31 aug. 2011

Etiken i den pedagogiska dokumentationen

Jag fick en undran om hur barnen är delaktiga och hur de skyddas från att blottas med sina tankar och sitt görande i den pedagogiska dokumentationen.

(Först och främst är det föräldrarna som bestämmer om sitt barn. Om barnet får vara med på bild eller ej, om barnet får finnas på bilder/dokumentation som visas på hemsidan, i tryck osv. Detta får föräldrar ta ställning till när barnet börjar förskolan. )


Den etiska aspekten är väldigt viktig i tänkandet och görandet av dokumentationen. I den pedagogiska dokumentationen reflekterar lärarna kring lärandet som sker hos barnen i gruppen. Detta för att kunna vidareutveckla arbetet i gruppen. Detta är en del utav uppdraget som vi lärare har i förskolan.

När sedan dokumentationen kommer upp på väggar, etablerar sig i den lärande miljön, så görs detta tillsammans med barnen. Oftast går det till så att man plockar ut bilderna och pratar tillsammans med de barn som varit inblandade om vad det var som hände och hur man skulle vilja att andra får ta del av det. Oftast sker det som en del av en process när några barn har gjort något och vill dela det med andra. Då har vi möte och barnen berättar med hjälp av bilderna vad de har gjort. Vi kan då föreslå att bilderna sätt upp på den plats där barnen har arbetat för att koppla ihop platsen med händelsen. Barnen är med och sätter upp eller så pratar vi och visar dem hur vi har gjort. Vi frågar vad de tycker och hur de tänker om dokumentationen. Vi läser orden för dem.  Jag har haft barn som inte vill vara med på bild, detta respekterar man. Man frågar när man tar bilder och visar barnet vilka bilder man tagit. Man försöker alltid så långt som möjligt ha med barnen i dokumentationsprocessen.

Vi tror på detta för att vi ser hur barnen använder sig av bilderna för att återberätta ( små barn som visar och berättar för sina föräldrar, mor/farföräldrar om vad de gjort på dagen) , lär sig texten och visar stolthet över att det är deras bilder, deras ord. Alla barn är inte med här och det är något vi ofta får höra av föräldrar. Vi får då förklara att inte alla vill vara med. Alla vill inte bli synliggjorda på detta sätt.

I den längre loppet ser vi detta som ett instrument för att få samhället att försöka förstå hur barn tänker och hur de lär, vad de är nyfikna på, vad de kan. Göra barnens röster hörda :)

Hur tänker ni? Vad tar ni för etiska ställningstagande?

27 aug. 2011

En första titt på torget

När jag först kom till torget var det ihopplockat för sommarens städning och fix. Jag fick hämta material och plocka åt mig det som fanns för att försöka etablera en miljö som kunde fungera under överinskolningen som började nästa dag ( ja jag antar att ni känner igen detta ;) Jag försökte hitta lite olika typer av miljöer/material för att kunna få lite variation till att börja med. Så här blev resultat. Här är jag/vi nu. Nu börjar arbetat att succesivt fylla på med material och observera barnens handlande i miljön. Tankarna går på högvarv och skapandet sker i studen. Det kan vara intressant för er att se hur det ser ut nu och följa processen. Här är inte bilder på alla miljöer på torget men jag ska ta mera när jag får chansen och tiden. Dokumentation kan jag inte ta på eftersom att barnen finns med på bilderna. Jag ska beskriva hur vi gör och hur vi tänker senare istället. Miljön är gjord med tanke på åldern 1-3år men används just nu mest av treåringar.

Och om det är någon som känner igen förskolan så skriv inte namnet här tack :)








Att själv ta ansvar för att stärka sin professionalism


Många (jag också) hamnar i klagandet över att folk i allmänhet inte förstår vad vi gör i förskolan-skolan. Vi klagar över att alla andra tycker sig veta bättre än vi som faktiskt är utbildade för- och arbetar där. Jag tror vi måste visa våra kompetenser genom att prata om förskolan och skolan med föräldrar, politiker, media och visa vad det är vi gör. Lärarlegetimationer och resurser kan bara ta oss dit vi vill om vi själva börja ta det vi gör på största allvar (vilket borde vara en självklarhet). Vad säger vi till föräldrar när de hämtar sina barn? Berättar vi enbart att de har ätiti och sovit eller tar vi en pedagogisk reflektion med föräldern om barnets upptäckande och utforskande denna dag? Visar vi att vi arbetar efter läroplanen, att vi har vår grund i forskningen och att vi tänker en massa kring det barnen gör varje dag, eller får detta bara dryftas vid föräldramötet en gång per termin? Berättar vi med vår dokumentation om vad som utforskas, upptäcks, upplevs av barnen på förskolan? Berättar vi i våra brev hem till föräldrarna om detta eller är det bara påminnelser om praktiska saker? Hur stärker vi vår professionalism på daglig basis?


