"Vem brydde sig om ett skapande barn med hemliga låtar?"
Med denna fråga inledde Ulla Wiklund sin föreläsning Skapandets och reflektionens kraft i och för förskolan. Hon berättar om sin barndom, hur hon i hemlighet skrev låtar för det var hennes skapande uttryck.Vem ser barns språk och barns utryck som viktigt? Borde inte vi göra det, vi i förskolan?
Så här presenteras Ulla Wiklund på hennes hemsida:
Ulla Wiklund är uvecklingskonsult med inriktning på skolutveckling, pedagogik, estetik, kultur i skolan och språkutveckling. Hon har tidigare varit utvecklingskonsulent vid Rikskonserter och innan dess undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling. Där ansvarade hon för regeringsuppdragen om kultur och estetik i skolan, bibliotek och nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Ulla har också verkat som lärare och forskare på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i rytmik, metodik, didaktik och pedagogik. Hon är utbildad rytmiklärare och har i tolv år undervisat i såväl musikskola som för- och grundskola. (källa www.ullawiklund.se)
Ulla sjunger sig igenom sin föreläsning, med små sånger och tunn ljus röst blir det kusligt när hon sjunger om barn som ska få ris, som ska glädja sina föräldrar som ska vara rena och hela.
Ulla lyfter var vi kommer ifrån;
"Vi kommer från en syn där barn ska tycka om ekorrar, kantareller och vara glada."Vi har fostrats in i denna norm om hur barn ska vara, hur vi kan bryta oss loss från den? Om vi inte blir medvetna om det, om vår egen syn på hur barn är, vad man ska förvänta sig av barn, hur de ska fostras så vet vi inte var vi har vårt utgångsläge. Vilka sånger vi väljer, och vilka böcker vi läser eller inte läser handlar mycket om våra rädslor. VÅGAR vi välja utmaningar?
Återkommer mina vänner! Nu är det dags för Johannes Lunneblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar