skulle bli inspirerade och nyfikna.

Vilken härlig dag det blev i regnet!

Definiera dagen!

Går ut på gården med barnen och det blåser runt löv överallt;

Linda , Idag är det en lööööövig dag !

A 5 år

11 sep. 2010

Projektet seglar vidare

Hur vet man att något är gammalt?

Det har funnits LÄÄÄÄÄNGE
L 5 år

Barnen har MASSOR med tankar kring hur man kan veta att något är gammalt. Vi har pratat med dom i veckan om hur man kan veta att något är gammalt, hur gammalt luktar, hur det känns, var det finns.....

Ämnen som har kommit upp är döden, livet, förruttnelse....

Det finaste var när min kollega frågade barnen Hur luktar liv? och barnen började sniffa på sig själva :)

Vi pedagoger samlades under vår reflektionstid i fredags och samlade våra tankar. Pratade om att hitta en plats som kan ge projektet nya tankar eftersom vår skog har så mycket av vårt förra projekt i sig (som säkert också kommer få vingar under terminen (men men men...det är tid att ge nya utmaningarmed rötter ur det gammla projektet) Pedagogistan föreslog ett stenröse som en gång varit en fornborg som ligger en bit från förskolan. Där fanns också en väldigt stor och helt död ek. Spännande!! Vi pratade vidare om att ta in en arkeolog för att barnen ska få ställa alla frågor de vill till en expert.

Underbart....jag älskar att resa i projekt....

IKT-inspiratörer möts

Igår hade vi vårt första möte som IKT-inspiratörer i vår stadsdel. Vad härligt det är att mötas när människor är engagerade, sprudlande,nyfikna och vad mycket som händer på kort tid. Vi gick igenom syfte och mål för gruppen samt funderade kring vad vi som inspiratörer behövde för att kunna driva vidare. Önskan fanns att själv få utforska de verktyg som finns, datorn med olika typer av program som är aktuella för oss, scanner, ritplatta, webbkamera m.m.
L-G Börjesson från Centrum för skolutveckling var där och stöttade och gav inspiration. Han ska hitta andra pedagoger som vi kan inspireras av och ge oss möjlighet att prova de prylar vi önskar. Vi kom dessutom överrens om att gå på Anna Klerfeldts föreläsning om IT i förskolan i december.
Tanken är att vi i gruppen ska ta med oss det arbete som förs på förskolan och hjälpa varandra att se var man kan använda datorn som verktyg. Viktigt för oss var att koppla det vi gör IKT-gruppen direkt till verksamheten för att inspirera våra kollegor med saker vi håller på med i projekten, inte med något "påhittat" som ligger utöver.

Väldigt spännande!!

9 sep. 2010

Det enda svar betygsdebatten behöver....

Tack återigen Anne-Marie Körling för att du delade denna man med mig :)

Benjamin Zander
(gick inte att bädda in videon av någon anledning....)

Att kliva ut och se möjligheterna

Jag trillade runt på bloggarna som jag läser och hittade ett inlägg som Anne-Marie Körling skrivit för ett tag sen "Satsa på den inre kraften" . Mycket viktiga saker skriver hon där men jag fastnade särskilt för ett par meningar;

"Skolan är inte i produktion utan i process. Skolan är inte form utan innehåll."

Detta är den typ av skola vi vill ha. En skola där eleverna processar och skapar mening istället för att producera löpmeter med stencilarbete, upprepningar eller påhittade situationer i läroböcker. En skola som ligger nära samhället och knyter an till det i innehåll och mening. En skola som gör våra elever nyfikna på omvärlden och ivriga att ta den i besittning. En skola som låter eleverna se möjligheter, inte omöjligheter. En skola som bygger elevers självkänsla. (och blanda inte ihop detta med självförtroende)

En skola som den behöver inte betyg, läxor, kontroll - den skolan talar med sina elever, känner sina elever och eleverna känner skolan och vet vad den står för, vad den vill och vad den kan erbjuda.

