Att våga kasta sig ut #SETT2013

Erika Kyrk Seger föreläste igår på SETT.  Hon beskrev hur hon och hennes kollegor på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg hade kastats in i sin lärprocess om hur,vad  och varför de arbetar med lärplattor i förskolan. Plötsligt var lärplattorna där och de fick förhålla sig till dem.

Jag vill stanna redan där. Lärplattorna kastas in. Jag och Erika pratade om detta efteråt. Det är verkligen så. Missförstå mig rätt. Jag är helt för att bygga ut (in) den digitala tekniken i förskolan och utveckla förhållningssätt som gör att tekniken blir ett av språken/verktygen som vi sätter i händerna på barnen. Problemet är att vi inte får förutsättningar till att fortbilda oss för detta. Hur och varför är viktigt och vi kan inte förstå varför om vi inte vet vad vi kan göra med dem. Det jag mestadels ser nu är att vi använder lärplattorna till att göra samma saker som vi alltid gjort. Min reflektion blir, hur fördjupar lärplattorna och breddar, kopplar ihop? Hur går de också från att vara de vuxnas verktyg till att bli barnens?

Erika berättar med stark förankring i verksamheten, hon står på golvet som vi andra. Det är styrkan. Jag tänker att många känner igen sig. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig. Vad kan vi göra? I vilka världar kan vi släppa in barnen och hur förhåller vi oss till vår makt där? Erika beskriver hur de plötsligt hade plattorna fulla med appar och fick börja rensa, sätta sig ner och fundera över varför? De skapade flödesscheman med pedagogiska ställningstagande som svarade på om apparna var värda att behålla eller om de skulle slängas. De hittade strategier tillsammans, genom gemensam reflektion för att hitta förhållningssättet.

Erika lyfte också vikten av att visa pedagogernas processer och jag tänker det är viktigt för att våga dela med oss av våra egna möten med lärplattan så att andra inte ska känna sig ensamma. Den där skrämmande känslan av att inte behärska något måste bytas ut mot lyckan att erövra något tillsammans och se möjligheterna det erbjuder.

Något väldigt viktigt som Erika säger är att vi kan inte välja bort tekniken, den är där och den är en del av allas våra liv, vi måste förhålla oss till den. På vilka sätt kan den inte bara förenkla för förskolan utan också fördjupa och ställa nya frågor?

Så vi får kasta oss ut tillsammans och vågga ställa oss själva de där obekväma frågorna och så behöver vi DELA. Dela våra erfarenheter, våra strategier, våra organisationer. För att tillsammans utveckla. Frågan är var vi hittar våra plattformar? Var förskolan?

Lunchade med Växthuset #SETT 2013

Hela SETT-mässan har varit galet full för min del. Igår hann jag inte ens sätta i mig lite lunch för att föreläsningarna i M5 var helt fulla! Många pedagoger som var intresserade av inriktning förskolan kände säkert detsamma. Idag hade jag i förväg förberett att bli upplockad av mina fina vänner från Växthuset så lunchen var redan bokad och klar :) 

Jag var såklart nyfiken på vad som hade hänt sen vi sågs sist och vad de hade tänkt och gjort tillsammans. De var eniga om att vårt möte hade satt igång många tankar hos dem och fått dem att agera så fort det gick. Lisa sa att hon tyckte att jag inte hade gett några svar men satt igång deras egna processer och fått dem att tänka om sitt eget och vad som hindrade dem från att sätta igång. Vad behövde de, hur skulle de organisera sig? Carolina och Lisa fick uppdraget att verka för mötesplatsen Torget. De har fått reflektera tillsammans och utveckla idéer för torget. Växthuset upplever att den största effekten av att de har fått till sitt torg är att mötena mellan barnen (och pedagoger-barn, pedagoger-pedagoger också antar jag) har ökat. Barnen möter varandra över avdelningarna och upptäcker erövrar tillsammans. Torget knyter ihop! För mig blir mötet med Växthusets tankar ytterligare en ingång hur viktigt delandet är och hur organisationen (formen) kan delas för att hitta vägar för den egna verksamheten. 

Det var ett kärt återseende och vi lyfte tillsammans vikten av att mötas och få en annan inblick i sin verksamhet. Tack Växthuset!

