25 nov. 2013

Dansa med Atelieristor

I torsdags kväll var jag på HDK i Göteborg och mötte ett gäng nyfikna personer som valt att läsa Atelierista-kursen under detta året. De var bubbliga om än lite trötta efter dagens arbete. Jag bjöd ner dem på golvet till mig och vi inledde seminariet med att tillsammans röra på oss en stund. Först lite härmdans och sedan en spegelövning där studenterna genom att blunda och hålla händerna mot varandra (handflata mot handflata) fick röra sig tillsammans till Lalehs Colors. Det var en fokuserad stund som avlöstes av ett sorl med kommentarer som "Spännande! Wow! Man visste tillslut inte vem som ledde rörelsen!" 


Efter lite inledande dans så var det alltså dags för mig att dela vårt arbete i ljud/dans/rörelse-projektet Hur blir vi när det låter? Det var så roligt att återigen titta igenom våra upplevelser tillsammans och minnas glädje och känslan av förundran hos både barn och vuxna, hur projektet ägdes och levdes av barnen, hur det pågick både på förskolan och hemma, ständigt! 
Alla barnens dansuttryck blev så tydliga och så vackra på något sätt. Det var finfint att dela dem med studenterna som fick nya ingångar och nya tankar om sin egen verksamhet. Någon sa att det var så viktigt att vi faktiskt tog barnens tankar och uttryck vidare, att de fick lov att leva i verksamheten och att vi hela tiden utmanade vidare. Efteråt kom några fram, bl.a. en kvinna som utryckte att hennes språk också låg i dansen och musiken. Hon sa; Jag önskar att mina barn fick gå i er förskola.... 




Jag pratade med barnen på dagen om att jag skulle till HDK, förklarade vilka det var jag skulle berätta för och hur det kunde bli, vad jag skulle visa. Barnen log lite lurigt och stolt på nåt vis, tillsammans mindes vi förra året då vi dansade tillsammans varje dag. Ett av barnen fick för sig att jag ville att de skulle berätta om projektet (tänk om de kunnat vara med!!) och sa, Nej., jag vill inte stå där framme och prata så länge, det är tråkigt! När jag försäkrade barnet om att det bara var jag som skulle gå och berätta vår historia log barnet och sa; okey! Jag ska gå igenom all den dokumentationen med dem någon dag. Ge det tillbaka till dem igen, så här ett halvt år efteråt. Se vad som händer, vad de säger och gör. 

Nästa gång blir till vårterminen. Då kommer jag säkerligen berätta om Barnkulturprojektet med bl.a. Star Wars och Rapunzel som vi är inne i nu. Spännande det! 

#delaRE hashtag för RE-inspirerat delande

Under dialogdagarna i Göteborg i april i år startade jag hashtagen #delaRE Den användes under dialogdagarna och jag och flera andra har användt den på Twitter efter detta. Jag har fått lite frågor om hur den kom till och tänkte berätta det här. Dela är ordet. Att dela saker gör dem inte mindre utan större. Det var hela grundtanken. RE står för Reggio Emilia-inspiration eftersom många av våra verksamheter inspireras av denna förskoleverksamhet och tanken om delandet, forskandet tillsammans med barnen, reflektionskulturen och synliggörandet och framförandet av våra yngsta medborgares lärande och röster. När man sen sammanförde dessa blev det ju flera ord. Delare, en som delar saker, och dela´re som man skulle kunna säga i Göteborg- dela det, helt enkelt.



Så twittrar ni, använd #delaRE så samlar vi våra erfarenheter!

Nätverkande med Kalejdoskop #delaRE


I onsdags kväll var det nätverksträff med Göteborgsnätverket Kalejdoskop på Solgläntans förskola i Kärra. Vi samlades vid 18-snåret och välkomnades med värme och ljus av pedagogistan Carina Lindblad som tillsammans med pedagogerna Eva, Tina och Ulrika visade oss runt och berättade om arbetet på Solgläntan. Efter rundvandring var det reflektionsgrupper med fokus på hur vi fångar upp och använder oss av barnkultur-populärkultur för barn i projektarbetena i förskolan samt hur vi arbetar i nära kontakt med föräldrar kring projekten. 

