Så fortsätt gärna med det! Jag svarar så fort och så mycket jag kan. Inga frågor är konstiga, jag vet att ni vill veta, så fortsätt fråga! Det är dialogen som gör det intressant! Vill ni nå enbart mig så skriv till till.kullerbyttan@live.se
19 aug. 2011
Vilket är din förskolas id-kort?
Var på föreläsning med kloka Gunilla Dahlberg som är professor i pedagogik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga instutitionen vid Stockholms universitet, i måndags. Föreläsningen hette Det kompetenta barnet- tankar krring den reviderade läroplanen. Gunilla har medverket vid revideringen av läroplanen och sitter med Jan Björklund och resonerar kring hur man ska formulera sig. Det tycker jag känns väldigt tryggt, att hon är där så Janne inte spårar ur ;) Gunilla tog upp många intressanta saker och jag kände igen mycket av dokumentationen bl.a. från Skarpnäck och deras projekt "Rådjurets återfödelse till toner av mögelmusik". Inspirerande och tankeväckande. Jag ska skriva mer om det men måste beta av lite del för del.
Dagen efter var Cristian Fabbi i Lerum och föreläste. Jag kunde tyvärr inte medverka men en kollega till mig var där och förundrades över hans sätt att formulera sina tankar och hans mycket nogranna analyser av arbetet med barn och lärande i Bassa Reggiana. Föreläsningen hade varit mycket intressant och lärorik.
Båda två tog upp en sak som jag har funderat på ett tag. Ni vet hur jag pratar mycket om att förskolan skall vara inbjudande, tilltalande, att den ska ha ett värde för alla som kommer i kontakt med den. Både Cristian och Gunilla tog upp entrén som förskolans första möjlighet att identifiera sig. Gunilla pratade om en förskola där hon varit som såg ut som många förskolor gör; en hall med en massa skor på väggen, torkskåp och anslagstavlor med infobrev och listor på vad föräldrarna ska komma ihåg. Hon hade ifrågasatt vilken bild man ger av förskolan som plats när man möts av en entré som inte talar om det som pågår där. Cristian talade om förskolans ID-kort, att entrérna är en möjlighet att informera om förskolan, om dess historia om projekten som pågår.
Jag stegade ut i vår entrée idag. Oj oj oj, där finns en del att göra. Vad möts man av där? Jo fyra torkskåp, tre långa hängare för kläder (varav bara en används), helt fullt med kläder som "kommit bort"och så ser man rakt in i en toalett med ett skötbord. Hmm....ska hålla er uppdaterade om processen :)
Hur har ni det i er förskola? Kan man se vad ni gör bara genom att gå in i entrén?
Att lära är livet
Tack för intressant läsning.
För mig framstår det dock som ett stort frågetecken varför och till vilken nytta man också skall göra barnen till en viss form intellektuellt medvetna om sina framsteg, ist för att "bara" låta dem uppleva och lära sig. Är det så att det finns tankar om att detta påskyndar eller förbättrar deras lärandeprocess? Och varför vill man det isf?Skulle det inte kunna vara så att detta stressar barnen?
För det första så tänker jag att det i dagens amhällen med en ständigt föränderlig informationsflöde är nödvändigt att förstå och ha kompetens i är att lära sig lära. I samhällets utveckling har på senaste tiden ”kunskap” som något fast begrepp försvunnit. Kunskap, information är ständigt tillgänglig i överflöd. Därför är det viktiga inte att ha den specifika faktakunskapen utan det viktiga är att lära sig hur man lär sig nya saker. Min man och jag pratade om de traditionella "grupparbetena" man gjorde i skolan där man samlade fakta ur olika böcker, förde dem samman och läste upp det för klassen. Idag se det helt annorlunda ut. Vilka källor är sanna? Idag kan jag prata direkt med människor som har förstahandsiformation, jag kan ställa frågor, ha en diskussion, lägga ut mina egna erfarnheter, diksutera med andra som har mer erfarenhet os.v. mycket som var helt omöjligt för "vem som helst" för bara ett par årtioenden sen. Världen förändras i snabb takt och "sanningarna" med den. Detta gör att jag tänker att dokumentationen och synliggörandet av läroprocesserna är viktiga- för det är nyfikenheten och lusten till lärandet som vi måste främja hos våra barn.
