6 nov. 2014

Johannes Lunneblad-mångfald i förskolan – säger vi en sak och gör en annan? #fskriks14

Johannes Lunneblad är forskare och författare till boken ”Den mångkulturella förskolan. Motsägelser och möjligheter”. Han har forskat på hur man arbetar med begrepp som mångkulturalitet i förskolan genom att vara på plats en längre tid i en förskola och studera hur lärarna pratar om och skapar innehåll kring begreppet. 

Johannes forskningsresultat är ganska så sorgligt. Det han såg var att lärarna utgick från sin egen kultur som norm och valde själva ut de som uppfattades som annorlunda i sin barngrupp, de som hade föräldrar som kom från andra länder.Etnicitet blev det enda uttrycket för kulturen. Utifrån förslag som de själva uppfattade som kulturellt betingade så som högtider, sånger och ramsor bad de sedan föräldrarna bidra. Johannes ifrågasatte varför man inte först pratade om begreppet kultur, vad det innebär och vad kultur är för att sedan göra detsamma med begreppet mångkulturalitet. 

Jag kopplar direkt till Ulla Wiklunds föreläsning där hon ber oss vidga normen. För att få syn på normen så måste vi först ha förståelse för att den finns och synliggöra vad som är normala föreställningar hos oss och var dessa kommer ifrån. Vi måste förstå att vi är en del av en fostran, en kultur ett sätt att sortera och kategorisera. 

Johannes lyfte problemen med att göra någon till "den andre". Genom att lyfta vissa grupper på det sättet så sorterar man också ut dem från att tillhöra vi:et. Genom att be ett barn som kommer från Finland att rita "sin" flagga så berättar vi också för barnet att den svenska flaggan inte är deras flagga. Kan man inte istället ha flera kulturella identiteter? Kan man inte vara svensk och finsk samtidigt? När får man sin kulturella identitet och vem bestämmer det? Jag tänker att detta är högaktuellt då vi lever i ett samhälle idag där dessa frågor har lyfts. Det har också blivit en stor fråga om vad som egentligen är svensk identitet, svenska traditioner och svensk kultur. Varför har vi ett behov av att sortera oss i kulturella identiteter? Behöver vi veta vem den andre är för att kunna synliggöra vad vi inte är? Vem blir den andre och vad får den andre för villkor i samhället? 

I Johannes forskningsprojekt kom tillslut några av pedagogerna fram till att det ju faktiskt var så, att alla barn hade olika kulturer och att det inte handlade så mycket om att man kom från ett annat land. Alla hade ju sina "hemkulturer" som pedagogerna kallade det. Johannes menade att när man får syn på detta så blir det också en större förståelse för att kultur inte bara byggs utav de normer man befinner sig i utan också de man skapar själv i sin familj. Kultur handlar inte bara om etnicitet men vi gör det ofta till det. V säger kanske att vi inte kan arbeta mångkulturellt när vi arbetar i områden där vi inte har familjer som har invandrat till Sverige när vi i själva verket har lika många olika kulturer i de grupper som vi ser som homogena. 

Jag uppfattade det som att Johannes blev lite missuppfattad av några pedagoger som arbetar i mångkulturella områden (vem gör inte det...egentligen?) De ville (enligt min tolkning) berätta att bilden av förskolan, så som Johannes sett den i sin forskning, inte var sann. Jag tänkte att Johannes inte var ute efter att porträttera någon sanning utan att lyfta ett problem om vad kultur är, vem den andre är och få oss att tänka på hur vi sorterar och pekar ut den andre genom att hålla vår egen kultur som norm. Istället behöver vi se att alla familjer, alla individer har sina kulturer, vi behöver diskutera vad kultur är, eller kan vara. 

Vi behöver vidga normen. 





1 kommentar:

  1. Spännande och komplext. Vårt pedagogistanätverk kommer att arbeta tillsammans med den person som har en stödfunktion i stadsdelen när det gäller jämställdhet och normkritik. Vi kände att vi behöver problematisera begrepp som kultur, etnicitet och identitet. För att inte gå rasismens ärenden, eftersom det är de orden som används idag i rasistiska rörelser. Samma begrepp som vi har i vårt uppdrag i förskolan. Vi har bara hunnit träffas en gång men hon gjorde mig medveten om att utan normkritik så ser vi inte de värderingar och den makt som finns mellan raderna. Och som gör något med oss.

    I vårt samtal om mötet med olika familjer. "Vi måste möta personerna. Vi lyfter oss lite och försöker tänka i ett normperpektiv. Om vi tänker på hur vi tänker, så får vi syn på saker. Vi kopplar tex aldrig homofobi till den svenska kulturen. Då kopplar vi det till personer."

    SvaraRadera