28 nov. 2012

Sinnligt


Dagen idag;

Tillsammans med pulverfärg- lent och skört, dammigt, skrattigt, färgsprakande, förväntansfullt!

Tillsammans med varm play-doug och mjöl-varmt,kletigt, torrt, salt, blött, strävt, mjukt, fantasifullt, runt, platt...

Sådant lämnar spår i hjärtat. Det övar upp en känslighet för livet. Det, Jan Björklund, går inte att mäta men är det viktigaste mest värdefulla vi kan erbjuda våra barn.

24 nov. 2012

Pedagoger upplever materialens möjligheter



I Kärra har man på Solgläntans förskola ställt iordning några olika ateljér för skapande inom olika språk (måleri, musik, teknik, ljus, skrot, luft....några som jag kommer ihåg) och låter tvärgrupper av pedagoger från olika förskolor mötas där och tillsammans utforska materialens möjligheter. Detta för att utmana pedagogernas kunskaper om olika typer av material samt att ge dem en möjlighet att sätta sig i en roll som utforskare istället för pedagog.


Detta tänker jag är en spännande tanke från pedagogistorna i Kärra och en värdefull erfarenhet för alla de pedagoger som möter ateljérna. Jag tänker också att det är ett  konkret sätt att arbeta med kollegialt lärande, lustfylldhet och meningsskapande för pedagogerna. Hur ofta känner man inte att man pratar/analyserar sönder vårt uppdrag? Här får man leva det man tänker och sätta sig i upplevelsen istället. Jag tänker att det är viktigt att vi tänker ofta och mycket på hur det sätt vi förändrar vår tanke eller gör nya ställningstagande påverkar barnen konkret.


Vad jag förstått så är detta arbetet mycket uppskattat av pedagogerna och många har fått nya ingångar till hur de kan arbeta med barnen och hur de kan förstå det barnen gör. Jag följer detta med stort intresse och hoppas att flera sådana kreativa mötesplatser för pedagoger växer runt om i Sverige.
Har ni gjort något liknande? Hör gärna av er till mig!





Att prova på verkligheten

 
En lördagstanke angående pratet om förskolevärlden eller skolvärlden.
 

9 nov. 2012

Reflektionsfrågor för användandet av pedagogisk dokumenation som verktyg

På måndag kväll har vi utvecklingsmöte på vår enhet. Då ska vi samtala kring dokumentation om verktyget pedagogisk dokumentation och dess påverkan av verksamheten. Spännande och viktigt! Vi har fått reflektionsfrågor av vår pedagogista som fick mycket att hända i mitt huvud. Därför delar jag dem med er (givetvis med hennes samtycke, tack!)

I vilket syfte gjordes dokumentationen?
Hur har vi delat dokumentationen med andra?
Hur har dokumentationen kunnat göra skillnad?
På vilket sätt har dokumentationen gett dig möjlighet att reflektera?
På vilket sätt har den fått dig att ompröva ditt sätt att tänka och göra?
På vilket sätt har dokumentationen fört processen framåt?
På vilket sätt har barnen mött dokumentationen? På vilket sätt har det påverkat verksamheten?
 
På vilket sätt har ni valt att synliggöra:
Vad barnen gör?
Vad barnen är nyfikna på?
Hur barnen tänker?
Vilka olika hypoteser barnen har?
Pedagogens tankar och hypoteser?
Utmaningen och det som gör skillnad?
Varför man gjorde just den utmaningen/skillnaden?
Vilka pedagogiskdokumentationsspiraler ser vi i processdokumentationen?
Berätta kring ditt val av teori och litteraturanknytningar.
Berätta kring ditt val av Lpfö citat.

Ha en skön helg alla!

