6 aug. 2013

Fortfarande semestertider....

Jodå, här är det ledigt denna veckan med fast det är klart att jag tänker mycket nu på vad som ska hända i höst. Hela sommaren har det stått en stor kasse i förrådet hemma hos mig där jag stoppat grejer som jag kan behöva på förskolan. Mestadels återvinningsmaterial. Allt från mjölkdunkar (jo vi köper icke homogeniserad mjölk i plastdunk nu!) till min sons plastremsedraperi som han tröttnat på. Samla är min favorit. Det finns så mycket runtomkring oss som är spännande att använda i förskolan. Alla genomskinliga plastbyttor går också i kassen liksom utbrända värmeljus och petflaskor. Ja det är bara fantasin som sätter gränsen, och ibland också säkerhetsaspekter när det gäller farliga ämnen.  Detta med returmaterial är något jag verkligen vill utveckla till hösten. Jag funderar på hur jag ska skapa kontakter och vilka företag som kan vara intressanta att kontakta. Min strategi blir att helt enkelt lyfta luren och berätta min tanke. Detta är något som skulle kunna engagera barnen också. Vad behöver vi, vad kan vi få? Hela returtanken tilltalar mig!

Idag var vi och lämnade av en hel del grejer på förskolan. Åkte först förbi min sons förskola och skänkte lite grejer där och sen vidare till min. Jag fick enastående uppbackning av min man när jag skulle bygga kuberna jag skrev om i inlägget På väg mot stora torget. Idag kapade vi 12 st bitar av ribborna och skruvade tillsammans ihop två ramar med vinkeljärn i hörnen för stabilitet. Alltihop åkte med till förskolan. Vi hann tyvärr inte skruva ihop kuben helt idag, får göra det en annan dag i veckan.








Jag tror det kan bli mycket spännande med kuben i kombination med tygen, plastbanden, ljuset och framför allt barnens fantasi. Tanken kom från början om möjligheten att bygga stort på torget. Våra barn har en längre tid gillat att bygga stora grejer, bilar, flygplan, rymdskepp och hus som de kan vara i.  Därför slog mig tanken om att skapa konstruktioner som barnen skulle kunna använda som stommar för att bygga stort. Första tanken var av kvastskaft men det blev för instabilt. De funkar som tillbehör. Jag behövde ha stabilare stommar. Vi har byggt en nu. Jag funderar på flera men vill se hur det blir i barnens händer först. Jag fick höra från min kollega att hon köpt tyg åt kuben, både svart som var helt tätt (för att kunna skapa ett mörkt rum) och vitt lakansväv som ska gå att projicera på (stillbilder, rörliga bilder, ljus, färg, osv.). Det ska bli spännande att se hur barnen tar sig an detta och vilka ingångar jag och mina kollegor kan hitta i deras utforskanden.

Spännande! Men först, lite mer sånt här...


30 juni 2013

Bygger en textilateljé

En textilateljé ska också växa på torget. Fick fin inspiration av en twitterkollega, delar med mig av några bilder till er som går i textiltankar :)

Alla bilder kommer frånhttp://www.buzzfeed.com/alannaokun/things-to-do-with-bits-of-leftover-yarn

Tack Ann!














På väg mot stora torget


Efter en vecka i sjuksäng :/ har jag nu äntligen börjat komma igång och planera för introduktionsmiljöerna till hösten på stora torget. Jag har ju med mig nästan hela barngruppen från Möjligheten och har arbetat med halva barngruppen på Utmaningen så jag har en del historia på barnen. Utifrån denna och vad vi har arbetat med har jag börjat tänka lite på vad jag vill/kan erbjuda dem.

Jag har en idé som jag tänkte dela med er. Jag fick den eftersom min kollega hade byggt med långa kvastskaft med barnen, de hade surrat ihop dem med tjocka gummiband. Jag tänkte konstruera tre (?!) kuber av kvastskaft. De ska vara separata så att barnen kan flytta runt dem. Med dessa kombinerar jag erbjudanden med tyg, genomskinligt och ogenomskinligt, svart och vitt och en OH med genomskinligt och ogenomskinligt material, färgat och ofärgat. Jag tänker att det finns möjlighet för barnen att bygga rum och sedan använda ljus/skuggor för att förändra dessa, vad tror ni?

