Many to Many- kraften i närverken #linedu #bett2015

Är på BETT med Lin Education. Hela upplägget ärt tanken om nätverkandets kraft. 

Tisdagen startar med kortare inspirationsföreläsningar. Stämningen är hög vilket kan avläsas på det konstanta bubbel av dialog som sjuder i lokalen på vackra Beaumont Estate som Lin Education har hyrt för konferensen. 

Inleder gör Bonnie Stewart som med hela sin uppenbarelse, tydlighet och energi ger oss en kickstart in i nätverkandets betydelse och begreppet Many-to-Many. Bonnie menar att nätverken är metoden vi behöver för att filtrera det informationsflöde som finns runt omkring oss. Genom att bygga nätverk och genom att varje människa i nätverken är en liten nod som kan koppla ihop människor med varandra så skapar vi struktur i det som annars bara är ett flöde. Information ägs inte längre av några få som kan kontrollera vilka som får tillgång till den, nu är den ”fri och tillgänglig” och det har omkullkastat den kontroll som har funnits men också skapat ett ohanterligt flöde. 

Bild: Natalie Greppi

Jag tänker att denna kontroll försöker många av oss så desperat hålla kvar. Vi står där mitt i flödet och kraften är enorm, det skummar om hela kroppen och vi försöker hålla emot. Som en dammlucka som öppnats och vi har ett litet decilitermått att skopa undan med. Vi försöker kontrollera barnen, våra kollegor, pedagogerna i vår organisation, föräldrar osv. Vi försöker kontrollerar kunskap, olika grupper som vill äga kunskap, metoder som vi tänker ut osv. Att tro att man har kontroll är förrädiskt, det omkullkastas snart av att någon annan har tänkt och gjort och vi känner oss berövade på vår tanke, vårt sätt och vår kontroll. Allting förskjuts och vi drunknar snart i flödet som stiger och vår enda möjlighet blir att släppa taget och lita på att det just vi har är unikt. Ingen annan kan ta ditt perspektiv. Ingen annan kan göra det som du gör, på det sätt du gör det. 

I Nätverken finns en gemensam tanke om att skapa mening tillsammans och ge något tillbaka, att hela tiden själv bidra med sin tanke och med sin möjlighet att koppla ihop andra människor som finns i ens nätverk och som kan ha nytta av varandra. Detta bidragande är själva livsessensen i nätverkandet, om den dör, om människorna i nätverket sluter istället för att öppna upp, tar utan att bidra och koppla ihop kommer nätverket dö ut. 

Enligt Bonnie ger nätverken oss den struktur vi behöver. De ger en inbyggd källkritik och ett användande av varandras kunskap och nätverk. Jag vet vem jag har fått informationen av och vad jag fått av den personen förut, jag vet vem jag behöver prata med om olika saker och andra vet det om mig. Alla bidrar med sina tankar, personer/kopplingar. 

Bonnie vill ge oss en konkret upplevelse av Many-To-Many och ber oss tänka hur det från henne går en röd tråd till var och en av oss som lyssnar, röd för att det är hennes favoritfärg. Hon ber oss prata med personen bredvid oss och fråga vad denne har för favoritfärg och samtidigt tänka hur de trådarna går mellan oss. mellan mig och Markus går det en mörkgrön och en lila tråd. Sedan ska vi vidare berätta om vår grannes favoritfärg för ytterligare en person, jag vänder mig till kvinnan framför mig och vi byter trådar, både våra egna och våra grannars. Nätverket växer. Ser ni alla trådar, undrar Bonnie. Jag tänker på mina egna nätverk och hur de sitter ihop med andras nätvker och jag tänker på hur många personers tankar och perspektiv jag har tillgång till. Det ger mig en känsla av att vi alla, som Bonnie illustrerar med sina trådar, är ihopkopplade. Ett kollektivt medvetande. 

När vi pratar om det nya lärarskapet så pratar vi mycket om hur läraren behöver vara men inte så mycket om vad det är som behöver läras. Vi försöker skapa en ny roll gentemot barnen/eleverna och trasar runt och försöker identifiera vad det är vi ska eller inte ska göra. Med Bonnies idé om Many-to-Many blir det mer fokus på vad vi faktiskt KAN göra. Vi kan dela vår tanke om nätverken med barnen, vi ska låte dem bilda sina nätverk och stötta dem i det, förklara hur nätverken kan stödja och hjälpa dem, vilka de kan lyssna på och hur de ska lyssna på dem beroende på ur vilka sammanhang och vilka nätverk de kommer ifrån. Ge dem konkreta erfarenheter av nätverkens kraft. 

Jag tänker på våra barn i förskolan. Hur de har en massa nätverk med sig när de kommer till oss och hur de i mötet med förskolan utvidgar dessa. Hur tar vi vara på det våra barn vet och kan? Hur ger vi dem möjlighet att bygga vidare på sina nätverk? Vi har någonstans förstått att delandet av idéer är kärnan men utnyttjar vi nätverken tillfullo och förstår vi att det är nätverken som kan ge oss den sortering vi behöver? På morgonmötet på förskolan träffas vi och planerar för dagen, för det arbete vi gör och vi delar också idéer och tankar vi fått, upplevelser vi har gjort och personer vi tycker verkar intressanta. Detta är nätverkandet i sin linda. Detta är vad vi behöver. Nätverken är stommen i vår utveckling. 

Bild: Natalie Greppi

Ilma Caprnja är gymnasieelev. Hon är så jäkla klok. Jag förundras över hennes mod och hennes tydlighet. Hon talar också under de miniföreläsningar som vi får lyssna på under förmiddagen. Ilma pratar om sårbarhet och berättar om hur hon först tänkt om att vara sårbar, att visa sig sårbar, att det är en svaghet. Hon vänder sedan på det säger att det som behövs för att bygga kontakt  (relation, tänker jag) mellan människor är just sårbarhet och, som grunds för denna, tilliten. Att vara sårbar, vara öppen, är att bjuda in och att ha tillit till att det man erbjuder inte vänds emot en. Ha tillit till de som tar emot. Genom att gå upp på scen och tala inför oss 500 nånting personer så gör Ilma just det; hon visar sig sårbar och hon har tillit till att vi tar emot hennes tankar. Hur förhåller vi oss till människor som visar oss sin sårbarhet genom att dela sina tankar, sina erfarenheter och sitt utforskande med oss? 

Bonnie avslutar med om hur vi behöver tänka om oss själva i vår lärarroll, att vi inte är bara lärare utan att vi också är lärande. Det är en helhet. I vårt lärande behöver vi andra, vi behöver våra nätverk. Det handlar inte längre om att kunna allt, veta allt, det är en omöjlighet. I ditt nätverk finns människor med olika erfarenheter, med olika intressen, med olika nätverk som du kan komma att behöva och du är detsamma för dem. Dessa tankar hade inte kommit utan Bonnie, utan Ilma, utan Markus och Erika som snurrade dem ett varv till med mig. 

Sök de nätverkare du behöver när du behöver dem, utveckla tillsammans och ha tillit till delandes kraft.