22 apr. 2014

Kuben! Hur ser er ut?

Nu vänner är det dags att dela lite. Vid terminsstart förra året bloggade jag första gången om kuben som jag byggt utifrån min dåvarande barngrupps lek i att bygga in sig själva. Kuben var tänkt som en ram för fantasin att hänga upp sig på och kunna bli vad som helst i barnens händer. Den kombinerades med plastremsor, kvastskaft, papprör, klädnypor och olika tyger.

Nu vill jag veta om fler av er har byggt kuber, hur de ser ut och vilka material ni och barnen har kombinerat med dem. Vad har hänt? Skicka bilder och skriv lite så publicerar jag er på bloggen!
Nu delar vi tillsammans för mer inspiration kring kreativa miljöer!

Maila mig till.kullerbyttan@live.se





Intervjuserie #SETT2014 Catharina Schill och Henrik Salling

Näst på tur i intervjuserien inför #SETT2014 är Henrik Salling och Catharina Schill . Det är första året som de föreläser på SETT och de ska delge oss sitt arbete kring systematiskt kvalitetsarbete (SKA) i förskolan. Kom och lyssna på hur de digitaliserat och systematiserat detta och involverat pedagoger, barn och föräldrar i processen. Henrik och Catharina arbetar i Lunds kommun med ansvar för tre förskolor i Stångby. Henrik arbetar som förskollärare och IKT-pedagog och Catharina är förskolechef. 

Hur känner ni er inför er medverkan som föreläsare på SETT 2014?

Catharina- Det känns kul att utbudet för förskolan är större i år än förra året då det är där jag har mitt största fokus. Att själv vara en del av det här stora o spännande sammanhang är förstås både inspirerande och utmanande.

Henrik- Jag är förväntansfull på vad Sett har att erbjuda i år, framförallt för förskolan. Det känns inspirerade och utvecklande att jag i år inte enbart kommer vara en del av SETT som besökare utan även som föreläsare.

Vilka är de största fördelarna ni har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?

Catharina- Att alla delarna samlas till en helhet på ett och samma ställe. Att kunna arbeta med mål - insatser - dokumentation - reflektion  och analys i samma verktyg ger goda förutsättningar för att lyckas. Att kunna följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten i samma verktyg har gett engagerade medarbetare möjlighet att fokusera på rätt sak vid rätt tillfälle.

Henrik- Att vi pedagoger med hjälp av bland annat digitala plattformar kunnat samla hela vårt arbete på ett och samma ställe som vi i sin tur kan använda till reflektion och för uppföljning, utvärdering samt utveckling av verksamheten. Men även roligt att se hur barnens nyfikenhet och upptäckarglädje i förskolan för arbetet med t.ex. språkutveckling framåt tack vare digitala verktyg. Vidare att de lär sig och utvecklar turtagning och samarbete när de arbetar med digitala verktyg. 

Vad önskar ni att åhörarna tar med sig från er föreläsning?

Catharina- Min förhoppning är att kunna delge andra hur vårt arbete för såväl ledare som pedagoger har skapat goda förutsättningar för hur man med stöd av ett digitalt verktyg på ett tydligt, enkelt och strukturerat sätt kan utveckla sitt arbete kring det systematiska kvalitetsarbetet (SKA) efter som vi SKA och inte bör jobba med detta.

Henrik- Jag hoppas att vår föreläsning ska ge andra inspiration till hur man kan arbeta digitalt med Ska (systematiskt kvalitetsarbete) i förskolan.

Vad vill ni hitta inspiration kring/ vad ser ni fram emot för egen del på SETT 2014?

Catharina- Jag hoppas på många intresserad möten och givande föreläsningar kring hur digitala verktyg kan vara ett led i skolutveckling.

Henrik-Jag hoppas på flera inspirerande möten och samtal med andra duktiga pedagoger.

Om ni var och en skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?

Catharina- Ta små steg så att ni får förståelse för hur varje del skapar en helhet.
Lär av varandra och låt arbetet vara transparent.


Henrik - Våga prova tillsammans med barnen! Ha tålamod, samarbeta och nätverka med andra pedagoger. 

Vi tackar Catharina och Henrik för deras tankar och ser fram emot att höra dem under SETT 2014 som nu bara är 15 dagar bort!