Vidare kan man tänka att utmana med färgat cellofan i stora bitar, remsor av tyg och plastband, ballonger, plastväxter, ficklampor...tja...

Vad tänker ni? Får ni andra idéer eller referenser av dessa tankar?

Jag hoppas kunna fota lite för att visa er hur jag bygger miljö. Jag ska försöka göra det lite steg för steg och berätta hur det ser ut, vad jag förändrar, hur och varför. Följer ni med?


12 juni 2013

Demokrati eller anarki?


"Subjektivitet, olikhet, delaktighet, lärande, estetik, lek, glädje och kunskap är värden- ideal, som alla människor föds med och strävar mot. Men dessa värden behöver fostras så de går att använda/---/ förskolan är inte till for att förmedla information, instruera eller förbereda for yrkeslivet, utan för att fostra." 

Carla Rinaldi, intervju i Tidningen förskolan 2000

Jag upplever att många pedagoger i sin iver att arbeta med lyssnandet glömmer bort fostrandet och det blir mer anarki än demokrati och solidaritet i barngrupperna. Att själv välja och vara fri kräver också att man har möjlighet att ta det ansvar som kommer med. Frihet enkom kan bli anarki där de som hörs mest och syns mest får all plats och skapar sina egna regler. Mobbing och uteslutande, kultur av starka hirarkier kan också skapas. Där inga ledare finns skapas alltid andra ledare som kan vara på gott eller ont för gruppen. Pedagogernas ansvar är att vara goda ledare, att lyfta och se alla barn och synliggöra de värderingar som förskolan vilar på, som samhället vilar på. 

På vilka sätt stöttar och leder vi vuxna arbetet med de demokratiska värdena? 



Jag tänker att det handlar mycket om organisationen, hur vi pedagoger organiserar för att barnen ska kunna uppleva och utforska möjligheter att samarbete, att föra dialog, att förhandla osv. Det behöver finnas tid och plats för detta. Vea Vecchi skriver följande i Att göra lärandet synligt,

"Om färdigheter som samarbete och förhandling bedöms som viktiga i ett samhälle, så är det nog i förskolan och skolan som sådant lättast kan utforskas och tränas"

Vi behöver förstå vikten av gruppens sammansättning och gruppera barnen på olika sätt vid olika tillfällen, utmanar dem med uppgifter att lösa tillsammans, skapar grupper utefter vilka vi tror kan lyfta varandra och sedan genom att lyssna och spionera på barnens arbete vidareutveckla konstellationerna för kommande tillfällen. På detta sätt tänker jag att vi kan skapa möjligheter för alla barn att uppleva sig som en tillgång i gruppen, att tillsammans uppleva ömsesidigt beroende, att få skapa, tänka, trivas och glädjas tillsammans. 

Sedan tror jag att det handlar om att ge barn strategier. Hur de kan handla vid olika tillfällen, när de vill presentera en idé, vid konflikt, när de känner sig orättvist behandlade, när de behöver organisera ett grupparbete osv. 


Hur gör ni?

Att prata eller att inte prata

Hur arbetar vi med balansen?

Prata eller vara tyst? av Mira Banjac Lärarnas Nyheter 



Vad tänker ni?

Forskning om förskolans fysiska miljö.

Ett litet tips på en doktorsavhandling av Sofia Eriksson Bergström på pedagogiska institutionen vid Umeås Universitet Rum, barn och pedagoger -om möjligheter om begränsningar i förskolans fysiska rum. 

En notis ur Tidningen förskolan;


Läs och fundera! Det ska jag göra :)

"Att bygga sina egna vingar"

Vår uppgift, att tillhandahålla möjligheter för barnen att bygga sina egna vingar....

