Att veta vad som krävs för framtiden

Jag är involverad i något mycket spännande. Jag har skrivit om det förut i inlägget En dag proppfull med pedagogiska visioner Då hade vi vårt första möte i den grupp som jag tillhör som nu vid denna träff konkretiserade idéer för hur de visioner vi hade första gången skulle kunna genomföras. Allt landade i organisation. Att ha en organisation som stödjer och inte stjälper är A och O. När man börjar öppna upp gränserna för vad som är möjligt och släpper in tankar om saker som andra tror är omöjliga står allt och faller med om man lyckas organisera för de visioner man har. Detta vet våra pedagogiska ledare. De såg allt lite smånervösa ut när de presenterade uppdraget för dagen för alla oss som samlats med förväntan i blicken, men de såg också ut att ha den där glimten av hopp och förundran och tilltron om att vi alla tillsammans faktiskt skulle få det att hända. De upprepade ständigt "Vi måste leverera" (jo jag befinner mig i en sportkommun, ha ha ha!) och de sa att tanken om att bygga detta nya och fylla det med gammalt var otänkbart. I arbetet hade de sen sist tagit hjälp av konsulter som gör samhällsforskning och tittar på strukturer och mönster som kan ge en hint om vad som kommer att behövas. Vi fick det presentera för oss och det var mycket spännande att ta del av. Hur kan man veta, hur kan man tänka om något som man inte vet något om? Vi kan bara gissa men också bygga på de erfarenheter som vi haft.

Vi hade en dag full av tankeverksamhet. Vi avslutade med en vägg full med posit-lappar. Vi kommer verkligen in i spinn. Jag ser på mina kollegor att de rent fysiskt anstränger sig och vi pendlar mellan frustration och inspiration. Vilka goda sammanhang och vilka goda möjligheter att mötas och verkligen få tänka utanför det tänkta. Att vi bara får va med...det är grejer det.




Partille växer del 3: Nya Kulturum from partillekommun on Vimeo.

Tusen tack alla ni som delar. Tillsammans tänker vi större!