27 aug. 2012

Att hitta orden kring, betydelsen av, meningen i, lusten och tiden för pedagogisk dokumentation

Det finns inte ett sätt att utföra pedagogisk dokumentation. I detta fall som många andra så berikar olikheterna och olika pedagoger hittar olika metoder för att dokumentera, analysera, reflektera och förändra för att utmana i lärprocesserna.

Jag tänker att den pedagogiska dokumentationen kan synliggöra lärprocesserna hos barnen (och lärarna) samt att den kan påverka lärandets hos båda. För både barn och pedagoger blir dokumentationen ett verktyg för att få möjlighet att reflektera över sina egna eller andras lärprocesser.

När lärarna arbetar med pedagogisk dokumentation för att utveckla arbetet som sker i barngruppen behöver observationen (bilder, anteckningar, film, ljud m.m. ) ge underlag för lärarna att titta på vad och hur barnen gör samt vad lärarna tror barnen behöver för att kunna utforska vidare och utmanas vidare. När den pedagogiska dokumentationen fungerar kan den utveckla verksamheten samt ge pedagoger och barn en ingång till en metanivå där vi lär om hur vi lär och tänker på vårt eget sätt att tänka.

Till en början hamnar man gärna i att man tar en massa bilder, spelar in film och ljud, skriver block efter block med anteckningar. Snart sitter man med högar av observationer utan att riktigt veta vad man letar efter. Mitt förslag blir att tillsammans bland lärarna bestämma vad man ska koncentrera sig på just nu. I introduktionen skulle det t.ex. kunna vara Hur tar barnen kontakt med varandra? eller Hur använder barnen rummet? Under reflektionen lägger sedan lärarna sitt "råmaterial" sina bilder, anteckningar, filmer eller vad det nu är på bordet. Reflekterar tillsammans om vad de ser, likheter, skillnader, tolkar observationerna utifrån frågorna och kommer tillsammans fram till näst fråga....
På detta sätt fokuserar man tillsammans och har det lättare att få ut något som kan förändra.

Försök att sätta av tid varje vecka för reflektion i arbetslaget. Hellre 1timme per vecka än två timmar varannan. Den pedagogiska dokumentationen är ett levande verktyg som kräver gemensam reflektion både för barn och vuxna. Ingen kan ensam göra pedagogisk dokumentation, den behöver reflekteras över tillsammans med andra. Det är först då den blir pedagogisk. Jag skulle också vilja säga att den dessutom behöver förändra något för att verkligen vara betydelsefull.

Det kan vara övermäktigt att tänka på allt lärande som sker i barngruppen och man kan fundera över hur man ska hinna dokumentera allt. Det kan lätt kännas stressande och man blir ofokuserad. Att gräva djupare i något mindre upplever jag ger större meningsfullhet och också möjlighet att påverka och börja bygga teman och projekt i barngruppen.

22 aug. 2012

"Barnen visar vilket material som hör ihop"

Dessa är ord som har fastnat i mitt huvud och mitt hjärta från min fd kollega, som är en mycket lyhörd pedagog. Hon arbetade just med de allra yngsta när hon sa detta till mig. Här  nedanför kan ni se hur barnen har kombinerat tre material (snäckor, ett slags känselmemory samt silkespapper) som visserligen stod tillsammans på en låg hylla men hade inte använts ihop förut. Nu blev det en lång stund för två par ivriga men känsliga händer, under samtal och sedan denna kreaktion av färg och form och på ett tårtfat till råga på allt :)



Torgets erbjudande under introduktionen

Nu börjar de yngsta barnens utforskande på torget igen. 09:orna och 10:orna som befinner sig på hemvisten närmast torget har i mindre grupper fått utforska torgets miljö under förmiddagen.

Torgets mitt med vy mot rampen.

När jag packade ihop och plockade fram före semestern hade jag lite tankar om hur jag skulle forma miljön i ett första steg. Jag minskade på mängden material på torget för att få tydlighet men var noga med att se till att variationen fanns kvar.  Jag valde mer större material och lät Rampen få en central roll på en halvan av torget. På mitten av torget fick en OH flytta in samt några stora rördelar (stora nog för att rymma små barn) och skira tyger som barnen har gömmt sig i, sovit i, badat/simmat i. Min tanke var att de yngsta barnen brukar visa intresse för att utforska med sin kropp, klättra upp och ner, vara i, gå runt o.s.v.


Min mamma skänkte mig en liten bordsfläkt och den kombinerade jag med plastremsorna som redan hängde i vår lilla bläckfisk. Barnen kan dra ner dem och sätta upp dem och använda fläkten för att få dem att snurra. Brevid ligger en korg med en pump i. Ska dra ihop lite fler saker att blåsa med här :) För barnen är fläkten i sig spännande att utforska, hur man kan sätta på och stänga av, rikta luftströmmen o.s.v.


En lite hörna med returmaterial. Genomskingliga flaskor med olika saker i; ris, kikärtor, klockor, bönor. Här finns plastspolar, mattremsor, papprör och plastband. De gröna långa är plastemballage. De är fantastiska! Vi fick dem idag av en förälder. Barnen har hittat mängder med olika sätt att använda dem, bl.a. på rampen.

Så, det var en liten glimt av vad som händer på torget just nu....

Hur har ni det?

18 aug. 2012

Introduktionen, ett första möte


Idag har min son (stundvis) varit galen. Han har skrikit, bankat på saker, skällt på mig och sin pappa, kastat ut mat, slagit sönder glas, kört på mina fötter upprepade gånger med sin Bobbycar....
Jag har varit sjuk. Jättesjuk. Legat i sängen eller soffan och varit grymt tråkig. Hade jag varit mitt vanliga jag så hade jag plockat upp min son, tagit med honom till ateljén gett honom lite färg, byggt med honom bland sten och bräder, lekt med vatten, grävt i rabatten. Nu har jag istället bara svarat nej på alla hans förslag till aktivitet och försökt förklara att jag är sjuk. Min son har varit fruktansvärt uttråkad idag. Det har stegrats under veckan. Jag har nämligen varit sjuk i fyra dagar nu och hämtat hem honom från förskolan tidigare på eftermiddagen och han har då fått sysselsätta sig själv en stund tills hans pappa kommit hem. Jag har inte alls kunnat leka, knappt prata.

När man har en hunger efter att upptäcka världen är tristessen ens största fiende.

På vår förskola tillämpar vi föräldraaktiv introducering. Det går till så att föräldern är med sitt barn på förskolan under hela dagen. Första dagen går barnet från 9.00-12.00 och efterföljande dagar från 9.00-14.00. Föräldern är med barnet i rutinsituationerna, leker med det i miljöerna, är en källa för trygghet och sällskap i det nya sociala sammanhanget. Introduceringen tar olika lång tid med olika barn men efter tre-fyra dagar kan de flesta föräldrar gå en stund och lämna barnet på förskolan. Tanken är att barnet och föräldrarna ska lära känna förskolan som plats, miljöerna, rutinerna, de andra barnen och pedagogerna tillsammans.

När jag planerar miljö för introduktion tänker jag på "hungern att upptäcka världen". Jag tänker att den ska hjälpa mig att forma något intressant för de barn som möter förskolan. Jag tänker att den ska hjälpa de barn som kommer hit att uppslukas av den och att de på så sätt förundras, trivs och upptäcker att förskolan är en plats där de kan stilla sin hunger. Det är också vikigt för dem att upptäcka att det finns andra där som tänker som de, andra som de kan utforska tillsammans med, både barn och vuxna. Här tar jag hjälp av de andra barnen, att visa, att locka med, att ingjuta trygghet genom sitt förhållande till miljön och till oss vuxna.

Mitt bästa trick som pedagog är att vänta in, att välkomna och visa barnet att jag ser och sedan vänta på barnet. Känna efter hur det rör sig, hur det intar rummet, hur det förhåller sig till andra barn men aldrig någonsin ta över utforskandet från barnet genom att visa allt som finns, prata sönder barnets tankar bara för att jag är vuxen, bara för att jag "kan och vet". Jag backar men är oerhört känslig för var barnet befinner sig, hur barnet gör, om det behöver/kan ta emot tankar eller erbjudande. När barnet öppnar upp för mig vet jag att jag kan gå vidare.

I allt detta finns också en mycket bra möjlighet att lära känna föräldern/föräldrarna, att få upptäcka hur de känner, vad de tänker, vad de har för erfarenhet av förskolan, inte bara genom deras barn utan dem som personer. Dessa föräldrar ska vara en del av verksamheten, tillit, förtroende och nyfikenhet på förskolans liv etableras här.

Vi hade under våren ett besök av ett barn som skulle komma till hösten och barnet var tillsamans med sin förälder på förskolan under förmiddagen. Just denna dag hade vi för första gången öppnat upp för flöde mellan 2åringarnas hemvist, lilla torget och treåringarnas hemvist. De små lullade, sprang, smög, gick, ålade sig mellan platserna och utforskade girigt sina möjligheter. Föräldern till det nya barnet stod förundrad på torget och titta på allt som hände. Tillslut frågade föräldern mig;

-Är det alltid så här lungt här? -Vaddå, sa jag.  -Ja är det alltid så här lugnt, det är inget bråk, inget skrik, alla har något att göra och de leker med varandra fast de är ganska många och så små. -Jaaa, det är väl olika, svarade jag med lite fördröjning. Jag tror att det handlar mycket om vad man erbjuder barnen. Finns det saker att göra, saker som är spännande, så blir det kanske mer spännande att göra det än att bråka och förstöra. -Ja, så är det nog, sa föräldern, det har jag inte tänkt på. Jag ser ju det, att alla har något att göra, att det finns mycket saker att leka med....

Hur ofta har "bråkiga barn" bara tråkigt? För min "bråkiga"son så var det till 95% fallet idag (resten berodde väl på tvåårstrotsen!!). Hur ofta får barn uppslukas av sin förskola, leka, utforska, upptäcka? Sen finns det ju de som säger att det är nyttigt att ha det tråkigt att barn minsann får lära sig att sitta still. Ja visst säger jag. När det handlar om att fostra demokratiska värden, inte bara att göra vuxna tillags.

Terminens första förkylning och tankar om att hitta motivationen igen

Det gick alltså bara en och en halv vecka sen kom förkylningen, en ordentlig sådan. I tre dagar har jag legat pall och snörvlat, hostat och försökt att andas mig igenom timmarna. Igår missade jag dessutom vår inledande studiedag. En liten tröst var att även föreläsaren hade blivit sjuk så upplägg med Yoga-morgon och Led dig själv-föreläsning gick i stöpet. Ja ja, det kommer fler dagar för inspiration och samvaro.

Semestern har i alla fall varit riktigt avkopplande och jag har inte så mycket som nuddat vid någon pedagogisk litteratur utan bara läst skönlitterärt och haft långa samtal långt in på nätterna med familj och vänner. Nu krävs det lite inspiration och motivation för att starta arbetet igen och framförallt starta hjärnan som verkligen fått sig en semester ;)


Jag sneglar tillbaka på de två sista inläggen i bloggen före semestern och känslan som fanns då börjar komma tillbaka, stoltheten över att få vara del av ett sådant medvetet gäng pedagoger, att få arbeta med kollegor som verkligen är nyfikna, engagerade och intresserade, vilken motivation! Under hösten ser jag fram emot att utveckla vårt kollegiala lärande, att få möta mina kollegors kunskap och handlande, att tillsammans knyta djupare kontakter och genom att lära känna personerna bakom pedagogerna skapa tillit till varandra och förståelse för varandras olikheter och inse värdet av dessa.

Nästa helg ska jag träffa mitt egna lilla fina nätverk av kloka vänner som också är pedagogistor och atelieristor. Det kommer med all säkerhet ge en kickstart till både hjärna och hjärta.....

Ha en skön och inspirerande terminstart!