Tack Andrea, och barnet som byggde vingarna för inspirationen!

bild Andrea Hedenskog

Post-it-visioner

22 maj 2013

En dag proppfull med pedagogiska visioner

Den 26 april träffades för första gången de personer som tillsammans skulle påbörja arbetet av att forma nya pedagogiska visioner för Partille kommuns nya mötesplats. En mötesplats för gränslöst lärande där alla ska kunna mötas och växa tillsammans. Låter storslaget och kanske på snudd lite galet, men visioner måste våga ta klivet ut i det okända för att kunna bryta ny mark. Det gjorde vi verkligen denna fredag. Tillsammans fick vi först information om hur dagens upplägg var och ledorden Kreativt, Framåt, Prestiglöst och Roligt skulle slå an klangen för hur vi skulle ta hand om uppgiften som ålagts oss. Vi var indelade i åtta olika grupper kring de åtta torg som ska blir de fysiska platser som ska inbjuda till dessa möten.  Vår första uppgift blev att möta så många nya människor som möjligt under fikat och prata med dem om vilka förväntningar de hade inför dagen. Det var spännande att möta allt från pedagoger från alla olika stadier (fsk-universitet), bibliotekarier till styrelseordförande i idrottsföreningar. Alla var där för att tillsammans med alla våra olikheter hitta väga för att mötas.


I den grupp jag blev placerad i, Estettorget, blev diskussionerna intensiva, härligt fantasifulla och fulla av möjligheter och drömmar. Denna första gång hade vi inga yttre begränsningar utan fick tänka helt utifrån våra önskningar. Vad hade vi gjort om allt var möjligt? Vi pratade mycket om hur material och miljö skulle ge möjligheter åt människors utryck och tankar. Hur Estettorget kunde bli en plats där uttryck kunde få riktiga mottagare, där människor kunde mötas runt material, dela erfarenheter och känna att det finns möjligheter att göra verklighet av sina visioner och önskningar. Vi pratade om hur det skulle finnas möjlighet att ha pågående projekt som bjuder in till gemensamt skapande. Att det skulle kunna bli en plats för fortbildning, för delandet av tankar och teorier. Vi pratade också mycket om fysisk miljö, hur man kunde skapa en miljö som är flexibel. En miljö som kunde vara pågående verkstad, utställningsyta, yogaplats, föreläsningsplats, dansytan....

Till Estettorget kommer också ett stort kök kopplas och vi funderade mycket på hur matlagning kunde knyta samman människor. Vi pratade om hälsa ur ett helhetsperspektiv både fysiks och psykisk. Vi pratade också om hållbar utveckling, hela tanken med att i skapande arbeta mycket med returmaterial, koppla företag till insamlandet, arbeta med giftfria, biologiskt nedbrytbara material. Vi pratade också om att få tillgång till att odla egen mat att tillaga i kötet. Att kunna få se hela processer.

Grunden till allt var hur vi skulle kunna samla de olika erfarenheter som de människor som hittade till torget bär och hur vi skulle kunna agera för att sammanföra människor som kunde behöva varandra i sina processer, allt för att skapa möten och meningsfulla sammanhang.

När jag åkte hem på eftermiddagen var huvudet sprängfullt. Det kändes verkligen som att hjärnan hade fått sig ett träningspass som hette duga. SÅ spännande! Jag ser fram emot att få vara en del av detta, att verkligen få dela pedagogiska visioner med andra som har tagit stora kliv utanför den berömda lådan. Tack för det!

Vad kan ett torg bli?

Jag hade i slutet av april förmånen att lyssna till Christina Nilsson som är torgetpedagog på förskolan Trollet i Kalmar. Christina har, som första torgetpedagog i Sverige nu formulerat sin och förskolan Trollets process i att skapa torget som mötesplats och rollen torgetpedagog.

Vi fick först höra om hur förskolan Trollet hade byggts och hur barn, pedagoger och föräldrar alla varit involverade från början. Christina berättade om att gamla Trollet hade haft en torgliknade yta redan före nya trollet byggdes och att man funderade mycket på vad denna yta skulle användas till.