23 aug. 2011

Synliggöra barnens ord


På torget finns fyra stora golv-till-tak fönster. Det är mycket genomskinlighet och ljus. Jag vill arbeta med dessa fönster, utnyttja genomskinligheten, använda ljuset göra något med det. Att synliggöra barns tankar har varit en utmaning som jag tänkt mycket på. Nu hittade jag ett sätt som jag tänker prova. Jag skriver med min skriva-på-glas-penna på fönstrena där barnen är. Inte mitt på utan i kanten eller längs med någonstans. Där finns barnens ord och takar mitt i verksamheten. De är kopplade till platsen de finns på....t.ex. samtalet vid frukosten med många små armar och händer som viftade och pekade ut genom de stora fönstrena...

-Månen är borta....den har krupit in....
-Man KAN se himlen här!
-Där är molen....

På något sätt måste förskolan berätta om vad som händer i den. På något sätt måste de som vet mycket få en förståelse för vad förskolan gör. Att synliggöra barnens tankar och görande tror jag är ett sätt.  

Ett turligt fynd


Min fd. kollega, som inspirerat mig mycket kring de yngsta barnens miljö, hade en två vacka avlånga bärnstensfärgade stenar som hon lagt i vatten i en genomskinlig hink. Stenarna var mycket speciella och såg ut som geléklumpar där i vattnet och var också olika beroende på om de var blöta eller torra. Dessutom fanns där en hink med två kottar, en i hinken och en utanför. Den utanför torkade och spretade, öppnade sigmedans den i vattnet slöt sig. Jag tyckte det var jättespännande och ville gärna testa detta hos mig på torget. Döm om min förvåning när jag hittade precis en sådan sten som min kollega hade haft i ett av materialskåpen på torget. En dag efteråt så hittade en av mina nuvarande kollegor en sten till i ett annat skåp. Så nu har torget fått denna fina lilla upplevelse att värna som jag fick av min fd kollega.

Barnen fick tusen och en tanke när de såg stenarna. "Vad är det för nåt?" "Det är en fisk! Å så simmar den upp för att hämta lite uft och så dyker den ner igen!" "Det är en sten" De undersökte med sina händer och med sina ögon, de spana från olika håll, de konsultrerade varandra.

Mini-ateljén

21 aug. 2011

Tre paket med speglar...

...och två små torkvindor som man kan hänga i taket, en penna att skiva på glas med, fyra paket med två sugproppar med stålvajer emellan. Imorgon fortsätter abetet med miljön på torget. Snart ska jag beskriva upplägget och så kommer det bilder såklart!

Hoppas ni har haft en skön helg.

19 aug. 2011

Man frågar för att man är nyfiken

Så fortsätt gärna med det! Jag svarar så fort och så mycket jag kan. Inga frågor är konstiga, jag vet att ni vill veta, så fortsätt fråga! Det är dialogen som gör det intressant! Vill ni nå enbart mig så skriv till till.kullerbyttan@live.se

Vilket är din förskolas id-kort?

Var på föreläsning med kloka Gunilla Dahlberg som är professor i pedagogik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga instutitionen vid Stockholms universitet, i måndags. Föreläsningen hette Det kompetenta barnet- tankar krring den reviderade läroplanen. Gunilla har medverket vid revideringen av läroplanen och sitter med Jan Björklund och resonerar kring hur man ska formulera sig. Det tycker jag känns väldigt tryggt, att hon är där så Janne inte spårar ur ;)

Gunilla tog upp många intressanta saker och jag kände igen mycket av dokumentationen bl.a. från Skarpnäck och deras projekt "Rådjurets återfödelse till toner av mögelmusik". Inspirerande och tankeväckande. Jag ska skriva mer om det men måste beta av lite del för del.

Dagen efter var Cristian Fabbi i Lerum och föreläste. Jag kunde tyvärr inte medverka men en kollega till mig var där och förundrades över hans sätt att formulera sina tankar och hans mycket nogranna analyser av arbetet med barn och lärande i Bassa Reggiana. Föreläsningen hade varit mycket intressant och lärorik.

