Hur sorterar man material i ämnesområden och hur skiljer man lek från lärande?

I förskolan brottas många förskollärare med att förhålla sig till "ämnesuppdelningen" i avsnittet 2.2. Utveckling och lärande i läroplanen för förskolan. Denna del av läroplanen gör att många som arbetar i förskolan, sedan revideringen, ofta ser mer och mer uppdelande på ämnesområden i förskolan. Jag tror att detta beror på att förskollärarna känner sig osäkra på ifall barnen får lov att utforska alla de områden som finns i 2.2. och därför strukturerar det så för att det ska bli synligt för de vuxna. Jag tänker att det blir en tillbakagång i hur vi i förskolan har haft en grund i att barnen alltid har varit ämnesöverskridande i sin lek som är deras utforskande och prövande av världen.

För smala vägar ger för få möjligheter.....

Det finns två olika aspekter här som är värda att diskuteras. Det första är om det är möjligt att sortera material i olika ämnesområden. Många förskolor arbetar idag med s.k. mattehöror, eller skrivarhörnor, eller naturvetenskapliga hörnor osv. Jag har själv försökt att arbeta med hörnor men barnen har alltid visat mig att de inte delar upp sitt utforskande så och fört ihop materialet. Jag började ordentligt bena i dessa tankar när jag gick och utbildade mig på Atelierista-utbilbningen i Göteborg. Då gällde frågan vad en ateljé egentligen var. Ja. Vad är inte en ateljé?

"ateljé är en arbetslokal för en konstnär" 

wikipedia  

"ateljé synonymt med - studio, arbetslokal, verkstad"

synonymer.se 

Jag funderade mycket kring vad för material som skulle finnas eller kunde finnas i en ateljé. Jag började titta på det andra materialet vi hade på förskolan, och specifikt det jag hade på torget och funderade på vilket av det materialet som inte var ett ateljé material. Jag blev konfunderade. Det gick liksom inte att urskilja, sakerna som fanns på torget blev ju "till" i händerna på barnen. De kunde vara papprör, lego eller klossar, silkespapper, cellofan eller flörtkulor men de "var" ju inget ämnesområde av sig själva, det som barnen gjorde med dem gjorde ju att de "blev" ett material för t.ex. matematiskt undersökande, teknik eller estetik. Hur skulle jag kunna sortera upp dem i ämnesområden eller i vad som är ett ateljématerial eller ej.

Jag började också titta på vad barnen gjorde med materialet i de olika stationerna. De använde det till lek. I den leken kunde jag se att de prövade och exprimenterade med en hel massa olika ämnesområden. Det var matematik, teknik, fysik, motorik, språk och en massa annat i en enda salig "röra". Det jag upptäckte var att jag med den kunskapen jag hade om ämnesuppdelningen kunde pröva att ge dem utmaningar kring det, frågor om hur de tänkte osv men de var ofta ganska ointresserade av att jag kunde säga, vet ni, nu håller vi på med matte eller detta kallas för fysik. Jaha, var oftast deras svar innan de raskt arbetade vidare med att prova lutningen på deras bilkartor gjorda av itusågade rör och fick bilarna att rulla fortare eller långsammare med hjälp av att förändra lutningen. Det de däremot tog fasta på var när jag senare presenterade ett annat material- olika typer av kulor, glaskulor, flörtkulor, träkulor, metallkulor och uppmanande dem att testa sina teorier om lutning mot dessa kulor, då relaterade de detta till hur de hade kört med bilarna och vilka slutsatser de drog då.

Vad vill jag då säga med detta? Jo att vi som lärare har möjligheten att genom de strävansmål som finns i 2.2. Utvecklings och lärande se på det material som vi har på vår förskola och försöka tänka om det är möjligt att få till alla de utforskanden som läroplanen har som intention för barnen. Vi har också möjlighet att titta på det som barnen gör med olika typer av glasögons och tillföra material utifrån de utforskanden som vi tror barnen håller på med.

Det andra som är värt att diskutera är vad som skiljer lek och lärande. Leken för mig är det sätt vi alla utforskar vår omvärld på. Att leka- laborera med det vi vill veta mer om är ett självklart sätt att närma sig något. Någon sa för ett tag sen att leken måste ha sitt eget värde, att den är "onyttig" och "bara rolig" och måste få vara det. Jag tror det var en beskrivning av någon med en väldigt annorlunda förståelse för vad leken innehåller och vad vi som människor använder den till. Om man tror att man inte lär sig i leken så kan man inte ha varit nära särskilt mycket lek, eller så har man bara inte förstått vad det är som händer i leken. När jag säger det så menar jag också att vi som vuxna inte få lov att för barnen plocka sönder leken i ämneskompetenser. Vi kan se vad som händer i leken och bidra till att genom material och miljö samt med våra frågor få barnen att utveckla sina tankar och handlingar vidare men vi ska aldrig ta ifrån barnen deras engagemang, deras lust och deras nyfikenhet som odlas i leken. Att se lek som något "onyttigt och bara roligt" betyder ju någonstans också att man har en uppfattning om att lära och utvecklas är något som är tråkigt och jobbigt. Det mina vänner är något som vi vuxna har hittat på. Lärande och utveckling är något som vi håller på med livet igenom inom olika ämnesområden om vi så gör det på vår "fritid" eller på vårt arbete. Leken och fantasin är väsentliga för att utvecklas, tänka, lära och skapa. Mycket av dessa förmågor dödas av att kontrolleras, delas upp och stängas in. Här pratar många vuxna om att barn måste lära sig att knäcka koden eller vad det egentligen handlar om är ju att anpassa sig efter hur någon annan tycker man ska göra för att utvecklas och lära.

Vi behöver hålla diskussionen levande om vad lek är och varför uppdelande i ämnesområden sker. Vi behöver lyssna och tänka mer med barnen om hur de behöver ha det för att odla sin kreativitet, sina tankar, sin utveckling och lärande. Inget barn ska i förskolan behöva känna att hen inte passar in i det som förskolan (och skolan) är. Jag blev så gruvligt ledsen när jag läste detta idag. Hur gör vi plats för olikheter och gränsöverskridande och samarbete och framför allt hur blir förskolan barnens arena? 

Hur kan alla i förskolan få växa och få utrymme och värde?