29 juni 2011

Estetiken binder samman miljön

Nu har vi tänkt, intagit andra perspektiv, byggt, utforskat tillsammans. Nu lite tankar om estetikens betydelse- förnimmelse, varseblivning, som ursprunget, det grekiska ordet aisthesis, syftar till.

När man talar om estetiken så talar man nästan alltid utifrån det konstnärliga perspektivet, om konsten filosofi. Estetiken som begrepp myntades av Alexander Gottlieb Baumgarten som introducerade begreppet estetik som han definierade som  "det sköna som en sinnenas framställning av det fullkomliga."
När jag talar om estetiken i miljön så menar jag det som binder samman miljön, som gör den inte bara vacker och lockande utan det som ger flödet i miljön och harmonin som kan uppstå då flödet är "rätt".


För att binda samman en miljö så börjar jag gärna med färger, former, ljus och reflektion. Genom att harmonisera eller disharmonisera (beroende på vad jag vill uppnå) så försöker jag skapa flöden av färg form, ljus, reflektion i miljöerna. När jag binder ihop en station så tänker jag på hur jag ska knyta dessa saker samman.

Ett exempelpå hur jag binder samman en station för att göra det tydligare (!?)

Jag bygger en station i en liten ateljé där barnen utforskar olika material. Jag har tre olika fäger av silkespapper (bl.a. för dess genomskinlighet, ljudet det skapar, att riva och prassla med) , orange-ljusblått-silvergrått, sugrör (bla. för dess motstånd och dess böjlighet, för möjligheten att sammanfoga, att blåsa igenom) i samma färger samt små utstansade blommor i lite gällare färger (för pillandet, samlandet, plockandet, sorterandet). Materialet placeras på golvet med två mindre korgar att plocka i/ur samt ett litet korgfat att arrangera material på. Detta är materialet som barnen använder.

Nu för att binda samman stationen och för att använda mig av de komplement som finns till hands för att fördjupa så sänker jag nu taket med remsor av genomskinlig-ljusblåtonad plast. Jag hänger remsor från taket för att omhulda materialet och ge ytterligare en upplevese uppifrån. På väggarna ( stationen är placerat i ena delen av ett avlångt rum med en ingång  närmasst kortsidan på ena långsidan) i hörnet använder jag speglar på båda sidor för att reflektera materialet och också för att kunna se ut i rummet bakom samt se mot andra sidan av det avlånga rummet. Speglarna gör att materialet ser ut att fortsätta in i väggarna och ger rymd samt ger en möjlighet att se sig själv. För att ytterligare förstärka använder jag ljuset och med hjälp av spottar riktar jag det ner mot materialet. Ytterligare sätt att stärka och locka kan vara att tillsätta ljud, prolande vatten, fågelkvitter,  musik. Beroende på vad för stämning jag vill framkalla.


Jag fick frågan om hur mycket miljön ska vara styrd och tillrättalagd av vuxna och hur mycket barnen ska få planera och organisera sin egen miljö. Detta är en balansgång! Som vuxen känner du materialets möjligheter och hur man behöver värna det för att det ska ge så mycket möjligheter som möjligt till dig som uttryckare. Här ska vuxna guida barnen i att ta hand om materialet. I en miljö som är till för utforskande är saker och ting föränderliga men måste ha en utgångspunkt. Jag tror inte på att skapa från noll. Det måste finnas saker att inspireras från, det måste finnas möjligheter att utforska, det måste finnas material som lockar för att jag ska vilja sätta händerna däri. Det är här vi har vår uppgift som lärare att genom vår materialkännedom ge barnen verktyg att kommunicera genom. Sedan när miljön är etablerad, när barnen börjar äga den så kommer deras tankar, deras utforskande att synas i miljön och förstärkas av dem och pedagogerna tillsammans.

28 juni 2011

Det går långsamt nu

Sommaren har kommit (men ska svika oss igen har jag hört) och idag har det varit en fantastisk föräldraledig dag med min son vid en sjö alldeles alena i tre timmar :) Imorgon, på torsdag och fredag arbetar jag mina tre sista dagar innan semestern sen blir det fem långa sköna veckor med återhämtning och påfyllning. Bloggen kommer säkert också få vila ett tag men man vet aldrig vad som kan dyka upp :) Om ni har frågor eller önskemål (eller bara vill dela som vanligt :)  så skriv till mig till.kullerbyttan@live.se.

Ha en skön sommar alla nyfikna, intresserade, engagerade stjärnögspedagoger!

23 juni 2011

Midsommar

Nu är det sommarmorgon

och jordens högtidsstund,
nu ringer blåa klockor
sin frid i helig lund
av rönnar, björk och sälg.
Nu är det jordisk helg.

Nu sänker himlen still
sig över jorden ner
och lyss till hennes klockor
som den i grönskan ser.
I andakt allting står
som spröda klangen når.

Långt bort är kalla stjärnor,
långt bort är gränslös rymd,
men av det sommarblåa
all sorg är undanskymd.
Allt är blott jordisk frid
en stund vid sommartid.


//Pär Lagerkvist




Ha en härlig midsommar :)

18 juni 2011

Att bygga pedagogisk miljö del 3

”Vi måste använda barnets alla kreativa former, utan att inta en selektiv hållning. Barnen behöver direkt stimulans, men främst indirekt eftersom organiseringen av miljön i sig stimulerar och på så sätt ersätter en mer direkt och aktiv närvaro från vår sida.”
Loris Malaguzzi, ur D-som i Robin Hoods pilbåge av Anna Barsotti 1997






Att skapa stationer
Stationer och rum-i-rum är en utgångspunkt som jag använder mig av för att skapa en pedagogisk miljö. När man skapar stationer kan man tänka på många olika saker. Hur stor ska stationen vara, hur många barn ska kunna vara där tillsammans. Är det en liten pilleri-plats för två barn eller är det en stor plats för dramalek för sex, sju barn? Behövser man vara ostörd eller kan det få vara en plats där andra rör sig förbi och igenom? Utifrån detta behöver jag tänka på hur mycket plats stationen behöver och hur mycket material som ska finnas däri. Hur kan materialet kombineras, vad har det för funktion? Hur ser det ut, med färger, former, reflektioner? Stationer som ligger nära varandra kan också smitta varandra och kanske kombineras, hur låter jag detta ske i valet av var jag placerar stationerna?
En station kan vara en korridor i huset med sex flaskor med olika innehåll, att rulla, att bära, att se igenom... En station kan vara en vacker spegel och fyra olika masker att prova på sitt ansikte, att skrämma någon med eller att locka någon med. En station kan vara en stor vävram att tillsammans väva i. En station kan vara ett ritbord där tankar kan få ett konkret utryck. En station kan vara olika instrument att utforska ljud med. Bara fantasin sätter stopp för vad man kan utforska på en station. Beroende på ålder och intresse kan de varieras i oändlighet och jag utmanar er att tänka utanför er vanliga kontext och göra stationer som ropat och lockar på barnen med sitt material med sin skönhet, med sina färger, med sin strukur. Alla hundra språk ska användas och utforskas!

Att organisera pedagogerna
När det gäller organisationen av pedagogerna vid stationsarbete tänker jag att man bör vara nära barnen och stationerna. Man bör sprida sig som vuxna för att täcka upp den yta där barnen rör sig. Det är viktigt att tänka på hur man som vuxen rör sig och låter i rummet. Man kan som vuxen ha ansvar för olika stationer och de barn som vistas där. En del pedagoger tycker att det är viktigt att till en början låta barnen välja ( när de kan göra detta/ kan uttrycka detta) och sedan stå för sitt val ett tag och utmanas till att stanna kvar. När barnen blir mer bekväma i miljön, erövrar den och så småningom gör den till sin egen kan stationerna verka mer flytande. Som alltid gäller det för pedagogerna att värna den lek och det utforskande som pågår på stationerna. Gruppen och relationera i den kan vara sårbara och man kan ofta efter en del observerande se i vilken kombination som olika relationer blomstrar och vilka som behöver mer stöd. Hur man som pedagog kan bli uppmärksam och hjälpa till i skapandet av grupper är viktigt och ofta avgörande för hur utforskandet kan ta form.