16 apr. 2014

Nä nu! Missade bloggens femårsfirande :(

Den 18 mars 2014 hade jag bloggat i fem år. 
Det upptäckte jag nu. Jag som tänkt fira med lite tårta och köpa några blommor till mig själv :)

Bild, Mike Stimpson

Om det då inte blev något firande i mars så får det väl bli det nu tänker jag! Det är så roligt med all respons ni ger mig och hur blogginläggen sprids och delas av er alla. För fem år sen visste ingen vad Pedagogiska Kullerbyttan var, nu kommer pedagoger fram till mig på föreläsningar och tackar för inspirationen. Jag blir så glad! Så glad att det jag delar landar någonstans och kanske faktiskt förändrar något. Tack vare Kullerbyttan har jag också fått möjligheten att ta del av andra förskoleverksamheter och fått föreläsa och handleda runt om i Sverige. Det har varit minst lika inspirerande och utvecklande för mig som för de som har bjudit in mig, det vill jag lova! Framförallt har mitt hopp för förskolans framtid växt när jag mött så många engagerade, reflekterande och ambitiösa pedagoger och förskolechefer. 

Det som värmde mig lite extra var för några veckor sedan när en vän till mig och tillika en stor inspiratör sa att hen var mycket stolt över vad jag gjort med bloggen, att jag faktiskt kunnat påverka på riktigt genom att sprida och dela från "golvet". Det betyder liksom lite extra när någon man själv ser upp till mycket inspireras av en själv. Så tack för det min vän.


(Nä nu har jag väl skrutit nog om denna blogg så nu får jag väl stå i skamvrån en stund som sig bör här i Sverige ;)

Det som har hänt under dessa fem år som jag bloggat och som jag tycker är riktigt häftigt är att så många pedagoger i förskolan har börjat dela sina erfarenheter via en blogg. Om du inte har tittat i högra spalten här bredvid så tycker jag du ska göra det och få ta del av alla häftiga verksamheter runt om i Sverige och varför inte börja dela du också!

Du, en sista sak!
Om du regelbundet läser Pedagogiska Kullerbyttan och den har gett dig/ditt arbetslag/din förskola något under dessa fem år så skulle jag bli väldigt glad om du mailade mig på till.kullerbyttan@live.se och beskrev vad som hänt, gärna med någon bild om du har möjlighet. 

Eller så kommenterar du/ni här under.

Stor påskkram till er alla!




13 apr. 2014

Imitera, återskapa, nyskapa med blivande Atelieristorna

I torsdags gjorde jag min andra föreläsning på Atelieristautbildningen i Göteborg på Högskolan för design och konsthantverk. Det var en föreläsnings som jag skulle hållt i februari men var sjuk i nån slags eländig influensa då. Föreläsningen handlade om projektarbeten utifrån barns populärkultur med ingången Imitera, återskapa, nyskapa. Denna rubrik var inte bara ett sätt att beskriva barnens arbete utan också vårt arbete som pedagoger och vårt liv som människor. Att få idéer, prova dem på det sätt man tror de "är", återskapa något som blir ens eget och sedan faktiskt nyskapa utifrån dessa erfarenheter.

 
Jag startade med att be studenterna göra en tankekarta av en verksamhet som de inte skulle vilja befinna sig i, vad det kunde vara för tankar och diskurser som råder där. Studenterna radade upp ord som kontroll, checklista, vuxna-sitter-inne-med-svaren, mallar m.m. Därefter fick de i uppgift att göra tvärt om, var skulle de vilja befinna sig? Vad önskar de att de skulle våga mer? Ord som dök upp då var lyssnande, fritt skapande, medforskande, långa projekt, tillsammans.

Efter denna övning gick vi in i att undersöka våra egna normer om vad en förskoleverksamhet "får lov" att innehålla. Vad är fint och fult i våra förskolor? Vad är finkultur och vad är fulkultur, en intressant aspekt att fundera över och på så sätt få tag på vad vi själva kanske inte ifrågasätter. De där självklarheterna som alla nickar med huvudet åt och ler uppmuntrande inför. Vilka är de hos er? Hur kan vi med hjälp av att vi synliggör våra egna normer hitta nya vägar att närma oss verksamheten i förskolan, vad stänger vi ute och varför, vad sluter vi in och varför? På vilka sätt härmar vi och hur blir det när det landar i verksamheten?

Första gången jag hörde om någon som intresserat sig för barnens populärkultur och tagit in den i verksamheten var det när jag besökte förskolan Trollet i Kalmar och hörde om hur de funderat kring Pokémon-kort som var populära just då. Efter det har jag sett få projekt som grundats i barns populärkultur. Starwars och Labyrint har jag själv arbetat med det senaste året och jag tycker mig se att Labyrint har öppnat dörrar för barns populärkultur i förskolan eftersom många förskolor har arbetat med just detta.