MEN som Anders Erenius skrev.... "Skola i förändring kräver kompetenta lärare"

Jag tror att det jag är det jag är ute efter just nu och som jag tänker mycket på; aktiva, ansvarstagande lärare som har viljan att göra världens bästa skola för våra elever oavsett om de är 4 eller 17 år. Lärare som förstår vikten av sitt uppdrag, hela tiden, varje dag! Lärare som kliver ut i ljuset och känner kraften och hittar möjligheterna, som ger stöd åt varandra och påminner varandra om uppdraget och det fina i att det är just vi tillsammans som får utföra det. Lärare som ser varandras kompenteser och påminner varandra om dem, som diskuterar ivrigt med sin kollega och vänder upp och ner på varandras argument för att hitta nya vägar. Lärare som vågar utmana sig själva och ta nya steg på outforskad mark tillsammans med elever och kollegor.

Världens bästa elever, världens bästa lärare och världens bästa skola...inom räckhåll!

8 sep. 2010

Kullerbyttan bygger ut

Nu finns lite information om mig, om bloggen samt kontaktuppgifter! Genvägar till aktuella inlägg finns också, är det något mer ni saknar?

Fortsätt läsa och kommentera!

Något jag behöver just nu

Jag ligger som sagt hemma idag. Jag funderar lite på mitt val av yrke och jag funderar på om andra som arbetar som lärare tänker som jag eller är det bara ett yrke, vilket som helst....Jag hittar ett inlägg som jag gjorde för en tid sen och känner att det är så viktigt att komma ihåg.

" En närvarande pedagog är med barnen, bland barnen eller strax brevid. En närvarande pedagog vet vad barnen leker, vilka som har vilket material, vilka som behöver stöd, vilka som behöver utmaningar. En närvarande pedagog tar ansvar och hjälper barnen att ta ansvar. En nävarande pedagog är intresserad av barnen och vad de har att säga, på riktigt. En närvarande pedagog lyssnar, har stora öron och ett stort hjärta (för ibland behöver man lyssna med hjärtat istället för med öronen)."

Hur förmedlar man detta vidare och är det möjligt att få alla lärare under samma "paraply" av tankar?

6 sep. 2010

Att bestämma sig för ett förhållningssätt

Jag och pedagogistan på vår förskola var och stack in huvudet på vår yngstabarnavdelning i kväll innan vi skulle gå hem från vår RefelktionOchPlaneringskväll- R.O.P. Pedagogerna satt/låg på golvet och vi började prata en stund. Vi pratade lite om hur föräldrarna till de nya barnen varit så nyfikna på barnens nya miljö och hur pedagogerna planerade att bjuda in föräldrarna till utforskande en kväll i barnens miljö. Vi pratade om hur miljön var ganska så främmande för många föräldrar, det finns nästan inget "färdigt" material utan mycket returmaterial, speglar, OH, tyger, spegeltriangel m.m. Mycket material som man kanske inte i första tanken tror att ett litet barn på 1 eller 2 år kan hantera.Vi talade om en skål med små stenar och snäckor som står framme på ett litet bord mitt i rummet. Pedagogistan berättade att hon varit inne hos barnen och sett en av barnen hälla ut hela innehållet i fatet ner på golvet. Varpå en av pedagogerna närmar sig barnet och säger;

- Oj...hörde du hur det lät när du hällde ut dem....jag förstår at du lyssnar på ljudet...ska vi höra hur det låter när vi stoppar i dom igen....

Här finns det många som skulle ha sagt,
-Nej! inte hälla ut dom, dom ska vara där i. Du får känna men inte hälla ut.....

Här finns två vägar med väldigt olika riktning. En som enligt mig lyssnar till barnets önskan samtidigt som den värnar om materialet och en som bara värnar om materialet....

Tänk vad bemötandet skiljer sig. En pedagog som inte är närvarande med hela sin uppmärksamhet vet inte vad barnet gör utan ser bara handligen och reagerar kanske som ped nr 2.

Tänker du efter, hur gör du? Kan du se vad barnets intention är? Har du valt ditt förhållningssätt?

Projekstart

Å nu är det spännande saker som händer....

Barnen fick en sommaruppgift utifrån tankar som de varit intresserade av en längre tid ( död-liv, dinosaurier, förmultning, existensiella frågor som Vart var jag innan jag föddes? m.m. ). Pedagogerna sammanfattade det hela med att be barnen leta efter Gammalt Liv.

Denna veckan ska vi samla tankar från barnen under tre samtalstillfällen med barnen delade i tre grupper. Frågan som kommer ställas är nu Hur vet man att något är gammalt?

På torsdag ska vi ta hela gruppen till skogen och be var och en leta efter något gammalt. Diskussionen ska sen föras i HUR man vet att det utvalda är gammalt.

På fredag samlar vi barnens tankar och spårar ut vad vi ska fortsätta med....Spännande!!

Våra tankar ligger kring Från FRÖ till LIV (biologiskt men även filosofiskt) TIDEN ( vem har levat före mig?) Vem vet vad det kan bli?

Mycket handlar om att effektivisera nu :)

Idag var det möte med miljögruppen och vi diskuterade utetorgen på båda förskolorna. Inspirerades av studiebesök och föreläsningar och funderade vidare kring vad som vad som funkar och vad som inte funkar hos oss just nu. Kom fram till att en tydlig plan för utemiljön måste till och sedan ett förslag på uppdelning av ansvarsområden på pedagogerna, då vi ännu inte har någon utetorgspedagog på fulltid (bara fyra timmar/vecka). Tydlighet och avgränsning är ledorden.

Informationen om stationerna måste ha en fast form.
Miljögruppen- Utetorspedagogen - Pedagogerna - barnen Varje instans tar informationen vidare i kedjan. Alla måste få stationen presenterad och bli introducerad. Gården ska liksom innemiljön vara inspirerande och lockande för barnen.

Så till sist...Möten är svåra saker. Man vill hinna diskutera och dryfta men tiden är nästan alltid för kort. Man ses kankse inte tillräckligt ofta så det man sa sist har liksom omkullkastats eller glömts bort. Hur var det nu man tänkte? Det är svårt att fånga tankar.... Jag är en sådan person som vill har struktur på möten. Jag vill ha en plan att följa och något att ta ställning till. Jag blir gaaaaalen när saker flyter runt och tiden rinner iväg. Att effektivisera mötestiden är VIKTIGT. Detta jobbar vi med heeeela tiden!

5 sep. 2010

Några tips för effektivare pedagogisk dokumentation

Här är några tips som vi samlat på oss på vår förskola. Mycket inspiration kommer från Förskolan Trollet men även från våra vänner i Bassa Reggiana i Italien :)

- Skilj på olika former av dokumentation se HÄR Det är lätt att klottra i början och att allt blir övermäktigt för att man tror man måste hinna ALLT på en gång.

- Bestäm vad du letar efter just nu, handlar det om projektet, ett speciellt tema t.ex. MÖTEN de första veckorna i inskolningen. Sök detta och inget annat, var restriktiv!

- Ha alltid kameran nära dig och blocket och pennan i fickan. Ta med dig detta till din reflektionstid och diskutera och fundera över det du samlat.

-Ha ett dokument t.ex. en powerpoint där ni alla i arbetslaget lägger in nya sidor allteftersom, då har ni allt samlat i slutet av terminen :) Detta kan visas på föräldramöten eller användas i relfektionsmöten och dessutom materialet till utvärderingen vid terminsslut redan klar!

-  Dokumentera tillsammans med barnen. Låt dem hjälpa till att presentera dokumentationen. Låt dem dokumentera varandras lärande och låt dem reflektera tillsammans över detta.

Vill du läsa mer om det jag skrivit om pedagogisk dokumentation, sök på det i rutan!

Att fördela tiden

En av mina läsare tog upp ett problem som jag tror många av oss brottas med dagligen.

Sspirit sa: .....Kom på mig att ett tag hade jag knappt 30-40% av det tiden jag spenderar på jobbet tillsammans med barnen. Resten var ägnat till att vara i olika möten, planeringar, fixa och städa material. Och jag har en känsla att det är så för många av oss. Och ju mer utbildning, desto mera frånvaro från barngruppen. Vi kom fram till detta faktiskt i en pedagogisk forum i kommunen och det var alla eniga med att outbildat eller lågutbildad personal är i stort sätt alltid tillsammans med barnen, till skillnad från förskollärarna.

På vår förskola har vi funderat mycket på detta. Hur utnyttjar vi tiden till fullo med barnen och hur får vi tid att reflektera och mötas bland pedagogerna. Vår organisation håller fortbildning och reflektion högt, utan detta ingen utveckling i arbetet. Vi arbetar mycket med pedagogisk dokumentation och det är denna som för vårt arbete med barnen framåt. Jag har fått frågor förut om det inte tar väldigt mycket tid och hur vi hinner med. Jag vill påstå att när man har hittat en organisation för hur man arbetar med dokumentationen så är det en ovärderlig källa till att driva ett pedagogiskt arbete med barnen. (Dessutom dokumenterar vi tillsammans med barnen och gör dokumentationer tillsammans med dem också så det blir ett sätt som de kan ta med sig vidare när de ska reflektera över sitt arbete, mer om detta en annan gång :)

Vi har hittat en fördelning som jag anser ger mest åt oss alla. Så här ser det ut. Vi arbetar som förskollärare 34 timmar i barngrupp per vecka. Utöver detta har vi fyra timmars reflektionstid dagtid (tre enskilda och en med arbetslaget) samt 2 timmar kvällstid.

