Nu börjar en tid av farväl...

En present med mycket kärlek från de barn vi följt i fyra år. Ett litet hjärta att bära om handleden som minne av alla tankar, upptäckter, känslor, rädslor vi delat....

-När du har glömt oss så kan du titta på det brevet och komma ihåg oss så var rädd om det brevet!

...och så igår. Den första av alla de sistagångskramar som ska följa nästa vecka. En flicka som inte kommer vara i förskolan nästa vecka då jag slutar. Flickan gränslar över mitt knä och kramar mig med armar och ben. Hon märker att mina tårar börja komma och hon skjuter mig ifrån sig och har sitt ansikte nära mitt och ger mig ett stort leende, Hej då Linda, hej då, och så en kram till.

Hu! Hjälp mig igenom detta.