Star wars var mitt första försök att starta i barnens populärkulturella figurer/historier och det var svårt med andras reaktioner och frågor om hur det skulle kunna bli kreativt och positivt. Det var svårt med kring och död och etiska ställningstaganden. Vågar vi ta de frågorna och vågar vi släppa in det som är kommersiellt, stereotypt och obekvämt? För oss fanns inga val, vi var tvugna att ta ställning och utmana barnens material. Barnen var så uppslukade! Vem skulle ta diskussionerna, vem skulle utmana normerna om inte vi gjorde det tillsammans med barnen? Att vi gjorde detta val väckte frågor och tankar och vi diskuterade mycket.  Ni som har läst vet att det utmynnade i många frågor och undersökanden för barnen som kändes meningsfulla och värdefulla.

Jag tänker att vi behöver fundera på, nu mer än någonsin, i vilka sammanhang våra barn växer upp. Vi behöver vara vuxna som vågar ta ansvar och vågar vara tillsammans med barnen i deras (våran?!) konsumtion. Det är lätt att köpa leksaker, filmer och spel till sina barn och sedan inte ta hand om de frågor, tankar och lekar som kommer från dessa. I förskolan landar mycket av dessa uttryck och hur kan vi då vara där och utmana? Jag tror vi gör barnen en björntjänst om vi förbjuder dem att ta med och förstå mer om sin populärkultur. Jag tror vi behöver förstå mer av dem tillsammans med barnen.
Vad tror du?










Intervjuserie #SETT 2014 Kristofer Skogholm

Nu börjar det närma sig med stormsteg mina vänner! Det är bara 24 dagar kvar till SETT 2014! Jag laddar för fullt och pirret i magen växer med förväntningarna på årets mässa. Jag vet att det kommer bli två dagar fulla med intryck, nya möten såväl som kära återseenden, en het träffpunkt för alla oss som vill utveckla och se sammanhang i förskolan. Har ni inte möjlighet att vara på plats kan ni följa det som händer här på Kullerbyttan.
För att fortsätta ladda inför SETT 2014 så preseterar jag nu nästa föreläsare; Kristofer Skogholm. Kristofer arbetar med utveckling inom systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk dokumentation i Mölndal. Han undersöker hur kvalitet kan uppstå i realtioner och hur den kan utvecklas systematisk med hjälp av pedagogisk dokumentation. Han resonerar också kring mätresultat kontra levande kvalitet. Kristofer föreläser på SETT för första gången i år och han berättar här hur han tänker och känner inför sin medverkan.



Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
-Uppskattad och stolt över att få vara med och bidra.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
- Det har fungerat som en hävstång för att bedriva utveckling. Enheter och kommunen har i och med införandet av digitala verktyg tänkt igenom vad, hur och varför dokumentation. Vad är kvalitet, hur kan vi följa upp, analysera och sedan driva förändringsarbete.

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg?
-Bemöta rädslan. Rädslan hos pedagoger och chefer att visa vad de inte kan. Det är när man visar vad man inte kan som man kan börja utveckla.

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
-Ett vidgat tänk kring pedagogisk dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete. Förhoppningsvis en ambition att vilja utveckla sitt eget arbete med detta.

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?
-Då jag ska bli pappa för första gången i närheten av SETT tänker jag bara åka dit och hålla min föreläsning för att sedan åka hem så fort som möjligt.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?
-Delaktighet, starta i pedagogiken och våga. 

Jag tackar Kristofer för hans medverkan. Vi ser alla fram emot att lyssna till hans föreläsning under SETT 2014 och hoppas förstås att han också hinner hem i tiden för att bli pappa! 

5 apr. 2014

Att skapa reflektionskultur

När jag är ute på föreläsningar/nätverkande eller föreläser/handleder själv är det största problemet som pedagogerna uttrycker det att man inte har/eller vet hur man skapar en reflektionskultur på sin förskola. Många känner dig ensamma i sitt arbete, det kan vara i sitt arbetslag eller i att de inte ha nätverk att dela erfarenheter med nära sig. 

Den gemensamma reflektionen och delandet av praktiken är för mig hela kärnan i vårt arbete. För min egen del är jag stolt och glad över att jag dagligen omger mig med kollegor som tänker om vårt gemensamma arbete, där dialogen är levande och en naturlig del av arbetet. Där det finns glädje, nyfikenhet och prestiglöshet eftersom vi vet att vi är ett lag och allt vi gör är vårt gemensamt. Ta hand om det ni har på era förskolor för det är SÅ värdefullt och om ni inte är där så skapa möjligheter! 