Jag plockade upp Elisabeth Hultman-Nordins bok "Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande" dagarna efter föreläsningen och slog på måfå upp ett ställe. Det visade sig handla om barnstugeutredningen som gjordes på 70talet där det fanns riktlinjer för hur förskolorna skulle byggas. Redan då pratade man om dessa ytor som då kallades lekhallar, där ytan skulle vara till för att barnens lekmiljöer skulle få vara tillgängliga. Sova och äta skulle man göra på avdelningarna och sedan skulle dessa lekhallar vara platsen för aktivitet. Rum i rummen och material som fick lov att vara skräpiga skulle prioriteras här. Jag funderar på om man någonsin har "förstått" dessa tankar. Lekhallarna användes (enligt min erfarenhet som barn och även det jag kan se idag) för rörelse, utrustades lite som gymnastikhallar, inte på det sätt som barnstugeutredningen föreslagit.


Åter till Christina och Trollets förskola. Hon beskrev hur pedagogerna tillsammans hade gjort ställningstagande om organisationen vilken bl.a. innebar att de är en torgetpedagog, en utepedagog och en ateljerista "utöver" de pedagoger som tillhör grupperna. Detta innebar att de inte kunde ta in vikarier utan fick arbeta med de pedagoger de hade. Christina beskrev det så starkt när hon sa att under morgonmötena då pedagogerna möttes upp och delgav varandra planerna för dagen så kunde de ibland titta på varandra och säga, -  Nej, vi går tillbaka till det vi hade förut, detta är för svårt! men att de då hade hållit fast i varandra och återgått till planen för att verkligen stå kvar i sina ställningstaganden och ge organisationen den tid den behövde för att etablera sig, för att kännas bekväm. En väldigt viktig del tror jag när man genomför stora förändringar, att diskutera och komma överens (skriva ner) och sedan hålla fast. Det är så lätt att fastna i gamla tankar för att de är bekväma, lätta, vanemässiga men om vi vill göra förändringar som verkligen betyder något så kommer de också vara svåra det första eftersom de bryter ny mark.


Christina berättade om hur de tillsammans arbetat fram en verksamhetsidé som bygger på ett antal värdeord som de vill att hela deras verksamhet ska genomsyras av (ovan) . I allt de gör. Jag gillade att det blev så konkret! Det är så lätt att formulera en massa tjusiga ord men man kommer igen vart förrän man rent konkret kan visa på hur det blir i verkligheten. Christina berättade om hur hon t.ex. kan ta en konkret sak som en bygghörna och fundera över värdeorden där. Hur kan man skapa en bygghörna som bygger på delaktighet, som visar mångfald, meningsskapande osv? Jag tänker att vi kan inspireras av Trollets förskola här, att verkligen gå på djupet i våra miljöer och vårt material, i det som barnen är i varje dag. Vågar vi titta så nära på vår verksamhet? Jag tänker att det är väldigt intressant att göra detta för det ger väldigt konkreta saker att diskutera. Christina var noga med att allt måste få ta tid, att det är en process.

Christina berättade sedan väldigt konkret om hur torget är uppbyggt. Vi fick följa med bild för bild genom deras torg och hon beskrev hur de tänker kring material- tillgänglighet, vad de väljer och varför. Genomgående var det tydligt hur mycket utarbetade tankar det fanns kring valen av material, hur de kunde förflyttas eller inte och hur barnen påverkade vilka material som behövde tillföras eller skulle plockas bort. De lade mycket vikt vid estetiken- att miljöerna var inbjudande och tilltalande för barnen. Liksom att det alltid skulle finnas spännande saker som erbjöds på torget. Som Christina sa, även om man kommer kl 6.00 till torget (de öppnar där) så ska man erbjudas något som man blir nyfiken på. Jag tänker att det är så viktigt att miljöerna är ordnade och tilltalande, för att barnen ska känna att de är viktiga, att deras förskola är viktig.

Många förskolor byggs idag runt torg utan att man som pedagoggrupp har gjort några ställningstagande för det. Många är de som kämpar med hur dessa ytor kan fungera. Tänk om fler fick ta del av Trollets process. Vi måste hjälpas åt att förstå för jag tror verkligen på idén med torg men den kräver en kompetent organisation. 

Mycket intryck och mycket tankar väckte Christina och hennes kollegor. Tack!