8 sep. 2010

Något jag behöver just nu

Jag ligger som sagt hemma idag. Jag funderar lite på mitt val av yrke och jag funderar på om andra som arbetar som lärare tänker som jag eller är det bara ett yrke, vilket som helst....Jag hittar ett inlägg som jag gjorde för en tid sen och känner att det är så viktigt att komma ihåg.

" En närvarande pedagog är med barnen, bland barnen eller strax brevid. En närvarande pedagog vet vad barnen leker, vilka som har vilket material, vilka som behöver stöd, vilka som behöver utmaningar. En närvarande pedagog tar ansvar och hjälper barnen att ta ansvar. En nävarande pedagog är intresserad av barnen och vad de har att säga, på riktigt. En närvarande pedagog lyssnar, har stora öron och ett stort hjärta (för ibland behöver man lyssna med hjärtat istället för med öronen)."

Hur förmedlar man detta vidare och är det möjligt att få alla lärare under samma "paraply" av tankar?

7 kommentarer:

  1. Fina och viktiga tankar du har!

    Frågan är inte enkelt att besvara, även man kan drömma sig bort till ett yrkeskår av "utvalda" människor som har samma tankar och förhållningsätt.


    Det borde finnas en rad återkommande frågor som varje pedagog borde ställa till sig själv:
    - Tycker jag om mitt yrke? Varför?
    - Tycker jag om mitt jobb? varför?
    - Vad/vem motiverar mig i mitt yrke?
    - Vad/vem motiverar mig i mitt jobb?
    - Varför tycker jag om att jobba med barn?
    - Tycker jag om att jobba med vuxna?
    - Tycker jag om att jobba bara med barn? Varför?
    - Tycker jag om att jobba med människor?
    - Vem/vad avgör om min arbetsplats/arbetssituation är det bra/dåligt i relation till yrket jag har?
    - Kan jag påverka min arbetssituation? På vilket sätt?
    - Vad/vem/när avgör om jag ska byta arbetsplats/arbetssituation/yrke?
    - ....

    De är i alla fall mina frågor, de funderar jag väldigt, väldigt mycket på och försöker ta ställning till dem beroende på svaret.

    SvaraRadera
  2. Å vilka viktiga frågor!! Dessa bör jag sätta upp i vårt personalrum :) Tack!

    SvaraRadera
  3. Det är ingen lätt fråga. Kanske måste man gå tillbaka och fundera på när jag valde att jobba med barn. Varför gjorde man det valet? I svaret tror jag att man kan hitta lösningen. Jag har ställt mig den frågan många gånger och åter hittat glöden i mitt yrke med barn. När jag kom hem från jobbet idag tittade jag in på din sida och fick se inlägget "en närvarande pedagog..." kände jag att det samlade ihop alla de känslor som jag hade med mig från dagen jobb. Tänk om alla som arbetar med barn kunde funderar på de orden som texten inehåller.Tack för en underbar blogg. Den inspirerar mig. Tulla!

    SvaraRadera
  4. Tack Tulla! Ni som läser och kommenterar på bloggen inspirerar mig!

    Jag tror det ligger mycket i det du och sspirit säger. Man kan inte bara "drälla omkring" som lärare, man måste engagera sig i det man gör och då måste man veta varför man gör det.

    SvaraRadera
  5. Ja tänk vilka funderingar man kan få när man ligger hemma, vilken tid man har att reflektera ibland när man är hemma och är sjuk! Synd bara att vi har så lite tid för reflektion på arbetstid! Tack för en bra blogg.

    SvaraRadera
  6. Anna-Lisa...jaaa du det är ju synd att man ska behöva bli sjuk för att hinna tänka till ;) På vår förskola tycker jag ändå att vi hittat en del tid till reflektion även om man alltid önskar att man hade mer!
    Tack för att du läser och kommenterar, det betyder jättemycket!

    SvaraRadera
  7. Hej, jag har funderat på det här med hur viktigt det är att vara en "närvarande pedagog" som du skriver om och det där om att man ibland måste lyssna med hjärtat tycker jag är så otroligt fint skrivet och viktigt!
    Jag vill också tillägga att det är viktigt att kunna skratta med barnen, och att kunna släppa det vuxenmässiga behovet av ständig kontroll och att ha det städat och fint runt omkring sig - låt leken vara det centrala och viktiga - begränsa inte barnen för mycket. Självklart måste det finnas gränser med tanke på att både vuxna och barn skall kunna vistas i samma miljö.

    Det är otroligt viktigt att alla i ett arbetslag verkligen vill jobba med barn, jag upplever att många inte vill det innerst inne, eller så har de hamnat i en negativ spiral där de glömt bort varför de från början tyckte det var så roligt att jobba med barn. Och det är tungt för oss som kämpar med att upprätthålla fokus på uppdraget att omges med sådana kollegor..

    SvaraRadera