Båda två tog upp en sak som jag har funderat på ett tag. Ni vet hur jag pratar mycket om att förskolan skall vara inbjudande, tilltalande, att den ska ha ett värde för alla som kommer i kontakt med den. Både Cristian och Gunilla tog upp entrén som förskolans första möjlighet att identifiera sig. Gunilla pratade om en förskola där hon varit som såg ut som många förskolor gör; en hall med en massa skor på väggen, torkskåp och anslagstavlor med infobrev och listor på vad föräldrarna ska komma ihåg. Hon hade ifrågasatt vilken bild man ger av förskolan som plats när man möts av en entré som inte talar om det som pågår där. Cristian talade om förskolans ID-kort, att entrérna är en möjlighet att informera om förskolan, om dess historia om projekten som pågår.

Jag stegade ut i vår entrée idag. Oj oj oj, där finns en del att göra. Vad möts man av där? Jo fyra torkskåp, tre långa hängare för kläder (varav bara en används), helt fullt med kläder som "kommit bort"och så ser man rakt in i en toalett med ett skötbord. Hmm....ska hålla er uppdaterade om processen :)

Hur har ni det i er förskola? Kan man se vad ni gör bara genom att gå in i entrén?

Att lära är livet

Tack för intressant läsning.

För mig framstår det dock som ett stort frågetecken varför och till vilken nytta man också skall göra barnen till en viss form intellektuellt medvetna om sina framsteg, ist för att "bara" låta dem uppleva och lära sig. Är det så att det finns tankar om att detta påskyndar eller förbättrar deras lärandeprocess? Och varför vill man det isf?Skulle det inte kunna vara så att detta stressar barnen?

För det första så tänker jag att det i dagens amhällen med en ständigt föränderlig informationsflöde är nödvändigt att förstå och ha kompetens i är att lära sig lära. I samhällets utveckling har på senaste tiden ”kunskap” som något fast begrepp försvunnit. Kunskap, information är ständigt tillgänglig i överflöd. Därför är det viktiga inte att ha den specifika faktakunskapen utan det viktiga är att lära sig hur man lär sig nya saker. Min man och jag pratade om de traditionella "grupparbetena" man gjorde i skolan där man samlade fakta ur olika böcker, förde dem samman och läste upp det för klassen. Idag se det helt annorlunda ut. Vilka källor är sanna? Idag kan jag prata direkt med människor som har förstahandsiformation, jag kan ställa frågor, ha en diskussion, lägga ut mina egna erfarnheter, diksutera med andra som har mer erfarenhet os.v. mycket som var helt omöjligt för "vem som helst" för bara ett par årtioenden sen. Världen förändras i snabb takt och "sanningarna" med den. Detta gör att jag tänker att dokumentationen och synliggörandet av läroprocesserna är viktiga- för det är nyfikenheten och lusten till lärandet som vi måste främja hos våra barn.

När barn leker, utforskar och tänker tillsammans lär de nya saker. Det som är viktigt för dem då, tänker jag, är att lära av sina erfarenheter för att kunna göra samma sak vid ett annat tillfälle eller kunna fördjupa det de gjort tidigare. Inte för att presetera, för att tänka på kommande betyg eller utbildning utanför att de är intresserade. Alla som har studerat barn på nära håll vet att de är vetgiriga av naturen men ibland krävs det ett extra lyssnande från lärarna för att inte avfärda deras utforskande som banala utspel. "Lärande" har blivit ett sådant trångt begrepp och förknippas med och mer med diciplin, ording och reda och inpluggande av fakta. Jag tror det är viktigt att visa barn hur de lär och att de kan tänka tillsammans om det de gör. Detta för att syngligöra att det är lärande, att lärande pågår hela tiden och kan (borde vara) något lustfyllt och spännande samt för att visa dem hur de tillsammans kan komma på olika vägar som kan hjälpa dem att hitta lösningar. Detta borde vara värdefulla kompetenser för framtiden.

Ett intressant exempel är att titta på de traditionella tema:n som förskolan länge har hängt fast vid. På hösten talar man om hösten, man ritar löv, man går i skogen och tittar på träden som har fällt löven man sjunger om hösten o.s.v. Barnen går igenom en massa upplevelser och lär sig saker (på ett fördjupat plan?!) men har de förstått att sakerna hänger ihop? Har de förstått att man arbetar med temat hösten? Har de förstått hur de själva kan lära sig mer om saker de är intresserade av? Jag upplever ofta att det är de vuxna som driver processen och att det är de som är medvetna om vad som pågår men inte barnen och detta helt enkelt för att man inte pratar med dem om det. De blir slussade hit och dit och får sina processer styrda av tiden som vuxna satt upp. Istället för att servera färdiga lösningar så försöker vi som arbetar inom RE-filosofin istället låta barnen ställa frågorna och fundera tillsamman med barnen om hur man lär sig saker. Att lära är inget onaturligt för barnen, de gör det hela tiden! Det är heller inget stressande eller pressande även om det kan vara frustrerande ibland när saker inte går som man vill :) Processerna ska också få ta tid. Barnen skall kunna återvända och utveckla det de arbetat med. De ska kunna visa sina metoder för andra som har blivit nyfikna.

Det vi gör med den pedagogiska dokumentationen är att synliggöra för barn och vuxna hur man gör när man lär och bli medveten om att det sker hela tiden. Dels för att göra barn nyfikna på att lära och ge dem en förståelse för hur de kan ta hjälp av olika verktyg för att hitta det de undrar över eller exprimentera runt det de vill förstå samt att se hur olikheter tillsammans ger en mångfald av idéer, tankar och handligar i utforskandet.

Vi vill inte bedömma barnen. Vi vill inte hålla vissa sätt eller metoder att utforska högre än andra vi letar efter mångfalden och värdet i olikheterna tillsammans med barnen. Vi önskar göra barnen medvetna om att de är en del av samhället, göra dem medvetna om deras möjligheter och skyldigheter samt deras rättigheter! Vi tänker att vi har en barnsyn som gör barnet till en tänkande, kännande person med egna erfareheter och eget intresse.

12 aug. 2011

Kompetensprofil för förskollärare

Kompetensprofil för förskollärare


Mötet med barnet
I mötet med barnet ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Bedöma och dokumentera det enskilda barnets behov och utforma utbildningen så att barnet får det stöd, den hjälp och de utmaningar barnet behöver
2.Utforma undervisningen i enlighet med de nationella målen i läroplanen och anpassa utbildningen till såväl det enskilda barnet som till barngruppen, sammanhanget och situationen
3.Ta ansvar för att stimulera och utmana barnets utveckling och lärande genom att erbjuda en pedagogisk miljö där lärandet sker i vardagliga, lekfulla och för barnet funktionella sammanhang
4.Ha ett medvetet och engagerat förhållningssätt till barnets möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen för språk, matematik, naturvetenskap och teknik
5.Ta ansvar för att följa upp och kommunicera barnets lärande och utveckling med föräldrarna


Ledarskap

I sitt ledarskap ska förskolläraren visa sin förmåga
1.Leda och organisera arbetet så att en trygg lärandemiljö skapas som grundar sig på ömsesidig respekt och samarbete
2.Se fördelar med barns olikheter och genom detta stimulera barnens sociala gemenskap och ansvarskänsla
3.Eftersträva en god relation till barnen som karaktäriseras av ömsesidig respekt, förtroendefullt förhållningssätt samt positiva förväntningar
4.Skydda varje barn mot skada, kränkningar, trakasserier och diskriminering
5.Låta barnen utveckla sina förmågor oberoende av könstillhörighet


Samverkan
I sin samverkan ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Vara saklig och objektiv i yrkesutvecklingen och därmed kunna uppfattas som rättvis av barnen
2.Ha ett nära samarbete med kollegor, föräldrar och
3.Delta i förskolans kontakter med samhället i övrigt
4.Delta i det systematiska kvalitetsarbetet den förskoleenhet där förskolläraren är anställd
5.Respektera såväl kollegors som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i den dagliga verksamheten
6.Förstå och följa den människo- och kunskapssyn som förskollärares yrkesetik vilar på samt diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden


Ansvar för lärande och yrkesutveckling

Förskolläraren ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande och sin egen yrkesutveckling, genom att:
1.På ett systematiskt sätt reflektera över sitt praktiska arbete enskilt och tillsammans med andra
2.Bedöma vilken effekt olika metoder har för barns lärande och utveckling och anpassa arbetet därefter
3.Tillägna sig aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete
4.Bedöma sitt eget behov av kompetensutveckling


Källa: Skolverket

Intressant.

Förskolan

Fem avdelningar.

Åldersindelat.

17 pedagoger varav 2 torgpedagoger (yngre-resp äldrebarns torg), en utetorgspedagog, en ateljérista och en pedagogista/specialpedagog.

Fem hemvister, två torg, en ateljé och så vår (soon to bee) fantastiska gård såklart.

Det är min nya förskola.

gör ett försök

Ta en dag och bestäm dig.

Idag ska jag vara stilla, sitta lugnt, vänta och se.

