Mia från ÖlandApr 3, 2012 01:00 PM
Hej jag vill tacka för att du delade med dig av dina reflektioner på föreläsningarna med Christian Fabbi De gjorde att vi fick en väv av reggio emilias och svenska förskolor med oss hem . min hjärna brukar starta ett par dagar efter så här mycket påfyllnad så jag lovar att när elvispen är igång dela med mig till dig.
Tack Mia för din sammankoppling och tack redan nu för att du, när tankarna landat, vill dela, det betyder allt!
Jag har under hösten delat många tankar med Cristian och för mig själv också hittat någon slags tanke när jag försökt förklara. I det stora hela Mia, så tror jag att det handlar om hur man tänker att vi som människor formar och urskiljer den värld som vi är en del av. Lärande är inget nytt påfund det är en naturlig del av livet, när vi stänger in lärandet och försöker förminska det genom att dela på det så tappar det sin kraft och sitt driv. Att, som Cristian uttrycker det, "skapa möjligheter för utforskande" på egen hand och tillsammans med andra tror jag gör att vi kan försöka få syn på vad vi som lärare kan göra för att få lärandet/förståelsen att växa. Våra (?!) försöka att dela sönder något som hänger samman och är beroende av samband gör att vi tappar mening och på så sätt förlorar oss själva och världen omkring oss. Det är detta vi ser i förskolan, i skolan, i samhället och istället för att sammanföra fortsätter vi att sönderdela för att på något sätt urskilja delarna för att vi tror att de är just delar som är oberoende av varandra. Lite som att lägga pussel, hur ska vi någosin se "the big picture" om vi fortsätter sprida ut delarna, som visserligen är nödvändiga för att se helheten men aldrig kan bli något ensamma
Jag har under hösten delat många tankar med Cristian och för mig själv också hittat någon slags tanke när jag försökt förklara. I det stora hela Mia, så tror jag att det handlar om hur man tänker att vi som människor formar och urskiljer den värld som vi är en del av. Lärande är inget nytt påfund det är en naturlig del av livet, när vi stänger in lärandet och försöker förminska det genom att dela på det så tappar det sin kraft och sitt driv. Att, som Cristian uttrycker det, "skapa möjligheter för utforskande" på egen hand och tillsammans med andra tror jag gör att vi kan försöka få syn på vad vi som lärare kan göra för att få lärandet/förståelsen att växa. Våra (?!) försöka att dela sönder något som hänger samman och är beroende av samband gör att vi tappar mening och på så sätt förlorar oss själva och världen omkring oss. Det är detta vi ser i förskolan, i skolan, i samhället och istället för att sammanföra fortsätter vi att sönderdela för att på något sätt urskilja delarna för att vi tror att de är just delar som är oberoende av varandra. Lite som att lägga pussel, hur ska vi någosin se "the big picture" om vi fortsätter sprida ut delarna, som visserligen är nödvändiga för att se helheten men aldrig kan bli något ensamma