Många upplever att de har för lite tid att reflektera tillsammans och att de därför inte kommer på djupet i sina reflektioner. Jag tänker då att reflektionen måste ständigt finnas där, i alla moment, i eller utanför barngrupp, tillsammans med kollegor och tillsammans med barnen. När den är ständigt pågående så fördjupas den också. 


bild från @microscopicimage Twitter

Sen behöver man organisera det så att det alltid finnas plats för dokumentation och pedagogisk reflektion i alla forum, vid husmöten, apt, i lärgrupper, i parreflektion. På detta sätt övar man sig att reflektera tillsammans och utgår alltid från dokumentation och då blir det enklare för varje gång. Hålls reflektionen igång så behöver man inte heller leta efter trådar när man väl sätter sig och reflekterar utan de är alltid aktuella. 

Då det blir kontinuitet i reflektionsarbetet så kommer man åt djupare reflektion snabbare.

Och så det viktigaste, man kan inte göra det själv. Var tillsammans. Tänk tillsammans. 
Lyft varandra och arbetet ni gör, tillsammans kan vi göra skillnad💕


2 apr. 2014

"Den mäter hur mycket liv det finns kvar"- Labyrint fördjupning

När vi i ett par veckor sett hur barnen ofta lekte lekar baserade på svt:s barnprogram Labyrint så började vi fundera hur vi skulle kunna lyfta och utveckla dessa lekar till et gemensamt projekt i barngruppen. Vi startade med att fråga barnen om vad Labyrint var och de beskrev och berättade och vi skapade en tankekarta. 
Barnens tankekarta 
Vi fick en överblick av olika spår som fanns i barnens tankar runt Labyrint. Barnen visste var de ville börja. Det första de gjorde var att göra kartor över labyrinten. De ritade ut livspuckar, Taurus, barnen, dörren till finalen m.m. på kartorna. Vi utmanade barnen i att försöka bygga labyrinterna utifrån ritningarna och de byggde dem med pinnar uppe i parken och med trådar och tyg inne i dramarummet. Några barn ville sedan gå vidare med att bygga robotarna. De gjorde ritningar och samlade material från ateljén när de bestämt vilka delar som robotarna behövde. Vad kan vi ha som huvud? Vad blir bra som ben? Detta jobb har tagit ett par veckor och vi är inte igenom det än. Barnen har använt kartong och papp till största del men även annat återvinningsmaterial som plastflaskor, toarullar och äggkartonger. Igår byggde de Bulten; "Bulten har ett rör där uppepå, där mäter man hur mycket liv det finns kvar" Jag funderar nu på om barnen kan förklara hur robotarna får liv och hur man kan mäta det livet. Ett av barnen började också gå över golvet som Bulten och visade sedan hur fler av robotarna gick. Att gestalta robotarna och ge dem liv med sin egen kropp, hur fungerar det? Hur ser det ut? Kan vi utforska robotarnas rörelsemönster, möjligheter och begränsningar tillsammans? 


Bulten

Våra tankar utifrån barnens Bultenbygge
Utifrån barnens arbete funderade vi i måndags på hur vi skulle fördjupa detta och ställa frågor till barnet. Vi utgick från det som barnet pratat om mycket. En aspekt av detta är tiden. Det är bråttom i Labyrinten. Taurus tankar slam en viss tid och sedan kommer han efter barnen. Hur vet man hur lång tid det är? Hur kan man mäta dem tiden? Hur lång tid behöver man på sig i Labyrinten?
En annan sak som barnen har pratat om är huruvida Labyrint är "på riktigt" eller inte. Ett barn säger, "Dom är inte på riktigt, det är bara nån som tagit kort på dem" ett annat barn vet att Labyrint finns i Stockholm. Hur tar vi reda på detta? Kan vi koppla detta till tv-produktion, skådespeleri, hur fungerar det? Vad är det som är på riktigt?
Varje robot har en robotbeskrivning. De presenterar Daidalos varje gång barnen ska möta roboten. Hur kan man arbeta med beskrivningar? Hur beskriver man en robot som man själv har kommit på? Hu relaterar man till roboten som blivit beskriven? I jämförelse med sig själv? 

Bild från svt.se
I arbetet med Labyrint ser vi verkligen hur barnen är engagerade och intresserade. De är också ganska så oberoende av att välja samma som kompisen utan väljer efter intresse. De samarbetar och tänker/formulerar tillsammans. De för in nya idéer och tar hjälp av andras för att föra arbetet vidare. De hittar möjligheter överallt, ute som inne, att leka Labyrint eller prata om hur det fungerar. Tillsammans skapar de nu sin egen lekvärld och de äger projektet där vi vuxna som stöttar och utmanar.