Möter universitetet och framtida lärarhopp

I går tog jag emot vår nya lärarstudent. Det är alltid ett spännande att möta en person som vill åta sig ett yrke där gränsen mellan att verkligen göra skillnad och att "bara lära ut" eller kanske t.o.m. "bara förvara", dras i att lägga sitt hjärta och sitt engagemang i de barn som man får lov att möta. Ja, just så är det, man får lov att möta dem. Det ska man ha mycket klart för sig.

Vår lärarstudent verkar vara en engagerad sådan. Jag har bara mött hen i en dag men ser den där glimten i ögonen, den där längtan efter att på riktigt verkligen göra något. Bra det. Må den glöden leva! Det som jag möjligtvis ser skulle kunna få den att slockna innan hen ens kommer ut ur utbildningen är just den, utbildningen.

Det som jag också möter med lärarstudenterna är universitetet. I detta fall Göteborgs universitet och den nya Förskolärarlinjen. Det jag förundras över är stelbenheten i universitetets organisation och i deras möjligheter att vara en del av den praktik som pågår. Dessutom förundras jag över ur utbildningen är kontrollerad. Jag har skrivit lite förut om problem jag ser  med Göteborgs universitetets ställningstaganden utifrån Ingrid Pramling. Jag har inget emot Ingrid Pramling eller hennes utvecklingspedagogiska inriktning men anser att detta inte är det enda sätt man kan förstå barns lärande ur. All form av uteslutande är ett hot mot ett transparans, dialog och i slutänden demokratin. Oavsett vilka ställningstaganden man gör så har man skyldighet att erbjuda mångfald och ta in andras perspektiv för att låta var och en avgöra för sin egen del. Detta skrev jag om när jag närmare tittade på Förskolelyftets kurs om Pedagogisk dokumentation, där litteraturlistorna var mycket olika beroende på vilket universitet man valde. För att avgöra detta behöver man ha en förförståelse för vilka forskare/författare som "hör till" respektive inriktning.

GBG-univ
Pramling, Sheridan, Bjervås

STHLM-univ.
Dahlberg, Lenz Taguchi, Wehner-Godée,

Det finns en massa som jag inte vet något om när det gäller förskollärarutbildningen på Gbg:s universitet. Jag har ingen aning om deras ekonomiska förutsättningar, om lärarans möjligheter att planera och genomföra inspirerande workshops, föreläsningar eller seminarier för sina elever. Det jag upplevde själv på lärarutbildningen var just en brist på engagemang och inspiration. Som student behöver jag bli engagerad och inspirerad. Jag behöver förstå att det yrke jag valt är ett oerhört viktigt sådant. Precis som när jag verkar i barngrupp eller är ute och föreläser måste jag kunna plocka fram ett innehåll som engagerar och som berör. Jag tror också att studenterna behöver använda sig själva. Vara i situationer på riktigt och alltid få uppleva.

Jag undrar ofta hur man lägger upp utbildningen och vilka som ansvarar för att plocka ut litteratur, lärare osv. Ska nog ta reda på det. Jag och mina kollegor skojade lite rått om ursäkterna som kommer från utbildningen när det gäller brist i organisationen. Jag gick ut 2007 och hörde samma saker som vår lärarstudent nu hör; "Det är bara för att utbildningen är ny, ni är första kullen" Likaså hörde två av mina kollegor som utbildat sig senare och mellan dessa perioder. Hur länge kan man skylla på detta och hur många studenter ska behöva genomgå en utbildning som inte organiseras på ett sätt som fungerar. Lärarutbildningarna måste kunna ta emot förändring eftersom de är just lärarutbildningar. Förändringar i innehåll borde inte omkullkasta organisationen i övrigt.

Det finns mycket att önska. Framförallt en mer levande utbildning. Tack.

Så till något slags avslut då. Dessa studenter ska inte gå i våra skor. De ska hitta sina egna skor. De ska känna att deras val är rätt för dem och att det känns hela vägen in i hjärtat. Då måste de ha valmöjligheter och förstå att ständig reflektion och möjligheten att möta olikheter är värdefull. Endast då kan de bli lärare att räkna med. Lärare som gör skillnad.