22 maj 2013

En dag proppfull med pedagogiska visioner

Den 26 april träffades för första gången de personer som tillsammans skulle påbörja arbetet av att forma nya pedagogiska visioner för Partille kommuns nya mötesplats. En mötesplats för gränslöst lärande där alla ska kunna mötas och växa tillsammans. Låter storslaget och kanske på snudd lite galet, men visioner måste våga ta klivet ut i det okända för att kunna bryta ny mark. Det gjorde vi verkligen denna fredag. Tillsammans fick vi först information om hur dagens upplägg var och ledorden Kreativt, Framåt, Prestiglöst och Roligt skulle slå an klangen för hur vi skulle ta hand om uppgiften som ålagts oss. Vi var indelade i åtta olika grupper kring de åtta torg som ska blir de fysiska platser som ska inbjuda till dessa möten.  Vår första uppgift blev att möta så många nya människor som möjligt under fikat och prata med dem om vilka förväntningar de hade inför dagen. Det var spännande att möta allt från pedagoger från alla olika stadier (fsk-universitet), bibliotekarier till styrelseordförande i idrottsföreningar. Alla var där för att tillsammans med alla våra olikheter hitta väga för att mötas.


I den grupp jag blev placerad i, Estettorget, blev diskussionerna intensiva, härligt fantasifulla och fulla av möjligheter och drömmar. Denna första gång hade vi inga yttre begränsningar utan fick tänka helt utifrån våra önskningar. Vad hade vi gjort om allt var möjligt? Vi pratade mycket om hur material och miljö skulle ge möjligheter åt människors utryck och tankar. Hur Estettorget kunde bli en plats där uttryck kunde få riktiga mottagare, där människor kunde mötas runt material, dela erfarenheter och känna att det finns möjligheter att göra verklighet av sina visioner och önskningar. Vi pratade om hur det skulle finnas möjlighet att ha pågående projekt som bjuder in till gemensamt skapande. Att det skulle kunna bli en plats för fortbildning, för delandet av tankar och teorier. Vi pratade också mycket om fysisk miljö, hur man kunde skapa en miljö som är flexibel. En miljö som kunde vara pågående verkstad, utställningsyta, yogaplats, föreläsningsplats, dansytan....

Till Estettorget kommer också ett stort kök kopplas och vi funderade mycket på hur matlagning kunde knyta samman människor. Vi pratade om hälsa ur ett helhetsperspektiv både fysiks och psykisk. Vi pratade också om hållbar utveckling, hela tanken med att i skapande arbeta mycket med returmaterial, koppla företag till insamlandet, arbeta med giftfria, biologiskt nedbrytbara material. Vi pratade också om att få tillgång till att odla egen mat att tillaga i kötet. Att kunna få se hela processer.

Grunden till allt var hur vi skulle kunna samla de olika erfarenheter som de människor som hittade till torget bär och hur vi skulle kunna agera för att sammanföra människor som kunde behöva varandra i sina processer, allt för att skapa möten och meningsfulla sammanhang.

När jag åkte hem på eftermiddagen var huvudet sprängfullt. Det kändes verkligen som att hjärnan hade fått sig ett träningspass som hette duga. SÅ spännande! Jag ser fram emot att få vara en del av detta, att verkligen få dela pedagogiska visioner med andra som har tagit stora kliv utanför den berömda lådan. Tack för det!

Vad kan ett torg bli?

Jag hade i slutet av april förmånen att lyssna till Christina Nilsson som är torgetpedagog på förskolan Trollet i Kalmar. Christina har, som första torgetpedagog i Sverige nu formulerat sin och förskolan Trollets process i att skapa torget som mötesplats och rollen torgetpedagog.

Vi fick först höra om hur förskolan Trollet hade byggts och hur barn, pedagoger och föräldrar alla varit involverade från början. Christina berättade om att gamla Trollet hade haft en torgliknade yta redan före nya trollet byggdes och att man funderade mycket på vad denna yta skulle användas till.

Jag plockade upp Elisabeth Hultman-Nordins bok "Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande" dagarna efter föreläsningen och slog på måfå upp ett ställe. Det visade sig handla om barnstugeutredningen som gjordes på 70talet där det fanns riktlinjer för hur förskolorna skulle byggas. Redan då pratade man om dessa ytor som då kallades lekhallar, där ytan skulle vara till för att barnens lekmiljöer skulle få vara tillgängliga. Sova och äta skulle man göra på avdelningarna och sedan skulle dessa lekhallar vara platsen för aktivitet. Rum i rummen och material som fick lov att vara skräpiga skulle prioriteras här. Jag funderar på om man någonsin har "förstått" dessa tankar. Lekhallarna användes (enligt min erfarenhet som barn och även det jag kan se idag) för rörelse, utrustades lite som gymnastikhallar, inte på det sätt som barnstugeutredningen föreslagit.


Åter till Christina och Trollets förskola. Hon beskrev hur pedagogerna tillsammans hade gjort ställningstagande om organisationen vilken bl.a. innebar att de är en torgetpedagog, en utepedagog och en ateljerista "utöver" de pedagoger som tillhör grupperna. Detta innebar att de inte kunde ta in vikarier utan fick arbeta med de pedagoger de hade. Christina beskrev det så starkt när hon sa att under morgonmötena då pedagogerna möttes upp och delgav varandra planerna för dagen så kunde de ibland titta på varandra och säga, -  Nej, vi går tillbaka till det vi hade förut, detta är för svårt! men att de då hade hållit fast i varandra och återgått till planen för att verkligen stå kvar i sina ställningstaganden och ge organisationen den tid den behövde för att etablera sig, för att kännas bekväm. En väldigt viktig del tror jag när man genomför stora förändringar, att diskutera och komma överens (skriva ner) och sedan hålla fast. Det är så lätt att fastna i gamla tankar för att de är bekväma, lätta, vanemässiga men om vi vill göra förändringar som verkligen betyder något så kommer de också vara svåra det första eftersom de bryter ny mark.


Christina berättade om hur de tillsammans arbetat fram en verksamhetsidé som bygger på ett antal värdeord som de vill att hela deras verksamhet ska genomsyras av (ovan) . I allt de gör. Jag gillade att det blev så konkret! Det är så lätt att formulera en massa tjusiga ord men man kommer igen vart förrän man rent konkret kan visa på hur det blir i verkligheten. Christina berättade om hur hon t.ex. kan ta en konkret sak som en bygghörna och fundera över värdeorden där. Hur kan man skapa en bygghörna som bygger på delaktighet, som visar mångfald, meningsskapande osv? Jag tänker att vi kan inspireras av Trollets förskola här, att verkligen gå på djupet i våra miljöer och vårt material, i det som barnen är i varje dag. Vågar vi titta så nära på vår verksamhet? Jag tänker att det är väldigt intressant att göra detta för det ger väldigt konkreta saker att diskutera. Christina var noga med att allt måste få ta tid, att det är en process.

Christina berättade sedan väldigt konkret om hur torget är uppbyggt. Vi fick följa med bild för bild genom deras torg och hon beskrev hur de tänker kring material- tillgänglighet, vad de väljer och varför. Genomgående var det tydligt hur mycket utarbetade tankar det fanns kring valen av material, hur de kunde förflyttas eller inte och hur barnen påverkade vilka material som behövde tillföras eller skulle plockas bort. De lade mycket vikt vid estetiken- att miljöerna var inbjudande och tilltalande för barnen. Liksom att det alltid skulle finnas spännande saker som erbjöds på torget. Som Christina sa, även om man kommer kl 6.00 till torget (de öppnar där) så ska man erbjudas något som man blir nyfiken på. Jag tänker att det är så viktigt att miljöerna är ordnade och tilltalande, för att barnen ska känna att de är viktiga, att deras förskola är viktig.

