Mediepedagogik på barnens villkor- ett demokratiarbete!

Mediepedagogik på barnens villkor handlar om det pedagogiska förhållningssättet i arbetet med digitala verktyg i förskolan och de tidiga skolåren. Den ger både teoretiska och praktiska perspektiv på vad mediepedagogik kan innebära, med koppling till läroplaner och forskning.Antologins redaktör Ulla-Karin Lundgren Öhman, förskollärare och mediepedagog i Piteå, har valt ut förskollärare och mediepedagoger, forskare och föreläsare som liksom hon själv berättar om sina erfarenheter av varför och hur digitala verktyg kan användas. Förhoppningen är att boken ska inspirera läsaren till ett mediepedagogiskt arbetssätt i den egna verksamheten.  Mediepedagogik på barnens villkor vänder sig i första hand till alla som arbetar i förskola, fritidshem och de tidiga skolåren.

I boken Mediepedagogik på barnens villkor har Ulla-Karin Öhman sammanfört så mycket kompetens inom ett område som många brottas med  förskolan just nu- digitala verktyg och hur, vad och varför? Ulla-Karin fick frågan av Lärarförlaget att skriva boken och valde att göra den till en antologi något som jag tycker är ett mycket klokt val och som också representerar den linje i vilken jag har uppfattat Ulla-Karins ställningstagande kring pedagogik- vi skapar kunskap tillsammans.
Jag träffade Ulla-Karin första gången på SETT 2013 då jag var där som bloggare i Blogger Corner. Sen har jag även lyssnat till Ulla-Karin på SETT2014 då hon mycket starkt lyfte mediedpedagogik som en demokratisk rättighet för barnen, en hjälp att erövra medier som de dagligen blir "utsatta" för.

Boken startar just med dessa tankar i förordet där Ulla-Karin beskriver hur hon saknat en bok om mediepedagogik med ett djupare perspektiv på vad det kan vara i förskola och förskoleklass. Hon har samlat sina medförfattare utifrån föreläsningar hon har gått på och när hon verkat i sociala medier som Facebook och twitter. Ulla-Karin har också lyft fram sina kollegor som hon arbetat och fortbildat   i CMiT (Centrum för media och IT i förskola grundskola och särskola). I den långa listan på kloka pedagoger hittar vi bl.a. Erika Kyrk Seger, Markus Bergenord, Martina Lundström och Anna Stigsdotter för att nämna några. Även forskningsperspektiv kommer in med hjälp av Susanne Kjällander som forskat på lärplattors användande i förskolan. Med Ulla-Karins slutord Barn kan! går vi tillsammans in i Medeipedagogik på barnens villkor.

Boken ger mig direkt en känsla av att här är det barn som står i centrum och inte vuxna. De vuxna brottas med hur, vad och varför medan författarna visar hur barnen hela tiden visar vägen. Vi får läsa om ett förändrat lärarskap där Erika Kyrk Seger beskriver för oss att lärarollen inte är vad den har varit, att vi inte kan fortsätta tänka och göra på samma sätt. Vi kan inte lyfta in digitaliteten i det vi gör nu, vi måste förändra det vi gör nu utifrån digitaliteten. Erika lyfter ansvaret vi lärare har i att dela med oss av och ge barnen digital plats som hon uttrycker det. Flera av författarna beskriver också hur världen förändrats drastiskt under några få år och frågar sig hur vi ska förhålla oss till detta och vad det kan ge barnen.

"Datorer, smartphones och lärplattor bjuder in till en lättillgänglig kommunikationsarena, som vi i förskolan har mycket att vinna på att nyttja. Genom att använda dessa verktyg kan vi utveckla vårt arbete med delaktighet, kommunikation och samspel"  

Anna Stigsdotter 

"Barnens eget mediepedagogiska arbete gör att de växer, både som medieproducenter och som mediekonsumenter. I ett större perspektiv växer de även som medborgare. "

Ulla-Karina Lundgren 

I boken får vi både följa länge och kortare projekt som barnen drivit med hjälp av olika digitala verktyg. Skype, Minecraft, berättande med hjälp av film, matematisk och naturvetenskapligt utforskande med hjälp av dokumentkameror, QR-koder, Geocahing m.m. Författarna hjälps åt att ta ett brett grepp om olika digitala verktyg men har alla samma innehåll- barnens. Här finns inget "apptipsande" utan mer fokus på innehåll. Erika Kyrk Segers App-analys finns med som hjälp för er som är i börja med ett utrensande i appträsket.

