23 sep. 2014

Att "koka ner" tanken om den pedagogiska miljön

Jag sitter och tänker så det knakar. Det jag försöker göra är att sammanfatta och konkret skriva ner i en text hur man kan starta om man vill arbeta med och utveckla sin pedagogiska miljö. Pedagogisk miljö är väldigt komplext och handlar om en rad relationer mellan rum, material, barn, vuxna, ljus, olika stämningar men någonstans måste man ju börja?

Det är så många som säger till mig att de har inspirerats av biler och studiebesök men kommer inte igång på sin förskola. Finns det några frågor/tankar som man kan arbeta efter för att söka den pedagogiska miljö som kommer inspirera och utmana barnen i den egna barngruppen?

Var börjar man? Jag ska försöka skriva ner hur jag brukar tänka och agera. Detta är sätt som jag och mina kollegor har byggt pedagogisk miljö och provat oss fram tillsammans med barnen. Vid varje del text finns en normalstor text och en liten text. Den mindre texten är någon slags fördjupning.



Först och främst handlar det om ORGANISATION. 

STATIONER/PLATSER
Rent praktiskt, hur fördelar vi ytorna i rummet? Vilka ytor finns? Hur gör vi dem tydliga?
Var har vi ljusinsläpp, genomskinlighet, reflektion som vi kan använda? Prova nu att tänka utanför boxen. Vilka ytor kan ni använda? 


TILLGÄNGLIGHET
Hur gör vi det tydligt för barnen. Hur gör vi så att de ser, når, kan plocka fram det de behöver? Om vi har olika åldrar, hur hittar vi lösning så att det inte ska bli krock mellan de yngre och de äldre och utan att de äldre ska behöva klättra eller be om material eller att de små ska bli begränsade av att materialet inte är tillåtande?
Hur tillåtande tillåter vi oss att vara? När upplever vi det som stökigt? Vad är kaos? Hur lär vi oss hitta gränserna för vad vi tillåter? Hur förhandlar vi dessa med barnen? 






 Sedan handlar det om FANTASI.

UTBUD
Vad finns det för olika material? Vad finns det för möjlighet till lek? Hur föränderligt är materialet?
Kan materialet användas till mer än en sak? Finns det material som tilltalar alla sinnen? Hur kombinerar vi materialen?
Vad har materialen för olika strukturer, färger, former? Kan vi sortera dessa på olika sätt så att upptäckter kan bli tydligare? Hur kan olika ämnesområden mötas och inte delas upp? (kolla läroplanen, vad bör vi erbjuda?) Kan vi hitta ett "grundutbud" som vi sedan kan anpassa efter vad barnen visar intresse för? På vilka sätt kan barnen utrycka tankar från projektet i miljön? Hur visar vi i miljön vad som är barnens projekt? 


RELATIONER
På vilka sätt och var kan barnen mötas? Hur kan gruppkonstellationerna förändras beroende på hur många barn som kan vara på de olika platserna? Finns det plats för både den lilla gruppen och den stora? Kan materialet mötas mellan stationerna?
Var i rummet kan vi se att relation uppstår? Vart dras barnen? Hur kan vi utnyttja den platsens möjligheter för att smitta andra platser? Hur kan vi med hjälp av dokumentation fördjupa relationen med platsen? Hur får andra personer, syskon, föräldrar, barn från andra avdelningar i förskolan relation med våra miljöer? 


 Sedan handlar det om att ERÖVRA TILLSAMMANS.

BYGGA UPP
Tanken behöver vara "färdig", ha ett startläge, för det första utforskandet. Ni behöver ha det material som behövs till stationen/platsen, den förvaring ni behöver, möbler, mattor osv. Beställ eller köpt in detta så det är klart innan ni börjar ställa fram. Om ni och barnen inte har arbetat i en sedan här miljö förut så behöver ni som pedagoger tänka ut hur miljön ska presenteras för barnen. Barnen kan vara med och ställa iordning, bära och flytta, hälla upp material osv. Sätt upp bilder så man kan se hur miljön ska återställas. Bra för alla som ska leka och utforska där, barn som vuxna. Även om inte alla vuxna behöver vara med och ställa iordning en miljö eller ens planera en miljö så behöver alla veta vad som finns där och vilka tankar som finns bakom.
När barn och vuxna övar sig i att läsa av en miljö när de kommer till den så behövs mindre bilder som stöd. Var lådor, korgar och annan förvaring står och hur de ska sortera material kommer bli mer självklart men det tar tid. 


SÄTTA IGÅNG
Barnen behöver tid att prova de nya miljöerna. De behöver vuxna som är där för att lära av hur barnen uppfattar materialet, inte visa dem hur de ska göra, men finnas till hands ifall barnen behöver utmanas. Vad kan man göra här? kan vara en utmanande fråga och öppnar upp för att barnen kan visa. dig som vuxen hur de tänker. Prova sen att agera på hur barnen använde materialet och våga följa barnens tankar. Våga låta barnen utforska på de sätt de behöver men våga också sätta stopp om de t.ex. häller ut allt byggmaterial i en stor hög. Förhandla med barnen. Hur kan det fungera här?
Låt det ta tid. Plocka inte undan för att det "inte fungerar". Låt det ta tid.

UNDERHÅLLA
Allt material och all miljö behöver underhållas kontinuerligt. Det är viktigt att materialen är hela. Skruttiga och söndriga saker inbjuder inte att tas hand om. Vill man kan man skicka dem till ateljéns återvinning där de kan bli andra saker men den är fortfarande viktigt att det inte ser skräpigt eller tråkigt ut.
Det är viktigt att duka upp en miljö varje gång man lämnar den. Barnens lek kan sparas eller stå kvar för att bjuda in nästa barn. Det behöver se ut som det är "saker på gång" i miljöerna. Bitar som ligger slängda i en bygg eller kläder som ligger på golvet i ett utklädningsrum plockas undan. Före stängning av förskolan på kvällen kan det vara värdefullt om man organiserar det så att man tillsammans dukar upp miljöerna inför nästa morgon. Gör det med barnen. Miljöerna ska vänta på barnen.

Hela förskolan ska ropa; Hej här är jag! Jag väntar på dig/er! Kom och prova, sätt dina fingrar i detta, linda in dig själv i det här! 

Hoppas ni har fått lite att tänka på och något som kan hjälpa er i byggandet av er pedagogiska miljö.





17 kommentarer:

  1. Otroligt bra beskrivet.
    En lek o lär miljö som alla barn borde få ta del av.
    En utmanande kreativ miljö som lockar till fantasi, upplevelser på olika vis, spännande möten över olika material. Där vi pedagoger har ett oerhört stort ansvar att vilja skapa detta för barnen. Yippie vad bra , blir taggad :0)

    SvaraRadera
  2. Vad roligt Camilla! Det är meningen :)

    SvaraRadera
  3. Så oerhört bra du tänker Linda och så pedagogiskt upplagt/kram

    SvaraRadera
  4. Jättebra text, den tar jag med till jobbet!��

    SvaraRadera
  5. Heja Linda! Mycket bra, intressant och inspirerande! Detta blogginlägg vidarebefordrar jag genast till förskolorna i Piteå.
    Ulla-Karin
    CMiT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulla-Karin <3 Kommer du till Bokmässan? I så fall kanske vi ses. Jag ska dit och lyssna på Erika tänkte jag. Ni lanserar boken också va? Spännande! Ska recensera den när jag läst :)

      Radera
  6. Tack!
    Mycket inspirerande och bra skrivet!

    SvaraRadera
  7. Ann-Christin Andersson25 september 2014 kl. 22:58

    Åh, tack! Mycket inspirerande läsning som gav kraft och energi!

    SvaraRadera
  8. Ann-Christin Andersson25 september 2014 kl. 23:00

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  9. Tack allihop! Om ni känner er inspirerade, inspirera andra och låt oss tillsammans förändra för många barn <3 Skriv gärna till mig och berätta om blogginlägget gett några konkreta förändringar. Skriv här eller till mailen; till.kullerbyttan@live.se
    Ha en skön helg, allihop!

