Atelierista-Barns spår i förskolerummet

På min gamla arbetsplats pratade vi mycket om hur barnen skulle kunna fortsätta på det de arbetade med, utveckla det och göra det större och mer omfattande. Vi pratade om vad barnen behövde tillgång till för att kunna utmanas att göra detta och inte bara producera saker utan ha längre pågående projekt i det de gjorde. Detta är väldigt viktigt att tänka kring och hitta möjligheter för, tror jag, för att få ett fördjupat atrbete med barnen  förskolan. Att i ett rum kunna känna vilka projekt som pågår här, vilka lärande som tar plats och hur rummet präglats av just de barnen som vistas där just nu.

Vi var på studiebesök med Atelieristakursen på en förskola i grannkommunen där vi fick i uppdrag att söka barnens spår i miljöerna och skriva om pedagogisk miljö på bloggen. Uppgiften innefattade också att ta två kort på miljöer där vi kunde se barns spår och finna kreativa pedagogiska miljöer. Dessa bilder valde jag.

Drakar finns dom? är ett projekt som de äldsta barnen arbetar med. Det utgår ifrån barnens fascination för just drakar och barnen har på många olika sätt utforskat vad en drake är (kan vara?) och hur den relaterar till omvärlden och omvärlden till den. I fotot ovan har barnen funderat kring vad en drake ser när den flyger, hur saker ser ut uppifrån, och byggt upp en installation av sina tankar. Drakarna hänger ovanför för att gestalta hela tanken. Många av rummen på avdelningen speglade barnens tankar om drakar och visade genom sin dokumentation och delvis genom materialvalet att det var detta som barnen var upptagna med just nu. Ett förskolerum som är dynamiskt och som kan förändras beroende på vad barnens utforskar, som kan fånga upp barnens tankar och görande och ge dem möjlighet att gestalta dem på olika sätt är eftersträvansvärt.

Den andra bilden jag valde var där jag såg spår av vad barnen byggt. Här fanns inga förklaringar eller påvisande utan bara avtryck av barnens handlande. Vad behöver man göra för att få flera sådana spår att leva kvar? Hur behöver man fostra barnen i att ta hand om varandras uttryck?

Jag tänker att det handlar om att göra det viktigt. Jag vill inte att barnens ska komma till förskolan varje dag för att börja om. Jag önskar att de kan fortsätta och utveckla. Genom att ge byggena, målningarna, skulpturerna, danserna, musicerandet värde genom att miljöerna oh vi som vistas där tillåter att barnens spår att klinga vidare så skapar man också respekten från andra barn, föräldrar, pedagoger, städpersonal o.s.v. Detta möjliggör då barnen att forstätta och utveckla. Hur ger man det värde då? Jo man pratar om det, man synliggör det, man berättar om vem som gjort eller gör vad och får alla inblandade att förstå arbetet som ligger bakom, vilka känslor som är knutna till dessa och ger barnen vägar att förstå varandras skapande. Man använder nuet, man använder mötena, man använder konverkationen i hallen, man ser till att leva att förskolan är barnens förskola.

Många långa steg för att nå hit.....och inte bara ensam utan med alla andra, tillsammans.....