Måndagar - Lärgrupper fm och pedagogisk måndag em.

Lärgrupp
På förmiddagen går en pedagog från arbetslaget iväg i två timmar för att reflektera i en lärgrupp med pedagoger från båda våra hus. Man använder sig av aktuell dokumentation och hjälper varandra vandra vidare med projekten. Pedagogen som går iväg verkar som en förmedalare till resten av pedagogerna i arbetslaget. Samtalsledare från pedagoggruppen eller pedagogistan (handledare i det pedagogiska arbetet) leder arbetet och utmanar pedagogerna. (Måndagar har vi mindre barn på huset då alla föräldralediga är hemma)

Pedagogisk måndag
All personal som slutar tidigt 13.30, samlas 14.00 för två timmars pedagogisk reflektion tillsammans. Eftersom vi rullar slutar du tidigt var tredje måndag och därför bildas tre olika grupper. Här har pedagogistorna lagt upp programmet och det handlar om allt från IUP, till diskussion om föreläsningar, att driva projekt, it-stöd m.m.

Tisd-torsd PROJEKTTID samt 2 timmars reflektionstid för en pedagog i arbetslaget eftermiddag. Denna tid är lagd så man alltid har reflektionen samtidigt som en kollega från ett annat arbetslag.

Fredag - Reflektionstid för arbetslaget 1 timme samt mötesdag.

Vi har styrt hela verksamheten så den funkar som bäst i denna ram. Många förskollärare säger att det är svårt att få ut sin reflektionstid men nu har vi allt i vårt schema så inget kan spillas.
Detta fungerar bra för oss och vi driver våra projekt framåt. Vi behöver mötas för att se på varandras arbeten, inspireras och utmananas och då blir vi också bäst för barnen!

Vi lär tillsammans!

3 sep. 2010

Tankar om torget

På vår förskola finns ett stort torg som sammanbinder alla fem avdelningar. Detta torg har vi kämpat med sen vi flyttade in för tre år sedan. D et har varit svårt eftersom vi inte riktigt har vetat hur vi ska använda det. Vi äter på torget då där finns ett antal bord och stolar som man hela tiden måste ta in i sin planering. Efter studiebesök på Förskolan Trollet i Kalmar (som också arbetar utifrån tanken "ett barn har 100 språk") fick jag inspiration och började dra i trådarna. Jag är numera det närmsta en torgpedagog som finns på vår förskola och har förtroendet från kollegor och ledning att ansvara för den pedagogiska miljön där och vara den som nästa alltid är där tillsammans med barnen och kollegorna. När jag nu har varit borta i lite drygt 10 månader för att jag  har varit mammaledig, så har torgverksamheten förfallit. När jag kom tillbaka försökte jag lyssna in mina kollegor om vad som hänt och inte hänt på torget. De berätta för mig om vilka stationer som använts och vilka som inte använts, hur de hade förhållt sig till torget och jag fick känslan av att det fanns en osäkerhet hos många men även en känsla av att helt enkelt inte räcka till. Det fanns också rent praktiska problem som att kunna köra matvagnar och att barnen skulle kunna spar det de gjorde utan att det blev problem med framkomligheten. Jag fick börja med att grundlägga en miljö som jag skulle kunna börja arbeta i. Läs mer om detta i inlägget Tänker på torget.

Vi är i vår miljö mycket noga med att materialet inte flyttas från sin station. Detta kan tyckas vara konstigt att man begränsar barnet i leken, men när man förstått tanken bakom stationerna så förstår man också meningen med desa regler. En station sätts samman utifrån en tanke om ett utforskande. I miljön ska det finnas möjlighet fösr barnen att utforska och uttrycka sig i alla sina hundra språk. Miljön skall också vara estitiskt tilltalande och varierad, stor-liten, mjuk-hård, varm-kall osv.... Stationen är utformad med material som ska kompletera varandra och om något material saknas kan inte stationen fungera som det är tänkt. Varje station måste sen dukas upp av pedagogerna och underhållas av barn och pedagoger tillsammans. Varje morgon dukas torget för att förberedas för barnens ankomst. Materialen skall vara tillgängliga, stationerna ska vara inspirerande, te.x. finns det inget uppbyggt i disnosaurielandet ställer jag upp dinosaurier, klossar och speglar så att det ser ur som någon leker där.

Storbyggen på torget var ett ställe dit inga barn sökte sig,  När jag kom tillbaka funderade jag på vad det var som gjorde det så. Jag flyttade bort material som inte såg ut att passa ihop med det returmaterial som fanns och tittade på form och färg hos det material som fanns. Senare under dagen, innan jag skulle gå hem, byggde jag vid stationen och när jag tittade på vad det blivit så fick jag assosiationer till ett slott. Med detta i ryggsäcken så gick jag hem. På kvällen funderade jag på vad jag skulle kunna tillföra stationen. Inget själsligt material fanns där, inga gubbar, inga djur....jag funderade vidare och kom snart underfund med att vi ju nyss hade fått in vackra gubbar i lite större storlek; prinsessor, en kung och en drotting, en drake och en enhörning på avdelningen där jag arbetar. Jag beslöt att prova om de funkade med storbyggen och "mitt" slott. Dagen efter bjöd jag in några barn att leka med mig vid "slottet jag hade byggt" och de följde med ut på torget i full entusiasm. Jag lekte med dem en stund men snart hade de tagit över och jag kunde backa undan och se att storbyggen hade fått nytt liv.

Oftast behövs det pedagoger som våga visa barnen in i de nya miljöerna för att barnen ska ta nya kliv i sitt utforskande. Man kan inte bara skylla barnens ointresse på en miljö som inte fungerar, det kan lika gärna vara så att barnen inte fått en introduktion av pedagoen, en möjlighet att se vad stationen kan erbjuda. Ge inte upp för lätt och var noga med att veta att barnen klarar allt du kan utmana dem med!

Vem är jag om mina barns ögon inte glittrar?

Förutom ett varmt välkomnande från förskolan fick jag också en ordentlig förkylning. Därför är jag hemma idag. När jag stapplat upp ur sängen och hällt upp filen spanade jag in bloggen och fick syn på en kommentar från sspirit som hade länkat till Anne-Marie Körlings blogg och hennes inlägg om Benjamin Zanders.

Denne man sa många saker som jag fullkomligt håller med om och som är grunden i den tanke jag har om lärande och lärandets kraft.
Vem är jag om mina barns ögon inte glittrar?
Istället för måsten; Du ska, Du måste osv ha en vision; Tänk om!
En ledare kan inte tveka på de han/hon leder!


Varje barn är unikt! Det är pedagogens uppgift att låta barnet få spelrum för sin person och sitt uttryck.
Många pedagoger skyller ofta på barnen när saker och ting inte går som de tänkt. Min uppfattning är att det nästa alltid handlar om pedagogens inställning till barnens och tills sin egen kapacitet.

Tillit har jag urkiljt som nyckeln till ett lärande möte som man som pedagog måste skaffa från barnen. Om barnet inte litar på dig, på din intention, på din omtanke om barnet så kommer barnet heller inte lyssna eller lära av dig. Min svärmor som också är lärare, men nu gått i pension, sa alltid till sina elever; är det något som du ska ta med dig från mitt klassrum, något du ska minnas, så är det att jag tycker om dig! Med den vetskapen i ryggen vågade eleverna ge sig ut på den utlämande vägen som lärande är. Utan tillit inget lärande.

Pedagogens uppgift är sedan att få barnet att lita på sin egen förmåga. I vår verksamhet innebär det att barnen uppmuntras att klara av saker själva. Saker som vuxna alltid "hjälper" barn med. Vår inställning att barn kan gör att barnen på vår förskola kan.
Benjamin Zanders gav sina elever A i betyg precis när terminen började. Han bad dem skriva ett brev till honom som skulle beskriva varför de hade fått det högsta betyget och sedan leva i denna person resten av året. Om man tror det allra högsta om sig själv så finns det aldrig någon anledning att tveka på sin förmåga och man klarar då mycket mycket mycket mer än man någonsin trott. Zanders sa också att istället för att säcka ihop när man gjort ett misstag skulle man sträcka på ryggen och säga Vad spännande! Inget lärande har ju någonsin framskridit utan misstag!