Att ta hand om sin pedagogiska miljö
Idag fick jag en mycket klok fråga, en fråga vars innehåll jag har brottats med och brottas med dagligen då det gäller materialets plats. Frågan var om ett barn tar med ett material som tillhör t.ex. en konstruktionsplats och tar in det till vattenstationen för att stoppa det i vatten och se att materialet flyter. Ska man då stoppa barnet som utforskar materialet i ett annat sammanhang eller ska man låta barnet flytta materialet till vattnet och fortsätta utforskandet där?

Då tänker jag så här. Materialet som är framtaget för konstruktionen har en viss mängd och en viss typ av användningen vid stationen. Om material försvinner från stationen kan den inte fungera som den ska. Det som vi bör lägga fokus på här tror jag är vad det är barnet utforskar. I detta fall kan vi säga att det är vattnets bärighet, vad som flyter eller sjunker. Här kan vi då ge barnet möjlighet att fortsätta utforska och även fördjupa förståelsen för vattnets bärighet och materialet tyngd, yta struktur m.m. genom att ge barnet material som kan användas i vatten t.ex. kork och stenar. Barnet har visat mig vad det vill utforska och det är upp till mig att ge barnet verktygen att göra det.

Jag tänker på när min son  visar intresse för att kasta. Han kastar allt möjligt och prova hur det låter, hur det studsar, hur det rullar iväg. Det jag inte vill att han ska kasta är hans glaspärlor (som han sorterar med) eller hans glasburkar som hans pilleri-grejer ligger i, men det är klart att han vill kasta dessa också. Här kan jag nte säga -Ja ja, det är klart han får, han utforskar ju! Nej, här måste jag värma materialets välbefinnande och som vuxen visa vad man kan kasta och inte kasta. Han får sina ärtpåsar (med olika innehåll, ris, ärtor, vete m.m.) att kasta eller sina bollar. Jag utmanr honom att kasta långt eller att pricka i korgar o.s.v.

Det är svårt att balansera materialets användning och diskussionen om detta är ständigt pågående. Det är en avvägning i alla fall och som poedagog

Om man vill ha en miljö som arbetar med en istället för emot en så gäller det alltid att stationerna ser inbjudande ut och lockar till utforskande, lek och aktivitet. När man lämnar en station tänker jag att det lockar mer om det ser ut som att något pågår där. Att det finns något som är byggt på en konstruktionsplats, att det finns nya papper uppsatta på staflierna, att det ligger material på ljusbord, att det är lapor tända, spottar som lyser upp stationerna, ljud som skapar en stäming, att det är dukat vid cafét os.v. allt för att locka barnen att använda materialet. En ihopstädad ren station ger inte samma känsla för vad som är möjligt. Det är också väldigt viktigt att baren har möjlighet att spara och att forstätta utveckla sina utforskande och inte alltid starta från noll. Sortera material som inte används men låt stationerna leva. Man talar om att "duka" miljöerna. Detta är pedagogernas ansvar och ett ständigt pågående arbete.

14 juni 2011

Att bygga pedagogisk miljö del 2

”Hur miljön ska bli en effektiv ”titelbärare” måste vi diskutera, eftersom de redskap som vi ska använda oss av, är sådana som måste förutses, väljas ut, placeras ut och iordningställas.”
Loris Malaguzzi Ur D- som i Robin Hoods pilbåge av Anna Barsotti 1997
 
 
Jaha. Då säger vi att vi har kommit fram till att vi vill förändra på vår förskola. Vi ser att miljön inte utmanar barnen vi upplever mycket springa-omkring, flackade, förstörande av material m.m. Barnen singnalerar tydligt när de inte uppskattar miljön, när den inte möter deras förväntingar.  
 
Vi börjar då inventera. Dokumentera, ta mycket bilder, prata med barnen om hur eller se på det sätt de använder det materialet som finns idag. Samla dokumentation om det fysiska materialet och barnens användande och diskutera sedan detta. Börja plocka bort det material och de möbler som ni inte känner tillför något eller inte har något värde i det ni, utifrån läroplan och måldokument, vill erbjuda barnen att utforska. Gör miljön till pedagogiskt fokus för hela personalgruppen. Tänk tillsammans och fokusera på en sak i taget.
 
