Det första jag tänker på är att torget är en plats för möten. En plats att knyta ihop förskolan. Torget ska vara en plats där barnen kliver ut och är del av någonting större. Precis som ett torg i samhället, ska torget samla och inspirera de som möter det. Öppenhet, synlighet, tydlighet men också en plats som kan vara oförutsägbar, överraskande och utmanande. Det kan plötsligt hända grejer där. Det är också där man samlas för att vara tillsammans.
Det andra jag tänker på är hur torget är en plats för samarbete, för idéer att växa, korsbefruktas, formas av någon och utvecklas av någon annan. Att torget får bli en plats där saker kan få pågå och byggas utav många olika individer. Torget präglas av spår från alla barn på huset (om man har ett gemensamt). Det lever och andas och möter alla. Myller är något jag tänker på när jag tänker på torget, det pågår saker överallt, i stora grupper, i mindre grupper, men tillsammans är torgets uppdrag.
Det tredje jag tänker på är att torget är en plats för olikheter. Torget ger möjlighet att mötas mellan de olika barngrupperna. Det ger möjlighet att låna kompetenser, hitta nya relationer, inspireras och utmanas av andras sätt. Detta gäller både barn och pedagoger. Pedagogerna får också mötas och se varandra, lära känna varandras sätt att arbeta, se och tänka tillsammans. Det väver ihop oss, det synliggör vad vi kan bli tillsammans. Det bygger också trygghet och tillit när vi känner till varandra och skapar relationer genom att gå i dialog och till och med konflikt.
Ut från torgen kommer nya idéer, nya upplevelser, nya relationer. Torgen är en plats för att lära om demokratiska sammanhang genom att delta i dessa. Att lära om värden som lyssnande, delande och solidaritet. En plats där man utmanas att tänka och göra tillsammans. Här är olikheterna, viljorna, tankarna, känslorna, intentionerna fler än inom den egna gruppen. Här krävs därför en större känslighet, en större förståelse för detta.
Och så till Torgpedagogen. För att torget ska fungera behövs någon som vet vad som händer där, vad som kan hända där och vad som behöver hända där. Någon som organiserar, överraskar och utmanar. Materialet på torget behöver förändras beroende på vad de olika grupperna projekterar runt. Att ha möjlighet att ha någon som har tid att tänka kring och fördjupa detta är absolut önskvärt. Så klart är det önskvärt att denna någon får organisatoriska möjligheter som stödjer personens uppdrag. Om möjligt är så tror jag man vinner mycket om Torgpedagogen får ligga "utanför" de givna resurserna för barngrupperna. Att torgpedagogen får möjlighet att spendera lika mycket tid och energi oavsett barngrupp och verka för torget som mötesplats, inte för något slags"rättvisetänk" utan för att fokusera på att barnen möter varandra.
Har du upplevelser och erfarenhet av torg, vad tänker du?
Vilka bra tankar du har Linda!
SvaraRaderaFör mig har torget alldeles för ofta blivit synonymt med kaos istället för en positiv och kreativ mötesplats.
Jag drar starka paralleller med att få uppleva och lära om solidaritet tidigt (och vidare genom hela utbildningen såklart) och möjligheten att bära dessa upplevelser genom hela sitt liv. Att få veta sitt ansvar gentemot andra och att vi tillsammans gör så skar funkar även om vi kan ha olika åsikter om hur. Jag tror mycket av det som händer idag med ungdomar som tappat tron på samhället, utanförskapet, vi och dom- känsla som växer har med uteblivna upplevelser av solidariska sammanhang. Ansvar för sig själv och för andra. Torget som mötesplats konkretiserar detta... Vi skulle behöva arbeta mycket mer medvetet med torg ute i samhället också...
SvaraRaderaJag tänker just på detta att de gemensamma ytorna ibland skapar ett slags "frirum", där ingen riktigt hittar, vet eller tar sin plats och då skapas ett vaccum där plöstligt den vuxna abidikerar och kaos utlöses. Jag tänker att uterummet också kan bli en sådan plats och håller med dig Linda att det är där vi behöver arbeta medvetet. Jag tänker att olikheterna blir tydliga på dessa gemensamma ytor och då krävs det att vi går i dialog.Men jag tänker att det är bra för yrkesrollen och för att vi skall bygga en proffsionell yrkesroll. När man möts så händer något och vi startar processer. Går vi in och stänger dörren om oss är det lätt att göra som man alltid gjort, och risken är att man slutar vara nyfiken på sina kollegors arbetsätt utan man ägnar sig istället åt att diskutera hur "bra man själv arbetar" och hur "konstigt andra arbetar". Jag tänker att mötesplatser om det är torg i staden elelr mötsplatser i skolor har ett stort värde i att bygga broar och skapa viktiga plattformer för tolerans, demokrati och utveckling.Detta är inte lätt på en arbetsplats fast det borde vara det - uppdraget och barnen visar ju vägen.
SvaraRadera