3 sep. 2010

Tankar om torget

På vår förskola finns ett stort torg som sammanbinder alla fem avdelningar. Detta torg har vi kämpat med sen vi flyttade in för tre år sedan. D et har varit svårt eftersom vi inte riktigt har vetat hur vi ska använda det. Vi äter på torget då där finns ett antal bord och stolar som man hela tiden måste ta in i sin planering. Efter studiebesök på Förskolan Trollet i Kalmar (som också arbetar utifrån tanken "ett barn har 100 språk") fick jag inspiration och började dra i trådarna. Jag är numera det närmsta en torgpedagog som finns på vår förskola och har förtroendet från kollegor och ledning att ansvara för den pedagogiska miljön där och vara den som nästa alltid är där tillsammans med barnen och kollegorna. När jag nu har varit borta i lite drygt 10 månader för att jag  har varit mammaledig, så har torgverksamheten förfallit. När jag kom tillbaka försökte jag lyssna in mina kollegor om vad som hänt och inte hänt på torget. De berätta för mig om vilka stationer som använts och vilka som inte använts, hur de hade förhållt sig till torget och jag fick känslan av att det fanns en osäkerhet hos många men även en känsla av att helt enkelt inte räcka till. Det fanns också rent praktiska problem som att kunna köra matvagnar och att barnen skulle kunna spar det de gjorde utan att det blev problem med framkomligheten. Jag fick börja med att grundlägga en miljö som jag skulle kunna börja arbeta i. Läs mer om detta i inlägget Tänker på torget.

Vi är i vår miljö mycket noga med att materialet inte flyttas från sin station. Detta kan tyckas vara konstigt att man begränsar barnet i leken, men när man förstått tanken bakom stationerna så förstår man också meningen med desa regler. En station sätts samman utifrån en tanke om ett utforskande. I miljön ska det finnas möjlighet fösr barnen att utforska och uttrycka sig i alla sina hundra språk. Miljön skall också vara estitiskt tilltalande och varierad, stor-liten, mjuk-hård, varm-kall osv.... Stationen är utformad med material som ska kompletera varandra och om något material saknas kan inte stationen fungera som det är tänkt. Varje station måste sen dukas upp av pedagogerna och underhållas av barn och pedagoger tillsammans. Varje morgon dukas torget för att förberedas för barnens ankomst. Materialen skall vara tillgängliga, stationerna ska vara inspirerande, te.x. finns det inget uppbyggt i disnosaurielandet ställer jag upp dinosaurier, klossar och speglar så att det ser ur som någon leker där.

Storbyggen på torget var ett ställe dit inga barn sökte sig,  När jag kom tillbaka funderade jag på vad det var som gjorde det så. Jag flyttade bort material som inte såg ut att passa ihop med det returmaterial som fanns och tittade på form och färg hos det material som fanns. Senare under dagen, innan jag skulle gå hem, byggde jag vid stationen och när jag tittade på vad det blivit så fick jag assosiationer till ett slott. Med detta i ryggsäcken så gick jag hem. På kvällen funderade jag på vad jag skulle kunna tillföra stationen. Inget själsligt material fanns där, inga gubbar, inga djur....jag funderade vidare och kom snart underfund med att vi ju nyss hade fått in vackra gubbar i lite större storlek; prinsessor, en kung och en drotting, en drake och en enhörning på avdelningen där jag arbetar. Jag beslöt att prova om de funkade med storbyggen och "mitt" slott. Dagen efter bjöd jag in några barn att leka med mig vid "slottet jag hade byggt" och de följde med ut på torget i full entusiasm. Jag lekte med dem en stund men snart hade de tagit över och jag kunde backa undan och se att storbyggen hade fått nytt liv.

Oftast behövs det pedagoger som våga visa barnen in i de nya miljöerna för att barnen ska ta nya kliv i sitt utforskande. Man kan inte bara skylla barnens ointresse på en miljö som inte fungerar, det kan lika gärna vara så att barnen inte fått en introduktion av pedagoen, en möjlighet att se vad stationen kan erbjuda. Ge inte upp för lätt och var noga med att veta att barnen klarar allt du kan utmana dem med!

9 kommentarer:

  1. Kan det vara så att man måste besjäla torget? Att man som pedagog måsta kliva ur sin bekvämligheteszon och inte tro att barnen är självgående och att det handlar om att aktivera barn.Att arbeta intimt ihop med barn locka, utmana och erbjuda inte bara materiel utan oxå sig själv som närvarande pedagog.

    SvaraRadera
  2. Absolut, så tror jag att det är.

    SvaraRadera
  3. Det du beskriver gäller allt lärande! Vi som pedagoger har en fantastiskt spännande uppgift att väcka de ungas intresse. Sedan kan det handla om fysik, historia eller storbyggen. Uppgiften är densamma.

    SvaraRadera
  4. Visst är det så Anders! Men HUR ska vi kunna förmedla detta till andra pedagoger när det mer är en känsla i magen än en praktisk kunskap? Jag hävdar att man måste gilla sitt jobb och det man vill förmedla...

    SvaraRadera
  5. Tja det här är ju ett sätt. Men det är klart att den där tysta kunskapen är svårare att lära ut på ett teoretiskt sätt. Själv har jag gjort mitt för att sprida tänket och känslan genom att ha lärarkandidater. Man når inte så många på det viset men annars måste man ju in på lärarhögskolorna och där vill jag inte jobba.

    SvaraRadera
  6. :) He he he...vi får starta en egen lärarhögskola ;)

    SvaraRadera
  7. För min del "nyckelingrediensen" till pedagogisk miljön är just människan psyko-intellektuella och känslomässiga närvaro. Oavsett var är det för miljö som vi dukar fram till barnen, utan människosamspel vet jag inte vilken värde den har.

    Jag kom på mig att ett tag hade jag knappt 30-40% av det tiden jag spenderar på jobbet tillsammans med barnen. Resten var ägnat till att vara i olika möten, planeringar, fixa och städa material. Och jag har en känsla att det är så för många av oss. Och ju mer utbildning, desto mera frånvaro från barngruppen. Vi kom fram till detta faktiskt i en pedagogisk forum i kommunen och det var alla eniga med att outbildat eller lågutbildad personal är i stort sätt alltid tillsammans med barnen, till skillnad från förskollärarna.

    SvaraRadera
  8. Sspirit ; Intressant! Men jag kan också se väldigt olika sätt som pedagoger "är med barnen" , precis som anonym och Anders tar upp här ovanför. Det handlar om att förstå barnens lärande möten och att ständigt ha diskussioner med andra pedagoger om hur man går tillväga för att möta dessa. Därför vill jag påstå att lärande möten, för din egen skull som pedagog, också är oerhört viktiga! Här måste man se till organisationen på förskolan och i arbetslaget. På vår förskola t.ex. så arrangerar vi veckan så pedagogernas reflektionstillfällen ligger på måndagar och fredagar :) resten av dagarna har vi inga sådana möten!

    SvaraRadera
  9. Jag håller med Er alla till fullo. Jag brottas bara med några aspekter som jag ser att är inte "lärande"(fast en lärdom kan man nog dra även av det mest innehållslösa åsikter och händelser) och lever inte upp till uppdraget som pedagogisk verksamhet som förskolan borde ha.

    SvaraRadera