30 okt. 2011

Atelieristan-Hirshhorn i Washington

Under besöket i Washington gjorde jag en uppgift på Atelieristautbildningen då jag missade besöket på Göteborgs Konstbienal (vilken jag ändå kommer försöka besöka). Jag var på Hirshhorn som är museet för modern konst (konst från slutet av 1800-talet till vår tid) och såg deras utställning samt tittade på Andy Warhols utställning Shadows. Jag vill beskriva och tänka lite kring Warhols utställning.



Utställningen var en enda stor passage som svängde sig i en halvmåne. Målningarna har sitt ursprung i ett fotografi av en skugga som Warhol fotograferade i sin studio. Detta blev sedan en variation i 102 stycken canvasdukar där Warhol har screenstryckt bilden och sedan handmålat ovanpå.
Färgerna och kontrasterna i tavlorna var fantastiska att se när de i sådan mängd liksom tog över hela rummet. Repetition och variation stod i kontrast till varandra. Färgskalan var Warhols poppiga starka fäger med kontrasterna svart och vitt.

Hur känns det här verket för dig? Beskriv med tre ord.
Mäktigt, färgstarkt, elektroniskt

Vilken sorts tankar får du?
Jag vill springa, jag vill springa längs raden av bilder (detta gjorde jag inte eftersom jag säkerligen hade blivit utslängd av de många och stora vakterna som vaktade verket) och låta dem passera vid min sida, jag får en känsla av en filmsekvens eller en ljudsekvens i ett redigeringsprogram som förstorats upp och dragits ut. Väggens svägning gör att jag på något sätt känner en hastighet, ett driv. Färgernas styrka ger ett framfusigt intryck samtidigt som det mycket mörka, svarta dämpar och påminner om något hotfullt.  Jag förundras över varitationen i tavlorna som springer ut en liten vardaglig skuggbild, hur fägerna har varierats och förändrar bilden. Hur upprepningen av bilden i dessa 102 tavlor ger en nästintill oändlig följetång av bilder som förändras men ändå är den samma. Verket svänger så mycket i konsthallen så att det är omöjligt att från ena änden se till början, detta ger en slags drömsk upplevelse där bilderna bara "matas" fram och tycks var oändliga.

Vad tror du konstnären vill uttrycka?
Jag tänker att mängden av tavlor har en betydelse för Warhol. Han har lekt med skuggans uttryck och omformat dess budskap på en mängd olika sätt. Jag tänker att han expanderat sitt bruk av varation (han har ju gärna gjort serier av tavlor) och lekt med uttrycket det ger i den mängd han har skapat. Jag tror att hans mening var att man ska bli slagen av upprepningen, av mängden av storleken på verket och samtidigt förundras över hur något lite och oansenligt kan bli något väldigt betydelsefullt.

26 okt. 2011

Mörker ger ljus

Under oktober månad har mörkret kommit till torget och detta innebär att arbetet med ljuset tar nya uttryck. En over head apparat har besökt torget och barnen har utforskat ljus och skugga. Jag kommer visa bilder på detta men har inga i skrivandet stund!  

Ett av barnens spontana kommentar till OH:n var -Oj, titta vilket litet ljusbord!  (snacka om vad man har för referenser:) På OH-apparaten finns det nu genomskinliga tvådimentionella geometriska former, ljugransglitter och pärlhalsband. Ett av barnen tyckt att glitterts skugga såg ut som kaninöron :)

Barnen förändrar mönstrena på ”det lilla ljusbordet” och förundras över att se sina händer i taket/på väggen. De tjuter, skrattar, hoppar och klappar händer! De försöker också förstå hur formerna och skuggorna kommer upp på taket/väggen. De visar detta genom att ta bort alla formerna på OH:n och sedan titta i taket och så lägga på dem igen. De har inte än sett sin egen skugga då de placerat sig mellan OH:n och väggen, ska bli sännande att se hur de reagerar på det :)

Vid lunchen igår iaktog jag ett  av barnen som lät blicken vandra länge mellan å ena sidan skuggorna på väggen och å andra sidan vårt stora ljusbord som står längre bort....hon ville uppmärksamma de andra barnen på att formerna (de som brukade ligga på vårt stora ljusbord) nu var i taket  men fick inte något riktigt gensvar denna gång. Det var spännande att se hennes koppling och nu återstår det att utmana henne i att tänka vidare kring det.
En bild på 1 och 2åringarnas ljusbord sålänge :)

Hoppas ni får en mörk höst alla ljusälskare :) Ni förstår vad jag menar!!

24 okt. 2011

Pedagogistan och Atelieristan

Sarah frågade mig om hur jag tänkte kring Pedagogistan och Atelieristans olika roller. Jag har tänkt en del på detta och tänker såhär utifrån mina erfarenheter (har arbetat med Pedagogista men inte med Atelierista). Jag tänker att Atelieristan är mer "hands on" än vad Pedagogistan är. Pedagogistan arbetar med det övergripande, för att organisera, informera, tänka tillsammans med pedagoerna medans Atelieristan kan bli en resurs i arbetet med barnen. Låt mig förklara närmare.

