Oj oj oj. Vilka dagar jag har haft. Fulla med kollegial kraft för hela vårt utbildningssystem. Fulla med lärare som delar med sig och med barn och elevers meningsskapande och med kärlek till världens bästa yrke.
Föreläsningssalarna har varit fullknôkade, som vi säger i Göteborg, och besökarna har sprungit emellan för att hinna lyssna på alla lärare som delar med sig av sina erfarenheter, sin kraft och sitt mod om att våga tro på varenda unge och våga göra skillnad varje dag.
Jag har lyssnat på många kloka människor under dessa dagar och för att kort göra en första summering av de erfarenheter jag har fått så är det just så som Morgan Andersson (Majjen Morgan) sa under sin föreläsning, "F#ck you Facebook, F#ck you very much", när han precis skulle byta till nästa slide sa han något i stil med; Nu ska jag gå lite långt här med nästa slide. Jag funderade på om jag kunde säga detta och jag har bestämt att man väl får provocera lite....så här kommer det.
På sliden stod det en enda sak:
Ungdomar är också människor!
I alla föreläsningar jag har hört under SETT2015 har alla föreläsare pratat om hur vi som lärare intresserar oss för våra barn/elevers världar, vad barnen/eleverna är engagerade i och hur vi kan använda det för att göra förskola/skola av. Detta tog jag också upp fast gällande de allra yngsta. När ska det som de yngsta barnen gör får lov att vara viktigt och inte bara gulligt. När ska de yngsta bli tagna på allvar?
Morgan sa att han hört lärare säga, Jag bryr mig inte om vad eleverna tycker om mig. Helt fel enligt honom. Vi måste bry oss om ifall barnen/eleverna har tillit och förtroende för oss, det är det enda sättet som vi kan komma nära deras liv och deras lärande. Finns det inte relation kan det heller inte finnas lärande och växande. Att gå in i ett lärande är att släppa något man vet för att byta ut/bygga på det mot något annat. Det är att förändras och att ta steget ut i det okända. Den är relationen den handlar inte om att vara extraföräldrar eller kompisar den handlar om att vara lärare. Om att fokusera på vad som är vårt uppdrag och att göra det förståeligt för barnen/eleverna. Jag hade turen att fortsätta denna diskussion tillsammans med Morgan efteråt och vi pratade om kontinuitet, att få lov att följa de barn/elever man har i flera år, vad det gör för relationerna och vad det gör för det lärande som vi eftersträvar. När relationerna får lov att växa sig starka med hjälp av kontinuitet gör det att vi kommer djupare i förståelsen för varandra och varandras roller. Vi behöver då inte börja om varje gång utan kan fortsätta och fördjupa och koppla ihop våra gemensamma erfarenheter med det nya vi erfar tillsammans.
Jag minns att Tarja Häikiö under en föreläsning som jag var på i höstas visade en bild på två barn som lekte tillsammans, bilden var tagen nära och man såg barnens uttryck i deras ansikte och den gav en inblick i betydelsen av lekens uttryck och värde. I dokumentationen kan vi undersöka hur just de barnen i vår barngrupp undersöker, utforskar, leker och lär men för att kunna göra detta så måste barnen lita på att det vi gör tillsammans är värdefullt och viktigt, att vi som vuxna är intresserade på riktigt av vad de gör, kan, vill och tänker. Tarja sa att man i bilden kunde se vilket stort förtroende barnen hade för sin lärare eftersom de aldrig låtit någon komma så nära ifall inte relationen till läraren som dokumenterade hade varit full av förtroende. Allt handlar om att vara genuint intresserad och det kan man inte lotsas vara, det är man. Frågan är vad det betyder för läraryrket och för lärarutbildningen? Vi fokuserar mycket på ämneskunskaper men mindre på hur man bygger relationer som lärare. Bara för att du kan mycket om ett ämne betyder det inte att du kan ge någon annan erfarenhet av det och hur lär man sig det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar