Att blanda ihop kreativitet med variation #linedu #bett2015

"I kreativitet ingår att frambringa nya idéer, vara originell, genomföra idéerna och att bearbeta dem. Fantasi är till skillnad från kreativitet uteslutande en kognitiv process; kreativiteten leder till ett resultat eller en produkt.

Wikipedia sökning: Kreativitet

Bild från Louisiana

Efter studiebesöket på en av skolorna i London så diskuterade jag med några svenska förskolechefer om vad den skola vi besökt hade gjort med sina digitala verktyg. Det jag uppfattade var att lärarna gjorde traditionell undervisning/förmedling fast med digitala verktyg. De samlade visserligen in barnens tankar om vad de var nyfikna på/ville lära sig mer om men sen var det läraren som planerade upp innehållet och barnen härmade efter.

Barnen lärde sig verktygen med hjälp av samma innehåll som förut. Ett exempel var att barnen i en tvåa satt och gjorde Keynote presentationer som alla hade samma innehåll- Antarktis, ett annat var barnen som gjorde vulkaner där läraren projicierat upp en vulkan på en smartboard och sedan hade barnen samma färger, samma material, samma metoder för att göra vulkaner. Steg för steg, på samma sätt. Barn som inte ville göra på det sättet, rättades in i leden. Man använde lärarnas förkunskap, de planerade upp och barnen härmade efter.

Jag pratade med flera av barnen om vad de gjorde, hur de gjorde och de var mycket bra på att beskriva vad de höll på med. När jag frågade dem vad de tyckte var roligast på skolan så var uteslutande svaren LEKA eller SKAPA, det såg dock tyvärr ut som att de fick göra väldigt lite av just detta. Ingen av barnen svarade att de de gjorde just där just då var något av det roligaste.

I diskussionerna efteråt blev det i alla fall en krock i tanken när jag försökte problematisera kring hur barnen på skolan gjorde samma saker som förut fast nu med digitala verktyg, att inget egentligen hade förändrats. Jag ställde frågan till en av huvudlärarna på skolan, om vilken som var den största förändringen i lärandet för barnen och de vuxna efter de infört alla de digitala verktygen och hon svara att de underlättade arbetet för lärarna. Lärarna behövde nu inte ha en massa fysiska dokument utan kunde ha allt i sina Ipads, likaså kunde de skicka och använda den för kommunikation med eleverna. Luften gick ur mig litegrann. Den största förändringen med de digitala verktygens inträde i skolan var alltså att den blev papperslös? Inget om hur världen plötsligt steg in i klassrummet eller hur hierarkierna förändrades i vilken som äger kunskapen, så som många upplever det här i Sverige?

När vi fortsatte diskussionen på förskolespåret under eftermiddagen uppstod sedan något som jag finner mycket intressant. Något som jag stött på många gånger och som varit en stor frustration för mig särskilt för att jag kommer med fördjupad kunskap om estetiska utryck- konst, teater, och musik som oftast inom utbildning ses som grädden på moset eller som det där som gör den tråkiga undervisningen lite "roligare". Deltagarna från Sverige hade upplevt att man arbetade väldigt kreativt på skolan som vi besökt. Då tänker jag att man blandar ihop kreativitet och variation. Eleverna på skolan fick stor variation i metodval. De höll på med digitala verktyg men även med flera andra olika typer av material som silkespapper, kol, blyerts, klister, garn, oljepastell m.m. men innehållet var oerhört begränsat och samma för alla. Läraren visade barnen hur de skulle riva pappersbitarna, hur de skulle klistra dem på pappret, hon fångade till och med upp bitar som en liten pojke inte ville ha och klistrade fast dem åt honom. Det fanns en väg att gå.

Martina Lundström bloggade i veckan inlägget "Det snöar sällan från en blå himmel"om pysslet i förskolan och de vuxnas föregivet tagna rätt att tolka världen åt barnen. Jag tänker att vi ofta avgränsar kreativitet till pyssel och i alla välmening om att det ska bli rätt, gör just som läraren med vulkanuppgiften. Martina skriver:

"När vi söker efter "pyssel" söker vi då nyskapande av kunskap eller reproduktion av redan befintlig kunskap? "Pysslar" vi för att ha någonting att göra eller för att fördjupa, reflektera och utveckla?"

Jag ställde frågan om hur personerna i facebookgruppen Reggio Emilia-inspirerade förskolor och skolor i väst (som nu är landsomfattande och även har pedagoger från andra länder med) uppfattade kreativitet. Där fick jag en mängd olika kommentarer som sa att kreativitet är en förmåga att förverkliga idéer, att göra något nytt, att våga göra, ett idéflöde, spontanitet, känsla, individen unika möjligheter m.m. Jag fick också ett svar som pekade på att kreativitet kan vara en förmåga som gå att träna upp;

Tänker på citaten "begränsning är kreativitetens moder" och "kreativitet faller inte ner från himlen". Hur kan vi ge barnen och oss själva intelligenta uppgifter och sammanhang så att vi får öva på att bli (mer) kreativa? /Carina Lindblad

Jag tänker att det är väldigt viktigt, att det inte blir så att vissa personer är kreativa och andra inte. Jag tror som Carina att kreativitet är en förmåga som går att träna upp. Genom att sätta oss själva i situationer som kräver att vi tänker om och tänker nytt är ett sätt att utveckla kreativiteten. Dessa möjligheter behöver vi också ge barnen på förskolan.

För mig är kreativitet förmågan att kunna hitta lösningar när urvalet är begränsat, att göra något oväntat och se möjligheterna i den uppgift som ligger framför oss. Kreativitet har för mig inget med material eller estetik att göra. Det är en förmåga som kan ge möjligheter i en ateljé så väl som i en busskö, en trädgård eller en hårsalong. Kreativitet är det som gör att vi hittar nya ingångar, att vi kan skapa nytt genom att kombinera våra erfarenheter på nya sätt. Kreativitet är också att göra, inte bara tänka. Eller som Johan sa i REIVäst-gruppen.

Kreativitet är att kunna skapa det oväntade av det väntade. /Johan Fjellman

Just nu tänker jag mycket på kreativitet i förhållande till pedagogiska rum. Här kommer min största inspiration för tillfället; Olafur Eliason. (Tack Carina!) Man kan lyssna till detta på många olika sätt. Prova att lyssna ur ett lärande/utbildningsperspektiv och tänk på era förskolor. Mycket spännande vill jag lova!