Erika Kyrk Seger föreläste igår på SETT. Hon beskrev hur hon och hennes kollegor på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg hade kastats in i sin lärprocess om hur,vad och varför de arbetar med lärplattor i förskolan. Plötsligt var lärplattorna där och de fick förhålla sig till dem.
Jag vill stanna redan där. Lärplattorna kastas in. Jag och Erika pratade om detta efteråt. Det är verkligen så. Missförstå mig rätt. Jag är helt för att bygga ut (in) den digitala tekniken i förskolan och utveckla förhållningssätt som gör att tekniken blir ett av språken/verktygen som vi sätter i händerna på barnen. Problemet är att vi inte får förutsättningar till att fortbilda oss för detta. Hur och varför är viktigt och vi kan inte förstå varför om vi inte vet vad vi kan göra med dem. Det jag mestadels ser nu är att vi använder lärplattorna till att göra samma saker som vi alltid gjort. Min reflektion blir, hur fördjupar lärplattorna och breddar, kopplar ihop? Hur går de också från att vara de vuxnas verktyg till att bli barnens?
Erika berättar med stark förankring i verksamheten, hon står på golvet som vi andra. Det är styrkan. Jag tänker att många känner igen sig. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Vad kan vi göra? I vilka världar kan vi släppa in barnen och hur förhåller vi oss till vår makt där? Erika beskriver hur de plötsligt hade plattorna fulla med appar och fick börja rensa, sätta sig ner och fundera över varför? De skapade flödesscheman med pedagogiska ställningstagande som svarade på om apparna var värda att behålla eller om de skulle slängas. De hittade strategier tillsammans, genom gemensam reflektion för att hitta förhållningssättet.
Erika lyfte också vikten av att visa pedagogernas processer och jag tänker det är viktigt för att våga dela med oss av våra egna möten med lärplattan så att andra inte ska känna sig ensamma. Den där skrämmande känslan av att inte behärska något måste bytas ut mot lyckan att erövra något tillsammans och se möjligheterna det erbjuder.
Något väldigt viktigt som Erika säger är att vi kan inte välja bort tekniken, den är där och den är en del av allas våra liv, vi måste förhålla oss till den. På vilka sätt kan den inte bara förenkla för förskolan utan också fördjupa och ställa nya frågor?
Så vi får kasta oss ut tillsammans och vågga ställa oss själva de där obekväma frågorna och så behöver vi DELA. Dela våra erfarenheter, våra strategier, våra organisationer. För att tillsammans utveckla. Frågan är var vi hittar våra plattformar? Var förskolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar