Solgläntan- med rum och tid för kreativitet och relation

Förra måndagen var jag och mina kollegor (vi som arbetar med 1-3åringarna) på besök på Solgläntans förskola i Kärra, Göteborg. Solgläntan är en förskolan med sex avdelningar men har just nu fem öppna, ytterligare en kommer startas upp i januari. Förskolan är en klassisk 70-tals förskola byggd som ett L där avdelningarna ligger efter varandra i en lång rad sammanfogade av korridorer. Ytorna är stora, rymmliga och ljusa efter en renovering av ytskikten inuti förskolan som fokuserade på att skapa mer genomskinlighet och ljus, bl.a har man satt in flera fönster i innerväggar. Solgläntan har i hela sitt utvecklingsarbete arbetat nära en "egen" pedagogista samt deltagit i stadsdelens lärgrupper där de mött andra pedagoger för reflektion.


Hos 1-åringarna

Vad händer när fläkten sätts igång och ballonger och silkespapper släpps lös?

Vår önskan var att ta del av Solgläntans arbete med den pedagogiska miljön för de allra yngsta. Många tankar och frågor av största betydelse lyftes. Vi tänkte mycket om vikten av pedagogens fokus vid mötet med de allra yngsta samt vilka förväntningar vi har på de allra yngsta, vad tror vi att de klarar av, hur tror vi att de tänker? Vikten av att vara nära barnen, rent fysiskt. Carina, som är pedagogista på Solgläntan berättade hur pedagogerna som arbetade med ettåringarna hade uttryckt närhetens betydelse och vikten av att det får ta tid genom att säga - Vi har inte kommit upp på rullpallarna än, trots att det snart är november månad. Vi reflekterade kring betydelsen av tempo och  flöde i lokaler. På vilka sätt man upplever tempo som antingen ett hinder eller en möjlighet och på vilka olika sätt barn och vuxna kan vara koncentrerade/fokuserade på det de gör. Att låta utforskande få ta tid. Att lita på material och miljö och på barnens förmåga att tänka och göra tillsammans.






 



Bubblor hos 3åringarna

Som ni ser på bilderna så arbetar barnen på Solgläntan i mycket stor utsträckning med material och fenomen som inspirerar till utforskande. Hela Kärra har "Barns möte med naturen" som metaprojekt för undersökande i alla förskolor. Maria, som arbetar med treåringarna beskrev hur deras bubbelprojekt har levt länge hos barnen. Hur de hittar nya vägar och tankar att utforska. Hon berättar också också hur dokumentationen fått ny funktion sen hon och barnen börjat reflektera mer runt den tillsammans och användt den i vidare utforskande genom att vända kameran mot vad barnen ser. Detta har också influerat pedagogerna som arbetar med fyraågingarna att be barnen ta bilder i byggrummet för att få syn på vad barnen uppmärksammar. Bilderna visade detaljer på byggena och håligheter där man såg igenom. Spännande! Undrar var det leder! Det fanns också ett projekt om stenar (eller var det om minnen....) där barnen hade fått i sommaruppdrag att ta med en sten. Förskolan hade fått stenar från hela Sverige och från andra länder. Alla stenar bar på sina historier precis som alla de barn som tagit med dem. Ett verktyg för att arbeta med stenar såväl som det unika i var och ens berättelse. Ser fram emot att få veta mer om detta!

En tanke som jag vill ge tillbaka till Solgläntans pedagoger är tanken om att organisera för torg- mötesplatser mellan avdelningarna. Hur skulle det kunna oragniseras och se ut?

Besöket var mycket uppskattat från båda håll. Vi väckte många tankar och fick möjligheter att tänka tillsammans med olika utgångspunkter.

Tusen tack Solgläntan för att ni delar med er av era utforskanden tillsammans med barnen!