I vår grupp diskuterade vi vikten av att som pedagog ha en tillit till sin förmåga för att våga kasta sig ut i det okända tillsammans med barn och kollegor. Vi pratade om identitetskrisen som uppstår för pedagoger när uppdraget förändras från att vara förmedlare till att bli medskapare. Om man plötsligt inte är den som vet, hur ska man förhålla sig då? Öppenheten och tilliten i arbetslaget, den sanna nyfikenheten och glädjen i att upptäcka tillsammans är avgörande om arbetet ska fungera. 

Det var en bra men kort nätverskträff. Två timmar går så väldigt fort och vi söker alla fler plattformar för att verkligen kunna gå på djupet. Min tanke är mindre grupper där sammansättningen är konstant så man kan följa varandras tankar under en längre tid och dela dokumentation. Vi får fundera över detta. Helt klart är att närverkande ger kraft. 

17 nov. 2013

Frågor som barnen diskuterar under arbetet med Star Wars

Vilka är onda, vilka är goda? Hur vet man det? Kan man se det?
Är goda alltid glada? Kan onda vara glada? Kan goda göra onda saker? 

Vilka är tjejer och vilka är killar? Hur vet man det? Kan man leka att man är en en tjejfigur/killfigur fast man är kille/tjej? Finns det storm troppers som är tjejer?

Vilka är människor och vilka är robotar? Hur vet man det? När en människa dör kan den leva igen? När en robot dör, kan den leva igen?

Hur ser storm troopers ut under dräkten? Är det en dräkt eller är det deras kropp?

Vad är det för skillnad på storm troopers och klonarmén? Vem klonades, vad betyder det att klona någon? 

Vad är på riktigt? Hur vet man det? 

Vad är de andra figurerna för något om de inte är människor eller robotar? 

Vad gör storm troopers när de inte krigar? Vad gör de när kriget är slut?

Har de onda några mammor och pappor? 

Vad är en fiende?

...och det fortsätter....





Läser du Atelierista i Göteborg? Då ses vi på torsdag!

Jag har fått frågan om att hålla seminarium på Atelieristakursen på HDK i Göteborg och dela med mig av vår verksamhet. Väldigt spännande och utmanande att sätta sin egen praktik i ljuset tillsammans med vetgiriga studenter. Extra vetgiriga som blivande atelieristor hoppas jag!



Jag kommer sätta lite extra ljus på dans och rörelse och snurra igång lite tankar om kroppens språk med studenterna. Jag hoppas på en kväll tillsammans med mycket dialog, både verbal och kroppslig ;)

Ses vi då?

8 nov. 2013

Vad gör storm troopers när de inte krigar?

Igår utmanande jag och min kollega barnens föreställningar och plockade fram och rumlade runt i material och miljö. Ett första steg att faktiskt se på det vi gör med andra ögon och kasta om våra föregivettaganden. Vi har landat projekten i en tanke om Barns Kulturskapande-berättande och gestaltande i ett normkritiskt perspektiv och gör det gemensamt för fyra och femåringarna. Vår tanke är att utgår från barnens egna berättelser och karaktärer för att synliggöra de normer som finns runt dessa och utmana dem. Att man kan tycka, vara och göra olika är vår "marinad" för barnen och ur denna önskar vi att de breddar sina möjligheter att vara och göra.

Barnen håller på att göra olika typer av material av de figurer och de berättelser som de är intresserade av. Star Wars är en del av detta. De skapar både lekmaterial som de behöver där de själva (med sina kroppar) gestaltar de figurer de är intresserade av och lekamaterial där de plockar ut de figurer de gillar och skapar hus eller skepp åt dem att vara i. Utifrån detta funderar vi nu hur vi kan genomsyra vårt material och våra rum med tankeställare och normkrockare för barnen att tänka runt.

Min kollega började göra konkreta förändringar. Hon gick ut och nappade åt sig dockhuset som stod mellan torget och Lekfullheten. Hon lämnade alla dockor och tog med sig huset bara. På Utmaningens hemvist fanns en riddarborg full med riddare, drakar, kungar och prinsessor. Dessa lät min kollega flytta in i dockhuset bland soffor och barnvagnar, tv-apparater och badkar.








