Nätverksträff med fokus på SKA

Igår åkte jag iväg på nätverksträff med pedagoger/pedagogistor/atelieristor/fsk-chefer/utvecklingsledare från bl.a. Göteborg, Lerum och Partille. Jag tror vi var nio reflektionssugna personer som tillslut träffades. Vi diskuterade Systematiskt KvalitetsArbete och våra vägar in i detta. Vi diskuterade allt från själva systematiken, till vad som dokumenteras, hur vi arbetar med bilder, etiken i dokumentationen, avgränsningar, hur vi möts och delar processerna. Det var högljudda diskussioner, många tankar och högt i tak. Mycket input och kraft.
Själv blev jag sjuk. Inte på grund av detta utan för att jag redan före hade något på gång och det eskalerade under eftermiddagen. Nu ligger jag här och försöker få reda på mina febertankar.

Några saker kom upp som jag ser är kärnan i en organisation som vill utvecklas och lära.

En organisation som gör det möjligt att mötas!
Först och främst handlar det om att se till att det finns platser att mötas på, att utbyta tankar att dela med varandra. Detta är grundstenen. Precis som med barnen behöver mötet uppstå för att det ska ske någon förändring och för att vi ska få syn på det vi gör/tänker och känner. Vi behöver mötas inom förskolan men också inom vår enhet och med andra utanför. Vi behöver också mötas utan prestige och konkurrens med öppna huvuden och med god vilja.

Hos oss möts vi i storarbetslagen varje måndag 2h, varje måndagskväll hela huset 16.30-18.00, två gånger på terminen hela området i tvärgrupper och så småningom är det tänkt att vi även ska ingå i Pedagogiskt forum mellan 14.00 och 16.00 i tvärgrupper över området varje måndag med tre olika grupper där varje pedagog går den gång man är tidig på en måndag. Sen har vi Teampiloterna där vi förskollärare (de som är teampiloter) möts över hela Partille en till två gånger per termin med fokus på utvecklingsarbete just nu handlar det om SKA och så har vi förskolepiloterna där förskollärare möts en till två gånger/termin för att fortbildas och mötas kring i olika ämnesfokus just nu naturvetenskapligt fokus. Sen har vi det stora nätverket Kalejdoskop i Göteborg där vi deltar och som är en del av Reggio Emilia-institutets södra nätverk. 

Den pedagogiska dokumentationen i fokus
I dessa möten ska den gemensam reflektionen vara fokus och helst med den pedagogiska dokumentationen som grundsten. Att i allt återkoppla och återvända till det som händer med barnen, med oss, med materialet och alltid stå i det. Med bilder, filmer som grund och med reflektioner från barn, pedagoger och föräldrar. Utan förankring i vad som faktiskt händer i verksamheten med barnen blir det bara en massa ord. Det vi behöver grotta ner oss i är hur det ser ut när vi tillsammans gör det vi gör. Den pedagogiska dokumentationen hjälper oss att förstå och se olikheter i hur lärprocesser kan se ut, hur verksamheten skapar möjligheter och den ger oss förståelse för hur vi tolkar olika och ser olika i den dokumentation som vi samlar.

Hos oss arbetar vi ständigt med att låta bilder och filmer vara grund för våra reflektioner, både tillsammans med barnen, tillsammans med kollegor och tillsammans med föräldrar. Det är ett arbete som man måste öva på för att ständigt bli bättre och utveckla sitt seende, våga gå utanför det man tror man ser och lyssna på vad andra ser. 

En långsam demokratisk process- delaktighet
Det är viktigt att SKA inte blir ytterligare ett moment utan något som vi redan gör som blir vårt arbetsredskap i vardagen och stöttar de processer vi är i tillsammans med barnen. Att starta i det man redan gör och systematisera det, tänker jag är en god utgångspunkt. Att låta ramarna vara tillräckligt vida och låta verktyget prövas och förändras med pedagogernas synpunkter som grund för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start.  Framförallt låta det systematiska kvalitetsarbetet vara begripligt för andra att ta del av och förstå.

Hos oss har samordnarna börjat att skapa ett skelett för att samla dokumentationen och detta skelettet ska sedan fyllas med verksamhetens behov, själ och identitet. Verktyget kom ut i november och det gjordes en första utvärdering i december. Nästa i maj för att sedan förfina och förbättra fram till höstterminens start. Det kan vi bara göra tillsammans. Det som fungerar fungerar och det andra måste bort. Vi måste också utmana varandra och oss själva att förstå hur vi behöver arbeta för att göra processerna synliga så att vårt metod för SKA blir tydlig för andra. Detta är sättet för oss att synliggöra vårt arbete, göra det transparant så att andra kan förstå och tänka om det tillsammans med oss. 

Ett verktyg som förändrar
Till sist men inte minst måste SKA göra något för verksamheten. Den måste synliggöra vad vi behöver förändra, hur vi ska gå vidare, vad vi hittar för metoder som fungerar. Den behöver vara en del av förändringsprocessen.

Hos oss hjälper den oss att skapa nya frågor för kommande termin. Att hitta saker som vi behöver förändra, förbättra, utveckla. Att se vad vi faktiskt har gjort och koppla detta till vad vi från början bestämde oss för att göra. Den visar processen och gör oss medvetna om hur den fungerar. Vi tar avstamp i den och den håller oss på banan. 

Det vi behöver utveckla är hur ofta vi ska göra sammanställningar. Hur vi ska dela processerna med varandra. Hur vi ska ta vidare det vi gjort till ledning och kommun. Ett arbete som pågår.

Vill varmt rekommendera denna för er som funderar kring pedagogisk dokumentation och skillnaden mellan traditionell dokumentation/barnobservation. Den är utgiven av skolverket och skriven av Anna Palmer.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2808