När barn leker, utforskar och tänker tillsammans lär de nya saker. Det som är viktigt för dem då, tänker jag, är att lära av sina erfarenheter för att kunna göra samma sak vid ett annat tillfälle eller kunna fördjupa det de gjort tidigare. Inte för att presetera, för att tänka på kommande betyg eller utbildning utanför att de är intresserade. Alla som har studerat barn på nära håll vet att de är vetgiriga av naturen men ibland krävs det ett extra lyssnande från lärarna för att inte avfärda deras utforskande som banala utspel. "Lärande" har blivit ett sådant trångt begrepp och förknippas med och mer med diciplin, ording och reda och inpluggande av fakta. Jag tror det är viktigt att visa barn hur de lär och att de kan tänka tillsammans om det de gör. Detta för att syngligöra att det är lärande, att lärande pågår hela tiden och kan (borde vara) något lustfyllt och spännande samt för att visa dem hur de tillsammans kan komma på olika vägar som kan hjälpa dem att hitta lösningar. Detta borde vara värdefulla kompetenser för framtiden.
Ett intressant exempel är att titta på de traditionella tema:n som förskolan länge har hängt fast vid. På hösten talar man om hösten, man ritar löv, man går i skogen och tittar på träden som har fällt löven man sjunger om hösten o.s.v. Barnen går igenom en massa upplevelser och lär sig saker (på ett fördjupat plan?!) men har de förstått att sakerna hänger ihop? Har de förstått att man arbetar med temat hösten? Har de förstått hur de själva kan lära sig mer om saker de är intresserade av? Jag upplever ofta att det är de vuxna som driver processen och att det är de som är medvetna om vad som pågår men inte barnen och detta helt enkelt för att man inte pratar med dem om det. De blir slussade hit och dit och får sina processer styrda av tiden som vuxna satt upp. Istället för att servera färdiga lösningar så försöker vi som arbetar inom RE-filosofin istället låta barnen ställa frågorna och fundera tillsamman med barnen om hur man lär sig saker. Att lära är inget onaturligt för barnen, de gör det hela tiden! Det är heller inget stressande eller pressande även om det kan vara frustrerande ibland när saker inte går som man vill :) Processerna ska också få ta tid. Barnen skall kunna återvända och utveckla det de arbetat med. De ska kunna visa sina metoder för andra som har blivit nyfikna.
Det vi gör med den pedagogiska dokumentationen är att synliggöra för barn och vuxna hur man gör när man lär och bli medveten om att det sker hela tiden. Dels för att göra barn nyfikna på att lära och ge dem en förståelse för hur de kan ta hjälp av olika verktyg för att hitta det de undrar över eller exprimentera runt det de vill förstå samt att se hur olikheter tillsammans ger en mångfald av idéer, tankar och handligar i utforskandet.
Vi vill inte bedömma barnen. Vi vill inte hålla vissa sätt eller metoder att utforska högre än andra vi letar efter mångfalden och värdet i olikheterna tillsammans med barnen. Vi önskar göra barnen medvetna om att de är en del av samhället, göra dem medvetna om deras möjligheter och skyldigheter samt deras rättigheter! Vi tänker att vi har en barnsyn som gör barnet till en tänkande, kännande person med egna erfareheter och eget intresse.
För mig framstår det dock som ett stort frågetecken varför och till vilken nytta man också skall göra barnen till en viss form intellektuellt medvetna om sina framsteg, ist för att "bara" låta dem uppleva och lära sig. Är det så att det finns tankar om att detta påskyndar eller förbättrar deras lärandeprocess? Och varför vill man det isf?Skulle det inte kunna vara så att detta stressar barnen?
För det första så tänker jag att det i dagens amhällen med en ständigt föränderlig informationsflöde är nödvändigt att förstå och ha kompetens i är att lära sig lära. I samhällets utveckling har på senaste tiden ”kunskap” som något fast begrepp försvunnit. Kunskap, information är ständigt tillgänglig i överflöd. Därför är det viktiga inte att ha den specifika faktakunskapen utan det viktiga är att lära sig hur man lär sig nya saker. Min man och jag pratade om de traditionella "grupparbetena" man gjorde i skolan där man samlade fakta ur olika böcker, förde dem samman och läste upp det för klassen. Idag se det helt annorlunda ut. Vilka källor är sanna? Idag kan jag prata direkt med människor som har förstahandsiformation, jag kan ställa frågor, ha en diskussion, lägga ut mina egna erfarnheter, diksutera med andra som har mer erfarenhet os.v. mycket som var helt omöjligt för "vem som helst" för bara ett par årtioenden sen. Världen förändras i snabb takt och "sanningarna" med den. Detta gör att jag tänker att dokumentationen och synliggörandet av läroprocesserna är viktiga- för det är nyfikenheten och lusten till lärandet som vi måste främja hos våra barn.