En riddarna fick dockornas kläder en fick ikläda sig en klänning och en annan en t-shirt. Dockorna flyttade in i borgen som ställdes mellan torget och Lekfullheten igen och där red de på hästar och klättrade i tornen. Barnen reagerade först en aning avvaktande. De ville sortera rätt igen och min kollega frågade varför. Kan inte riddaren köra bebisen i vagnen? Sover kungen i sin mantel med kronan på huvudet? Barnen började leka och prata om figurerna. Nya tankar väcktes...

Samtidigt hade jag av en händelse någon dag tidigare ramlat på bilder från fotografen Mike Stimpson. Han tar bilder av Lego star wars-gubbar i lite annorlunda miljöer. För att utmana barnen om vad som händer med dessa storm troopers när de inte krigar använde jag mig av Mike´s bilder för att utmana deras. Vad gör storm troopers när kriget är slut?

Bild Mike Stimpson

Enkla medel som ger mycket diskussion.

5 nov. 2013

Nu ska barnen nätverka!

Igår tog vi emot studiebesök på vår förskola av pedagoger från Varberg varav några hade startat ett RE-nätverk som heter Regnbågen. De fick höra lite om vår förskola, hur vi organiserar oss och vad vi arbetar med just nu. Efter detta fick de vandra runt genom förskolan och spana och vi diskuterade olika tankar som de fick under tiden.

På lunchen berättade jag för barnen att studiebesöket skulle komma, vilka de var och varför de ville komma till vår förskola. Jag frågade också barnen om de hade några frågor till besökarna. Det hade de. Så klart! Jag skrev ner dessa och det landade väl runt en 15-20 frågor någonstans. Dessa avslutade vi studiebesöket med och pedagogerna svarade ärligt och intresserat på alla frågor.

Idag presenterades svaren på vårt morgonmöte. Alla var nyfikna på vad som sagts. När vi hade pratat om detta ett tag så sa ett barn att vi borde åka till deras förskola och besöka dem. Eftersom de kom från Varberg sa jag att det kanske är lite långt att åka, att det kostar pengar och att vi kanske kunde komma på en annan idé. Då föreslog ett av barnen att vi skulle åka till en förskola som låg närmare oss. Jag berättade då att det faktiskt ligger tre förskolor till i vårt område och sa att jag hade mailadresser till pedagogerna där. Barnen ville att vi skulle maila och fråga om vi kunde komma. Det gjorde vi. Jag skrev och barnen sa vad jag skulle skriva. Vi kan väl börja med Hej, sa de och det gjorde vi.

Hej
 
Vi har haft studiebesök här på vår förskola. Dom kom från Varberg och vi ville åka till dom fast det var för långt bort. Då kom L på att vi kunde åka till förskolor som ligger närmare oss. Då tänkte Linda på er. Vi frågade de andra barnen på planeringsmötet idag. Några ville följa med.
 
Ka vi komma och hälsa på er?
(Det blir inte bra på fredag)
 
E, E, L, V och E

Vi fick svar nästan på en gång från en av förskolorna. 

Hej kompisarna!
 
Vi vill gärna att ni kommer och hälsar på! Vi vill visa hur vi har det inne och ute och vad vi leker med. vi vill också bjuda er på fika. Vi vill åka buss till er förskola. vi vill leka hos er och bli bjudna på fika
 
Hälsningar alla barnen på h

Nu startar barnen upp nätverk. Undra vad som kommer hända. 






2 nov. 2013

40 idéer på en vägg för Partilles nya utbildningsarena


I onsdags var vår sista torgdag i Partille kommunhus. Lite drygt 40 personer, lärare från förskolan till vuxenutbildningen, föreningsfolk, universitetsfolk, stadsplanerare, utbildningsledning, bibliotekarier m.fl var samlade för att tillsammans i de olika torggupperna plocka ut de tre bästa idéerna från arbetet de två föregående gångerna och sedan samla dessa och presentera för resten av gruppen. Vi fick också lite meningar att fylla på

Visionsberättelse
Vi arbetar nu så här......
Besökarna …är…kommer från…
Nästa vecka finns det ett reportage i GP om oss där vi beskriver hur vi…

