Att skapa reflektionskultur

När jag är ute på föreläsningar/nätverkande eller föreläser/handleder själv är det största problemet som pedagogerna uttrycker det att man inte har/eller vet hur man skapar en reflektionskultur på sin förskola. Många känner dig ensamma i sitt arbete, det kan vara i sitt arbetslag eller i att de inte ha nätverk att dela erfarenheter med nära sig. 

Den gemensamma reflektionen och delandet av praktiken är för mig hela kärnan i vårt arbete. För min egen del är jag stolt och glad över att jag dagligen omger mig med kollegor som tänker om vårt gemensamma arbete, där dialogen är levande och en naturlig del av arbetet. Där det finns glädje, nyfikenhet och prestiglöshet eftersom vi vet att vi är ett lag och allt vi gör är vårt gemensamt. Ta hand om det ni har på era förskolor för det är SÅ värdefullt och om ni inte är där så skapa möjligheter! 

Många upplever att de har för lite tid att reflektera tillsammans och att de därför inte kommer på djupet i sina reflektioner. Jag tänker då att reflektionen måste ständigt finnas där, i alla moment, i eller utanför barngrupp, tillsammans med kollegor och tillsammans med barnen. När den är ständigt pågående så fördjupas den också. 

bild från @microscopicimage Twitter

Sen behöver man organisera det så att det alltid finnas plats för dokumentation och pedagogisk reflektion i alla forum, vid husmöten, apt, i lärgrupper, i parreflektion. På detta sätt övar man sig att reflektera tillsammans och utgår alltid från dokumentation och då blir det enklare för varje gång. Hålls reflektionen igång så behöver man inte heller leta efter trådar när man väl sätter sig och reflekterar utan de är alltid aktuella. 

Då det blir kontinuitet i reflektionsarbetet så kommer man åt djupare reflektion snabbare.

Och så det viktigaste, man kan inte göra det själv. Var tillsammans. Tänk tillsammans. 
Lyft varandra och arbetet ni gör, tillsammans kan vi göra skillnad💕