När barn leker, utforskar och tänker tillsammans lär de nya saker. Det som är viktigt för dem då, tänker jag, är att lära av sina erfarenheter för att kunna göra samma sak vid ett annat tillfälle eller kunna fördjupa det de gjort tidigare. Inte för att presetera, för att tänka på kommande betyg eller utbildning utanför att de är intresserade. Alla som har studerat barn på nära håll vet att de är vetgiriga av naturen men ibland krävs det ett extra lyssnande från lärarna för att inte avfärda deras utforskande som banala utspel. "Lärande" har blivit ett sådant trångt begrepp och förknippas med och mer med diciplin, ording och reda och inpluggande av fakta. Jag tror det är viktigt att visa barn hur de lär och att de kan tänka tillsammans om det de gör. Detta för att syngligöra att det är lärande, att lärande pågår hela tiden och kan (borde vara) något lustfyllt och spännande samt för att visa dem hur de tillsammans kan komma på olika vägar som kan hjälpa dem att hitta lösningar. Detta borde vara värdefulla kompetenser för framtiden.
Ett intressant exempel är att titta på de traditionella tema:n som förskolan länge har hängt fast vid. På hösten talar man om hösten, man ritar löv, man går i skogen och tittar på träden som har fällt löven man sjunger om hösten o.s.v. Barnen går igenom en massa upplevelser och lär sig saker (på ett fördjupat plan?!) men har de förstått att sakerna hänger ihop? Har de förstått att man arbetar med temat hösten? Har de förstått hur de själva kan lära sig mer om saker de är intresserade av? Jag upplever ofta att det är de vuxna som driver processen och att det är de som är medvetna om vad som pågår men inte barnen och detta helt enkelt för att man inte pratar med dem om det. De blir slussade hit och dit och får sina processer styrda av tiden som vuxna satt upp. Istället för att servera färdiga lösningar så försöker vi som arbetar inom RE-filosofin istället låta barnen ställa frågorna och fundera tillsamman med barnen om hur man lär sig saker. Att lära är inget onaturligt för barnen, de gör det hela tiden! Det är heller inget stressande eller pressande även om det kan vara frustrerande ibland när saker inte går som man vill :) Processerna ska också få ta tid. Barnen skall kunna återvända och utveckla det de arbetat med. De ska kunna visa sina metoder för andra som har blivit nyfikna.
Det vi gör med den pedagogiska dokumentationen är att synliggöra för barn och vuxna hur man gör när man lär och bli medveten om att det sker hela tiden. Dels för att göra barn nyfikna på att lära och ge dem en förståelse för hur de kan ta hjälp av olika verktyg för att hitta det de undrar över eller exprimentera runt det de vill förstå samt att se hur olikheter tillsammans ger en mångfald av idéer, tankar och handligar i utforskandet.
Vi vill inte bedömma barnen. Vi vill inte hålla vissa sätt eller metoder att utforska högre än andra vi letar efter mångfalden och värdet i olikheterna tillsammans med barnen. Vi önskar göra barnen medvetna om att de är en del av samhället, göra dem medvetna om deras möjligheter och skyldigheter samt deras rättigheter! Vi tänker att vi har en barnsyn som gör barnet till en tänkande, kännande person med egna erfareheter och eget intresse.
12 aug. 2011
Kompetensprofil för förskollärare
Kompetensprofil för förskollärare
Mötet med barnet
I mötet med barnet ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Bedöma och dokumentera det enskilda barnets behov och utforma utbildningen så att barnet får det stöd, den hjälp och de utmaningar barnet behöver
2.Utforma undervisningen i enlighet med de nationella målen i läroplanen och anpassa utbildningen till såväl det enskilda barnet som till barngruppen, sammanhanget och situationen
3.Ta ansvar för att stimulera och utmana barnets utveckling och lärande genom att erbjuda en pedagogisk miljö där lärandet sker i vardagliga, lekfulla och för barnet funktionella sammanhang
4.Ha ett medvetet och engagerat förhållningssätt till barnets möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen för språk, matematik, naturvetenskap och teknik
5.Ta ansvar för att följa upp och kommunicera barnets lärande och utveckling med föräldrarna
Ledarskap
I sitt ledarskap ska förskolläraren visa sin förmåga
1.Leda och organisera arbetet så att en trygg lärandemiljö skapas som grundar sig på ömsesidig respekt och samarbete
2.Se fördelar med barns olikheter och genom detta stimulera barnens sociala gemenskap och ansvarskänsla
3.Eftersträva en god relation till barnen som karaktäriseras av ömsesidig respekt, förtroendefullt förhållningssätt samt positiva förväntningar
4.Skydda varje barn mot skada, kränkningar, trakasserier och diskriminering
5.Låta barnen utveckla sina förmågor oberoende av könstillhörighet
Samverkan
I sin samverkan ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Vara saklig och objektiv i yrkesutvecklingen och därmed kunna uppfattas som rättvis av barnen
2.Ha ett nära samarbete med kollegor, föräldrar och
3.Delta i förskolans kontakter med samhället i övrigt
4.Delta i det systematiska kvalitetsarbetet den förskoleenhet där förskolläraren är anställd
5.Respektera såväl kollegors som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i den dagliga verksamheten
6.Förstå och följa den människo- och kunskapssyn som förskollärares yrkesetik vilar på samt diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden
Ansvar för lärande och yrkesutveckling
Förskolläraren ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande och sin egen yrkesutveckling, genom att:
1.På ett systematiskt sätt reflektera över sitt praktiska arbete enskilt och tillsammans med andra
2.Bedöma vilken effekt olika metoder har för barns lärande och utveckling och anpassa arbetet därefter
3.Tillägna sig aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete
4.Bedöma sitt eget behov av kompetensutveckling
Källa: Skolverket
Intressant.