Pedagogistan
Kan ha det pedagogiska ansvaret deligerat från förskolechefen (men ytterst är det förståss förskolchefen som är ansvarig).

Är med på arbetslagens reflektionstid för att vara delaktig i de olika projekten, utmana vidare samt t.ex. tillföra relaterad forskning. Vara den pedagogerna kan rådfråga när man t.ex. förbereder för projektutveckling, föräldrasamtal, föräldramöte, dokumentation o.s.v.

Agerar mentor för nyanställda, nyexade lärare.

Driver lärgrupper/utvecklingsgrupper. Tar fram fortbildningsområden som är aktuella, håller sig á jour i den senaste forskningen. Skriver kvalitetsredovisningar och lokala arbetsplaner.

Tar emot studiebesök, håller i övergripande delar så som organisation och arbetssätt. Gör detsamma för att introducera föräldrar vid start på förskolan.

Gör publikationer, står för en gemensam profil utåt. Tar hand om hemsidan.

Från Utställningen The Bright Beneath
Atelieristan

Har ansvar för att utmana och inspirera pedagogernas arbete i de estetiska läroprocesserna och med lärmiljöerna.
Gör detta bl.a. igenom att;
*reflektera tillsammans med arbetslaget eller en enskild pedagog.
*utmana barn i olika typer av material-miljö då den "ordinarie" pedagogen kan få möjlighet att dokumentera barnen. Gör detta med tanke på att fördjupa projektens processer.
*ha workshops i praktisk materialkännedom med pedagogerna.

Har ansvar för materialinköp, ansvar för att material finns tillgängligt på alla hemvister. Utmanar och stödjer pedagogerna i byggandet av den pedagogiska miljön.

Deltar som mottagre av studiebesöken med att ge inblick i den pedagogiska miljöns funktion samt hur man arbetar med de estetiska läroprocesserna.

Fungerar som reflektionsparter för Pedagogistan.

Delar Pedagogistans (och egentligen alla pedagogers) ansvar för att koppla förskolans arbete med samhället och göra barns röster och görande synligt.

Vad tänker ni?

Ha en skön måndagkväll!

23 okt. 2011

Atelierista-Basgruppsträff


I torsdags hade vi basgruppsträff igen :) Denna gång var vi på min förskola och skapade utifrån färdiga bilder. Förutom tidningar med bilder fick mina basgruppskollegor också tillgång till olika typer av material som barnen har tillgång till vid bilskapande/konstruktion på torget. Silkespapper, fjädrar, sugrörsbitar, glitter, pärlor,glasspinnar, julgransglitter m.m. Vi skapade våra bilder på två papper, alltså fick man dela på ett papper och mitt i grejandet så bytte vi platser för att få koppla bort presterandet och fortsätta att utveckla det någon annan hade börjat med.
Under tiden för bildskapandet diskuterade vi Atelieristans roll. Vi pratade om Atelieristan som en coach för pedagogerna i bildskapandets möjligheter, en inspiration för material och metoder, en utvecklare och fördjupare av de kreativa pedagogiska miljöerna och en utmanare för för både barn och pedagoger. Vi pratade också om hur Atelieristans roll kan ta olika form beroende på hur möjligheterna ser ut på olika förskolor.

Många intressanta tankar dök upp och rullade runt i våra huvuden. Det känns mycket bra att dela dem med basgruppen, det känns som vi har ett öppet och ödmjukt klimat med mycket plats för tänkande och prövande. Kul!

19 okt. 2011

Atelierista-Vad är "Reggio"?

Jag stöter ofta på pedagoger som pratar i termer som att något är eller inte är Reggio. Det är också många som frågar mig om Reggio Emilia inspirationen på detta sätt. Jag har funderat mycket över detta och tänker som följer.
Jag har länge eftersökt ord för vad det är vi håller på med i Sverige utifrån RE-inspirationen. Jag tänker att det inte finns något som är Reggio i Sverige. Jag vill istället definiera vad det innebär att vara inspirerad av tankarna kring lärande (för både vuxna och barn) i Reggio Emilia.

Jag tänker på det som Loris Malaguzzi sa om att tankarna och upplevleserna från Reggio Emilia ska får vara en inspiration och inte ett pedagogiskt program som man kan ta över och börjar få en tanke om vad det kan har inneburit. Loris var noga med att varje lands kultur och kontext var viktig för att forma utbildningen. Hur gör vi vårt lands kontext och kultur synlig i vår verksamhet? Hur skiljer sig vårt sätt att tänka från Italienarnas? En sak som slog mig var hur man tittar mycket på naturmaterial inne. Det var någon, en kollega eller en kurskamrat som sa i stil med - Man tar in löv och pinnar på förskolan för att man gör det i Italien men tänker inte på att barnens kontakt med naturen där är mycket liten jämfört med vad den är här i Sverige. Här tar vi barnen till skogen för att utforska detsamma. Detta tyckte jag var ett mycket talande exempel på att man bara har "tagit över" något utan att reflektera över varför.