7 nov. 2012

Att förstå estetiken som känslan för utforskande


För en vecka sedan, förra onsdagen hade jag möjlighet att få en heldags föreläsning/dialog med Cristian Fabbi, förskolechef i Bassa Reggiana, Italien. Han är också samordnare och pedagogisk ledare för alla pedagogistor i området Emilia Romanga. Det var jag, de andra teamledarna och pedagogistan från min enhet och 400 pedagoger från Norra Hisingen, Göteborg. Jag lyckades också träffa större delen av mitt lilla nätverk och få utbyta lite tankar och erfarenheter sen sist, så värdefullt! Det blev en dag av reflektion och även en dag av tankar om betydelsen av vårt pedagogiska fokus. I Sverige fokuserar vi mycket på individen och dess måluppfyllelse. I hela det utbildningspolitiska systemet är individen i fokus som om vi enbart lär på egen hand och enbart finns på egen hand. I samhället ska vi sedan vara tillsammans med andra, arbeta med förutsättningar vi kanske inte känner till, mot mål som vi inte riktigt kan urskilja. Ändå fokuserar utbildningen på att snäva ner mot det vi absolut kan mäta och organisera översiktligt samt dela och urskilja var och en och betygssätta dennes kunskap för att rangordna och skapa ordning i något så kaotiskt som lärande och växande. Ja säga vad man vill...
 
Med detta i ryggen och med en läroplan som alltmer fokuserar på varje enskilt barns lärande (och dokumenterandet av det) blir det en krock att höra Cristian beskriva hur man i förskolorna i Bassa Reggiana fokuserar på barnens möte och lärande tillsammans, hur man erbjuder kollektiva processer där barnens lärande/upptäckande/utforskande tillsammans är av största betydelse. Där man som pedagog varje dag lär sig mer om barns olika strategier och förändrar sitt eget sätt att skapa mötesplatser för utforskande. Här uppmuntrar man olikheter och tar tillvara varje barns önskan om uttryckssätt och intresse för utforskande. Ja, det kan vara en krock när man är van vid att mäta och väga.
 
Under pausen pratade jag lite med Cristian och fick hans reflektion kring hur han möter den svenska förskolan och vad han ser. Vi pratade om ett generationsskifte bland personer som leder den pedagogiska utvecklingen i förskolan och hur det påverkar idéer och teorier som nu förändras och utmanas. Cristian uppmuntrade också till nätverkande och delande. Något som jag verkligen har sett positiva effekter av och känner kraften i. Jag berättade om de utvidgade lärarkollegiena som växer på Twitter och hur fler och fler lärare och elever- barngrupper bloggar och delar sina erfarenheter- en utveckling som jag med spänning följer för att se hur den kommer förändra vår bild av skolutveckling och fortbildning.
 


 
Under dagen snappade jag åt mig en tanke som jag tänkte var särskilt viktig för mig just nu. Det var tanken om hur estetik inte bara kan förstås som harmoni i synliga, konkreta objekt/miljöer utan också kan förstås som en känsla för eller i något. Cristian berättade om hur de har tänkt mycket på relationens estetik och hur viktig estetiken i projekten är och då som ett driv, en harmoni, ett flöde för kreativitet och nyfikenhet. Att de verkliga estetiska läroprocesserna har med balans att göra. Estetiken i projekten är den energi som håller intresset vid liv, det som föder nya frågor. Cristian gjorde ordleken på egelska aesthetic (estetik) och anesthetic (likt oestetisk) som är den drog som används när man söver människor. En drog som får oss att domna bort. Jag drar paralleller till det vi upplever som meningsfullt, där vi på något sätt förstår förbindelsen mellan mig själv och andra, mellan mig själv och världen.
 
"Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras. "
Lpfö98 rev 2012, s 6

"Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. "
Lpfö98 rev 2010, s. 6-7

"Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer.De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. "
Lpfö98 rev 2010, s. 7

Hur hittar vi det där? Det lustfyllda, det verkliga, det meningsfulla? När hittar vi det och hur lär vi oss av våra erfarenheter för att finna det igen och igen?


Lou Rossling talar om stjärnögon. Vad vill du kalla det?
 

5 nov. 2012

Växande Växthuset

Jag vill återvända till Växthuset, förskolan i Värnamo som jag besökte i september, men denna gång tänker jag inte ta tåget ( även om det är lockande) utan stanna i reflektionen kring organisationens betydelse för verksamheten.