Det allra bästa jag vet är när barnen har de där tindrande stjärnögonen, ovasett om det är när jag berättar en saga med hela min kropp och själ, eller när de klarar något de trodde var omöjligt, eller när vi bara springer och leker på gården. Jag lovar mig själv varje dag att jag ska få till de där glittrande ögonen och den dagen jag inte får det mera så ska jag sluta.

Jag vill påstå att om man som människa har en positiv, förväntasfull inställning till livet kommer man utföra stordåd, är det inte detta vi vill för våra barn?  Låta dem uppleva sin fulla kapacitet och vara stolta över sin förmåga?

Jag säger som Lou Rossing; TÄND DINA STJÄRNÖGON!

31 aug. 2010

Tänker på torget

Tillbaka på jobbet igår med mycket tankar i huvudet och känslor i kroppen. Efter ett varmt mottagande av barn och kollegor satte kuggarna igång i huvudet och torget, som tyvärr inte fungerat så bra när jag varit borta, fick nya tankar. Skissade upp en plan för de olika stationerna och började skapa ytorna. Fick hjälp av barnen att flytta och bära, vilket de gjorde med stor entusiasm :) De damsög även med stor frenesi och sa ofta hur ANNORLUNDA det blev på torget nu :)

Slängde ut hemleken från torget efter att ha pratat med kollegorna. Hemleken finns på gården och vi har sett att barnen tycker att det är mycket roligare att "laga mat" med grus, sten, gräs, gegga än att lossaslaga inne. Kollegorna vittnade om att barnen inte brytt sig om hemmaleken särskilt mycket det senaste. Jag sparade utklädningskläderna och har nu gjort en musik/drama/dans/samlingsplats i mitten på torget.

Platsen utanför de yngstas dörr ut till torget ska bli en sinnesplats. Ett stort ljusbord är påväg, en spegeltriangel finns där redan och en zinkabalja med sand ska på plats. Eftersom vi saknar grejer till en fullt funktionell miljö har jag gjort en småbygg med dinosaurier där sålänge.

Storbyggen finns utanför 3 och 4 åringarnas dörrar och där fick också OH-apparaten står. Ska undersöka det lite vidare idag när jag dukar upp torget på morgonen, hur kan man leka med ljuset och vad kan OH:n bidra med.

Något som jag saknat på torget är små mötesplatser för bara två barn. Igår gjorde vi två sådanan. En liten bygg med svart/vitt smålego och flyttbara små runda speglar, samt en kabelrulle med möjlighet att sy. Min kollega har gjort en kabeltunna med naturmaterial och svenska skogsdjur sedan innan. Idag ska jag sätta igång väven som också den legat i träda :/ Ska ta med barnen och fixa tygremsor, band m.m. Vill hitta fler sådana små platser :) Dessa gör torget levande!

Ska göra borden utanför 4- och 5åringarnans dörrar till en verkstad. Idag blir det ett bord med skapande av pärlor. Ska också fylla på ull, tyg och garn i hyllan.

En grej som jag måste titta närmare på också är dokumentationen.

Oj och pust...jag har att göra jag ;)

29 aug. 2010

10 min daglig reflektion....

Hmm...ja jag har funderat på detta. Att varje dag skriva i tio minuter efter dagens slut. Det ska väl inte vara så svårt , eller? Kan vara intressant att se vad för tankar man fångar upp då!

Klara färdiga gå....

...imorgon är det jobbstart, men först; ta hand om en liten, förkyld kille :(

25 aug. 2010

Att ta barnets perspektiv - bokstavligen.

Jag inreder min sons rum. Han är åtta månader och jag undrar vad han ser. Han är snabb som vinden och ålar med en hastighet som gör att jag får kliva med långa steg. Han börjar nu utforska sin närmiljö och har insett att hans rum har spännande saker i sig. Jag (som börjar jobba igen på måndag) har tagit på mig glasögonen och gjort som jag brukar, intagit barnets perspektiv. Min son ligger ju på mage så jag gjorde likadant. Jag la mig på mage i dörren till hans rum. Vad såg jag , vad lockade och var skulle jag utveckla miljöerna? Med detta perspektiv började jag arbeta. En helspegel fick lägga sig ner vid golvet, en grön och skön läs/myshörna med en lika grön bokkorg samt glittriga kuddar och spännande ormar, en matta att leka på med lättillgängliga saker att plocka ur sin egen hylla, ett genomskinligt blått tyg som hänger från taket - lagom att hänga och slänga med. Min vän har sytt sinnespåsar, som små ärtpåsar men med olika innehåll, vete, havre, makaroner, ris m.m. dessa ska få sin plats i en korg på golvet likaså min sons älskade paketsnören i alla dess färger....