Var befinner vi oss? Hur förstår vi vårt eget lärande? #SETT2013

Mycket pratas om hur man ska få med alla kollegor på tåget, hur man ska möta pedagoger som reagerar med motstånd och bortförklaringar. Först och främst måste vi nog få perspektiv på var vi befinner oss. Hur förhåller vi oss själva till tekniken? Hur förstår vi den explosion som sker runt omkring oss? Var har vi varit och vart vill vi? Hur är vi i allmänhet som människor? Hoppar vi på nya saker, låter vi andra prova först, är vi motståndare från början? Om vi kan förstå var vi befinner oss i vår egen process kan vi kanske ställa oss brevid och se helheten, det kanske blir lite mindre skrämmande då?

Bekvämt? #SETT2013

Nej, det funkade inte så, stolen blev snart infångad av en hungrig förskollärare...

Vilket lärande sker? Kan vi veta det? #SETT2013

Efter dagens lyssnande har jag landat i en tanke, transdiciplinärt lärande. Jag har hört hur pedagoger, förskolechefer och mediapedagoger beskriver hur de digitala verktygen smälter samman flera ingångar och kopplar ihop.

Sölve tog exemplet med Trope som jag förut har nämnt i bloggen. Här ställer Sölve frågan, håller barnen på att utforska rörelse eller utforskar de ljud? Här finns förbindelser mellan det auditiva och det visuella.

Jag ser hur flera olika värden stärks parallellt . Jag ser hur kopplingar sker till att skapa plats för demokratiska sammanhang och etiska ingångar. Det handlar om samarbete, om lånandet av varandras kompetenser av att lära känna varandra och sig själv genom tekniken.

Vi talar om 100-språkande och tekniken binder ihop, förtydligar, förenklar och förbättrar!

Vågar vi anta utmaningen!?

Knôkfullt på #SETT 2013

"7000 skitarga förskollärare jiddrar med vakten utanför fräsiga Ulla-Karins föreläsning i M5 " Max Entin

SETT 2013 har inte räknat med förskolans kraft! Föreläsningarna som riktar sig särskilt till förskolan är överfulla! Fantastiskt att förskolan tar plats! Hur blir det nästa år?

Digital miljö- hur ser den ut i förskolan? #SETT2013

Har lyssnat till Markus Bergenord och Sölve Lagercrantz från Katarina Västra förskola.

Min första reflektion är hur viktigt det är att den digitala miljön byggs ut i förskolan. Att man som Markus uttryckte det, inte ska behöva leta efter den där sladden, allt ska finnas på plats. Vi kan inte värja oss utan måste förhålla oss till digitaliseringen.

Vi måste se på tekniken som vi ser på andra typer av material i förskolan. Hur erbjuder vi det?

Sölve berättade om hur de hade en fyraårig plan för den digitala utvecklingen. Som om vi kunde vänta i fyra år, sa Markus. Jag tänker att vi hittar idéer och använder dem och lär av vårt handlande. Våra planer måste omkullkastas, förnyas, tänkas kring, vara levande. När det händer får vi följa med.

Markus beskrev hur de tänker kring vad de utvecklar i de digitala miljöerna. Att man på 1årsavdelningen har tillgång till en webbkamera som filmar rummet och bilden projiceras på väggen. De använder webcamtoy.com Vi får se film av barn som rör sig ut och in i bilden, målinriktat, utforskande, skratt, tjut, rörelse. Jag tänker på uppfattningen om kroppen, om mig själv, om rörelsen, om tekniken som förstärker och förbryllar. Vilka miljöer tänker vi att barnen kan hantera? Vågar vi utmana våra egna tankar om vad barnen kan utforska? Ja säger jag, det måste vi våga!

En karta över internet

Vart befinner du dig i ditt utforskande? 

Blogger Corner

Tack Max Entin!

Nått Bloggers Corner ! #SETT2013

Sitter i Bloggers Corner nu. Vimlade mig hit efter en spikrak (jo det är sant) smidig väg ut till Kista. Fick sällskap av fina kusinen som lotsade mig rätt.
Har mött upp med gänget, roligt att få klämma på dem i verkliga livet.

Nu åker vi folk! Å solen skiner på mina converse :)

Svankjolar

Nu har de kommit. Nu kan barnen bli svanar. En mamma och en farmor gjorde det möjligt.... TACK!