Ta sedan och försök att ta reda  på vad barnen är intresserade av. Ibland kan detta vara svårt om barnen har varit i en mycket torftig/fattig miljö för då kanske de inte kan uttrycka det de är intresserade av eftersom det inte finns att tillgå. Då får man prova sig fram och erbjuda olika typer av material som kan verka lockande. Ta med barnen till andra platser än förskolan och se vad de uppmärksammar där. Till en park, till ett torg, till havet eller vad det nu kan vara. Fortsätt att dokumentera det som barnen uppmärksammar och fundera hur det skulle kunna ta en alternativ form på förskolan. Hur kommer det t.ex. att många pedagoger upplever att skogen är en sådan härlig tillflykt för barnen i förskolan. Handlar det bara om ytan, att få springa omkring och klättra eller handlar det om miljön i sig, vad som finns att utforska och upptäcka?
 
När jag planerar och organiserar för pedagogisk miljö tänker jag på olika stationer där barnen kan utforska olika typer av material. En station har material som kombinerats med en tanke om en viss typ av utforskande. För att skapa dessa stationer måste man först tänka kring var och hur de ska placeras. En av mina f.d. kollegor berättade klurig sak för mig om hur man kan tänka när man placerar stationer eller material i sina rum. Hon beskrev att hon brukade rita upp rummens planlösning på ett papper och sedan med pennan rita hur man går igenom rummet eller vart i rummet man går. Vidare fortsätter man att göra så, ritar flödet i hur man rör sig i rummet och snart får man korspunkter som uppstår där man "gått förbi" eller dit man sökt sig många gånger. Här placerar man sina stationer för här finns naturliga mötesplatser.
En annan god idé som jag plockat upp är att ställa sig, eller sätta sig på huk beroende på, i miljön för att få en uppfattning av vad det är barnen ser. I dörröppningar kan man t.ex. sätta sig och fundera på vad ögat dras till, vad som lockar en att komma in/gå till nästa rum. Detta är en upptäckt som har betytt väldigt mycket för mig när det gäller att bygga pedagogisk miljö- Det är nästan alltid det första jag gör.
 
För att kunna få till konkret förändring behöver man ju givetvis också veta vad man har att tillgå. Möbler och material behöver inveteras och här ska man försöka tänka "vitt och brett". Starta med vad det är barnen ska utforska och fudnera se hur det kan gå till. Försök att släppa de inarbetade sätten att utforska och börja tänka på nya sätt, andra sätt. Titta också på era möbler på andra sätt, vänd och vrid, tänk på hur det skulle kunna vara. Försök att inte se hinder utan möjligheter. Fundera också praktiskt vad som är möjlig med matsituationer, vila m.m. och försök att tänka om och nytt även här. Ge inte upp på de miljöer som ni skapar, prova att utmana era egna tankar om vad som är möjligt och gå alltid tillbaka till ert eget förhållningssätt och er egen organisation om det inte fungerar som ni tänk.
 
Detta är någon slags början. Att fundera kring vad man erbjuder, vad som ligger i barnens intresse, hur lokalerna ser ut och var det finns mötesplatser, samt att inventera vad man har och hur man kan använda det.
 

Att bygga pedagogisk miljö del 1

”Barnen är inte på ett speciellt sätt, de blir, på olika sätt i relation till de möjligheter och normer som de olika miljöerna och aktiviteterna utgör.”
Ur ”Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande”
av Elisabeth Nordin- Hultman

"Förskolan är en av de platser där sökandet efter livets och framtidens mening äger rum"Loris Malaguzzi
 
Hur skapar man då en förskola som är en mötesplats och en plats för utforskandeför de som verkar där?
Jag har tänkt mycket, ensam och tillsammans med kollegor, läst mycket litteratur, gått på föreläsningar, studiebesök och fortbildningar. I någon slags sammanställning av det jag erfarit i arbetet med pedagogisk miljö har jag (just nu, allt är föränderligt;) dragit några slutsatser, eller det är väl egentligen ett uppställande av hypoteser, som jag tänker försöka arbeta efter. Jag delar dessa med er för att vi ska tänka tillsammans och för att ni ska kunna använda er av dem för att driva utvecklingsarbete när det gäller pedagogisk miljö på era förskolor.
 