Jag älskar verkligen att inreda spännande miljöer som lockar till utforskande. Snart är det dags att intaga torget på förskolan igen :) Underbart!

23 aug. 2010

Känner mig inspirerad

Läste nya läroplanen för förskolan. Kände mig inspirerad att börja arbeta igen. Kände en stolthet över vår förskola, pedagogerna och barnen där, vi arbetar aktivt för barnens intressen tillsammans både vuxna och barn. Läroplanen känns som "vår" och inte alls främmande och ouppnålig , det tycker jag känns skönt och inspirerande. Nu ser jag fram emot att arbeta vidare! Plockat fram gitarren för att kunna inspirera barnen till nya sånger och diskussioner om värdegrunden :) Heja förskolan , nu kommer jag!

Snaaaart är det jobbstart :)

Bara en vecka kvar av mammaledighet sen är blir det till att stoppa nävarna , ja hela kroppen för den delen, i verksamheten igen :) Ja nu längtar jag faktiskt efter ny stimulans som jag förhoppningsvis hinner dela och diskutera med ER!

5 juli 2010

Sommar och sol :)

Å jösses! Det har inte hänt mycket här....Mammaledigheten (ledighet??!!) har uppslutkat mig. Nu har vi sex goa veckor tillsammans hela familjen. Semestertider är finfina tider :) I september börjar jag jobba igen. Då blir det förhoppningsvis lite ruljans här ! Ha det gott i soooolen så länge!

Jag blir SÅ glad !

Heja Broängens ettor och tvåor! Vilket fantastiskt projekt!
Ur rapporten:


“Barnen skriver mer text än andra jämnåriga. De skriver olika sorters texter med en stor medvetenhet om målgrupp. Eftersom de läser så mycket mer text som läsare av varandras texter och när de surfar har de en större förståelse för att det finns en avsikt/författare bakom varje text. Deras digitala kompetens i bemärkelsen att handha verktygen är stor. De antar lätt nya program och lär sig dem genom att försöka och genom att ta hjälp av varandra både muntligt och skriftligt. De kan grunderna i filmredigering, ljudredigering, bildhantering och olika ordbehandlingsprogram. Deras förståelse för källkritik, nätsäkerhet och personlig integritet på nätet ligger i linje med deras förmåga att söka och sortera i information på nätet. De använder ofta fler olika källor när de hämtar information.”

30 maj 2010

Önsketankar

Såg precis på Agenda. Jan Björklund, fördärvet för svensk utbildning, försökte försvara sin "pedagogiska" tanke. Jag önskar att jag kunde skruva av hans huvud från hans kropp och se hur bra han klarade sig då...det är ju faktiskt det han vill göra med våra elever.

grrrrrr.......

1 mars 2010

Val av miljöer i förskolan

Trillade in hos Lennox på bloggen På förskolan. Hon och hennes kollegor hade börjat fundera kring hemvråns vara eller icke vara. Funderingar kring att hemvrån stärker de traditioenlla könsrollerna som förskolan skall motverka.
Vi har haft samma diskussioner. Här kommer mina tankar.

För det första. Jag tror att den viktigaste delen av genusarbetet ligger i diskussionerna i arbetslaget, mellan pedagoger och barn och mellan barn och barn. Det viktiga är att medvetandegöra de traditionella mönstrena och ifrågasätta dem tillsammans. Jag tror inte på att man ska ta bort materialet jag tror man som pedagog ska vara där och utmana. Barnen har i förskolan möjlighet att möta vuxna som ifrågasätter och vänder upp och ner på barnens förgivettagande. Vi har haft många sådana diskussioner på vår förskola.