    SvaraRadera
  10. Fy tusan vad BRA skrivet och vilken fantastiskt inspirerande miljö! :) Blir 'ända in i själen'-glad av ditt inlägg. Tack!

    SvaraRadera
  11. Hejsan jag undrar vad dom gula/röda stora kuberna är gjorda av? Eller vart ni köpt dom? :)

    SvaraRadera
  12. Bra skrivet och inspirerande :)

    SvaraRadera
  13. Bra skrivet och inspirerande :)

    SvaraRadera
  14. Linda när jag läser om pedagogiska miljöer här ovan och hur jag själv har kämpat för att presentera en inbjudande miljö för lek och utveckling och lärande. Blir både ledsen och glad. Ledsen för allt motstånd och bristen att inte få med mig arbetskamrater på färden som har varit livsviktig i min yrkesroll, i mitt tänk. Att ha läroplan i fickan. Det går inte att genomföra själv, då haltar verksamheten. Man behöver varandra för att diskutera, prova, ändra och srändigt vara beredd att omvärdera och förbättra efter utifrån barnens behov, Upplevelsen av barns glädje och intresse när de intar sin miljö är ovärdeligt att få vara med om och är så stimulerande till att vilja fortsätta utmana. Jag upplever och tror att innerligt att barn lär hela tiden i sin miljö. Ett pussel kan vara mycket lärande om viljan finns att se det och göra något av det. Att pusslet har sin plats på hyllan bland andra pussel med spännande i bilder, som ev. symboliserar någon aktuell saga eller tema som intreserar barnen ellet bara nonsen! (nu tog jag bara ett ex för att visa vikten av det enklaste i material i miljön). Nu är vi alla pedagoger inte lika i vår proffession vi tolkar o tycker olika som kan vara en tillgång ibland? tror ibland att jag är skadad när jag ser en leksaksbil som pedagogisk vilken typ av fordon, färg, sortering, antal hjul, viktig i kommuniktion, genus. I hemvrån där barnen kan få fina och viktiga möten för kommunikation och social utveckling där finns våra besjälade "gosedjur och dockor" som är med vid alla möjliga möten i miljön och aktiviteter. Det händer att de sitter och väntar i hallen när barnen kommer på morgonen. Delar man inte den pedagokiken och metodiken blir det förstås konflikter tillslut och i längden blir barnen lidande. Jag tappade en hel del av min ork att leda och utveckla oss mot gemensamma mål. Det blev allt svårare att samabeta och när jag tillslut tröttnade på att komma till barnens miljö på morgonen och kliva över barnens teckningar på golvet, de sorterade färgpennorna och kritorna ligger på golvet och saxar ligger här och där på olika hyllor. En del av de vackra burkarna med sorterade pärlor är blandade och pärlor ligger på golvet. I nästa rum ligger barnlitteratur på golvet lite här och där. I bygglådan ligger också en bok och alla bilar och billådan ligger upp och ner på golvet. I hallen ligger stövlar och skor huller om buller. Ja,ja kanske jag är grinig och inte kan samarbeta för det är det som jag fick höra som ansvarig pedagog. Jag slutade och lämnade "mina" kreativa och lärande barn med sorg som fortfarande sitter som en tagg i hjärtat. Men det som glädjer mig oerhört mycket mycket mycket som ger mig hopp är att följa Pedagogiska kullerbyttan. Det är så förskolan ska vara.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ledsen jag blir av dina erfarenheter. Det är dock erfarenheter som jag tror många brottas med. Att orka hänga i, att våga stå upp för miljöer som är ett pedagogisk verktyg. Barnen behöver en förskola som står upp för dem och deras lust att utforska och erövra och det gäller även för oss som pedagoger. Vi måste också känna oss som del av ett sammanhang där vi får utvecklas, prova, ompröva och nå djupare i vår förståelse. Jag hoppas du har hittat en ny plats och att du kan hämta kraft här. Vet också att det finns många som gör riktigt bra förskola varje dag. Vi får inte rikta blicken mot det som hindrar oss utan ta nya tag i det vi kan.

      Radera