Det är snirkligt och kringelikrokigt och man vet kanske inte förrän i efterhand vad det faktiskt handlar om

Detta projekt har verkligen gått långsamt fram. Barnen har fått "hålla på" och vi har tillsammans upptäck under tiden. Hela hösten har "bara" ägnats åt att dansa sin egen dans utifrån sina egna referenser och utifrån de andra barnens referenser, att etablera dansmattan som en central plats för dessa utryck. Inputen har varit uppmärksamheten på hur ljud/musik låter (senare kopplat till hur vi blir då). Detta eftersom vi pedagoger (efter mycket tankar och diskussioner) såg det som viktigt för människor att bli uppmärksamma på olikheter. För att kunna läsa av, välja, se, lyssna så tänker vi att man behöver bli "känslig för" som en förälder utryckte det. Att bredda referenser och rikta barnens uppmärksamhet mot olikheter så tänker vi att de kan bli mer "känsliga för". Det var det som var vår ingång. Vi utforskade det genom att applicera det på något som barnen upplever som lustyllft, spännande, utmanande, vi lyssnade på olika typer av musik men utforskade också genom att samla olika ljud, göra ljud själva, använda våra kända sånger och musiklekar för att utforska olikheter i intensitet, tonhöjd, volym m.m.

Musiken-dansen-rörelsen är något av det vi erbjudit som barnen verkligen har slutit upp omkring, där många barn har deltagit och upplevt som lustfyllt. Att det i gruppen har funnits tre pedagoger som spelar gitarr och som använt musiken och dansen som språk har naturligtvis påverkat, vilket det också ska få göra. Vår uppgift som pedagoger är nu också att utmana oss själva och knyta andra språk till utforskandet, se delarna i helheten. Här ser vi möjligheter att andra språk kan bredda förståelsen av upptäckandet barnen gör i projektet . Barnen är ju intresserade av olika saker. De deltar också på olika sätt. Vissa med kroppen, att själv prova det de ser, några genom att diskutera, några genom att rita, och andra genom att titta på och prova själv i smyg när de andra har gått. Vilka olika sätt kan man utforska projektet på? Några barn går in och ut i projektet medan andra hänger fast hela tiden. Det händer så klart en massa andra saker också på förskolan men vi dokumenterar inte allt det andra, vi har ett fokus på projektet. Det intressanta är att projekten lever i barnen nu. De ber själva om att få dansa, att få se svansjön, break dance, tango eller något annat. De samlas vid dokumentationen och pratar om den, de provar utifrån bilderna. De berättar för oss och för varandra om sina upptäckter.

Man kan aldrig som lärare veta vad det är man utforskar till fullo. Både barn och vuxna kommer ta med sig olika erfarenheter och det är väl det som är hela poängen, att alla får lov att berikas på erfarenheter utifrån sin ingång. Det viktiga är att vi pedagoger ser alla barns olika deltagande. Att vi värdesätter de olika ingångarna och, om barnen önskar, gör dem synliga för resten av gruppen. Det är också viktigt för oss att samla de olika trådarna, välja fokus, koppla till teorier och våra styrdokument, gå tillbaka och titta på de spår vi lämnade och kanske ta upp någon tråd igen beroende på vad barnen önskar. Projektens gång är ingen linjär process. Det är snirkligt och kringelikrokigt och det är kanske inte förrän i efterhand som vi kan ana vad som hänger ihop och hur det gör det.