Nä jag var iväg och reste köpe jag tre klänningar i rosa och lila med tyll och glitter på. Dessa tog jag med till förskolan och barnen klädde ut sig i dem. En av killarna blev fullkommligt förälskad i den ena klänningen och frågan kom upp från en av hans tjejkompisar...kunde killar verkligen ha klänning...de var ju till för tjejerna? Detta ledde till diskussioner om vad killar respektive tjejer kunde och inte  kunde göra. Barnen levererade många "fördommar " och tack vare klänningarnas existens kunde vi synliggöra dessa och utmana barnen att tänka vidare. Vi är inte de ända förebilder som barnen möter men hos oss kan barnen få ett motstånd som gör att de funderar vidare.

Vi ska nu utveckla hemvrån på vårt torg på förskolan. Diskussioner om vad som ska finnas där bör föras både bland pedagogerna och bland barnen. Vad finns i ett hem idag? Vad behöver barnen för att kunna bearbeta familjens relationer, familjemedlemmarnas roller och görande? Viktigt för oss på förskolan är att materialet är "på riktigt", att det finns riktigt porslin, riktiga kastruller, bord, stolar, kök, telefoner, dator...m.m. för att barnen ska lära sig hantera materialet så som det är och inte en kopia av det riktiga.

Så åter till valet av miljöer på förskolan. Jag anser att variationen är viktigast och att det finns möjlighet för barnen att utrycka sig i alla sina hundra språk. Föränderlig miljö som stödjer  och utmanar barnen där de är.

Det finns så mycket mer att säga men det får bli en annan dag....forstättning följer :)

Snabbreflektion om nya skollagen

Äntligen blir förskolan en egen skolform. Bra säger jag som vill att förskolan skall bli tagen på allvar. Det är ett otroligt viktigt arbete som lägger grunden till barnens inställning till lärande och kunskap. Vi kämpar dagligen för att få föräldrar, politiker, samhället osv att förstå vad vi gör. Förskolan är ingen plats för barnpassning. Förskolan är så mycket mer (eller kan vara om pedagogerna engagerar sig).  Dagligen föklarar vi för föräldrar hur vi arbetar, hur barnen möter nya upplevelser och lär och utvecklas. Ändå får vi ofta höra
-Har han ätit något idag? - Hur länge har han sovit?  I mitt arbetslag har vi nu fyraåringar och vi har arbetat med deras föräldrar sen start. Nu är det väldigt sällan vi hör sådana frågor. Nu frågar oftast föräldrarna barnet, vad har du gjort idag? Vårt arbete med att involvera föräldrarna i förskolans arbete har också gett frukt då de engagerar sig betydligt mer i det som händer nu än vad de gjorde förut.

Så då åter till skollagen. Benämningarna av pedagogerna som lärare gick alltså inte igenom även om det på mitt intyg från Högskolan inte står förskollärare utan lärare i förskola och fritidshem. Väldigt konstigt att det ska vara så svårt att ge oss vårt rätta namn. Undra varför? Och så var det förskolecheferna  som inte fick inte lov att kalla sig rektor...undra varför?

Jag börjar undra om förskolan är ett ot mot skolans auktoritet, att det vi gör ligger så mycket närmre barnens eget sätt att lära. Tänk om skolan kunde lära sig av förskolan. Detta var väl tanken när förskoleklassen instiftades men istället blev det tvärt om. Nu vill jag inte dra alla skolor över en kam. Jag vet att det finns de skolor som tar tillvara barnens egen drivkraft och nyfikenhet på ett alldeles ypperligt sätt. Jag vet också att det finns förskolor som "passar barn" vilket den nya forskningen från bl.a. Sonja Sheridan visar Barns tidigare lärande- en tvärssnittsstudie om förskolan som miljö för barns lärande". Denna skall jag kasta mig över så fort jag får tillfälle. Intressant att se hur kvalitetsbegreppet gestaltas.

Politikerna går på om hur viktigt det tidiga lärandet är och vill genom den nya läroplanen tydliggöra lärandets roll i förskolan men ändå vill de hålla förskolans status nere genom att göra skilland på förskolan och de andra skolformerna. Varför undrar jag igen?

Mammaledig

Efter ytterligare ett långt uppehåll har jag nu äntligen tänkt börja blogga igen :) Sonen, japp det blev en liten son, har fått in lite rutiner och jag har nu lite tid till annat än bara amma :) Planerar att vara hemma tom september så nu har jag lite tid att tänka över mitt arbete och allt som kommer med det. Mycket spännande händer just nu och vår förskola utvecklas. Jag deltar via mailen och via mina goa kollegor som håller mig uppdaterad. Jag ser fram emot att dyka in igen när tiden kommer. Så länge finns mina tankar här.