24 maj 2011

"Låter fint. Hänger alla barn med?"

Fick en fråga på blogggen som är viktig och värdefull i tänkandet kring vårt valda arbetssätt. Därför gör jag ett inlägg och försöker besvara frågan.

"Låter fint. Hänger alla barn med?"

Vi är noga med att ge olika möjligheter för alla barn att vara delaktiga i projekten. Detta betyder att alla barn inte är delaktiga på samma sätt. I ett mer traditionellt tänkande var väl det ofta kännetecknet att alla barn gjorde samma saker. Man bockade av barnen kunskaper i att kunna klippa, pussla, ta en instruktion, hoppa på ett ben o.s.v Så gör inte vi idag. För att ta vara på barnens individuella kompetenser och för att ta hänsyn till deras person så anpassar vi projekten så att det finns något för alla. Jag tror inte att rättvisa är att  ge alla samma saker utan att ge utifrån vad just det barnet behöver. 

En barn driver projekten och har många tankar som de vill dela med sig av, andra behöver lång tid att vara brevid för att senare prova själv. En del barn är aktiva i processen att dokumentera projektet, en del pratar om projektet och gör saker hemma. I detta finns vi lärare och utmanar barnen där de är. Vi tvingar aldrig någon att ta en roll som de inte är bekväma med men ger alltid alla möjligheten att göra sin röst hörd.
För att följa varje enskilt barns process har vi samtalsunderlag, som vi baserar på dokumentation, som gås igenom av pedagogerna i arbetslaget och sedan med föräldrar en gång varje termin. Här är en utvecklingsmöjlighet att även ta med barnet på ett mer aktivt sätt. De barn som vill kan ju t.ex. vara med under samtalet.

4 kommentarer:

  1. Känner barnen på sig var de ligger i "duktighetsordning"? Det kan väl knappast undvikas helt.

    SvaraRadera
  2. Det är något fel så jag kan inte logga in och kommentera på min egen blogg så jag får kommentera som anonym men du ser ju att det är jag :)

    Utifrån det jag har sett uppfattar inte barnen att någon är duktigare än någon annan, antagligen för att vi lärare inte tycker att någon uppgift är viktigare än någon annan.

    Det är vårt arbete tillsammans som ger resultaten. Processen är där vi lär inte utifrån produkten.

    Vi lärare har ju också ett ansvar att lyfta det arbete som görs som inte "syns" lika väl så att hela gruppen blir medvetna om det.

    Sen kan det finnas barn som önskar våga göra något och då stöttar vi alltid och tar de stegen tillsammans. Alla utifrån där de är.

    Linda

    SvaraRadera
  3. I think you focused on a very improtant point. Children have not only needs, but desires, talents, skills, abiliteis, interests, curiosities which are different. When we say this about adults, we all agree because we like to be recognized in our unicity. But talking about unicity of children is difficult. We like to think that children are "almost the same at same age" so we can work with them in a serial way. Like fordism thaugth us in factories.
    Our task should be to find out different way of discovering the world and expressing it, different strategies to make research about everything together with the children. Whit everyone if them.

    SvaraRadera
  4. That is a very interesting perspective Cristian! The way we like to fokus on adults special skills and often comment on how importent it is that everyone bring their unic knowledge to projkets. So shouldn´t we do the same with the children.... I think the quest of always trying to give the children the exact same thing to be fair is a act in the opposite direction.

    Linda Linder

    SvaraRadera