11 mars 2012

Hur kan vuxna få vara nyfikna och delaktiga utan att fastna i förevisandet?

Jag tänker mycket på detta. Det feta öppna frågorna (som Anne-Marie Körling brukar utrycka det :) kräver mycket tankeverkstad och är ett sätt att öva sig på att ställa frågor där du som lärare inte vet svaren.

Att berätta om det man gör eller hur man tänker är för barnen (upplever jag) något som de inte är vana vid. Vuxna ställer inte ofta sådana frågor. Hur svarar man när någon säger, vill du berätta något om din bild/ ditt bygge/ din lek/ din tanke. Det kräver en förmåga att med ord gestalta något abstrakt som just sin tanke. Jag vill hitta sätt att komma med input och inspiration till barnens görande. Hur hittar jag i mig det som jag t.ex. gör i miljön. Hur blir jag en aktiv aktör? (Å Bertil säg nu inte att jag är en hopplös lärare, jag vet vad du vill, jag vill få mina barn att lära sig använda sitt eget huvud ;)  Jag vill bli ett motstånd.

 Hur tänker ni?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar