Barn, Bloom och genomskinligt tyg

I vårt utforskande av olika kreativa appar så har Bloom varit en app som lockat barnen. Här i projektion och i samspel med genomskinligt tyg i olika färger. Barnen fångar färgerna/bubblorna på tyget när de kastar det i ljuset från projektorn. Bubblorna lever på tyget och barnen böljar bilden med hjälp av tyget när det flyger. Stor förtjusning, skratt och förundran.Tre stycken barn är med. Två av dem kastar tyg och den tredje styr bubblorna och färgen. De turas om och provar olika.

Intervjuserie #SETT 2014 Markus Bergenord

Näst på tur är Markus Bergenord som är Sveriges (vad han vet) enda digitalista. Ett uppdrag som har inte själv riktigt vet arbetsbeskrivningen på utan bygger och förändrar tillsammans med sina kollegor och barnen i verksamheten. I grunden handlar det om att utveckla digitala miljöer i förskolan med betoning på relationer digitala verktyg, miljö och människor. Markus arbetar på Katarina Västra i Stockholm och föreläser runt om i Sverige om hur digitala verktyg kan ställa nya frågor i barnens utforskande och hur pedagoger kan arbeta med detta utforskande tillsammans med barnen. I tisdags föreläste han i Göteborg i Reggio Emilia-institutets regi. Mina tankar om detta kommar snart! Men först Markus tankar om SETT 2014.

Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?

Ser fram emot det väldigt mycket, förra året så hann jag inte stanna kvar och lyssna på någon annan föreläsning vilket jag verkligen tänker göra i år. Det är så många man följer på twitter som man vill höra mer av. Men det är inte så mycket om min medverkan som föreläsare utan mer om min medverkan som deltagare. Som föreläsare hoppas jag på många samtal och diskussioner med andra på SETT, sedan så förändrar jag lite innehåll i min föreläsning fram och tillbaka. Ser fram emot att bestämma mig.

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?

Barnens experimenterande och samarbete med olika former av teknik är mycket spännande. Kopplingen mellan det digitala och hur det kan samverka med miljön på förskolan. 

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?

Att fortsätta koppla det till miljön, få tekniken att bli en naturlig del i verksamheten. 

Bild Linda Wendel, Katarina Västra

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?

Att teknik inte är så farligt, det finns inga rätt och fel. Våga pröva!

Vad vill du hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?

Det sker så mycket fantastiska saker runt om i landet och jag vet inte riktigt vad jag kommer att fastna för, bara det att så många inom förskolan börjar visa exempel och lyfta varandra är otroligt roligt. Skulle vara roligt att hitta vägar för ett utvecklat samarbete mellan skola och förskola där jag ser det digitala som en möjlig ingång.

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara?

Att teknik inte är så farligt, det finns inga rätt och fel. Våga pröva!

Vi tackar Markus för hans medverkan och ser fram emot att lyssna på honom under SETT 2014. 

Erika Kyrk Seger på #SETT 2014

Först ut i intervjuserien inför #SETT2014 är Erika Kyrk Seger. Hon arbetar som pedagog på Hakefjordsgatans förskola i Göteborg. Förra året föreläste hon om hur hon, barnen och kollegorna utforskat lärplattan tillsammans. Hon beskrev de tankar och känslor som fanns hos pedagogerna, hur de på olika sätt närmade sig lärplattan på egen hand och tillsammans med barnen. De tvivel som fanns, den upptäckarglädje de fann. Genom konkreta exempel direkt från verksamheten bjöd Erika in oss i Hakefjordsgatans resa mot ett digitalt lärande. I år kommer Erik tillbaka till SETT och berättar fortsättningen på historien. Var står de idag? Hur tänker och känner de inför sin resa och vad har de kvar att utveckla? Jag skickade en mailintervju till Erika för att ta reda på vad hon har förväntningar på SETT 2014 både som föreläsare och som besökare. 

Hur känner du inför din medverkan som föreläsare på SETT 2014?
Det ska bli superkul och jag väntar med spänning på vad SETT 2014 har arrangerat för förskolan. Förra året var det ett rejält tryck på föreläsningarna så jag hoppas att de utökat antalet föreläsningar och personer som får berätta om hur förskolan och barnen tar plats i i den digitala världen. Jag minns förra året och hur mycket glädje och inspiration jag fick med mig tillbaka till verksamheten som jag senare kunde använda för att fördjupa vår reflektion kring IKT. 

Vad är de största fördelarna du har erfarit i verksamheten när ni utvecklat ert arbete med digitala verktyg?
Barnens självständighet och nyfikenhet! Jag tycker det är häftigt att tekniken är en naturlig del av verksamheten för barnen. De är välbekanta med framförallt lärplatta och det har bland annat påverkat deras läs och skrivprocess, förhandlingar, argumentationer och förverkligande av deras tankar. Vi har också märkt att barnen ser nätet som en informationsbas. I vårt projekt till exempel använder sig barnen av youtube för att få reda på mer information om det de undersöker. Sen kan jag även se att den pedagogiska dokumentation har fördjupats och blivit jämnare på förskolan än tidigare, som jag tror mycket beror på att den ökade tillgängligheten till teknik har påverkat. Det är inte samma rädsla för teknik som jag upplevde det fanns tidigare. Jag upplever att ledning på förskolan ser hur tekniken påverkar verksamheten vilket gjort att det har satsats på mer digitala verktyg på vår förskola. 

Bild från bygge av Skylanderbana på Hakefjorsgatans förskola

Vilka är de största utmaningar du har mött i ditt arbete med digitala verktyg sen förra året?
Jag känner mig fortfarande otillräcklig ibland och önskar jag kunde ge barnen mer möjligheter när de vill fördjupa sig. Jag är tacksam för att jag har ett arbetslag som är nyfikna och intresserade av att lära sig mer om teknik även om vi fortfarande letar efter hur vi ska förhålla oss - men det gör vi iofs med allt - hela tiden (skrattar). Jag upplever också att tiden att hålla sig ajour med appar och teknik ibland inte riktigt finns vilket blir att vi ibland bara skrapar på ytan när vi snarare vill fördjupa oss. Vi behöver prioritera tekniska reflektioner mera.  

Vad önskar du att åhörarna tar med sig från din föreläsning?
Jag berättar om mina tankar och saker som har påverkat dem, alltså saker som händer i vår verksamhet och i de reflektioner jag har med kollegor, barn och andra. Det går inte att kopiera det utan det jag snarare hoppas på är att man tar med sig det man just nu behöver, och det andra stoppar man i sin ryggsäck för att plocka fram när det är dags. Så det jag vill att mina åhörare ska få med sig är nyfikenhet, inspiration och mod att testa. 

Vad vill du själv hitta inspiration kring/ vad ser du fram emot för egen del på SETT 2014?

Mer appar och sätt att tänka men också att få höra andra berätta om sin digitala verksamhet och erfarenheter, framförallt inom förskolan. Jag har funderat en del på hur man skapar organisation och implementering av digitala verktyg så det hoppas jag också få mer input om.  

Om du skulle ge ett råd till de pedagoger som står i starten av att utveckla sitt arbete med digitala verktyg, vad skulle det vara? 
Börja i det lilla och bygg därifrån. Ödmjukhet, för att alla processer är olika och saker måste få ta olika tid. Viktigast är att man vill framåt och är öppen för att reflektera över processen. 

Vi tackar Erika och ser fram emot att lyssna på henne på SETT2014. 

Intervjuserie inför #SETT2014

Ja nu är det snart dags för SETT 2014. Det ska bli ruskigt spännande i år! Särskilt spännande för att utbudet för förskolan har växt till de proportioner som det borde ha haft förra året. Större föreläsningssal, mer föreläsare och några i mitt tycke tyngre namn.

Jag kommer under våren lägga upp intervjuer som jag gjort och kommer att göra med några av föreläsarna. Detta för att ni ska få en större inblick i deras tankar och blir inspirerade att delta i deras föreläsningar och på SETT 2014. Först ut blir Erika Kyrk Seger som förra året gjorde en omtyckt föreläsning om hennes förskola Hakefjordsgatan i Göteborg och deras resa med barnen, varandra och lärplattorna. I år ska vi få följa med på fortsättningen. Hur gick det sen?

Snart publicerar jag intervjun med Erika! Håll utkik!

Hurra för lärarstudenter!

Jajamen. Nu är hon tillbaka! Min lärarstudent som ska göra sina fyra sista veckor av VFU under sin förskollärarutbildning. Hon är lite nervös inför den sida upp och sida ner långa lista med kunskapskrav och många långa fina ord (som vi ibland får tolka tillsammans för att förstå) som hon ska leva upp till denna sista praktik. Jag är inte orolig.

Det var ett tag sen hon var ute nu. Förra terminen, fem veckor. I oktober och november har jag för mig att det var. En fantastisk period där vi arbetade sida vid sida och där jag plötsligt hade någon som ständigt gick bredvid mig, reflekterade med mig, kunde ställa en massa frågor, gå in med sin kunskap från universitet och såklart söka stöd och hjälp när det behövdes. En reflekterande människa som sög i sig som en svamp, antog utmaningar och stoppade sin nyfikna näsa i allt som kunde tänkas. Vilken reflektion det blir i arbetslaget och vilken kick för oss alla! Förutom detta var hon såklart en mycket fin resurs med barnen. En lyssnande och omtänksam pedagog som var lyhörd för barnens tankar och önskningar.

Gissa om vi var glada när hon kom tillbaka förra fredagen. Sen var ju problemet att jag blev sjuk en hel vecka då. Ledsam för mig men mina fina kollegor tog henne under vingarna och gjorde allt som jag skulle gjort. Lite avis nästan. Nu är vi alla fall tillsammans igen och idag tittade vi på hennes självvärdering. Svår sak, att göra en självvärdering. Hur ofta gör ni det gott folk? Hon gjorde självvärderingen utifrån de mål som skulle fokuseras särskilt i denna sista VFU-kurs. Här är de om du är intresserad.

Redogöra för hur vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ligger till grund för yrkesutövningen.

Visa sådana förskoledidaktiska och ämnesdidaktiska kunskaper som krävs för yrkesutövningen 

Visa kännedom om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen

Visa sådan kunskap om barns utveckling, lärande, behov och förutsättningar som krävs för yrkesutövningen

Visa kunskap om och förståelse för sociala relationer, konflikthantering och ledarskap

Visa fördjupad förmåga att möta barnens behov av omsorg och att skapa förutsättningar, inbegripet genom lek och skapande verksamhet, för alla barn att lära och utvecklas

Visa förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över egna och andras erfarenheter samt relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten och kunskapsutvecklingen inom yrkesområdet

Visa förmåga att ta tillvara barns kunskaper och erfarenheter för att stimulera varje barns lärande och utveckling

Visa förmåga att självständigt och tillsammans med andra i den dagliga pedagogiska verksamheten planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisning och den pedagogiska verksamheten i övrigt i syfte att på bästa sätt stimulera varje barns lärande och utveckling

Visa förmåga att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn

Visa förmåga att beakta, kommunicera och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten

Visa kommunikativ förmåga i lyssnande, talande och skrivande till stöd för den pedagogiska verksamheten

Visa förmåga att i den pedagogiska verksamheten tillägna sig färdigheter som är värdefulla för yrkesutövningen 

Utifrån uppdraget visa självkännedom och empatisk förmåga

Visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot barn och deras vårdnadshavare 

Lite att bita i där men det klarar vi tillsammans. Ofta handlar det om att får konkreta exempel på vad det kan innebära, hur det kan se ut. Det gick vi igenom idag. Efter det tror jag det lättade lite för henne. 

Jag ser fram emot denna sista VFU-period. Det ska bli spännande att följa utvecklingen och att se henne växa. Tjoho!

Tillbaka på banan- att åter-etablera kontakten med förskolan

Efter en vecka, ja ni läste rätt, en heeeeel vecka i sängen/på soffan, har jag nu äntligen kommit tillbaka till jobbet. Efter lite kramkalas med både vuxna och barn så kände jag mig sedan minst sagt förvirrad och gjorde, som jag alltid gör när jag kommer tillbaka, jag sorterade och plockade i miljöerna. Jag funderade lite på varför jag gör så och jag kom fram till att jag nog behöver "koppla ihop mig" rent fysiskt med materialet för att komma ihåg vad jag pysslar med. Barnen var idag helt uppslukade av varandra och leken så de liksom "försvann"i miljöerna vi pedagoger, som inte varit full grupp på en vecka, kunde fokusera på att komma på banana igen. Vi pratade lite om barnens måndagskänsla, den där uppsluppna, högljudda, uppslukade, ivriga känslan som verkar bo i barnen när de kommer på måndag morgon och de liksom kastar sig in i lekar tillsammans för att komma ihåg  sina relationer till både varandra, miljön och oss. Känner ni igen den? 

Vår måndagsreflektion i storarbetslaget handlade idag tills att börja med om arbetsmiljöfrågor. Eftersom vi ingår i ett pilotprojekt i vårt område med fokus på återhämtning under arbetstid, fokus på "rätt" saker och sortering i vårt uppdrag fick vi idag besök av en person från personalkontoret som vill ta reda på hur vi ser på vår arbetsmiljö. Det var intressant och får en verkligen att tänka efter. Jag tänker lite på det som min fsk-chef sa till oss samordnare när vi före jul var lite less på att tiden aldrig tycks räcka till; Hur vill ni ha det? Utgå från det! Ingeting är omöjligt. Jag har aldrig förr haft en fsk-chef som sagt så till mig. Lite så var tanken med tänket kring arbetsmiljö också. Vad gör vi idag som vi inte vill göra? Sluta gör det och få upp problemet på bordet. Jag tror vi borde tänkte så lite mer överlag. 

Vi börjar få upp en väldigt bra pedagogisk organisation på vår enhet. Våra reflektioner, både personliga och arbetslaget är väldigt värdefulla för alla och behandlas också så. Vi får så gott som alltid ut dem även om de vid "kris" kan flyttas i veckan eller liknande. Här har vi tillsammans gjort en prioritering och alla hjälps åt att hålla den. Jag tänker att det är för att alla på vår förskola förstår varför reflektionen finns. Det låter kanske löjligt men verkligen förstår att verksamhetens kvalitet beror på den. Då fokuserar man också på att ta hand om den tiden, vårda den. Jag hör och ser ofta pedagoger föra en diskurs som om att den tiden "tas från barnen". För oss är det tvärt om. Den tas från barnen om den inte genomförs. Då lider barnens pedagogiska verksamhet, deras idéer och planer blir inte fördjupade och vi får inte möjlighet att förstå deras handlingar bättre och kunna utveckla verksamheten i den riktningen. 

Jaha, det var lite måndagstankar efter en lååång frånvaro. Kankd lite förvirrade och lite spridda skurar men ändå. Jag hoppas ni är friska och tänkande och att ni tänker tillsammans med någon. Det är mycket bra och en del av vårt uppdrag. Jodå, det står i läroplanen. 

Nätverksträff med fokus på SKA

Igår åkte jag iväg på nätverksträff med pedagoger/pedagogistor/atelieristor/fsk-chefer/utvecklingsledare från bl.a. Göteborg, Lerum och Partille. Jag tror vi var nio reflektionssugna personer som tillslut träffades. Vi diskuterade Systematiskt KvalitetsArbete och våra vägar in i detta. Vi diskuterade allt från själva systematiken, till vad som dokumenteras, hur vi arbetar med bilder, etiken i dokumentationen, avgränsningar, hur vi möts och delar processerna. Det var högljudda diskussioner, många tankar och högt i tak. Mycket input och kraft.
Själv blev jag sjuk. Inte på grund av detta utan för att jag redan före hade något på gång och det eskalerade under eftermiddagen. Nu ligger jag här och försöker få reda på mina febertankar.

Några saker kom upp som jag ser är kärnan i en organisation som vill utvecklas och lära.

En organisation som gör det möjligt att mötas!
Först och främst handlar det om att se till att det finns platser att mötas på, att utbyta tankar att dela med varandra. Detta är grundstenen. Precis som med barnen behöver mötet uppstå för att det ska ske någon förändring och för att vi ska få syn på det vi gör/tänker och känner. Vi behöver mötas inom förskolan men också inom vår enhet och med andra utanför. Vi behöver också mötas utan prestige och konkurrens med öppna huvuden och med god vilja.