Vi har verkligen blivit bra på…men fortfarande jobbar vi på att förbättra…

Denna gången slogs vi från praktisk/estetiska torget ihop med samhällstorget, mycket lyckat vill jag lova :) Vi var fullkomligt överens som att den viktigaste förändringen i utbildningssystemet som vi måste förverkliga i den nya utbildningsarenan är att det som händer där varje dag måste vara på riktigt, det måste förändra saker på riktigt, det kan inte vara något genrep, någon låtsaslek det måste ge dem som verkar där möjlighet att påverka samhället med de de lär oavsett om de är 3år, 17år eller 75. Vi vill skapa en utbildningsarena som ska vara i verkligheten, i samhället inte i sin egen värld, inte i skolans eller förskolans värld. Vi pratade om hållbarhet både gentemot miljö och hälsa. Tillgång till tid och stödjande organisation som avgörande framgångsfaktorer liksom möten mellan människor. 

Det hela avslutades med vårt personliga uppdrag för dagen där vi skulle skriva ner en idé som var genomförbar nu och som skulle främja arbetet med den nya utbildningsarenan. Snart hade vi en hel vägg full med idéer, vilken kraft vilken möjlighet! 

Min idé håller jag för mig själv. Men var inte oroliga, ni ska få veta så småningom. 
Tack Partille kommun för att jag får vara med om det här. 


1 nov. 2013

Här växte barnens spökhistorier


I torsdags var det spökfest på förskolan. Barnen hade skickat ut mail till föräldrarna och berättat om festen och att man fick klä ut sig till det man själv ville. En härlig förmiddag med popcorn och spökfilm, kreativ verkstad, dans och lek. Barnen var ivriga att göra allt som erbjöds och det sjöd av aktivitet. Historier växte fram om varulvar, spöken, månen, stjärnorna ur barnens skapande. Barnen hittade plats för alla olika karaktärer och bjöd in varandra i historierna. 

" Va bra att du är en prinsessa! Vi behöver en prinsessa, för då kan vi vara dom elaka och du (pekar på draken) kan rädda princessan" A 5år 


Studenternas blick på verksamheten


Idag hade jag förmånen att närvara på min students praxisseminarium på universitetet. Det behandlade studenternas dokumentation från den gångna VFU-perioden med fokus i de etiska aspekterna kring dokumentationen samt hur den blir ett verktyg för verksamheten. 

Varje student hade dokumentation med sig från verksamheten några med filmer andra med text och bilder. Tillsammans delade de sedan sina erfarenheter. Jag tänker att det är en väldigt bra form. Det är så vi arbetar. Vi delar och tänker tillsammans i teamen och även i större sammanhang som lärgrupper, vid APT:n och utvecklingsmöten. Det är en form som studenterna ska vara vana vid när de kommer ut. 

Studenterna hade flera kloka ingångar. De visade hur de hade blivit mer medvetna om vad barnen gjorde och vilket lärande som fanns i det som barnen gjorde när de dokumenterat medvetet. De diskuterade hur miljöerna påverkar barnens val, hur pedagogernas tankar möter barnens och hur det ibland krockar och vad dokumentationen kan ge pedagogerna tankar om hur de kan utveckla. De diskuterade också hur dokumentationen skulle kunna användas mer av barnen, ges tillbaka till dem, ägas av dem. En mycket viktig aspekt tänker jag. 

Vi pratade om hur större delen av den dokumentation de såg ute på sina VFU-platser inte användes i reflektionen. Pedagogerna sa att tiden inte fanns att bearbeta dokumentationen. Jag tänker att när vi utforskar hur det är att dokumentera så drunknar vi först i bilder, filmer och texter och vi vet inte riktigt vad vi ska göra med dem, vi har inte tid att organisera dem. Snart upptäcker vi att de inte får någon betydelse för verksamheten. Vi riktar då oss mot ett dokumentationsfokus. Vad ska vi dokumentera? Hur kan dokumentationen utveckla det vi gör tillsammans? Hur kan barnen få dokumentationen som ett arbetsverktyg? 

Min student lyfte hur on sett och varit med i hur vi arbetar med att låta barnen själva dokumentera, hantera bilder och filmer, hur vi projicerar dokumentationen för att barnens ska kunna diskutera och tänka kring det de har gjort. Vad händer i mötet mellan barnen och dokumentationen? 

Studenterna var medvetna, fulla med tankar och kopplade sin litteratur till det de upplevt i verksamheterna. Mycket spännande att ta del av och hoppfullt för förskolan!