Förutom alla dessa intressanta och tankeväckande projekterande som barnen håller på med får vi också tankar om hur vi rent praktiskt ordnar in de digitala verktygen i den pedagogiska miljön och gör dem tillgängliga för barnen. För som Ingela Åström skriver; Organisation är också pedagogik! Markus Bergenord lånar begreppet KISS från designtänkande, Keep It Simpel Stupid eller som Markus har utvecklat det Keep IT simpel stupid, i arbetet med miljö för IKT i förskolan. Enkelt är inte alltid så lätt men en spännande utmaning, som Markus skriver. Han ger en inblick i hur vi kan låta det digitala möta det analoga och utforska det tillsammans med barnen. Han beskriver bl.a. deras arbete med att börja med de yngsta och deras utforskande av ljuskuben som de byggde och experimenterade runt för att göra projektion flerdimesionell. Ingela Åström lyfter också estetikens betydelse i lärandet och utforskandet när hon skriver;

"Estetiken skapar möjligheter för människan att gestalta och illustrera sina hypoteser och erfarenheter. Den ger tillfälle att förmedla våra innersta tankar. Att kommunicera färdigheter och utforskanden genom olika uttryckssätt, det vill säga att få vara och ta vara på sitt bästa jag, är en demokratisk rättighet. "

Så till forskningsperspektiv och etiska perspektiv.
Susanne Kjällander tar tydligt avstamp i ställningstagandet om det kompetenta barnet när hon berättar hur hennes forskning visat att förskolebarn i alla åldrar, även de allra yngsta -ettåringarna, har tydliga syften med sina aktiviteter med den digitala lärplattan. Hon visar med exempel hur små barn förstår filmens språk när de får möjlighet att producera själva. Susanne tar upp begreppet "emergent literacy"som för 30 års sedan dramatiskt förändrade synen på barns literacy (läs och skrivkunnighet) då man kunde visa att skriftspråket synliggörs redan i de allra yngstas aktiviteter, att de gradvis skaffar sig kunskaper om läsande och skrivande. Susanne tar nu grepp om begreppet digital literacy och beskriver att det handlar om

"..sociala sammanhang med färdigheter  och kompetenser för en hel uppsättning av samtidiga kommunikationsformer, producera språk med hjälp av alla de resurser som görs tillgängliga via exempelvis lärplattor och internet. "

Hon menar att barns handlingsutrymme vidgas i den digitala lärmiljön. En mycket spännande och viktig tanke tänker jag! Susannes forskning visar att relationerna mellan barn och vuxen blir, som hon beskriver det, horisontella och att rollerna till och med bli ombytta där barn och vuxna utforskar literacy och lär av varandra. Jag tänker att det är mycket detta som pedagogerna idag är rädda för. De tappar kontrollen och måste sätta sig i barnens utforskande sits. Susanne ser i sin forskning exempel på hur barnen designar nya ord, skapar utrymme för att dela sina erfarenheter och att barn i största del är producenter istället för konsumenter i arbetet med lärplattan.

Sist men inte minst tar Martina Lundström vid och kastar oss direkt in i de etiska ställningstagande vi möter när vi arbetar med detta ständiga flöde av bilder. I sista kapitlet En pedagogik med barnets röst problematiserar Martina kring barns integritet, hur vi tillsammans i de bilder vi producerar också skapar en bild av barnet och bör tänka noga kring vilken bild vi förmedlar och hur barnen ställer sig till detta.

"Mediepedagogik kräver vuxna som ger barnen tillgång till utrustningen men inte lämnar dem ensamma i sitt användande av den."

Martina uppmanar oss att skapa mötesplatser för etisk diskussion och föra upp frågor som Hur beter vi oss när vi dokumenterar varandra? Hur bör vi bete oss när vi använder det som barnen producerat? på agendan. Hon vill att vi ska prata om avsikten med dokumentationen och vill rikta kameran mot barnens handlande istället för mot deras person. Hon uppmanar oss också att sätta kameran i barnens händer.

"Att låta barnen vara de som står bakom exempelvis kameran ger oss deras blick på sin omgivning på ett helt annat sätt än när det är vi vuxna som dokumenterar barnet i sin miljö. På så vis blir de digitala verktygen även ett stöd för oss pedagoger när vi ska försöka tolka barnens egna perspektiv, och skapa en pedagogik som talar med barnets röst"

Det är precis det författarna har gjort med Mediepedagogik på barnens villkor. Här finns så mycket samlad kompetens och erfarenhet i arbetet med mediepedagogik i förskolan, precis vad vi har väntat på! Alla som är intresserade av barns delaktighet och inflytande borde läsa boken, här finns barns meningsskapade i en digitalt kontext. Kliv in i barnens verklighet, och gör det nu!

Boken kan förbeställas HÄR och släpps i början på december!