Många förskolor byggs idag runt torg utan att man som pedagoggrupp har gjort några ställningstagande för det. Många är de som kämpar med hur dessa ytor kan fungera. Tänk om fler fick ta del av Trollets process. Vi måste hjälpas åt att förstå för jag tror verkligen på idén med torg men den kräver en kompetent organisation. 

Mycket intryck och mycket tankar väckte Christina och hennes kollegor. Tack!

13 maj 2013

Vad tar jag med mig från #SETT 2013

Digital natives- Barnen idag föds in i den digitala världen, de har aldrig varit med om något annat, det finns inget "före" för dem. Tekniken är en naturlig del av deras värld. Det är detta vi behöver  förhålla oss till. Vi är digital immigrants, för oss finns ett före, vi måste hitta var vi befinner oss i vår förståelse. Vad har vi för förutfattade meningar? Tänker vi att lärplattorna blir spelmaskiner, att spel är asocialt, att internet är farligt, att barn behöver röra på sig istället? Våra förförståelser, våra referenser ger våra tankar om teknikens möjligheter, begränsningar och värde. Vi behöver erövra tekniken och börja bli nyfikna på den. Tillsammans måste vi sedan undersöka barnens förhållande/relation till tekniken genom att göra den tillgänglig.

Lärplattan ett verktyg- Ett verktyg som alla andra. Hur får den plats i våra pedagogiska ställningstaganden, i de tankar vi har om hur lärande tar form? Vad kan den skapa i barnens och i våra händer? Det handlar givetvis inte bara om lärplattor utan om den digitala teknik som är tillgänglig för oss. Hur tar vi reda på vilka möjligheter vi har? Vilka nya frågor skapar tillgången till tekniken?

Nätverka, dela, fortbilda- vi kan hjälpa varandra att ta kliven in i tekniken! Vi behöver identifiera våra fortbildningsområden. Vilka olika delar är det vi behöver lära oss mer om, handlar det först om hur tekniken fungerar rent praktisk, vad finns att tillgå, hur kopplas det ihop, vad behöver vi för fysiska material?  Sedan behöver vi skapa plattformar för delande av erfarenheter och bygga beprövad erfarenhet tillsammans! Så viktigt att prata med varandra om detta. Många gånger hör jag att man ute på förskolorna bara blir "överösta" med lärplattor och inte riktigt vet vad man ska göra med dem. Hur skapar vi våra ställningstaganden även för tekniken? Vi behöver möjligheter att dela erfarenheter.

Digitala lärmiljöer-Vi behöver bygga in den digitala tekniken så att den blir en del av den pedagogiska miljön. Det behöver finnas möjlighet att lära sig mer, utforska vidare och djupare allt eftersom. Vi behöver förstå teknikens möjligheter och använda den förståelsen för att ge barn utrymme att utforska dessa.

Etiska perspektiv- Jag funderade mycket på detta när jag var på #SETT 2013. Jag kände överlag att det var något jag saknade. Jag funderar på om förskolan, som inte har kommit så långt jämfört med skolan när det gäller den användningen av t.ex. lärplattor (som det helt klart var övervägande fokus under SETT 2013) inte riktigt har kommit dit än. Dokumentations-aspekten med bloggar, facebooksidor osv där man lägger ut mycket bilder ofta ur ett föräldraperspektiv. Hur tar vi ett etiskt perspektiv och funderar för vem och varför? Också tankar om vilka spår som lämnas. Hur kontrollerat och dokumenterat ska barnens tillvaro vara? Med hjälp av tekniken blir också bildernas flöde och sträckning mycket starkare och hur hanterar vi det? Vilken makt har vi vuxna att tolka och dela barnens upplevelser?


Nu landar jag lite efter SETT. Tack för att ni följde med!