Hos oss möts vi i storarbetslagen varje måndag 2h, varje måndagskväll hela huset 16.30-18.00, två gånger på terminen hela området i tvärgrupper och så småningom är det tänkt att vi även ska ingå i Pedagogiskt forum mellan 14.00 och 16.00 i tvärgrupper över området varje måndag med tre olika grupper där varje pedagog går den gång man är tidig på en måndag. Sen har vi Teampiloterna där vi förskollärare (de som är teampiloter) möts över hela Partille en till två gånger per termin med fokus på utvecklingsarbete just nu handlar det om SKA och så har vi förskolepiloterna där förskollärare möts en till två gånger/termin för att fortbildas och mötas kring i olika ämnesfokus just nu naturvetenskapligt fokus. Sen har vi det stora nätverket Kalejdoskop i Göteborg där vi deltar och som är en del av Reggio Emilia-institutets södra nätverk. 

Den pedagogiska dokumentationen i fokus
I dessa möten ska den gemensam reflektionen vara fokus och helst med den pedagogiska dokumentationen som grundsten. Att i allt återkoppla och återvända till det som händer med barnen, med oss, med materialet och alltid stå i det. Med bilder, filmer som grund och med reflektioner från barn, pedagoger och föräldrar. Utan förankring i vad som faktiskt händer i verksamheten med barnen blir det bara en massa ord. Det vi behöver grotta ner oss i är hur det ser ut när vi tillsammans gör det vi gör. Den pedagogiska dokumentationen hjälper oss att förstå och se olikheter i hur lärprocesser kan se ut, hur verksamheten skapar möjligheter och den ger oss förståelse för hur vi tolkar olika och ser olika i den dokumentation som vi samlar.

Hos oss arbetar vi ständigt med att låta bilder och filmer vara grund för våra reflektioner, både tillsammans med barnen, tillsammans med kollegor och tillsammans med föräldrar. Det är ett arbete som man måste öva på för att ständigt bli bättre och utveckla sitt seende, våga gå utanför det man tror man ser och lyssna på vad andra ser. 

En långsam demokratisk process- delaktighet
Det är viktigt att SKA inte blir ytterligare ett moment utan något som vi redan gör som blir vårt arbetsredskap i vardagen och stöttar de processer vi är i tillsammans med barnen. Att starta i det man redan gör och systematisera det, tänker jag är en god utgångspunkt. Att låta ramarna vara tillräckligt vida och låta verktyget prövas och förändras med pedagogernas synpunkter som grund för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start.  Framförallt låta det systematiska kvalitetsarbetet vara begripligt för andra att ta del av och förstå.

Hos oss har samordnarna börjat att skapa ett skelett för att samla dokumentationen och detta skelettet ska sedan fyllas med verksamhetens behov, själ och identitet. Verktyget kom ut i november och det gjordes en första utvärdering i december. Nästa i maj för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start. Det kan vi bara göra tillsammans. Det som fungerar fungerar och det andra måste bort. Vi måste också utmana varandra och oss själva att förstå hur vi behöver arbeta för att göra processerna synliga så att vårt metod för SKA blir tydlig för andra. Detta är sättet för oss att synliggöra vårt arbete, göra det transparant så att andra kan förstå och tänka om det tillsammans med oss. 

Ett verktyg som förändrar
Till sist men inte minst måste SKA göra något för verksamheten. Den måste synliggöra vad vi behöver förändra, hur vi ska gå vidare, vad vi hittar för metoder som fungerar. Den behöver vara en del av förändringsprocessen.

Hos oss hjälper den oss att skapa nya frågor för kommande termin. Att hitta saker som vi behöver förändra, förbättra, utveckla. Att se vad vi faktiskt har gjort och koppla detta till vad vi från början bestämde oss för att göra. Den visar processen och gör oss medvetna om hur den fungerar. Vi tar avstamp i den och den håller oss på banan. 

Det vi behöver utveckla är hur ofta vi ska göra sammanställningar. Hur vi ska dela processerna med varandra. Hur vi ska ta vidare det vi gjort till ledning och kommun. Ett arbete som pågår.

Vill varmt rekommendera denna för er som funderar kring pedagogisk dokumentation och skillnaden mellan traditionell dokumentation/barnobservation. Den är utgiven av skolverket och skriven av Anna Palmer.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2808

Gemensamma teamplaner

Som jag skrev i förra inlägget har vi börjat föra samman vårt område, dela erfarenheter med varandra och alla tillsammans arbetar nu för att skapa gemensamma plattformar.

En del av detta är såklart arbetet med den pedagogiska dokumentationen. Hur hittar vi en gemensam form för samlandet av processen, för varje barns lärande och för utvärderingen? Det har vi samordnare tänk på under hösten. Först på tapeten var den gemensamma processen för barngrupperna. Vi ville ge pedagogerna ett verktyg att förhålla sig till. Då skapade vi vår teamplan ( teamplan är ett från kommunen utsett verktyg) Teamplanen innehåller de riktlinjer som kommer från kommunen med Skolverkets SKA-hjul som grund. Då får varje avdelning en starta på en power point varje augusti. Där finns vårt pedagogiska år (något vi ska utveckla ytterligare) med och vårt gemensamma fokus i området samt en utmaning till alla. Det pedagogiska året delar sen upp power plinten och skapar utrymme för att stoppa in dokumentation kring processen. Vid varje reflektion ska pedagogerna plocka in processen utifrån frågorna Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? (Hur blev det? ).  Även om vi inte arbetar med "Vart ska vi" utifrån ett bestämt lärande så har vi här tankar om var barnen strävar, vad de undrar, vad de undersöker och utifrån det skapar vi "Hur gör vi" i miljö/material/utmaningar. I denna PP lägger vi in bilder, texter det som vi tillsammans tänker om, det som barnen tänker om och så blir det vår gemensamma process.
Inspirationen kommer först och främst från Trollets förskola i Kalmar och sedan från mina erfarenheter i Kärra. Utifrån detta har vi sedan skapat vår gemensamma tanke. Den framarbetades och gick ut på remiss till pedagoglagen i november i höstas. Nu har pedagogerna gjort en första utvärdering och det är överlag positivt. De tycker det är bra att vi har ett gemensamt verktyg som vi kan använda i många olika områden, att det finns frågor som skapar fokus, det de behöver arbeta med är att lyckas med att ha rätt fokus på sina reflektioner, att hela tiden utgå från teamplanen och inte fastna i praktiska göranden utan lyfta arbetet till meta-nivå först. Det är svårt och kräver både mycket arbete med att reflektera och att ständigt koppla till bilder och filmer för att förankra. Just nu ligger det mycket text i teamplanerna, något som jag hoppas ska övergå i bilder och filmer när arbetet med den pedagogiska dokumentationen fördjupas. Tanken är att samordnarna på ska kunna hjälpa till att fördjupa arbetet genom att agera samtalsledare vid reflektionerna framöver om vi får ihop det.

Från Kärra tar jag också med mig värdet i att utvärdera med andra pedagoger som arbetar med samma åldersgrupp och titta på de projekt som drivits och den dokumentation som gjorts. Återblickar kallas det i Kärra. Återblickar ska givetvis ges både åt pedagogerna och barnen. Ett arbete som det i så fall måste skapas plattformar för.

Ett stort fett teknik-problem är ju att vi för ett år sedan fått Ipads som vi arbetar ganska mycket med i dokumentationen. Frågan är om teamplanerna inom en snar framtid kommer ligga i Keynote ist för PP. Vilket hade underlättat arbetet enormt. Fastnat i gamla mallar nån?? ;)

Möte på Teampiloterna (kommunal nivå)  med Teamplan i fokus. 

En höst med fokus på transparans och en gemensam plattform

Under hösten har samordnargruppens största uppdrag tillsammans med ledningen varit att föra samma hela vårt område, öppna upp och dela goda erfarenheter och skapa en gemensam plattform. Ledningen har arbetat för att rent fysiskt föra samman pedagogerna i området genom att ägna varje APT och varje Utvecklingsmöte tillsammans allihop (likaså studiedagar) och skapat lärgrupper med pedagoger från olika förskolor. Här har vår gemensamma värdegrund diskuterats under hela hösten och en Likabehandlingsplan formulerats. Något som vi har stått utan så länge jag har arbetat i området. Inte bra! Nu har vi i alla fall en genomarbetad, verklighetsförankrad Likabehandlingsplan som alla pedagoger varit delaktiga i, där barnens upplevelser och berättelser har varit i fokus och föräldrarnas tankar om likabehandling har fått plats. Nu ska de ut på remiss till föräldrarna innan vi ror den i hamn. 