Jag tänker på något sätt att allting hänger ihop och är beroende av varandra. Jag tänker att det finns tre delar som måste fungerar för att utveckla en verksamhet som är meningsfull. Det är pedagogens förhållningssätt, den pedagogiska miljön och pedagogisk dokumentation.
 
I dessa kommande inlägg ska jag försöka ge en grund till hur man kan börja tänka kring pedagogisk miljö. Miljön är det konkreta, där det händer, där vi pedagoger och barnen är aktiva. Jag tror att mycket står och faller med hur man har tänkt om/kring miljön. Jag tänker att miljön måste vara en utgångspunkt för verksamheten. Miljön är en levande organism som andas de värden som verksamheten står på.
 


Allting startar i grundsynen; Det kompetenta barnet. Vad tänker vi vuxna om barn? Vad har vi för barnsyn? Det som vi tror att barn klarar av eller kan utmanas i visar vad vi tänker om barn. Hur tar vi vår roll tillsammans med barnen? Är det "frökens show", tidsfördriv eller är det nyfikna vuxna som arbetar tillsammans med nyfikna barn? Denna grundsyn ger ett sätt att arbeta på, ett sätt att erbjuda ett sät att se på vad det är barnen gör. Diskutera detta ingående. Diskuterar också kunskapssynen. Försöka att komma till någon slags konsensus. Använda läroplanen och knyt till teorier och forskning. Detta är ett arbete som aldrig får avstanna utan hela tiden måste vara aktuellt och i progression.
 
Steg nummer två är att utvärdera miljön. Är den miljön som man skapat en miljö där barnet kan vara kompetent? Stödjer miljön barnets utforskande utifrån vad man tänkt om hur kunskap bildas? Vad kan barnet utforska-erfara i miljön? Är det material de möbler vi valt det bästa val vi kan göra för barnens utforskande? Låter vi barnen vara självständiga eller hindrar vi dem för att det är bekvämt för oss?
 
När vi börjar tänka så här så öppnar sig nya möjligheter för barnen (och för pedagogerna också). Då utvärderar vi den miljö vi har och det förhållningssätt vi har. Vi ska våga titta på det vi gör och granska det noga. Det är vår skyldighet att veta vad det är vi erbjuder och varför. Det är också här vi får syn på alla delar som vi ska erbjuda och hur de kan te sig i miljön. Detta är ett mycket spännanade arbete som ger djup och mening till förskolans fysiska form och innehåll.
 
Hur har ni tänkt om er pedagogiska miljö?
Kommentera gärna eller maila till Kullerbyttan; till.kullerbyttan@live.se

7 juni 2011

Demokrati i förskolan -inga fler fina ord, nu vill vi ha tag i "huret"

Vi diskuterade demokrati. Vi diskuterade orden. Vi var överrens. Nu vill vi börja praktisera, men HUR? Vi kom snabbt fram till att det är huret vi måste söka, huret som kommer göra vår verksamhet mer demokratisk, huret som kommer ge oss alla barn, pedagoger och föräldrar en upplevelse av en demokratisk förskola. I Läroplanen finns tydliga riktlinjer och dessa måste synliggöras.

"Verksamheten ska bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt ska delta i samhället"
Lpfö98 rev. 2010, Grundläggande värden s. 4

Många tankar strömmade. Vi pratade om demokrati, delaktighet och meningsskapande. För mig är det delar som tillsammans uppfyller varandra. Om man upplever verksamheten som meningsfull så vill man vara delaktig, om man kan skapa delaktighet och engageman för detta så kan man skapa en verksamhet som närmar sig en demokratisk förskola.

Genom att se barnen, föräldrarna och pedagogerna som deltagare i verksamheten så blir det självklart att också göra alla delaktiga i verksamheten. Först genom att etablera de roller som de olika grupperna har. Vilket är barnens ansvar, föräldrarnas ansvar, pedagogernas ansvar och vilka är allas våra rättigheter och skyldigheter i verksamheten?

