15 feb. 2013

Dansdokumentation

På dokumentationsväggen vid dansmattan växer nu bilderna av barnens dans i kombination av dansbilder som utmanar och inspirerar. Igår blev reflektionssamlingen före maten en plats att dela sina rörelse med andra. Barnen kom på olika sätt att röra sig och de härmade varandras upptäckter. Efter maten drog vi ut bilderna på de olika upptäckterna och fäste upp på väggen tillsammans med bilder på de danser som barnen just nu fascinerats av.
Ett av barnen fastnade länge vid dokumentationen och särskilt vid en bild av många dansare i en grupp med väldigt olika typer av hand och arm-positioner. Barnet provade med sin egen kropp, pekade på bilden, följde armar, händer och fingrar med sitt finger och provade att återskapa.
Projektorn är nu uppkopplad nästan hela dagarna för att lätt kunna komma ut på nätet och inspireras av rörliga bilder eller stillbilder. Barnen känner till hur vi kan använda den och ber om att få se olika saker. Idag dansade de samtidigt som vi projicerade och härmade rörelserna i både break dance och balett. Det är spännande att se att de har blivit mer uppmärskamma på detaljer och "ser" mer nu än vad de gjorde i höstas. Barnen närmar sig också upplevelsen av dansen på olika sätt. Det finns de som bara iaktar, de som måste prova med sin kropp, de som pratar om hur de uppfattar o.s.v. Vad viktigt det är att se alla dessa barns olika ingångar och lyfta dem för gruppen, värdesätta att barnen gör på olika sätt.
Jag känner att jag skulle behöva en dag av att bara söka och titta på olika dansklipp på youtube för att kunna "sondera terrängen" och veta vad jag kan få tag i när barnen får olika tankar om hur de vill utveckla projektet. Frågan är bara när jag ska göra det...

3 kommentarer:

  1. Vad spännande du beskriver vad ni gör. Jag blir nyfiken! Det är så mycket som händer i början tänker jag, vad ska man välja, vad är det de försöker förstå? Jag tycker just den där början är så spännande!

    SvaraRadera
  2. Ja det är verkligen svårt att försöka välja spår. Vi brukar tänka att vi inte lämnar några spår utan samlar det som har hänt och sedan fördjupar oss i något. Om vi märker på barnen att de inte intresserar sig för det vi trott kan vi gå tillbaka till de samlade tankarna och följa andra spår. På så sätt söker vi det som barnen upplever som intressant.

    SvaraRadera
  3. Detta projekt har verkligen gått långsamt fram. Barnen har verkligen fått "hålla på". Hela hösten har bara ägnats åt att dansa sin egen dans utifrån sina egna referenser och utifrån de andra barnens referenser. Inputen har varit uppmärksamheten på hur ljud/musik låter. Detta eftersom vi pedagoger (efter mycket tankar och diskussioner) såg det som viktigt för männsikor att bli uppmärksamma på olikheter. För att kunna läsa av, välja, se, lyssna så tänker vi att man behöver bli "känslig" som en förälder utryckte det. Att bredda referenser och rikta barnens uppmärskamhet mot olikheter så tänker vi att de kan bli mer "känsliga för". Det var det som var vår ingång. Musiken-dansen-rörelsen är något av det vi erbjudit som barnen verkligen har slutit upp omkring. Här blandar vi också in andra språk tillsammans med för att utrycka på flera olika sätt och på så sätt kanske komma närmre vad de olika barnen är intresseras/fascineras av.

    Man kan aldrig som lärare veta vad det är man utforskar till fullo. Både barn och vuxna kommer ta med sig olika erfarenheter och det är väl det som är hela poängen, att alla får lov att berikas på erfarenheter utifrån sin ingång. Det viktiga är att vi pedagoer ser allas deltagande. Att vi värdesätter de olika ingångarna och gör dem synliga för resten av gruppen.

    SvaraRadera