Min man kom hem från jobbet häromdagen och berättade om en föresläsning de haft om kulturella skillnader mellan Kina och Sverige. Min man arbetar i den tekniska branchen och är utbildad civilingenjör, en utbildning som ses som en av de mer kvalificerade utbildningarna i Sverige. Mannen som hade föreläsningen berättade om hur många civilingenjörer som Kina producerar årligen jämfört med hur många vi i Sverige producerar. Siffran var svindlande och innebär en hiskeligt hög kvalitet på de människor som får jobben inom min mans branch i Kina och dessa samarbetar sedan med de civilingenjörer som finns här i Sverige.
Vad betyder detta för oss i Svergie? Sverige, ett mycket litet land i jämföresle med Kina, ja i jämförelse med de flesta länder. Vad kommer vi ha att konkurera med? Självklart är ju att vi aldrig kommer kunna konkurrera med den Kinesiska befolkningen, med de kinesiska civilingenjörerna. Vi måste hitta det som vi kan blir bra på, som vi kan utveckla och bli ledande inom.
Surfade in hos Skolverket och fick se Vilka kompetenser behöver framtidens elever? Såklart tog jag fasta på önskningarna om kreativa entreprenörer, att tänka på "nya sätt" att tänka "hur skulle det vara om..." "vad skulle hända om..." men även önskan om personlig utveckling, sjävförtroende och självkänsla. Någon som vet att de kan och vågar göra sådant som de inte gjort förut för att de har en strategi för sitt handlande.
Tankarna om hur utbildning ser ut är högaktuella! OECD, EU och ASEM har plockat fram framtidskompetenser. Nordiska tankesmedjan Nordisk Tänketank har tittat på framtidskompetenser i vuxenutbildningen, men jag säger att detta gäller hela utbildningsssytemet! Vi brottas med ett utbildningssystem som är i gungning, elever som inte är motiverade, lärare som inte når ut. Den tekniska utvecklingen och framförallt tillgången till det kunskapsflöde som vi har idag har förändrat vårt samhälle i en enorm utsträckning. Detta har hänt på 20-25 år, hur mycket har skolan utvecklats på 20-25år? Skolan har "ägt" kunskapen i det utbildningssystem som vi har men tekniken har ändrat på detta. Vad är det nu skolan har att erbjuda? Jag tror att det är detta många elever sitter och tänker på och vad ska vi svara på det?
Jag ser på barnen på vår förskola. Hur de stöter på problem och genast bildar en armada av tänkande små huvuden som löser problemet tillsammans, som hittar vägar genom de material vi låtit dem vara i, med de metoder för arbetet som vi utmanat dem med . Sedan går vi lärare på möte med lärarna i förskoleklassen där vi får till oss att "så som ni jobbar kan vi inte jobba, vi måste förbereda barnen för skolan".
Lösningen är inte en tillbakagång till faktaöverförande. Lösningen är att hitta skolans unika tillgångar- en mötesplats för gensamt tänkande. En del av samhället som har ett reelt inflytande. Man pratar om skolans värld, en värld som inte finns, det finns bara en värld och skolan/utbilningssystemet är en del av den.
Vi ska sätta våra barn och ungdomar i meningsfulla samanhang!
Min man är också civilingejör men jobbar numera på tekniska högskolan och utbildar civilingenjörer i olika dataämnen. Vi har pratat mycket om detta med hur viktigt det är att barnen redan från början får ett intresse för teknik och matte i förskolan. Tänk vad viktigt det är vad vi ger barnen för utmaningar i förskolan. Miljön på förskolan är ju också väldigt viktig, det måste ju finnas tillgång till material som gör att dom kan utvecklas på ett bra sätt, att vi kan locka dom till ett livslångt lärande.
SvaraRadera