Som lärare gäller det att ta sitt ledarskap på allvar och också börja tänka över vad det innebär att leda och vilken makt man har. Man måste bryta ner strukturerna, rutinerna, alla de där sakerna man gör för att man "alltid har gjort så" och fundera kring deras funktion och reflektera tillsammans med barnen om hur en förskola för barnen ska se ut och verka. Det handlar inte om att släppa lös i anarkistisk anda, att "anything goes" för att det är barnens vilja. Det handlar om att gemensamt ta ansvar för verksamheten och för att alla inkulderas. Det handlar också om att kunna motivera de val man gör och hela tiden vara medveten om hur de påverkar.

"Förskollärare ska ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barn aktivt deltar, och att det utvecklas normer för arbete och samvaron i den egna barngruppen"
Lpfö98 rev. 2010, 2.1 Normer och värden, s. 8

"Förskolan skall sträva efter att varje barn utecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. "
Lpfö 98 rev. 2010, 2.3 Barns Inflytande s. 12


Som vuxna måste vi föregå med gott exempel och själva leva dessa värden. Vi måste i vår organisation tillämpa demokratiska former och värden och tillsammans sprida ut dessa i vårt arbete. Gentemot föräldrar har vi ansvaret att visa upp hur vi tänker och göra föräldrarna delaktiga i att tänka tillsammans med oss. Vi måste visa hänsyn till föräldrarnas möte med förskolan och alltid ta deras oro, deras nyfikenhet, deras tankar på allvar och bemöta dem där de är. Inte för att förskolan bara är en tjänst för samhället utan för att medvetandegöra föräldrarna om deras och deras barns rättigheter.

En stor roll för förskolan är också att syliggöra barnens görande och barnen röster i samhället. Visa att barnen är deltagare i samhället idag, inte att de kommer bli det när de kommer ut ut utbildningssystemet.

"Det kan också innebära att förskolan kan bli en plats där barn, föräldrar, pedagoger, politiker och andra möts och engageras i barnpolitiska frågor"
(Ur Demokratisk utvärdering från -----kommun)

Om man vågar ifrågasätta det invanda och tänka tillsammans tror jag man kommer närmare en demokratisk förskola.
Vi tänker att vi ska skapa frågor och sedan utforska dessa, att sökandet efter demokratiska former och innehåll ska genomsyra vårt arbete.
Hur visar man respekt för en ettåring i utforskandet av färg i ateljén?
Hur gör man en femåring delaktig i valet av projektarbete?
Hur får man en grupp treåringar att gemensamt komma fram till en lösning?
Hur skapar man förutsättningar för fyråaringar att själva leda sina möten?
Hur skapar man en miljö där tvååringar kan mötas?
Hur skapar man en miljö där arbete får flyta utan att störas av måltider, resurfördelningar m.m. ?
Hur hur hur....hela tiden.

3 juni 2011

Att se med barnens ögon


Idag har jag byggt miljö för de yngsta. Det jag började att göra var att sätta mig på golvet,det är ju där de finns. Vad ser ett litet barn av sin miljö? Vad finns i ögonhöjd på en tvååring? Jag vill säga att det är omöjligt att bygga miljöer som är välfungerande om man inte intar barnets perspektiv, bokstavligen. Bilden ovan visar en utsikt genom dörren från de minsta mot toget mellan de yngstas två hemvister. Pedagogerna ville att barnen skulle lockas ut på torget och inte mötas av en hop med bord, då man även äter där. Nu ser man något annat än än en massa bord. Nu möts man först av en plexiglasbock som står på kant., ett byggbord där bakom som skymtar i oranget ljus med sitt material, rampen som bjuder in och den lilla byggen som också sticker fram. Det finns så mycket att göra, men nu har jag börjat och det kommer bli härligt :)

1 juni 2011

att gå från tyckande till tänkande

Så många reflektioner som har landat i mitt huvud och mitt hjärta under dagen som gått. En tanke som landade mjukt hos mig var tanken om att berätta hur man tänker och inte hur man tycker, att man går från åsikter till tänkande. Tänkande är omformbart. Tänkande är ofärdigt. Tänkande blir.

Fått träffa alla mina blivande kollegor och sett glöden i deras hjärtan, förundran i deras blickar, frustration i deras processer - det är här vi är nu och vi gör det tillsammans. Vi bygger vår verksamhet tillsammans allihop, barn och vuxna, föräldrar och pedagoger, ledning och kommun. Vi gör det tillsammans.