Mötet med barnet
I mötet med barnet ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Bedöma och dokumentera det enskilda barnets behov och utforma utbildningen så att barnet får det stöd, den hjälp och de utmaningar barnet behöver
2.Utforma undervisningen i enlighet med de nationella målen i läroplanen och anpassa utbildningen till såväl det enskilda barnet som till barngruppen, sammanhanget och situationen
3.Ta ansvar för att stimulera och utmana barnets utveckling och lärande genom att erbjuda en pedagogisk miljö där lärandet sker i vardagliga, lekfulla och för barnet funktionella sammanhang
4.Ha ett medvetet och engagerat förhållningssätt till barnets möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen för språk, matematik, naturvetenskap och teknik
5.Ta ansvar för att följa upp och kommunicera barnets lärande och utveckling med föräldrarna
Ledarskap
I sitt ledarskap ska förskolläraren visa sin förmåga
1.Leda och organisera arbetet så att en trygg lärandemiljö skapas som grundar sig på ömsesidig respekt och samarbete
2.Se fördelar med barns olikheter och genom detta stimulera barnens sociala gemenskap och ansvarskänsla
3.Eftersträva en god relation till barnen som karaktäriseras av ömsesidig respekt, förtroendefullt förhållningssätt samt positiva förväntningar
4.Skydda varje barn mot skada, kränkningar, trakasserier och diskriminering
5.Låta barnen utveckla sina förmågor oberoende av könstillhörighet
Samverkan
I sin samverkan ska förskolläraren visa sin förmåga att:
1.Vara saklig och objektiv i yrkesutvecklingen och därmed kunna uppfattas som rättvis av barnen
2.Ha ett nära samarbete med kollegor, föräldrar och
3.Delta i förskolans kontakter med samhället i övrigt
4.Delta i det systematiska kvalitetsarbetet den förskoleenhet där förskolläraren är anställd
5.Respektera såväl kollegors som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i den dagliga verksamheten
6.Förstå och följa den människo- och kunskapssyn som förskollärares yrkesetik vilar på samt diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden
Ansvar för lärande och yrkesutveckling
Förskolläraren ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande och sin egen yrkesutveckling, genom att:
1.På ett systematiskt sätt reflektera över sitt praktiska arbete enskilt och tillsammans med andra
2.Bedöma vilken effekt olika metoder har för barns lärande och utveckling och anpassa arbetet därefter
3.Tillägna sig aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete
4.Bedöma sitt eget behov av kompetensutveckling
Källa: Skolverket
Intressant.
Förskolan
Fem avdelningar.
Åldersindelat.
17 pedagoger varav 2 torgpedagoger (yngre-resp äldrebarns torg), en utetorgspedagog, en ateljérista och en pedagogista/specialpedagog.
Fem hemvister, två torg, en ateljé och så vår (soon to bee) fantastiska gård såklart.
Det är min nya förskola.
Åldersindelat.
17 pedagoger varav 2 torgpedagoger (yngre-resp äldrebarns torg), en utetorgspedagog, en ateljérista och en pedagogista/specialpedagog.
Fem hemvister, två torg, en ateljé och så vår (soon to bee) fantastiska gård såklart.
Det är min nya förskola.
gör ett försök
Ta en dag och bestäm dig.
Idag ska jag vara stilla, sitta lugnt, vänta och se.
Rusa inte på, lös inte allt innan det har fått hända, ge inte all svar innan frågorna har kommit.
Ligg lågt. Lyssna noga. Bli förvånad.
Idag ska jag vara stilla, sitta lugnt, vänta och se.
