23 okt. 2011

Atelierista-Basgruppsträff


I torsdags hade vi basgruppsträff igen :) Denna gång var vi på min förskola och skapade utifrån färdiga bilder. Förutom tidningar med bilder fick mina basgruppskollegor också tillgång till olika typer av material som barnen har tillgång till vid bilskapande/konstruktion på torget. Silkespapper, fjädrar, sugrörsbitar, glitter, pärlor,glasspinnar, julgransglitter m.m. Vi skapade våra bilder på två papper, alltså fick man dela på ett papper och mitt i grejandet så bytte vi platser för att få koppla bort presterandet och fortsätta att utveckla det någon annan hade börjat med.
Under tiden för bildskapandet diskuterade vi Atelieristans roll. Vi pratade om Atelieristan som en coach för pedagogerna i bildskapandets möjligheter, en inspiration för material och metoder, en utvecklare och fördjupare av de kreativa pedagogiska miljöerna och en utmanare för för både barn och pedagoger. Vi pratade också om hur Atelieristans roll kan ta olika form beroende på hur möjligheterna ser ut på olika förskolor.

Många intressanta tankar dök upp och rullade runt i våra huvuden. Det känns mycket bra att dela dem med basgruppen, det känns som vi har ett öppet och ödmjukt klimat med mycket plats för tänkande och prövande. Kul!

6 kommentarer:

  1. Intressant att höra hur era diskussioner gick kring ateljeristans roll! Jag har med funderat på om ateljeristan skulle kunna arbeta som en coach både för barn och vuxna. Och som du säger, beroende på förutsättningarna som finns på förskolan. Vi har diskuterat på min ateljerista kurs skillnaden på pedagogista / ateljerista... Vad ser du för skillnad?
    Hälsar Sarah

    SvaraRadera
  2. Linda, är du så säker på att prestationsmotivet är så negativt att det bör tas bort i sådana här sammanhang? Jag tor för min del att känslan av att ha åstadkommit något (själv eller tillsammans) höjer ambitionen inför nästa försök och är en glädjekälla.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig Bertil, det kan det göra. Det vi har diskuterat dock är att flera av oss kopplar prestationen just inom bildarbete till något negativ. För flera av oss har det varit så att bilder alltid ska föreställa något och vara avbildningar, detta har sedan gjort att man inte har velat arbeta med bild för att man inte velat misslyckas eller vågat. Förväntningen av prestationen gör helt enkelt att man inte kan göra något över huvud taget för att man cencurerar sitt eget görande så hårt. På nåt sätt måste man hitta en ingång till att lära känna materialen för att kunna få möjligheter att utveckla sitt bildskapande från grunden. Förstår du mig Bertil?

    SvaraRadera
  4. Vi är väl lite i samma flöde där Sarah ;) Jag ska skriva om hur jag tänker angående skillnader mellan Pedagogistan och Atelieristans roll :)

    SvaraRadera
  5. Jag förstår dig Linda.

    Det gäller att skapa realistiska förväntningar....det ska väl gå????

    SvaraRadera
  6. Klart det ska gå :) Då kanske det mer handlar om förväntningar om hur man ska kunna hantera ett material eller en uppgift, inte reslutatet...eller hur tänker du?

    SvaraRadera