- Du hjälper inte när du gör så, så gör man inte när man hjälper!
Orden kommer från den femårige pojken framför mig som ligger på bordet och gråter. Han känner stor frustation ( tror jag) för att han inte riktigt lyckats klippa en rund peng så som han har tänkt. Jag visar hur jag gör när jag klipper runt och han studerar noga. Han försöker och försöker men klarar inte det efter sina egna uppsatta mål.
- Den blir inte ruuuund, jag kan inte!
Jag erbjuder mig att visa igen hur jag gör och förklara mera men han vill att jag skall göra pengarna åt honom. Jag förklarar att jag vill visa honom hur han kan lära sig göra själv men han vill inte och säger att han inte kan. Jag förklarar att jag vill att han skall kunna göra pengar även om inte jag är med och därför måste lära sig själv hur man gör. Han gråter och gråter och säger gång på gång att han inte kan och att jag inte hjälper honom.
- Du är elak...du hjälper inte mig.
Jag klappar honom på ryggen och finns vid hans sida hela tiden. Jag förklarar igen hur jag tänker och vad jag kan hjälpa honom med och att jag vet att han klarar mycket mer än han tror om han bara försöker.
I gråten plockar han upp saxen ( den stora vassa som han fått låna av mig för den är lättare att klippa i plasten med) och börjar sätta den på kanten på silverplasten. Jag tar hans hand, den som håller saxen, och han håller silverplasten i andra handen. Vi klipper tillsammans och jag säger; snurra på pappert , snurra , snurra medan han klipper. Tillslut lyckas han få en peng som är så rund att han är nöjd. Allt som var förut är som bortblåst. Han kramar mig, ler och säger
- Jag kunde! Kolla jag kunde!
-Det visste jag väl, säger jag.
Han hänger runt min hals och tårarna har torkat på min tröja. Han kramar mig om och om igen och säger mitt namn.
-Kommer du ihåg när du lärde dig knyta , frågar jag.
Situationen var då likadan och han var mycket frustrerad och grät men klarade det. Han nickar, jodå han minns.
-Jag kan det fortfarande , säger han med ettt leende.
Snacka om att se det rika barnet, i denna kommunikation kan barnet få känna och erfara att det har en inneboende kraft och att i samspel med sina medmänniskor blir inget omöjligt.För att sortera i frustration som ibland uppstår behöver barnet en varm och närvarande vuxen. Detta ger goda spår för barnet följa i för framtida lärande. Gott jobbat!
SvaraRadera