Lyssnaröron

Imorgon sätter jag på mig mina lyssnaröron och går till mitt nya jobb full med inspiration. Undra vilka jag kommer att möta? Undra vad de har att säga? Undra vad de vill göra? Undra vad vi kan bli tillsammans?

Olika roller för lärare i förskolan

Under de fyra åren jag har arbetetat efter min lärarutbildning så har jag sakta men säkert bekantat mig med olika typer av lärarroller inom förskolan. På min nya arbetsplats är dessa uttalade och platsen/ansvaret jag ska ha är som torgpedagog på de yngsta barnens torg. Tanken med att utforma olika roller med olika anvar är att tydliggöra lärarens uppgift, att dela på ansvar, att fokusera på olika bitar i verksamheten. Fördelarna med detta är att istället för att alla lärare måste göra alla delar för sina grupper så gör man olika delar tillsammans för alla. Om man som lärare är intresserad av ett särskilt område kan man få utmaningen att fördjupa sig inom det. Det är också en fråga om att ta vara på alla lärares olika kompetenser för att få hela förskolan att blomma. För att kunna arbeta så här krävs tillit till varandras arbete och ett samarbete och en gemenskap över hela förskolan. Om man inte är bekant med vårt sätt att arbeta kan man undra vad de olika lärarrollerna har för syfte. Jag tänkte därför göra en liten lista på de olika typer av roller som finns hos oss just nu med en kort förklaring....

Hemvsistspedagog/Projektpedagog
Denna lärare har ansvar för barngruppen samt hemvistens miljöutforming. De utvecklar projekten med barnens intressen och tankar som grund. De har också ansvar för att kommunicera barnens utforskande och utveckling med föräldrarna.

Torgpedagog- Innetorgspedagog
Denna lärare ansvarar för torget som mötesplats, utvecklar den pedagogiska miljön och har ofta en utmanande roll gentemot lärarna på förskolan och ansvar för miljöutvecklingen. Torgpedagogen anspassar miljön på torget och utmanar barnens tankar i projekten i samarbete med projektpedagogerna. Torgpedagogen dukar upp miljön på torget och ansvarar för organisationen i vilka barn som är där. Som torgpedagog behöver man ha ett särskillt intresse för pedagogisk miljö och skapandet av möten mellan barn åldrarna.

Utepedagog-Utetorgspedagog
Denna lärare är stationernad i utemiljön, utvecklar den pedagogiska miljön och har ofta en utmanande roll gentemot lärarna på förskolan och ansvar för miljöutvecklingen. Utepedagogen anspassar miljön på gården och utmanar barnens tankar i projekten i samarbete med projektpedagogerna. Utepedagogen öppnar upp och plockar fram material och ansvarar för organisationen i vilka barn som är ute. Som utepedagog behöver man ha ett särskilt intresse för pedagogisk miljö och vara intresserad av vad utemiljön kan ge för aspekt på den. Man måste också ha ett intresse för att skapa möten mellan barn i olika åldrar.

Ateljerista
Denna lärare har ansvar för ateljén/ateljéerna på förskolan. Ateljeristan lägger stort fokus på de estetiska läroprocesserna och utmanar barn och lärare i dessa. Ateljeristan har god materialkännedom och kompetens i olika tekniker inom bild och form. Ateljeristan är också en inspiration och ett bollplank i utformningen av den pedagogiska miljön. Ateljeristan kan också ha huvudansvar för materialinköp.Utibilding till Atejerista finns bl.a. vid Göteborgs Universitet och Regio Emilia institutet.

Pedagogista
Denna lärare har ansvar för att driva utvecklingsprojekt på förskolan/förskolorna. Pedagogistan är ofta knuten till flera förskolor. Pedagogistan är med vid lärarnas reflektionstid och hjälper till att koppla verksamheterna till teorierna samt utmanar lärarna att se djupare i projekten. Pedagogistan ansvarar ofta för kvalitetredovinsingar, planering av studiedagar, fortbildning o.s.v Man skulle kunna säga att Pedagogistan är/kan vara den pedagogiska ledaren. Utbildning till Pedagogista finns bl.a. vid Göteborgs Universitet och Reggio Emilia institutet. Här kan du läsa en pedagogistas tankar om sin roll. Re-reflektera.

"Låter fint. Hänger alla barn med?"

Fick en fråga på blogggen som är viktig och värdefull i tänkandet kring vårt valda arbetssätt. Därför gör jag ett inlägg och försöker besvara frågan.

"Låter fint. Hänger alla barn med?"