När vi hade spenderat en bra stund med att gå runt på förskolan tillsammans, prata om miljöerna, projekten, mötesplatser, fokus, dialog, tillit mellan kollegor, barnens spår, dokumentation och mera. Satte vi oss tillsammans och så började jag berätta om mina erfarenheter tillsammans med barnen och mina kollegor. Vi tog avstamp i förskolans uppdrag med fokus på barns delaktighet och meningsskapande och satte detta i relation till hur vi som pedagoger med hjälp av pedagogiska dokumentation kan skapa förutsättningar för detta.

Vi landade ganska snart i organisationen och stödet den ger eller inte ger för att skapa möten mellan barn, pedagoger och föräldrar. Växthuset ville ha hjälp med att organisera runt sitt torg som knyter ihop de tre avdelningarna samt deras tänkta projekt kring matematik.

Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Vi kan prova andras strategier och göra om dem till våra egna så som de passar oss. Utfirån de tankar som Växthusets pedagoger hade gett mig gav jag tillbaka.
Min första tanke var att pedagogerna behövde hitta sätt att organisera sig för att ge förutsättningar för barnen att använda alla ytor/rum samt att tillsammans tänka kring vad torget kunde tänkas erbjuda barnen.
Min andra tanke var att hitta sätt att organisera för återkommande reflektion för pedagogerna i arbetslagen och tillsammans hela huset. Som det såg ut nu reflekterade man vid ett tillfälle var tredje vecka. En verksamhet som baseras på att följa barnens utforskande behöver ha tät reflektion eftersom man nu inte planerar verksamhet på lång sikt. Hellre kortare tid och oftare än tvärt om.

Pedagogerna hade samlat dokumentation kring hur barnen i olika sammanhang hade utforskat matematik. Tillsammans gjorde vi ett par övningar där vi tänkte kring vad matematik kunde vara, var det var för oss. Jag föreslog också att pedagogerna skulle söka i aktuell forskning och koppla de mål från läroplanen som de ansåg kunde bli aktuella. Detta kunde vara starten på Växthusets projekt med att fördjupa sitt arbete med matematiken.

För ett par veckor sedan fick jag mail från Växthuset där de beskrev hur de nu har organiserat sig för att två pedagoger ( väldigt intressant att de är två!! vi behöver tänka tillsammans!) särskilt ska kunna få ta ansvar för det utforskade som barnen gör på torget. Pedagogerna får tid för reflektion tillsammans och detta har gett konkret utveckling för verksamheten, likaså har torget som mötesplats!

" Vi känner alla av de positiva effekterna! Barnen hittar nya strategier, erfarenheter, kunskaper samt nya möten. Barnen leder oss vidare i arbetet! På avdelningarna har vi så smått kommit igång med projekt utifrån barnens tankar och intressen. Att se barnens entusiasm är fantastiskt!  Vi har också presenterat vårt nya arbetssätt för föräldrarna på föräldramötet och fick mycket positiv respons."
Pedagogerna på Växthuset 

Organisationen är vår att ta tag i, strukturera, fördela, förenkla, tydliggöra så att den stöttar barnens och vårt arbete. Inget är omöjligt men vissa organisationer behöver mer tid. Vänd upp och ner på det och se det från andra håll men framförallt förstå vilken skillnad det gör. Vilka möjligheter finns det hos er?


det är för Johanna jag skriver

Dagar som denna, när mörkret inte vill lyfta, när kroppen inte vill hänga med, när hösten känns lång, så kommer det alltid något litet skimmer som gör att man kan lägga allt det där åt sidan.

"Vill bara skriva till dig vilken inspirationskälla du är för mig som blivande förskollärare!
Det är människor som du som gör att man kan förstå vilken underbar plats förskolan har potential att vara...

Alla som ARBETAR I FÖRSKOLAN skulle haft ditt engagemang och intresse för barn och den plats de spenderar sin tidiga uppväxt på!
 
Kram
Johanna "


Tänk Johanna vad du kunde göra för mig idag, och tänk vad du kommer kunna göra för alla de barn som kommer möta dig och den förskola ni verkar i.

