Om förväntningar på lärare- "I´m a teacher what´s your super power? "

Idag har jag varit på Göteborgs universitet. För några veckor sedan fick jag en inbjudan om att medverka i ett utvecklingsteam för lärarutbildningen, idag har jag mött gruppen för första gången.Vi är trettio stycken lärarutbildare (lokala, från LärarUtbildningsNämnden, från de olika fakulteterna) som valts ut för att ge vår syn på hur lärarutbildningen behöver utvecklas och kommunicera med samhället.Vi fick följande frågor i inbjudan;

Vilka är lärarutbildningens styrkor och utvecklingsområden? 

Hur får vi fler att vilja bli lärare/förskollärare? 

Hur ska vi kommunicera för att hitta högpresterande studenter? 

Hur ska vi samarbeta med andra samhällsaktörer?

Vi fick försti lite information om organisationen och hur uppdraget ser ut. Idén är att ta fram en kommunikationsstrategi, men det är ju inte så enkelt, det som kommuniceras måste ju också vara utav intresse så där kommer hela utformningen av lärarutbildningen in, förståelsen för läraryrket, betydelsen för samhället osv. Fler av de tankar som delades idag av oss som var där handlade om hur lärarna kommunicerar sitt yrke. Hur arbetar vi proaktivt för att ge en bild av läraryrket som lyfter lärarna. Jag tänker på Skollyftet som kom från lärarna själva som en motreaktion till den negativa bild som pumpats ut av media. Hur kan universitetet bidra till den bilden, hur kan lärarutbildningen själv plocka ner myterna om lärarutbildningen?

Det hände inte jättemycket på de två timmar som var vigda åt vårt tankeutbyte. Lite för mycket tid gick åt att "gissa vad fröken tänker" jo ni såg rätt. Vi fick ett quiz där vi i grupp skulle svara på åtta frågor på fem minuter. Frågorna var i stil med; Hur många studenter sökte lärarutbildningen förra året? Hur mycket tjänar en ämneslärare på gymnasiet? Hur många fakulteter är inblandade i lärarutbildningen? Hur många lärarprogram finns det? Jag kan se att de fanns en tanke med att presentera organisationen men nu blev det istället lite "skriva på näsan"- känsla. Vi fick reda på att vi inte visste så mycket om lärarutbildningen, jaha? Det var väl därför vi var där, för att LUN är dåliga på att kommunicera det de gör? Jag kunde personligen ha varit utan det.

Jag tänker på hur människor bemöter mig när jag berättar att jag är förskollärare. Den där lite nedlåtande blicken, tonen eller bara:

"Jag beundrar dig. Jag förstår inte hur ni klarar av det? Jag har typ barnkalas i två timmar och är helt slut. Jag förstår inte hur ni orkar..."

Jaha...det var det jag var, en barnkalasfixare...tre och ett halvt år på Göteborgs universitet och före dess två till teaterpedagog, fortbildning som ateljerista på Högskolan för design och kosthantverk, fortbildning till Lokal lärarutbildare, otaliga timmar pedagogiska diskussioner, bloggande och delande och det reducerades till ett barnkalas. När man sen försöker förklara så känns det som de slutar lyssna innan man ens hunnit börja. Jag tycker ändå att jag är ganska bra på att kommunicera mitt yrke men förväntningarna på mig från samhället är väl dock inget jag oftast känner att jag passar in i. En av konsulterna tog upp citatet

"I´m a teacher, what´s your superpower?"

Hur välmenande den är så är det nästan samma sak som barnkalaset. Hur klaaaaaarar vi vårt uppdrag? Herreguuuud hur göööööör vi? Nej, det är inte en superkraft att vara lärare. Det är ett yrke, ett väldigt viktigt sådant, ett av alla dem som behövs för att vårt samhälle ska gå ihop.

Det viktigaste vi gjorde under dessa två timmar kom när vi fick de där 20min när vi fick samtala och tänka ihop. Första frågan var HUR får vi fler att söka till lärarutbildningen. Bland våra svar fanns mycket viktiga saker men det jag tänker är allra viktigast är just det;

Hur kommunicerar vi lärarrollen? Vad blir man när man blir lärare? Vad kan man göra? Det är ju det som är förutsättningarna för att välja ett yrke, eller?

I´m a teacher it´s no superpower, it´s just a very important job. 
(if it was I would´t be abel to teach you how to be one)