Vi är noga med att ge olika möjligheter för alla barn att vara delaktiga i projekten. Detta betyder att alla barn inte är delaktiga på samma sätt. I ett mer traditionellt tänkande var väl det ofta kännetecknet att alla barn gjorde samma saker. Man bockade av barnen kunskaper i att kunna klippa, pussla, ta en instruktion, hoppa på ett ben o.s.v Så gör inte vi idag. För att ta vara på barnens individuella kompetenser och för att ta hänsyn till deras person så anpassar vi projekten så att det finns något för alla. Jag tror inte att rättvisa är att  ge alla samma saker utan att ge utifrån vad just det barnet behöver. 

En barn driver projekten och har många tankar som de vill dela med sig av, andra behöver lång tid att vara brevid för att senare prova själv. En del barn är aktiva i processen att dokumentera projektet, en del pratar om projektet och gör saker hemma. I detta finns vi lärare och utmanar barnen där de är. Vi tvingar aldrig någon att ta en roll som de inte är bekväma med men ger alltid alla möjligheten att göra sin röst hörd.

För att följa varje enskilt barns process har vi samtalsunderlag, som vi baserar på dokumentation, som gås igenom av pedagogerna i arbetslaget och sedan med föräldrar en gång varje termin. Här är en utvecklingsmöjlighet att även ta med barnet på ett mer aktivt sätt. De barn som vill kan ju t.ex. vara med under samtalet.

Projektprocess

För att få en inblick i hur vi arbetar med projektarbeten i förskolan vill jag nu ta er med genom hur en sådan process fungerar.

Pre-projekt- sökande efter ett fördjupningsområde
Under de första månaderna med barnen arbetar vi i ett såkallat pre-projekt. Här låter vi barnen vara i de miljöer som finns på förskolan och tar med barnen utanför förskolan. Vi lyssnar på vad de intresserar sig för och var deras intressse ligger just nu. Vi dokumenterar det vi ser och hör med hjälp av bilder, anteckningar, barnens alster, ljudupptagningar, film, osv. Vi är i en sökande fas där vi pedagoger försöker undersöka var barnen intresse ligger samt vad vi som pedagoger kan utmana dem i.

"Verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet."

Lpfö98 reviderad 2010, 2.2  s. 11

Pedagogisk dokumentation- reflektion som synliggör processen

Varje vecka sitter vi i reflektion med arbetslaget. Vi har här dokumentationen som underlag för att fundera över vad det är barnen söker och förundras av. Vi kopplar till läroplansmål och litteratur och gör upp planer för hur vi ska utmana barnen.  På vår enskilda reflektionstid sorterar vi sedan vår dokumenation och förberender vi också för att ge tillbaka barnens tankar till dem samt utmana dem att tänka vidare med hjälp av bilder, upplevelser i skogen, på museét, i en konsthall, med lera eller var det nu kan vara. Dokumentationen förs in löpande i ett Power point-dokument där vi sparar hela förloppet för att ha hela processen levande under arbetet.

"Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull."
Lpfö98 reviderad 2010, 2.6 , s. 16

Projektinledning- vi gör ett dyk tillsammans

Snart kommer något upp. Vi gör ett dyk. Vi har diskuterat fram och tillbaka, både pedagoger och barn. Vi har gett tillbaka barnens tankar och de har bollat nya frågor till oss. Vi har funderat tillsammans kring vad det är vi ska undersöka vidare. Plötsligt dyker något upp, nån har ställt en fråga, gjort en upptäckt, sett någonting som fångat flera barn. Vi pedagoger tydligggör och utmanar barnen att tänka mera med olika verktyg. Skulle ni kunna beskriva med hjälp av materialet i byggen hur ni tror att en vulkan fungerar? Skulle ni med hjälp av kol kunna rita ett svart hål? Skulle ni med hjälp av materialet i klisterbyggen kunna bygga så som ni tror att det såg ut där dinosaurierna levde?



Möten, en samlingsplats för våra tankar
I barngruppen hålls det möten varje dag. Här bestämmer man vad man ska göra under dagen. Barnen berättar för varandra om sina tankar och vad de har utforskat och pedagogerna presenterar möjligheter till vidare arbete. Vi delar in oss i mindre grupper ute och inne eller gör något tillsammans. När barnen utforskar och gör nya upptäckter som de vill dela med sig av så frågar de om de kan "berätta om det på mötet". Mötet blir "klistret" som håller samman de olika processerna och tankebanorna hos barnen och pedagogerna. Vi strävar efter att barnen håller i mötet så långt som det är möjligt.

"Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens."
Lpfö98 reviderad 2010, Förskolans uppdrag s. 8

Projektet lever i miljön

I barnens utforskande finns ett behov av olika typer av material för de ska kunna synliggöra sina tankar. Denna miljö ger vi barnen genom att iordningställa den så att den möjliggör deras vidare utforskande. Vi ser till att det finns material att använda  och vi ser till att materialet är tillgängligt för barnen varje dag. Genom att få "umgås" med materialet och varandra hittar barnen nya frågor och utvinner nya tankar och ställer nya hypotser.

"Den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. "
Lpfö98 reviderad 2010, 2.2, s.11


Får input i nätverksgruppen

På förskolan finns olika reflektionsgrupper där man som pedagog/arbetslag kan få input till att tänka vidare. Hit tar vi med barnens projekt och diskuterar hur man kan se barnens sökande ur andra prespektiv eller få nya ingångar till områden att utforsska. Det är här vi tänker mycket kring metanivåerna och pratar om vad lärande är , hur det tar form ,vad det behöver för att växa o.s.v. Dessa ses ett par-tre gånger per termin.


"Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande."

Lpfö98 reviderad 2010, Förskolans uppdrag s. 8

Återblickar

I slutet av terminen har vi återblickar tillsammans med det andra arbetslaget som arbetar med samma åldrar på den andra förskolan (det finns två förskolor på vår enhet). Vi går igenom dokumenationen och pratar om vad som har fungerat bra och vad man kunde göra annorlunda eller utveckla och hur man ska göra detta.

"Det (dokumentationen, utvärderingen) handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. "

Lpfö98 reviderad 2010, 2.6, s.16

Detta är en ständig process som vi lever i varje dag. Hela verksamheten vilar på den pedagogiska dokumentationen, på metakongnitionen hos både barn och vuxna.



små barn utforskar

Tänker mycket nu kring pedagogisk miljö för de yngsta. Hur de kan få möjlighet att utforska och undersöka på sina villkor.Tänker och läser om hur små barn utforskar och funderar kring vad det är de vill veta. Ser många mönster i det de gör, beror det på att det finns mönster eller på att miljöerna de vistas i erbjuder/inbjuder till detta sätt att utforska?

Jag ser på min son. Han plockar i och ur, packar, fyller upp och tömmer. Han utforskar rummet inuti alla sorters behållare. Många gånger, fram och tillbaka. Han kastar saker över kanter, in i andra utrymmen, in i behållare. Han rullar stenar, bilar, krukor utför små backar. Han söker rörelse hos olika typer av material. Han försöker förstå materialets tygnd, form, struktur genom att han stoppar sina händer i allt han ser. Han utforskar förhållandet mellan sin egen kropp och materialets kropp.

Läser Gunvor Lokkens Toddlarkultur och funderar vidare.

Nu börjar en tid av farväl...

En present med mycket kärlek från de barn vi följt i fyra år. Ett litet hjärta att bära om handleden som minne av alla tankar, upptäckter, känslor, rädslor vi delat....

-När du har glömt oss så kan du titta på det brevet och komma ihåg oss så var rädd om det brevet!

...och så igår. Den första av alla de sistagångskramar som ska följa nästa vecka. En flicka som inte kommer vara i förskolan nästa vecka då jag slutar. Flickan gränslar över mitt knä och kramar mig med armar och ben. Hon märker att mina tårar börja komma och hon skjuter mig ifrån sig och har sitt ansikte nära mitt och ger mig ett stort leende, Hej då Linda, hej då, och så en kram till.

Hu! Hjälp mig igenom detta.

Fina, förunderliga, fantastiska förskolan!

Idag uppmärksammar vi förskolan, fina,fantastiska, förunderliga,firnurliga,frågvisa, framåtsträvande FÖRSKOLAN.

Barnen har varit i centrum (bokstavligen talat) och målat, blås såpbubblor, upplevt ljus och genomskinlighet, skrattat, pratat, sprungit runt. Tack fantastiska förskolan för att du finns!

Att förstå vad det är man gör

Vi tar emot mycket studiebesök på min nuvarande förskola och jag har fått möjligheten att tillsammans med pedagogistan på vårt hus ta emot besökarna och beskriva och berätta om vår verksamhet. Det är så oerhört nyttigt att göra detta då man sätter ord på det man gör varje dag.

I eftermiddags satt vi igen jag och pedagogistan och tänkte ut hur vi skulle ta emot nästa studiebesök, som blir mitt sista. Vi tänkte kring det vi gjort förut och funderade var vi var nu. Det blir så tydligt, när man har bildspelen sparade, att man ständigt omvärderar och omformulerar sina tankar.

