Besviken på debatten

Igår debatterades det på DN:s hearing om skolan. Min önskan var att man skulle diskutera huret, HUR gör vi den svenska utbildningen värdefull för eleverna. Hur man skapar mening i skolan samt vilka kompetenser som ställs på eleverna i dagsen och framförallt morgondagens samhälle. Istället föll diskussionen platt i kommunaliseringens vara eller icke vara samt i hur viktighet skulle likställas med mycket pengar i plånboken.


Debatten har fortsatt på Twitter men där har den som jag skrev tidigare fått ett enligt mig felaktigt fokus. Man talar om vilka lärare som är de viktigaste och vilka som således skulle få mest betalt. En småaktig och hierarisk diskussion som sviker de som borde stå i fokus i utbildningen, eleverna.

Lärarna gör sig själva en otjänst om de låter diskussionen handla om pengar och makt. De visar då bara för samhället hur de bryr sig mest om sig själva. Läraren och eleven är lika viktiga i skolan, om den ena faller bort kan den andra inte heller existera. Lika viktiga är ämneskunskaper och didaktisk förmåga tillsammans. Om lärarens kärna, att skapa lärande situationer och att motivera och intressera eleven inte skulle vara betydelsefulla så skulle inte lärare behöva existera, då skulle experterna kunna ta över. För de finns alltid de som läst mer som vet mer som kan mer om ett ämne.

För att avsluta så säger jag att alla lärare i utbildningen är lika viktiga eftersom att kunskap bygger på kunskap och eleverna har erfarenhter och kunskaper med sig från alla stadier i utbildningen. Ingen skulle vid 15 års ålder kunna fördjupa sig i ämneskunskaper om inte en grund hade lagts tidigare. Ta den populära symbolen av en kunskapsstege (även om de som känner min ståndpunkt vet att jag inte ser på lärande som linjärt utan som rihizomatiskt ) så skull det vara omöjligt att klättra upp om inte de första pinnarna osv. satt där de skulle.

Så sluta nu att trampa ner varandra, att skylla varandra och att försöka visa vem som är bäst. Prata med varandra inom ämnena, över ämnena, över klassrummen, över stadiegränserna. Var nyfikna på varandra! Vi ska diskutera synen på kunskap, om hur vi bygger undervisning/lärande med våra elever oavsett ålder, om vad som är vårt uppdrag och visa upp det för alla som vill se.

Vi ska vara stolta över det vi gör och bjuda in och visa upp vår verksamhet. Då kommer andra också bli stolta över oss.