Rusa inte på, lös inte allt innan det har fått hända, ge inte all svar innan frågorna har kommit.
Ligg lågt. Lyssna noga. Bli förvånad.
 |
| Foto Pia Franzén |
utvecklingsarbete som inspirerar
Precis innan jag slutade på mitt förra arbete så tog jag och pedagogistan emot studiebesök från en förskola i en grannkommun. De hade mycket frågor,tankar och reflektioner. Vi hade en kväll full med utbyte och kollegialt lärande. De har under en tid funderat mycket på vad de vill erbjuda på förskolan och hur de ska komma igång med ett mer demokratiskt arbetssätt. Jag har haft nöjet att få följa dem och ta del av deras process eftersom jag känner en av pedagogerna. De har vänt upp och ner på sina rutiner och sina invanda tankemönster och tänkt om. Hela arbetslaget är på samma spår och delar visionen om att kunna erbjuda en lärande miljö för barnen i verksamheten. Mycket bubbel, glada tillrop har jag hört under deras process men också frustration för viljan att vara "längre fram". För några månader sedan var jag hos dem och spanade in deras miljö så som den såg ut då. Deras förskola ligger i en skolbyggnad och har alltså "klassrum" som lokaler. En utmaning men också en möjlighet. Rummen är många och de är stora samtidigt som de har höga fönster och även klassisk "klassrumsutrustning" som t.ex. whitboard-tavla. Miljön var då ganska så traditionell även om de hade börjat med lite returmaterial och hade tanken om vilken förskola de ville att barnen skulle få möta. Studiebesöket inspirerade till att dra igång ordentligt och gav dem (vad jag tror) en ingång till att se vad de faktiskt hade i sina förråd.
Förvandlingen jag sedan fick se när jag några veckor senare besökte förskolan var SÅ inspirerande. De hade verkligen vänt upp och ner på sina lokaler och tänkt hur de skulle förändra för att förbättra för barnen. Stora rummet fick en datorhörna där datorn, kameran och filmkameran var lättillgängliga och det kunde bli en plats för gemensam dokumentation för barn och pedagoger. Ett litet kök inreddes också med riktiga kastruller och stekpanna. Ett litet rum som redan var mörkt fick hel mörkläggning med hjälp av svart tyg och där sattes ljusslingor upp och en cd-spelare in för ro och vila. En liten mörk ateljé med inget naturligt ljus fick växa in i nästa rum och vävas samman med en stor teaterscen som skänktes av en förälder. I det lilla rummet där ateljén förut fanns fick en oh-apparat in ljus och möjlighet för skuggor och målande i stort format.
Materialet blev synligt, sorterat och organiserat för barnens användande. Överskådligt med en mångfald som väcker lust och fantasi. Byggrummet fick ett helt stort eget rum och en massa material som pedagogerna samlat blev tillgängligt för barnen. Öppna hyllor med synligt material var en genomgående förändring, en mångfald av möjligheter öppande sig för barnen som nu verkligen såg det de kunde göra. En overhead fick plats vid byggen och tillsammans med ljusbordet gjorde det rummets ljus spännande och tillräckligt utan de kalla lysrören som fanns i taket.
Pedagogerna hade sorterat och organiserat alla saker på avdelningen så att det inte skulle finnas något där som bara "låg och skräpade" utan allt som fanns skulle användas. De plockade ner och gjorde rent på väggarna för att kunna fokusera på bilder av barnen och deras görande. Mycket handlar ofta om att ta bort för att fokusera på det som behöver synas.
Det ska bli spännande att vidare följa barnens utforskande i de nya miljöerna och pedagogernas möjligheter till att försöka förstå hur barn tänker för att kunna utmana dem på ett utvecklande sätt.
Tack "kollegor" för att jag får vara med i er process!
9 aug. 2011
små fingrar...
...som känner in, små fötter som trampar runt, små ögon som söker äventyr och utmaning och mitt i allt detta en torgpedagog som laddar sina öron och sin systemkamra och söker barnens utforskande.
Här är jag just nu.
Här är jag just nu.
7 aug. 2011
Mot torget!
Imorgon är min första dag som Torgpedagog på nya förskolan :) Jag ser fram emot att få ta mig an torgets utmaningar och att använda det som en plats för möten mellan människor. Jag ser fram emot att upptäcka nya saker, nya möjligheter, få vända och vrida på mina tankar och tillsammans med andra lära nya saker. Framförallt ser jag fram emot att få utnyttja min potential till fullo, söka efter Torgpedagogens mål och mening och våga mig ut på hala isar tillsamman med vetgiriga barn och kollegor.
Ni följer väl med?
Ni följer väl med?
4 juli 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)