- Nä, sa vi båda i munnen på varandra, så tänker vi inte nu längre, och så skapande vi andra tankar tillsammans.

Tack M för ditt stöd och din inspiration igenom allt!

Att prata och tänka om lärande

Idag samtalade jag med en grupp barn. Två av barnen hade lärt sig klättra upp hela vägen på klättervägga ute på gården. De var väldigt lyckliga och kom och ropade efter mig för att jag skulle se deras nyvunna färdigheter. Efter genomfört klättrande upp (med en vink på toppen) och ner igen så kom de till mig och vi pratade en stund. Två andra barn var också hos mig. T som redan kunde klättra och tyckte det var "Lätt som en plätt" samt C som hade lärt sig för några dagar sedan. ES och EB var de som precis hade lärt sig klättra.

T säger med en överlägsen ton
-Det där är väl jättelätt! Det kan jag, jag kan klättra upp där det har jag kunnat läääänge, det är inte svårt.
Linda till T
- Men du, jag minns när du inte kunde klättra upp där. Hur gjorde du när du lärde dig det?
T
- L lärde mig, tror jag....(*tänker*) eller, jag kollade på henne och sen tänkte jag hur jag skulle göra och sen provade jag och gjorde och sen kunde jag.
Linda till ES och EM
- Hur gjorde ni när ni lärde er?
ES - Jag provade först på den lilla klätterställningen, jag provade där och sen när jag kunde gick jag till den stora. Sen provade jag där också och sen övade jag mig och sen kunde jag nu!
Linda till MB
- Hur kändes det i magen nu när du kan?
MB
-Det känns prirrigt! Pirrigt när man är där uppe.
C
-Det kändes braaa för mig.
Linda till C
Kommer du ihåg hur du tänkte innan du kunde?
C
-Ja jag tänkte, det här är alldeles FÖR högt men sen tänkte jag att det var lätt och inte farligt alls.

Besviken på debatten

Igår debatterades det på DN:s hearing om skolan. Min önskan var att man skulle diskutera huret, HUR gör vi den svenska utbildningen värdefull för eleverna. Hur man skapar mening i skolan samt vilka kompetenser som ställs på eleverna i dagsen och framförallt morgondagens samhälle. Istället föll diskussionen platt i kommunaliseringens vara eller icke vara samt i hur viktighet skulle likställas med mycket pengar i plånboken.


Debatten har fortsatt på Twitter men där har den som jag skrev tidigare fått ett enligt mig felaktigt fokus. Man talar om vilka lärare som är de viktigaste och vilka som således skulle få mest betalt. En småaktig och hierarisk diskussion som sviker de som borde stå i fokus i utbildningen, eleverna.

Lärarna gör sig själva en otjänst om de låter diskussionen handla om pengar och makt. De visar då bara för samhället hur de bryr sig mest om sig själva. Läraren och eleven är lika viktiga i skolan, om den ena faller bort kan den andra inte heller existera. Lika viktiga är ämneskunskaper och didaktisk förmåga tillsammans. Om lärarens kärna, att skapa lärande situationer och att motivera och intressera eleven inte skulle vara betydelsefulla så skulle inte lärare behöva existera, då skulle experterna kunna ta över. För de finns alltid de som läst mer som vet mer som kan mer om ett ämne.

För att avsluta så säger jag att alla lärare i utbildningen är lika viktiga eftersom att kunskap bygger på kunskap och eleverna har erfarenhter och kunskaper med sig från alla stadier i utbildningen. Ingen skulle vid 15 års ålder kunna fördjupa sig i ämneskunskaper om inte en grund hade lagts tidigare. Ta den populära symbolen av en kunskapsstege (även om de som känner min ståndpunkt vet att jag inte ser på lärande som linjärt utan som rihizomatiskt ) så skull det vara omöjligt att klättra upp om inte de första pinnarna osv. satt där de skulle.

Så sluta nu att trampa ner varandra, att skylla varandra och att försöka visa vem som är bäst. Prata med varandra inom ämnena, över ämnena, över klassrummen, över stadiegränserna. Var nyfikna på varandra! Vi ska diskutera synen på kunskap, om hur vi bygger undervisning/lärande med våra elever oavsett ålder, om vad som är vårt uppdrag och visa upp det för alla som vill se.

Vi ska vara stolta över det vi gör och bjuda in och visa upp vår verksamhet. Då kommer andra också bli stolta över oss.