Arbeta i projekt- att utforska tillsammans

Fick en fråga här på bloggen om alla barn på förskolan arbetar i projekt, läsaren tänkte på de minsta som hon arbetar och är lite extra nyfiken på.

På vår förskola drivs det projekt med barnens tankar som inspiration. Dessa projekt lever i alla grupper oavsett ålder. Liksom många andra förskolor har pedagogerna fortfarande olika sätt att tänka kring projekten och vi försöker hela tiden arbeta oss fram emot ett gemensamt förhållningssätt. Vi har precis börjat omvärdera våra tankar och här är en modell som vi vill arbeta mot...Förut försökte vi samla barnens tankar och görande i et vidare tema och samlade allt som hade med detta att göra. Nu vill vi försöka smalna av och gå djupare in på vad det är barnen försöker förstå.

SAMLA BARNENS TANKAR -Här är en samlingsfas då vi genom dokumentation tittar på vad det är barnen är intresserade av. Vi försöker hitta metanivåer, alltså som vårt projekt nu har grundats i dinosaurier- döda- utdöda- levande- liv-död...osv. Tidsförloppet här kan vara låååångt. Det projektet som våra barn arbetar i nu har vi grundat i tankar de har haft i ett år. Vi tittar på deras lek, hör deras tankar, ser deras val och funderar över vad som knyter ihop detta. Här får vi en förförståelse för vad det är barnen är ute efter i sitt utforskande. Här spelar det ingen roll om barnen kan prata eller inte. För de minsta är vi väldigt nära för att se och uppleva vad de utforskar.

HITTA EN FRÅGA- Projektet kan startas av en fråga som barnen har. Här lyssnar vi in barnens frågor och försöker lyfta en fråga som kan exprimenteras och underssökas runt. En kollega till mig startade upp ett projekt kring frågan Kan man fånga solen i en burk? För de minsta är det de vuxna som hittar området för exprimenten. Då handlar det mera om att låta barn uppleva och exprimentera med det de verkar nyfikna på, vatten, gravitaion, sturktur, reflektion osv.
HUR GÅR VI VIDARE- På vår reflektionstid samtalar vi omkring vad det är barnen är ute efter, vad de undersöker, är nyfikna på. Vi hittar ett metaområde. Vi funderar på vad som kan komma, vilka vägar som vi kan gå, hur vi gör rent praktiskt. Vad behöver finnas på avdelningen som kan trigga barnen att börja/fortsätta exprimentera, uppleva, tänka, samtala....Hela tiden går vi tillbaka till vad är det barnen har upptäckt och hur går vi vidare. Med dokumentationen som hjälp tar vi tillsammans projektet vidare.

BARNEN SMITTA VARANDRA- Vi lyfter tankar och upptäckande hos barnen på ett morgonmöte med hela gruppen. Ett barn har kanske sett något, hört något, upptäckt något, gjort något som kan inspirera och "smitta" de andra barnen att också prova. Vi erbjuder barnen att prova tillsammans med det barnet som haft idén eller gjort upptäckten. Några barn i taget för att ta vara på samtalen. För de yngre gäller här att föra in nya material som har med barnens upptäckande att göra, ge dem nya utmaningar och locka dem att tillsammans utforska.

Detta är en cirkel, ett händelseförlopp som går runt. Så utvecklas projektet. Hela tiden tillbaka till barnens tankar och upptäckte och så gör vi vuxna tillägg i form av material ,som vi med vår erfarenhet tror kan ge ytterligare en dimmension för att föra barnens tankar vidare.

Projekten har inget slut....de går vidare in i andra projekt. Detta är vad vi försöker lära oss just nu - att se broarna och våga gå vidare och hela tiden låta barnen leda oss men ändå vara så fokuserade att vi håller oss till det de vill veta.

Fällor att gå i för oss var i början att vi som sagt dokumenterade allt som vi tyckte hörde till projektet. Vi var för vida i våra tankar och hade svårt att smalna av och verkligen gå på djupet. Låta projekten ta tid och vara noga med att lyssna och se vad som hänger ihop. Vi ska också bli bättre på att ge tillbaka till barnen, ge dem deras tankar, deras upplevelser för att samtala kring och hitta nya vägar utifrån det som vi upplevt tillsammans, samt att hålla miljön på avdelningen i samklang med projektet.