Rusa inte på, lös inte allt innan det har fått hända, ge inte all svar innan frågorna har kommit.

Ligg lågt. Lyssna noga. Bli förvånad.

Foto Pia Franzén

utvecklingsarbete som inspirerar

Precis innan jag slutade på mitt förra arbete så tog jag och pedagogistan emot studiebesök från en förskola i en grannkommun. De hade mycket frågor,tankar och reflektioner. Vi hade en kväll full med utbyte och kollegialt lärande. De har under en tid funderat mycket på vad de vill erbjuda på förskolan och hur de ska komma igång med ett mer demokratiskt arbetssätt. Jag har haft nöjet att få följa dem och ta del av deras process eftersom jag känner en av pedagogerna. De har vänt upp och ner på sina rutiner och sina invanda tankemönster och tänkt om. Hela arbetslaget är på samma spår och delar visionen om att kunna erbjuda en lärande miljö för barnen i verksamheten. Mycket bubbel, glada tillrop har jag hört under deras process men också frustration för viljan att vara "längre fram".

För några månader sedan var jag hos dem och spanade in deras miljö så som den såg ut då. Deras förskola ligger i en skolbyggnad och har alltså "klassrum" som lokaler. En utmaning men också en möjlighet. Rummen är många och de är stora samtidigt som de har höga fönster och även klassisk "klassrumsutrustning" som t.ex. whitboard-tavla. Miljön var då ganska så traditionell även om de hade börjat med lite returmaterial och hade tanken om vilken förskola de ville att barnen skulle få möta. Studiebesöket inspirerade till att dra igång ordentligt och gav dem (vad jag tror) en ingång till att se vad de faktiskt hade i sina förråd.




Förvandlingen jag sedan fick se när jag några veckor senare besökte förskolan var SÅ inspirerande. De hade verkligen vänt upp och ner på sina lokaler och tänkt hur de skulle förändra för att förbättra för barnen.
Stora rummet fick en datorhörna där datorn, kameran och filmkameran var lättillgängliga och det kunde bli en plats för gemensam dokumentation för barn och pedagoger. Ett litet kök inreddes också med riktiga kastruller och stekpanna. Ett litet rum som redan var mörkt fick hel mörkläggning med hjälp av svart tyg och där sattes ljusslingor upp och en cd-spelare in för ro och vila. En liten mörk ateljé med inget naturligt ljus fick växa in i nästa rum och vävas samman med en stor teaterscen som skänktes av en förälder. I det lilla rummet där ateljén förut fanns fick en oh-apparat in ljus och möjlighet för skuggor och målande i stort format.

Materialet blev synligt, sorterat och organiserat för barnens användande. Överskådligt med en mångfald som väcker lust och fantasi.  Byggrummet fick ett helt stort eget rum och en massa material som pedagogerna samlat blev tillgängligt för barnen. Öppna hyllor med synligt material var en genomgående förändring, en mångfald av möjligheter öppande sig för barnen som nu verkligen såg det de kunde göra. En overhead fick plats vid byggen och tillsammans med ljusbordet gjorde det rummets ljus spännande och tillräckligt utan de kalla lysrören som fanns i taket.
Pedagogerna hade sorterat och organiserat alla saker på avdelningen så att det inte skulle finnas något där som bara "låg och skräpade" utan allt som fanns skulle användas. De plockade ner och gjorde rent på väggarna för att kunna fokusera på bilder av barnen och deras görande.  Mycket handlar ofta om att ta bort för att fokusera på det som behöver synas.
Det ska bli spännande att vidare följa barnens utforskande i de nya miljöerna och pedagogernas möjligheter till att försöka förstå hur barn tänker för att kunna utmana dem på ett utvecklande sätt.
Tack "kollegor" för att jag får vara med i er process!

9 aug. 2011

små fingrar...

...som känner in, små fötter som trampar runt, små ögon som söker äventyr och utmaning och mitt i allt detta en torgpedagog som laddar sina öron och sin systemkamra och söker barnens utforskande.

Här är jag just nu.

7 aug. 2011

Mot torget!

Imorgon är min första dag som Torgpedagog på nya förskolan :) Jag ser fram emot att få ta mig an torgets utmaningar och att använda det som en plats för möten mellan människor. Jag ser fram emot att upptäcka nya saker, nya möjligheter, få vända och vrida på mina tankar och tillsammans med andra lära nya saker. Framförallt ser jag fram emot att få utnyttja min potential till fullo, söka efter Torgpedagogens mål och mening och våga mig ut på hala isar tillsamman med vetgiriga barn och kollegor.



Ni följer väl med?