Summering och Framtidsutsikter 2014-2015

Nu är snart 2014 slut. Ett år som för mig har inneburit många utvecklande, utmanande och positiva händelser men också en väldigt svår personlig förlust som för alltid kommer ha förändrat mig och den jag är som person, den som jag blir i möte med barnen, kollegorna och föräldrarna, med hela vårt samhälle, med vad som betyder något och hur jag ser på livet.

Jag har under året fått vara med och förändra och utveckla vår förskoleenhets organisation mot en organisation med grunden i nätverkande, dela-lära och kollegialt lärande där värdegrundsarbetet med likabehandling i fokus har varit grunden. Det började egentligen höstterminen 2013 när vi fick ny ledning. Jag har sett vad det kan innebära att som förskolechef har modet att bryta invanda mönster och våga satsa på idéer som kan utveckla en organisation i grunden. Jag har under 2013/2014 fått lära känna mina kollegor i hela vårt område och fått förståelse för hur pedagogisk ledning kan öppna upp och stärka varje enskild verksamhet och pedagog i den. Jag har tillsammans med vår förskolechef, vår utvecklingsledare och mina samordnarkollegor fått erfara hur delaktighet skapas med hela verksamheten i fokus, hur ett förskoleområde kan föras samman genom ett systematiskt delande av information. Där har alla kollegor på förskolorna fått skapa innehåll och vi samordnare har bundit ihop och konkretiserat de tankar och värden som pedagogerna och barnen har gett uttryck för. Jag har sett hur information som delats med alla i organisationen har gjort att transparens har uppstått, hierarkier har slätats ut och att vi alla har sett vår gemensamma grund och aktivt börjat återskapa den tillsammans och genom detta också förstått vad de olika rollerna i organisationen har för funktion och hur vi kan använda dessa. Ett oerhört värdefullt arbete där alla som velat har fått växa och utvecklas med hjälp av varandra. Många röster har höjts i de pedagogiska diskussionerna och alla kan, vågar och vill nu ta del. Detta blev extra tydligt vid årets delarmässa där hela sex stycken av kollegorna i området delade erfarenheter med alla kollegor i förskolan i Partille. Mina kollegor har visat mod att gå utanför det invanda och ge barnen möjligheter till inflytande på riktigt, även de allra yngsta har fått den tillit som behövs för att skapa en verksamhet där barnens röster och handlande är innehållet. Man har också fått större mod att se till de kollektiva processerna och varje barns medverkan däri. Jag vill innerligt tacka alla mina kollegor i hela vårt område, vår förskolechef och vår utvecklingsledare för att vi tillsammans har skapat denna förändring och att jag har fått vara en del av den.

Jag har under detta år också fått ett helt nytt nätverk- mitt vidgade kollegie. Det växte på twitter med FörskoleChatt som grund. Där pågick (pågår) intressanta diskussioner om värden, metoder, teorier, ämnen, läroplaner, målformuleringar, material, miljö med pedagoger från hela Sverige. Med bara 140 tecken blir varje ord så betydelsefullt och gör att man får tänka och vrida på det man "säger". Tempot i chatten ger motstånd i tanken och är sannerligen rhizomatiskt där tankar hakar i varandra och associationer ger nya banor hela tiden. Twitter, FörskoleChatt och SETT-dagarna har gett mig tillgång till detta utvidgade kollegie och gett mig en inblick i hur det tänks och görs på många olika ställen runt om i landet. Vi har stött och blött och utvecklat varandras tankar. Med hjälp av bloggar har vi spunnit vidare på varandras inlägg, fördjupat och breddat och tänkt hit och dit. Vi tycker inte lika i allt, vi har olika verksamheter men det som förenar oss är vårt engagemang för barnen och deras möjligheter i förskolan samt vårt intresse för samhällets förändring och utbildningens möjligheter. Twitter har varit en arena, gruppen Reggio Emilia-inspirerade förskolor och skolor i väst har varit en annan.  Gruppen, som växt kraftigt under det senaste året på FB, har fört mig närmare många verksamheter och pedagoger över hela Sverige. Här har det diskuterats, vänts och vridits på allt möjligt. Det delas och sprids tankar, forskning, funderingar. Det finns en generositet i delandet, ett mod i att sätta det man tänker, skapar och möter i ett utforskande perspektiv. Jag vill tacka alla som så generöst delat sina tankar som gjort att vi växt tillsammans.

Mitt i allt detta delande och växande, det hoppfulla, förväntansfulla och glädjefyllda, så slog livet ner mig, hårt och skoningslöst. I augusti i år förlorade jag mitt barn. Ni som mött mig under året vet att jag varit gravid och att vi väntade en liten Lillebror i augusti. Hans död förändrade allt. Det kanske känns konstigt för er att jag berättar det här och jag har också funderat jättemycket på hur jag ska göra. För mig var det självklart att kommunicera det som hänt mig och min familj med många av dem som ingick i mina nätverk. I allt detta har jag också förstått hur mycket tabu det är med sorg i vårt samhälle. Hur handlingsförlamade människor blir när de behöver möta människor i sorg. Hur små och rädda människor kan vara. Jag har funderat mycket på vad dessa erfarenheter har gett mig som människa, som medmänniska. Ett av de ställningstaganden jag har gjort är att inte vara tyst om vår förlust, att kommunicera det även om det blir obekvämt för andra. Det som vi och många andra som förlorat barn är tvungna att möta i form av tystnad, bortvända blickar och undvikande är ett resultat av att sorg inte får finnas i vårt samhälle. Ett samhälle som lägger mer och mer ansvar på den enskilda individen att hjälpa sig själv och där bilden av den lyckade, lyckliga människan är helt beroende av henoms egna inre motivation och driv. Där tänker jag att en sådan person som jag kan vara en förebild. Någon som utåt sett är driven, tänkande, inspirerande, glad men som också bär och ger ansikte åt sorg. Därför väljer jag att berätta vår historia. Därför vill jag inte låtsas som att inget hänt.
Under hösten har hela världen vänts upp och ner och jag har verkligen fått tänka på vad i mitt liv som betyder något. Det som har trätt fram förutom tiden med min familj och mina vänner är just engagemanget för utbildning, förskolan, kollegorna och framförallt barnen. Om ni tycker att min ton hårdnat något och att jag är mer kompromisslös än jag varit förut så kan det stämma. Min förlust har gett mig riktning. Lillebror har gett mig mod att följa mitt hjärta, att släppa och hoppa.

I januari börjar jag mitt nya jobb. Jag har tagit tjänstledigt från Partille och vänder tillbaka till Norra Hisingen där jag startade min lärarbana 2007. Denna gång,för att, tillsammans med min kollega och Norra Hisingens utbildningsförvaltning, starta upp ett Kreativt Återvinningscenter för alla förskolor och skolor på Norra Hisingen. Det blir, mig veterligen, det första Kreativa Återvinningscentret med pedagogisk inriktning i Göteborg och vår förhoppning är att detta, som startar som ett tidsbegränsat projekt på ett och ett halvt år, ska få växa och näras av alla barn och unga och deras lärare så det kan bli en mötesplast för olikheter, utforskande, samlande av historia, skapande av framtid och utvecklande av ett hållbart samhälle- materiellt såväl som socialt och kulturellt.

Jag känner hopp inför 2015. Det finns många spännande och viktiga mötesplatser där som kan förändra och utveckla de förutsättningar som våra barn möter i förskolan. Det kreativa återvinningscentret kommer bli en central mötesplats där jag och min kollega kommer få arbeta med större fokus på exprimenterande och utforskande i vad en pedagogisk miljö kan vara och med hjälp av barnen få förstå mer om hur detta utforskande kan gå till. Där kan vi förhoppningsvis inspirera andra lärare att se på sina möjligheter att göra detsamma på sina förskolor och skolor.

I januari åker jag med Erika Kyrka Seger och Markus Bergenord till BETT2015 och håller i Lin Educations förskolespår. Det blir första gången jag åker till London och deltar och jag är spänd och förväntansfull över vad det kan ge och vilka jag kommer möta där.

I april blir det fullt fokus på SETT2015. Före dess så släpper vi talare allteftersom under våren oh kommer också planera och tänka i FB-gruppen SETT-Date för kommande nätverkande. #fskchattLIVE kommer också att mötas. På SETT2015 ser jag fram emot många möten med alla de som ingår i de nätverk jag rör  mig i och möjlighet för förskolan att ta ett stort steg framåt i nätverkande och utvecklande. Alla de föreläsare som vi lyft fram i år kommer bredda och fördjupa allas vår förståelse för vad en förskola kan bli. Där ska jag nu också, för första gången på SETT, föreläsa själv. Jag ser fram emot att träffa er allihop där och att tillsammans tänka om förskolan.

Under våren kommer jag också att föreläsa en hel del och bl.a. återvända till förskolor och pedagoger som jag mött förut men också inleda nya samarbeten och möta nya lärare och nya organisationer som kommer lära mig mer om hur man kan tänka, vara och göra i utbildningssystemet. Jag kommer fortsätta undervisa på Atelierista-utbildningen i Göteborg och där få möjligheten att möta studenterna som vill fördjupa sitt arbete tillsammans med barn och unga och de estetiska lärprocesserna.  Jag kommer också fortsätta nätverka och dela både digitalt och analogt ;)

Ett år har gått. Nya erfarenheter har erövrats. Vissa med välkomnade andra med motstånd och sorg men i allt detta öppnas nya vägar och det är upp till var och en om vi vill följa dem eller stänga dörren till livet. Jag pratade med en vän om vad som ska till för att det ska bli en förändring. Hen sa att något yttre oväntat ibland måste ske för att man ska vakna. Så är det, tänker jag, med synen på barn, på pedagogisk miljö, på lärande, på reflekterande på dokumenterande.....på livet.

En riktigt GOD och VILSAM JUL

och en GOD START på 2015

önskar jag er alla

Vi ses