Jag tänker också att man ofta dömer ut eller ser ner på "traditionellt" tänkande och görande i förskolan och ser då också ner på förskolans kulturella kontext. Jag skulle vilja att vi istället tittar närmare på det vi har gjort (jag säger vi fast jag inte arbetat mer än 4 år i förskolan och inte hunnit var med om så värst mycket historia) och tänker på vad det har bidragit till och hur vi ställer oss till det idag.

Är det "Reggio" att använda Ipad i förskolan?

Det är många pedagoger som blir förvirrande och tappar fotfästet när de börjar arbeta på ett annat sätt. Detta kan vara ett medel för att hitta nya vägar men också bli en nedåtsprial då pedagogerna snart inte vågar göra något av verksamheten för att de är rädda för att "trampa fel" och göra något som enligt deras kollegor, ledning, föräldrar eller vem det nu kan vara som har en åsikt, inte skulle vara tillräckligt mycket "Reggio". Det är detta jag ställer mig mycket frågande inför eller närmaste ifrågasättande inför.


Jag har också mycket svårt för tänket kring att det finns rätt och fel (känn på den Bertil! :) Min tanke är att man motiverar det man gör utifrån situationen och utifrån barnen. För mig är RE-inspirationens största gåva att vi som pedagoger faktiskt reflekterar över det vi gör med barnen och att vi ser barnens lärande och utforskande som något värdefullt, något som vi är nyfikna på. Cristian Fabbi har sagt "Vi har lärt från vår historia att vi inte bör förbjuda något" Jag anser att vi bör vara nyfikna istället och reflekterande. Söker vi att olikheter ska berika vår verksamhet så bör vi också tillåta dem utan att se ner på eller förminska deras betydelse. Så länge vi har barnets utforskande och lärande för ögonen och i hjärtat och så länge vi hela tiden reflekterar tillsammans med våra kollegor och med barnen kring det vi gör ♥
...eller lär man sig bättre med lera?

Vad tänker ni?

6 okt. 2011

Jag tänker mycket på bedömning just nu

Jag tänker att det sätter spår, att det handlar om barn, att det handlar om människor, att det handlar om tolkningar, mallar, ramar. Att det kan göra ont, kännas orättvist, att det kan vara inkräktande att det kan vara upplyftande, nedsänkande, att det kan vara känslosamt, känslokallt. Att det har att göra med normer, värden, läroplaner, bankonventioner, genomtänkande, vägande av ord. Att det kan begränsa, inspirera, kategorisera,  möjliggöra, omöjliggöra....

Jag tänker på bedömning och jag undrar om vi klara oss undan det i förskolan, om vi någonsin kommer att klara oss undan det. Alla uttlanade om barn kan vara bedömningar som formar och möjliggör eller omöjliggör våra barns utforskande om världen.

Hur gör vi för att inte passa in dem i våra vuxna normer? Hur kan vi öppna upp för att barnens röster ska höras, att deras görande ska tas på allvar? Hur kan vi möta barnen på deras vilkor? Hur gör vi för att ge barnen en ärlig plats i samhället idag, som barn inte som någon som ska bli vuxen?

Utforskar annat gräs

Imorgon åker jag med min familj till Washington. Jag ämnar besöka så många som möjligt av de museer som ingår i Smithsonian och bli inspirerad . Bland annat ska jag titta på det här The Brigth Beneath
och sen ska jag vila, umgås och andas också...sa jag det?

Ha en go helg!

2 okt. 2011

Atelieristan-Materialens ABC

I torsdags kväll begav sig hela min basgrupp från Atelieristautbildningen till en av mina basgrupppskollegors ateljé. Där hade hon dukat fram olika typer av material ( vaxkritor, färgpennor, oljepastell, torrpastell, tusch, blyerst i olika hårdhet, kol, grafitstift, akrylfärg) för oss att prova. Stina Braxell gav oss i uppgift att under kursens gång gå igenom materialets ABC, alltså själva prova materialets möjligheter.Vi ska använda hennes materiallista ur boken Skapande Barn.

Jag tror också att det är väldigt viktigt att själv känna materialen för att kunna hjälpa andra att lära känna dem, fördjupa sig i dem eller använda dem som verktyg för att fördjupa sina projekt/synliggöra sina tankar.

"Handens erfarenhet ger tanken mening."
Vea Vecci



Vi hade en kväll full med erfarande och mycket dialog. Ser fram emot fortsättningen.