Det är för Johanna jag skriver och för alla era andra somlikt Johanna hittar kraft, mod, inspiration och glädje i Pedagogiska Kullerbyttan. Om det kan ger er något, göra att ni får syn på något som förändrar för alla de barn ni möter då är det värt allt. Tack för att ni finns, tillsammans med barnen förändrar vi förskolan varje dag, ett litet steg i taget.

Solgläntan- med rum och tid för kreativitet och relation

Förra måndagen var jag och mina kollegor (vi som arbetar med 1-3åringarna) på besök på Solgläntans förskola i Kärra, Göteborg. Solgläntan är en förskolan med sex avdelningar men har just nu fem öppna, ytterligare en kommer startas upp i januari. Förskolan är en klassisk 70-tals förskola byggd som ett L där avdelningarna ligger efter varandra i en lång rad sammanfogade av korridorer. Ytorna är stora, rymmliga och ljusa efter en renovering av ytskikten inuti förskolan som fokuserade på att skapa mer genomskinlighet och ljus, bl.a har man satt in flera fönster i innerväggar. Solgläntan har i hela sitt utvecklingsarbete arbetat nära en "egen" pedagogista samt deltagit i stadsdelens lärgrupper där de mött andra pedagoger för reflektion.

Hos 1-åringarna
Vad händer när fläkten sätts igång och ballonger och silkespapper släpps lös?
Vår önskan var att ta del av Solgläntans arbete med den pedagogiska miljön för de allra yngsta. Många tankar och frågor av största betydelse lyftes. Vi tänkte mycket om vikten av pedagogens fokus vid mötet med de allra yngsta samt vilka förväntningar vi har på de allra yngsta, vad tror vi att de klarar av, hur tror vi att de tänker? Vikten av att vara nära barnen, rent fysiskt. Carina, som är pedagogista på Solgläntan berättade hur pedagogerna som arbetade med ettåringarna hade uttryckt närhetens betydelse och vikten av att det får ta tid genom att säga - Vi har inte kommit upp på rullpallarna än, trots att det snart är november månad. Vi reflekterade kring betydelsen av tempo och  flöde i lokaler. På vilka sätt man upplever tempo som antingen ett hinder eller en möjlighet och på vilka olika sätt barn och vuxna kan vara koncentrerade/fokuserade på det de gör. Att låta utforskande få ta tid. Att lita på material och miljö och på barnens förmåga att tänka och göra tillsammans.







 








Bubblor hos 3åringarna










Som ni ser på bilderna så arbetar barnen på Solgläntan i mycket stor utsträckning med material och fenomen som inspirerar till utforskande. Hela Kärra har "Barns möte med naturen" som metaprojekt för undersökande i alla förskolor. Maria, som arbetar med treåringarna beskrev hur deras bubbelprojekt har levt länge hos barnen. Hur de hittar nya vägar och tankar att utforska. Hon berättar också också hur dokumentationen fått ny funktion sen hon och barnen börjat reflektera mer runt den tillsammans och användt den i vidare utforskande genom att vända kameran mot vad barnen ser. Detta har också influerat pedagogerna som arbetar med fyraågingarna att be barnen ta bilder i byggrummet för att få syn på vad barnen uppmärksammar. Bilderna visade detaljer på byggena och håligheter där man såg igenom. Spännande! Undrar var det leder! Det fanns också ett projekt om stenar (eller var det om minnen....) där barnen hade fått i sommaruppdrag att ta med en sten. Förskolan hade fått stenar från hela Sverige och från andra länder. Alla stenar bar på sina historier precis som alla de barn som tagit med dem. Ett verktyg för att arbeta med stenar såväl som det unika i var och ens berättelse. Ser fram emot att få veta mer om detta!

En tanke som jag vill ge tillbaka till Solgläntans pedagoger är tanken om att organisera för torg- mötesplatser mellan avdelningarna. Hur skulle det kunna oragniseras och se ut?

Besöket var mycket uppskattat från båda håll. Vi väckte många tankar och fick möjligheter att tänka tillsammans med olika utgångspunkter.

Tusen tack Solgläntan för att ni delar med er av era utforskanden tillsammans med barnen!