Vad lämnar vi för spår i förskolan?

Arbetet med samordnare som en länk mellan ledning och förskolor har fungerat väl. Vi är fyra stycken samordnare, en från varje förskola i vår enhet. Förut hade vi en liknande position som kallades lagledare men vi hade ingen tid utanför vårt arbete som pedagoger att träffas, diskutera, sprida och samla. Nu har vi sex timmar/vecka för att göra detta. Detta gör att vi kan ta vidare våra kollegors tankar och önskningar och ge tillbaka till dem. Just nu håller vi på att formulera gemensamma riktlinjer för arbetet med digitala verktyg. För ett år sedan slängde man ut Ipads till alla förskolor men ingen fortbildning, inge gemensam plattform, inga diskussioner. Nu har vi startat i våra kollegors tankar och önskningar kring de digitala verktygen och framarbetat riktlinjer och arbetar på en fortbildningsplan. En del av den fortbildningsplanen är att några av oss kommer delta i föreläsningen Digitala Småbarn i Göteborg som arrangeras av Reggio Emilia institutet den 11 mars där Markus Bergenord och Maria Fabien föreläser.

Alldeles nyligen har vi också förändrat vår mötesstruktur/innehåll. Vi har nu på alla förskolor samma kvällar och samma struktur; husmöte-pedagogisk innehåll, APT- praktiska saker som gäller organisation, arbetsmiljö, pengar, facklig tid och utvecklingsmöte där vi fortbildar oss och sitter i lärgrupper. Mötena ligger varje måndag mellan 16.30 och 18.00. Ett APT i månaden och två utvecklingsmöten/termin (dessa är längre). Pedagogerna är ansvariga för att skapa innehåll till Husmöte och APT genom att maila frågor/diskussionsområden till samordnarna senaste fredag veckan före. Samordnarna ansvarar sedan  för att skapa en mötesordning varje fredag och skicka ut den och pedagogerna ansvarar för att läsa igenom och tänka till under måndagens gemensamma reflektionen.

På husmötena startar vi med 30 min pedagogisk dokumentation där en av avdelningarna delar med sig av något de dokumenterat- bilder eller en filmsnutt- det viktiga är att det är råmaterial som vi sedan tillsammans kan tänka om. Ibland kan det hända att man som pedagog har ett speciellt fokus man vill lyfta eller så tittar vi och ser vad vi hittar. Det som är viktigt är att vi tillsammans får flera ögon på vad barnen gör och hjälps åt att hitta ingångar och tankar för vidare arbete. Detta sätt hjälper oss också att känna till de olika projekt som pågår över huset så vi kan korsbefrukta och ta hjälp och inspiration av varandra. 

På utvecklings mötena samlar vi hela området och fortbildar oss inom områden som kommit ur utvärderingarna, den gemensamma pedagogiska plattform vi skapar och de riktlinjer vi har från ledning. Här är lärgrupperna en bas där vi ska kunna diskutera och reflektera tillsammans. Samordnarna har ansvar för att skapa innehåll utifrån pedagogernas tankar och ledningens riktlinjer för de pedagogiska arbetet. här bildar vi gemensamt pedagogisk fokus och skapar vår gemensamma plattform. Arbetet i de fasta lärgrupperna är mycket uppskattat då man lär känna varandra, blev medveten om hur de olika verksamheterna fungerar, får inblick i andra pedagogers reflektioner och får stöta och blöta tillsammans. 

Det som är så bra nu är att vi alltid har samma typ av möte på måndagar på alla förskolorna. Detta gör att vi samordnare snabbare kan samla och gå vidare med de saker som vi i området vill utveckla tillsammans. Förut kunde det dröja tre veckor innan ett av husen hade möte. Tiden gick och vi stod och stampa. Saken med att hela tiden göra våra kollegor delaktiga i vad som sker, hur deras tankar tas vidare och hur vi samlar och organiserar är oerhört viktig för att ha en platt organisation och utesluta hierarkiska strukturer. Ingen ska jobba över någon annans huvud utan alla ska vara delaktiga och veta hur saker fortskrider. Samordnarna ska vara pedagogernas öron, ögon och händer vid den pedagogiska utvecklingen. 

Under vårterminen arbetar vi också för att införa lång måndag. Där den som är tidig kl 14.00 går på Pedagogisk forum mellan 14.00 och 16.00. Då är tanken att vi ska mötas över området och arbeta med olika pedagogiska frågor, fortbilda oss, diskutera och nätverka. Detta tänker jag hade gett en ordentlig skjuts till en gemensam pedagogisk plattform och så småningom utbyggandet av våra nätverk. Allt detta (hoppas jag) ska grundas i arbetet med pedagogisk dokumentation så att "pratandet" blir kopplat till "görandet" och inte bara en massa ord. "Hur ser det ut när du gör det? "

Att skapa organisation för lärande och växande - för barn och vuxna

IS IS IS

Tänk att det blev minus i år med och vi kunde återigen projektera med IS. Det trodde jag nästan inte. Förra året var det bättre förutsättningar och vi frös bl.a. isägg och mjölkkartonger. Is är spännande, konkret föränderligt, det är flytande vatten som tar en annan form. Det får barnen att fundera, att känna att prova. Det är något hårt som blir mjukt, något som förvandlas i barnens händer.

Is från förra årets isprojekt

Min kollega som jobbar 50% och spenderar större av den tiden ute med barnen messade mig på FB och bad oss spara mjölkkartonger. Vi sparade så hon hade en hel hög när hon kom förra veckan. Hon frös in is med barnen i omångar och de färgade den med vattenfärg.

Denna veckan har vi öppnat paketen. Först bar vi tillsammans med barnen ner dem till vår bakre gård. Där bröt och rev barnen upp paketen och hittade grymma iskonstverk däri. Först provade de bara att hålla dem och rulla dem nerför en backe och lägga ut dem på en lång rad. Senare i veckan pacakde vi upp ännu en omgång, denna gången ofärgade isblock. Dessa borrade vi i med svängborr, sågade med såg, filade med en fil, slog på för att få olika ljud, byggde med. Vi hade också med sprejflaskor fyllda med redimix(färg) och vatten som barnen fick spruta på snön. Vi avgränsade ett område och barnen spruta för glatta livet. De utforskade kraften i strålen, hur långt den kunde nå, hur nära man kunde spruta. De såg hur färgdropparna frös till is och rullade ner för backen. Senare provade de också att hälla färg i hålen de borrat genom isen.

Genom att materialet (isen, färgen och verktygen) var tillgängliga under hela förmiddagen kunde barnen utforska grundligt och gå vidare med de upptäckte. De diskuterade, och funderade över hur det kom sig att isen och färgen reagerade och agerade på olika sätt när de krockade materialen med varandra. De löste problem tillsammans som hur man skulle kunna borra igenom isblocket när borren inte nådde hela vägen. De samarbetade, skrattade, var uppgivna, hjälpte varandra, statuerade exempel och hittade nya idéer. 

Under tiden som mina kollegor arbetade med barnen hade jag i uppgift att dokumentera. Jag använde Ipaden och filmade barnen, uppmanande dem att berätta hur de tänkte, vad de gjorde, gick i dialog uppmuntrade dialog och tänkande tillsammans, ställde frågor. Efteråt samlade jag dem för att utvärdera. Fundera kring vad de tyckt varit spännande, hur de hade känt. När vi kom in tittade vi tillsammans på några av filmerna. Barnen kommenterade, där är jag! Där är vi! Vi borrar. Jag målar på snön. Det var svårt, det var hårt, jag var kall, det blev fint med färgen, vi hjälptes åt. 

Arbetet med is kommer fortsätta, det känner jag på mig. Barnen hade idag en idé om att ta in isen. Då blir det vårt nästa steg. Vad kan is möta inne? 

IS är en fantastiskt material. Man får passa på att frysa när det går. Det tar ett till två dygn för att det ska bli genomfruset. Prova!