"När man väljer riktning måste man göra det fullt ut. Man måste vara ärlig i sitt uttryck" C. Fabbi
Måndag och tisdag 24 och 25 mars hade Högskolan för musik och konst i Göteborg celebert besök av Cristian Fabbi. Han föreläste under två dagar om Demokratiska förhållningssätt inom förskola. Vi fick ta del av projektarbeten och projektprocesser från förskolor i Bassa Reggiana samt se det nya dokumentet Riktlinjer för projektarbete och dokumentation som tagits fram. Det var ett par intensiva dagar (fast jag var bara med på tisdagen) och fullastade med tankar och reflektioner gick vi hem på tisdag eftermiddag.
Cristian Fabbi är förskolechef för Bassa Reggiana en del av provinsen Reggio Emilia. Han är också ansvarig ledare för alla Pedagogistor i hela område Emilia Romagna (sex provinser där Reggio Emilia är en). Crisitian har suttit med i en grupp som under de senaste åren arbetat fram riktlinjer för projektarbeten och utvärdering för alla förskolor i hela Emilia Romagna. De har inte någon läroplan så som den ser ut i Sverige utan har på egen hand arbetat fram detta material som ska kunna ge förskolorna en möjlighet att hitta sina utvecklingsområden och hitta områden att skapa kvalitet inom. Materialet används i alla sex provinser.
Hela planen är uppbyggt på ett system där man gör större utvärderingar vart tredje eller fjärde år. Då gör alla förskolor självvärderingar utifrån samma frågeställningar. Först beskriver man sitt sammanhang, sin kontext. Var befinner vi oss? Sedan måste man också uttala sina teorier och sin filosofi, sina ställningstagande helt enkelt (?!) på förskolan. Cristian tryckte verkligen på detta, att man behöver säga något om sin verksamhet, uttala det man vill och önskar med den. Oavsett på vilket sätt man arbetar, inget behöver vara bättre än det andra, men alla måste tänka på hur, vad och varför de gör som de gör. Ta ställning. Det är viktigt att säga samma sak i teori och praktik, det är ditåt vi strävar.
Organsiationen av förskolan; Rum (space) , Tid (time), Relationer (relations), Lärprojekt (educational project)
Delaktighetsprojekt; föräldrar (parents), medborgare (citizens), institutioner (institutions), områdets (bildnings/kultur) utbud (territory project)
Arbetsgruppen (kollegiet); samarbete, socialt klimat, ledning (pedagogistan), fortbildning
Under var och en av dessa undergrupper finns ord som beskriver vad man ska titta på. Exempel under kategorin Rum (spaces) är; Tillgänglighet, Föränderlighet, Olikheter/Variation i material och Identitet/Läsbarhet och under dessa finns generativa frågor att svara på.
Självvärderingarna görs först av alla enskilda lärare sen av gruppen och sedan av Pedagogistan. Pedagogistans svar representerar verksamheten. Utifrån kommer sedan två andra pedagogistor och tittar på svaren från självutvärderingen och söker om de kan se samma sak i verksamheten. Under två dagar är de ute och observerar. Pedagogistorna som gör den externa utvärderingen arbetar i par för att man också här har en tanke om att kollektivet är viktigt för att få dialog och diskussion kring det man ser. Pedagogistorna gör också intervjuer med all personal på förskolan för att skaffa sig en såpass bred bild som möjligt. Efter den externa utvärderingen förs en diskussion om vad som behövs utvecklas och hur det ska se ut.
Hela tanken med utvärderingen är att just att hitta områden att utveckla i verksamheten och att tillsammans i hela området ta ansvar för alla förskolors utveckling. Utvärderingen är, som det står på bilden nedan, inte någon checklista på vad som ska finnas utan en jämförelse i vad man säger sig göra på förskolan och vad man faktiskt gör. För att knyta ihop området så använder man sig av varandra i utvärderingen så att alla pedagogistor har förskolor som de gör externa utvärderingar på och helst så långt ifrån sin egna som möjligt.
Något som slog mig så hårt när Cristian berättade om deras sätt att utvärdera verksamheten var när han sa;
" Det är inte rättvist att utvärdera barnens processer (individuellt) för de är alltid i relation till varandra. "
I Sverige ska vi inte utvärdera barnen men vi gör det ändå. Vi bedömer vad barnen har gjort eller inte gjort utifrån de strävansmål vi har unde lärande och utveckling och även om vi sedan (förhoppningsvis) inte försöker förändra barnen så förändrar vi verksamheten runt dem. I "kopplar man bort barnen" som individer och tittar på vad förskolan erbjuder och vad de vuxna gör och hur det fungerar.
Det som jag också fann mycket intressant var hur man utvärderade de vuxnas arbete. Man tittar på hur de vuxna arbetar tillsammans, hur de arbetar med projektet, hur projektet står sig i relation till samhället. Att faktiskt våga gå in på det sätt man driver sitt arbete och fundera kring vad man gör och inte gör måste vara oerhört utvecklande och dessutom ge positiva effekter på vidare arbete när man någonstans hittar sätt som gör processen tydlig.
Vi hoppas alla att detta material kommer översättas till svenska eftersom det säkerligen hade varit ett utmärkt komplement till de olika sätt vi utvärderar i svenska förskolor. Läroplanens revidering har gett oss större separation i barnens lärprocesser och ger en effekt av att många förskolor har känt sig tvungna att gå tillbaka till att checka av, mäta och kontrollera i sitt systematiska kvalitetsarbete. Genom att byta fokus mot kollektiva processer och förskolans roll att erbjuda barnen möjligheter tror jag vi når helt andra processer och en helt annan kvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar