Min första reflektion är hur viktigt det är att den digitala miljön byggs ut i förskolan. Att man som Markus uttryckte det, inte ska behöva leta efter den där sladden, allt ska finnas på plats. Vi kan inte värja oss utan måste förhålla oss till digitaliseringen.
Vi måste se på tekniken som vi ser på andra typer av material i förskolan. Hur erbjuder vi det?
Sölve berättade om hur de hade en fyraårig plan för den digitala utvecklingen. Som om vi kunde vänta i fyra år, sa Markus. Jag tänker att vi hittar idéer och använder dem och lär av vårt handlande. Våra planer måste omkullkastas, förnyas, tänkas kring, vara levande. När det händer får vi följa med.
Markus beskrev hur de tänker kring vad de utvecklar i de digitala miljöerna. Att man på 1årsavdelningen har tillgång till en webbkamera som filmar rummet och bilden projiceras på väggen. De använder webcamtoy.com Vi får se film av barn som rör sig ut och in i bilden, målinriktat, utforskande, skratt, tjut, rörelse. Jag tänker på uppfattningen om kroppen, om mig själv, om rörelsen, om tekniken som förstärker och förbryllar. Vilka miljöer tänker vi att barnen kan hantera? Vågar vi utmana våra egna tankar om vad barnen kan utforska? Ja säger jag, det måste vi våga!
 |
| En karta över internet |
 |
| Vart befinner du dig i ditt utforskande? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar